web analytics

Iris Apfel, andra stilikoner och stylingtips

Iris Apfel, andra stilikoner och stylingtips

Iris Apfel har tagit Paris med storm. Den 94-åriga stilikonen besökte här i veckan Paris för att närvara vid öppningen av utställningen om hennes berömda, beundrade och och alldeles egna stil på Le Bon Marché, ett av Paris mest kända varuhus. Utställningen pågår till 16 april och visar 10 olika Iris looks och rymmer även en pop-upstore där några av hennes signaturaccessoarer ingår. Länk till video i NYT.

07tmag-iris01-master675

Kostymen, Alicia, årets färg och vårväskor

Jag har inte många kostymer i min garderob. Och de få jag har använder jag inte särskilt ofta. Synd, för de är fina. Men de tillfällen då en kostym känns rätt är ganska få. I mitt liv. Men för t.ex. en affärskvinna, advokat eller bankkvinna kanske kostymen kan vara hur rätt som helst.

Nu har jag dock lagt märke till att kostymen dyker upp allt oftare på catwalken. Och det inspirerar mig till att börja använda kostym lite mer än hittills. Det är ju ett väldigt praktiskt plagg, du ser välklädd ut på ett kick, och adderar man andra toppar än de formella poplinskjortorna till så blir det ett annat, mer avspänt och mer moderiktigt uttryck. Årets upplaga av kostymen är dessutom mer löst sittande, mjukare och ledigare i uttrycket än 80-talets power suits, och därför gör man inte heller den omedelbara kopplingen till affärsvärlden och stel, strikt, formell klädsel, som förr.

Kostymen och smokingen, och särskilt den vita, är en utmärkt festklädsel, dessutom. En av mina kunder valde för några år sedan t.o.m. att gifta sig i en vit kostym! Hon är 50+ och hade redan gift sig som ung i en vit klänning, så ja, varför inte?

Michelle Obama, mogna kvinnor och Oscarsklänningar

Det börjar hända grejer, tycker jag. Mogna kvinnor börjar synas i sammanhangen mer än förr. Företagen och reklammakarna börjar fatta att det är smart för affärerna att vända sig till de som är de köpstarka, nämligen de mogna kvinnorna och männen. Ska vi med rynkor, grånat hår och erfarenhet kunna identifiera oss med modellerna i reklamen så behöver vi också se människor med just rynkor, grånat hår och erfarenhet.

I England visade t.o.m. designeleverna på London College of Fashion upp sina kreationer på 50+kvinnor-modeller. Det tycks som om det ruckas lite på den trista, osynliga plats som vi mogna kvinnor hittills förpassats till.

Äntligen!

Modevecka, botox, nya vanor och en diamant

I London pågår det modevecka med höstmodet 2016 och här hemma i Stockholm är det töväder. Längtan efter vår börjar bli ordentligt svår. Och rim blev det också, kan man tänka. Man blir så spirituell när våren kommer på tal.

Det tycks också modevärlden ha blivit. Läste i DN i morse att en spådam besökte modeveckan här i Stockholm tidigare den här månaden.

”Spådamen Vivians närvaro under modeveckan är knappast en slump. Både inrednings- och modebranschen frossar just nu i ”spirituella influenser” (drömfångare, ”onda ögon”, månar och stjärnor) och tidningar som Elle och Styleby har målat upp dem som säkra stilkort i vår.”

Klok shopping & grått hår, eller ej

Reorna är över. Har du gjort några fynd? Ramlade du dit på något onödigt, fastän du inte skulle? Har du inte hittat någonting alls? Eller har du kanske beordrat dig själv med ett köpstopp?

Det finns en del saker att tänka på för framgångsrikt reafyndande. Fällorna är många, och lätta att falla i. Handen på hjärtat, har du någonsin köpt något som inte var exakt i din storlek och tänkt att ah, det är ju ändå bara ett reaplagg, det får duga.” Lite för stort, eller lite för litet. Kanske ett par skor som du hoppats ska töja sig till din storlek? Eller fallit för något du inte alls behöver, som är ”lite kul” att ha på sig, någon gång? Inga bra idéer. Det vet vi alltför väl. Och ändå lyckas vi lura oss själva, gång på gång. Och inköpen som kändes så lyckade vid shoppingtillfället blir snart till sorgliga dammsamlare i garderoben, för att sedan kånkas vidare till en insamling inom en snar framtid.

Stockholm modevecka + stylingtips

Februari månad har börjat. Ljuset börjar äntligen att återvända. Modeveckan pågår som bäst i Kulturhuset i Stockholm och visar upp det nya, de förändringar som kommer. Även självaste modeveckan håller på att förändras. Till att börja med är det ju inte längre en vecka det handlar om utan tre dagar, och nu börjar dessutom själva formen med traditionella catwalks att ifrågasättas.

Modeveckans syfte var från början att visa upp nya kollektioner för inköpare och modeskribenter. Nu när vi lever i en tid med digital teknik är det möjligt för även konsumenten att se allt från början. Och allt detta i en hysteriskt hög hastighet där trender ersätts av nya på nanosekunder. De nya silhuetterna pumpas snabbt ut på nätet och bloggas och skrivs om, så att de när de kommer till butikerna redan känns passé. Det är sannerligen ett problem för branschen, och nu grymtas det högt efter ett nytt system. Det är förvirrande och märkligt att det å ena sidan jobbas för ett hållbart mode, och att det å andra sidan dyker upp ilsnabba trender som försvinner lika snabbt som de kommit. Det ska bli intressant att se vad som kommer att hända i modebranchen, i framtiden.

Färgtörst och vårnytt

Så här mitt under det mörka halvåret är behovet av färg skriande

Att gå på Moderna Museets utställning med den danska installationskonstnären och skulptören Olafur Eliasson i lördags (näst sista dagen) var en lisa för själen. Att få ”bada” i ett knallgult upplyst rum lovar jag satte fart på sinnena. För att inte tala om salen med de monokroma, halvtransparenta färgfiltren ordnade som en stor labyrint. Trots att de stora färgfiltrena endast fanns i tre färger, magenta, gult eller cyan, skapade vi själva andra färger och färgkompositioner för ögat, medan vi rörde oss i labyrinten. Grönt, orange, turkost, lila… Tillsammans med de andra besökarna skapade vi också spännande silhuetter i färghavet.

Färg är fascinerande och magiskt, och färgmedvetandet hos oss skapas i tidiga år. Var och en av oss förknippar olika färger med olika personliga, gamla minnen, kopplingar som håller livet ut. En viss cerise t.ex. får mig alltid att tänka på omslagspappret till en sorts fazerchoklad, som jag nogsamt slätade ut och sparade i en låda tillsammans med andra glansiga papper. En viss violett kastar mig tillbaka till det då svidande minnet av en viss cykel som jag aldrig fick, i glimrande flakelack. Citrusgulgrönt får mig alltid att tänka på en älskad, småblommig blus som min mamma sydde till mig i 5-6 åldern. Listan kan göras hur långt som helst, och säkert är det likadant för er.

Vem ska visa oss framtiden nu?

Att inte nämna senaste veckans stora tragiska nyhet går inte. David Bowie’s bortgång i måndags försatte nog de flesta av oss i stor chock. Så svårt att ta in, skivsläpp på fredagen och så på måndagen… borta.

Den monumentala påverkan han haft på oss alla som växt upp med honom går knappt att omfamna. Vare sig man var en stor fan av honom eller inte, så fungerade hans musik som en themesong för de flesta, genom åren då vi växte upp till vuxna. Vem gick inte och nynnade på Life on Mars, Starman, Ziggy Stardust, Oh you pretty things, Changes, Sorrow, Friday on my mind, Heroes, Young Americans, Golden Years, Soul Love, Ashes to ashes, China girl, Let’s Dance, för att nämna några av alla de låtar som ofta spelades på radiostationerna, och senare också discona (vilket Bowie tydligen inte var så förtjust i). Fantastiska, unika låtar som fanns där runt omkring och genomsyrade oss, medan vi jobbade på att bli vuxna. Vi sökte våra identiteter, och Bowie visade oss, med sin till synes sorglösa lek med identiteter och könsöverskridande, att det inte fanns några gränser. Vi kunde bli precis de vi ville, vara precis som vi var. Allt var möjligt. Han visade upp en helt ny typ av man. En androgyn. En man som världen aldrig skådat förut.

God fortsättning
foto: Alexey Kljatov

Nu åker det ut, allt det röda. Tål plötsligt inte rött efter att det nya året har börjat.

Rött inför jul känns helt rätt, det är som om kroppen och själen bara sörplar i sig allt det röda. Vackert, spännande, förväntansfullt, ger energi och värme, och sveper in oss i en allomfattande kärlek. Men så fort nyårsafton passerat vill jag bara slippa se all röd grannlåt och städa ut girlanger, glitter, gran, julkulor och krimskrams. In med krispiga tulpaner, städa ut, minimera, rensa och få se fria ytor och… kunna andas igen. Puh! Det är en lättnad som känns påtagligt fysisk när allt är klart. Så skönt! Nu är jag och familjen redo för ett nytt år.

Hejdå 2015, välkommen 2016!

God fortsättning kära 50+Modevänner!
Så blev det vinter till slut och t.o.m. lite julstämning, om än en smula sent här i Svealand.

Snart har ett helt år passerat, och ett nytt står för farstun. Det måste såklart firas. Dags att plocka fram nyårsblåsan och strax så virvlar vi ut över dansgolvet, under de nya årets första darrande minuter, eller hur? (Den makalösa klänningen på inledningsfotot är designad av Michael Cinco.)
Eller… som de flesta av oss 50+are kanske, så firar vi nyår med en glad liten klirrande champagneskål istället, bara för att kort därefter få den där efterlängtade söta sömnen och få vakna pigg istället. Relativt pigg, så här års.

Tips för dig som flyr mörkret i jul

Det börjar lacka mot jul. Det förbereds, pyntas, och pysslas för fullt, runt om i stugorna. Det vill säga om inte planerna är åt ett helt annat håll, att lämna mörkret för sydligare breddgrader, eller för en snösäker ort. Man tänker gärna den tanken när det inte är det minsta jullikt ute. Ett tjockt snötäcke som på bilden med tomtenissarna, får vi visst bara drömma om den här julen. Här i Stockholm, iallafall.

Och ska man resa, då ska det packas. Jag har skrivit ett inlägg om packning tidigare *, men tänkte att jag kan komplettera lite, för den som ska ut och resa under julledigheten.

Precis som under sommarsemestern så förenklar man packandet avsevärt genom att välja en basfärg. Svart som basfärg är mångas favoritfärg när man reser. Och det är inte så konstigt. Svart är praktiskt och aldrig fel, och svart passar både till fest och till vardag. Men marinblått, grått, vinrött, vitt eller kaki är också bra val, beroende på vart kosan är styrd åt för håll, vad det är för klimat på reseorten.

Här är ett packningsexempel från New York-resan jag gjorde tidigare i år. För 5 dagar bestod packningen av följande 9 plagg (inklusive ytterplagg och reskläder);

Decemberfester

December. Festmånaden framför alla, med den just nu passerade Nobelfesten som den främsta av dem alla. De sedvanliga åsikterna om kvinnornas festklänningar duggar tätt som ett ösregn. Männens plagg är det inte mycket att orda om. Så lätt dom har. Så tråkigt dom har. Kvinnorna har tusen varianter att välja mellan. Snitt, färg, mönster, material, släp eller inte släp, ärmar eller inte, vilka smycken, vilken frisyr, vilka skor, vilken väska, vilken makeup… Vilken skillnad det är på förberedelserna för män respektive kvinnor.

I år tycker jag inte det var så många uppseendeväckande vackra klänningar. Men två klänningar stack ändå ut. Det var förstås Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius’ rödblommiga klänning designad av Pär Engsheden. Klänningen är inte lagom på något vis, den tar plats, är storslagen, klädsam och höjer festhumöret på ett fantastiskt sätt. Moderatledaren Anna Kinberg Batras skimrande Lars Wallinklänning tycker jag också var en riktig 10-poängare. Klänningen är überelegant och klädsam på alla sätt och vis, i snittet, färgen, materialvalet, allt! Bravo!

Inget att sätta på sig

En full garderob, men inget att sätta på sig. Hur kan det vara så egentligen?

Michael Kors förklarar fenomenet med att vi inte byggt upp garderoben i stil med den gamla kostcirkeln där potatisen och proteinet, de klassiska basplaggen, utgör 70% och ”fluffet”, tilläggen, glasyren som färger, trendplagg, mönster, glam och accessoarer utgör 30%.

70% klassiska basplagg, 30% fluff.

Bygger man upp garderoben med den balansen, utgår man alltid från en solid grund, och kan på så sätt bygga lyckade outfits. Man har med andra ord tillräckligt många ”tomma canvasdukar” att börja bygga utifrån. Har man däremot en garderob där 70% är fluff och endast 30% är basplagg då är det en mycket svårare utmaning. Någon som känner igen sig?

Men även om vi har den balansen, som är en mycket god tumregel att rätta sig efter, så kan vi ändå ha problem. Vi har helt enkelt för mycket kläder! När vi öppnar garderobsdörren och överflödet strömmar emot oss så blir vi överväldigade av alla valmöjligheter, och ger smått upp redan innan vi satt igång. Vi ”väljer” det allra enklaste och minst vågade alternativet, för att hjärnan har gått i baklås och i rena utmattningen väljer den enklaste vägen ut. Vi väljer med största sannolikhet något som vi hade häromdagen.

Att klä sig efter sin ålder

Vi har lärt oss att vi ska klä oss efter vår ålder utan att egentligen veta vad som menas. Eller rättare sagt, vi vet något om att kortkort på en äldre kvinna är ett stort No No. Men mer än så vet vi sällan. Men hur är det egentligen med dessa påståenden, hur mycket sanning ligger det i dom? Det råder en hel del förvirring, det kan jag sannerligen intyga. Åtminstone bland mina kunder.

Jag tycker att man lika lite kan säga att man inte ska bry sig om sådana här ”regler” alls, som att man ska följa reglerna till punkt och pricka. Regler har som alltid sina undantag, till att börja med. Men framför allt när det gäller stil så handlar det om individen, VEM det är man pratar om.

2_1_8_Sq2x_IrisApfel

Iris Apfel

Talar vi exempelvis om Iris Apfel, den 94-åriga stilikonen, så finns det saker som gäller för henne, men inte för andra. Talar vi om Lisa, 35 år, så är det saker som gäller för henne, och inte andra. Likväl som snäva skinnbyxor på en 60-årig kvinna kan vara lika rätt som en 25-åring i hatt och 40-talskappa. Det som det handlar om är om det sitter på rätt person.

Makeup löser inte allt – men nästan

Graderna börjar trilla under nollstrecket nu, och snön har redan börjat falla i de norra delarna av Sverige. Vintern är här.

Jag måste medge att jag har haft svårigheter att skriva ett nytt blogginlägg nu som inte handlar om senaste veckans hemska händelser i världen, som inte väcker frågor om vart vi är på väg och handlar om oron över hur det ska gå.

Men eftersom det här är en blogg om mode och femtioplussare så tänker jag att jag gör bäst i att lämna ämnet därhän och koncentrera mig på det som är mitt område. För vår vardag fortsätter ju trots allt fruktansvärt som pågår. Ingen blir hjälpt för att vi som kan, inte tacksamt utnyttjar det vi har, för att vi inte fortsätter att leva våra liv så gott det går. Inget blir bättre för att vi inte fortsätter ta hand om oss. Vi måste fortsätta gå upp ur sängen och klä oss om mornarna, och sätta på vårt ansikte och gå ut och möta världen. Vi behöver fortsätta att känna oss bra och kapabla att göra skillnad. Inget behöver utesluta det andra. Garderobsrensningen kan leda till varma kläder för de nyanlända flyktingar som kommer t.ex. Den efterlängtade ordningen och strukturen bland våra kläder låter oss behålla energin på morgonen och gör oss mer fokuserade på att göra bra.

Utopian Bodies och spaning in i framtiden

”Modets makt är stor, modet påverkar oss alla, oavsett om vi följer det eller tar spjärn mot det. Men kan mode användas för att skapa en bättre framtid – och i så fall hur?”

Liljevalchs utställning Utopian Bodies – Fashion Looks Forward tar fasta på modets inneboende kraft och mänsklig kreativitet. I elva rum målas det upp utopiska idéer i olika teman – Hållbarhet, Förändring, Teknologi, Hantverk & form, Hantverk & färg, Solidaritet, Motstånd & samhälle, Motstånd & skönhet, Minnen, Genusidentitet och Kärlek.

OBS! Av någon anledning lägger sig bilderna upp-och-ner eller på sidan i mobilversionen. Mysko…? I desktopversionen beter de sig däremot som de ska. Får titta noggrannare på detta i helgen.

Hår, garderobsrensning och återvinning

Hår

Är du lyckligt lottad med ett härligt, tjockt och oproblematiskt hår? Gläd dig.

Vi övriga har att tampas med a bad hair day, var och varannan dag. Och inte blir det bättre för att vi uppnått den respektabla åldern 50+ då håret hunnit blivit tunnare och uppblandat med grå, styva hårstrån som behagar sticka rakt ut från skulten. Ibland är det nästan så att man får lust att raka av hela härligheten för att slippa ödsla så mycket tid och trassel med detta fågelbo som placerat sig överst på skapelsen människan.

nic hair birdNicolas Cage förstår vad jag menar.

Men så långt går det nu inte för de flesta av oss, tack och lov. Några spärrar har vi ändå kvar. Så vi pysslar oförtrutet vidare med vårt hår med en ängels tålamod, och veckorna rullar vidare. För övrigt kan man ju alltid dra en mössa över eländet när det är som värst.

124-large_default

Vindarna blåser från öst
foto från Calvin Klein

Jag fortsätter på temat världsmode. Och nu blir det mycket bilder. Att visa mode utan bilder, det är svårt det.

Nåväl.

I Asien sker nu mycket spännande saker. Modevärlden i väst tittar österut och låter sig inspireras. Precis som den gjort med jämna mellanrum i modehistorien.

För 100 år sedan t.ex. lät sig det ledande modet inspireras österifrån, med den parisiska modekungen Paul Poiret i spetsen. Den lösare silhuett som han skapade som gav andrum och svängrum måste ha mottagits med stor tacksamhet från kvinnorna, som hittills hade levt ett vardagsliv i hårt åtdraget snörliv eller korsett.

Detta bildspel kräver JavaScript.

2006av6039_delphos_dress_evening_jacket_mariano_fortuny_1920_290x435

Också Mariano Fortuny (han med de kreppade klänningarna) inspirerades mycket av öst. Ensemblen från 1920 kallas`Delphos’. Den skulle jag gärna bära idag. Känns toppmodern, eller hur? Foto från Victoria and Albert Museum.

Världens mode

Hösten är här. En vacker och solig höst. Bladen går i gult, orange och rött, och den här hösten går ovanligt många trendkänsliga människor runt i höstligt matchande 70-talsfärger i rost, kola, camel, vinrött och buteljgrönt. Mustiga, varma, vackra färger som tröstande omfamnar en ängslig själ som nu våndas inför ännu en stundande lång och mörk vinter. Färgernas sprakande skådespel hjälper mig att våga kliva in i den långa tunneln. Jag är som ni förstår inte särskilt förtjust i vintern. Den är bara föör lång och föör mörk. Jag tappar så lätt styrfart, och det är det jag ängslas för.

Men än så länge går det bra.

Jag sätter in ett par färgsprakande foton till. För besvärjelsens skull 🙂

Jag berättade i förra inlägget att jag skulle åka till New York. Och efter en riktig rysare till start med vändande Arlanda Expresståg mitt i resan så att jag höll på att missa flyget, kom jag så äntligen iväg.

För smart för att variera sin klädsel?

”Därför har genierna så tråkiga kläder”

Läser en artikel i DN av Anders Bolling, om genier och deras klädsel i en tid av ständigt informationsflöde. Artikeln är en nedbantad version från en artikel i CNN, skriven av

Tre exempel ges. Albert Einstein, Steve Jobs och Mark Zuckerberg. Gemensamt för dessa tre herrar är att att de valt/väljer att ha samma klädsel varje dag. Grå kostym, svart polo, respektive grå t-shirt. I artikeln förklaras fenomenet med att de är genier, att de inte vill ödsla värdefull energi på att dagligen fatta inkonsekventa beslut om något så trivialt som vad de har på sig.

Styla polotröjan

Jag lovade i förra inlägget att jag skulle servera lite stylingtips för polotröjan. Polon är tacksam att styla, för den är ett plagg med ett ganska starkt uttryck, och den funkar också för alla åldrar. Här kommer en lista på förslag, följt av ett bildspel.

Polotröjan

Polotröjan är tillbaka. Senast polokragen var inne för oss i den här generationen, var när vi var tonåringar och gick i högstadiet, eller hur? Silkes-polon, den syntetiska, som fanns att köpa i alla tänkbara 70-talsfärger, satt som ett självklart val under västklänningar i denim och hemmasydda bussaronger. Och allra helst skulle den obligatoriska halskedjan med berlock hänga längst fram och dingla över kragkanten. Kommer ni ihåg? 🙂

Polotröjan har kanske inte känts sådär tip top jättehipp sedan dess. Men då och då har den haft sina återkomster. Och nu är det alltså dags igen, och denna gång tycks den ha slagit igenom med full kraft. Åtminstone om man öppnar en modetidning, eller läser en modeblogg. Polotröjan och särskilt den svarta, som sinnebild av en framgångsrik arkitekt, en svårmodig poet, en existentialist, eller Steve Jobs får nu sin renässans. Hippa märken som Altuzarra och The Row älskar den, och så gör också de fashionistas som följer dom.

VIKTIGT MEDDELANDE!

By ,   No tags,   0 Comments
VIKTIGT MEDDELANDE!

För dig som önskar kontakt med Tellclothes så är det just nu tekniska problem med kontaktformuläret via hemsida på desktop, och även under ”Kontakt”-knappen i mobilversion. Reparation pågår.

Kontaktformuläret under ”Start”-knappen i mobilversionen fungerar dock fortfarande utmärkt!

Det går naturligtvis bra att även maila via e-postadressen info@tellclothes.com eller att ringa direkt 070-8989346.

Är det så att du har skickat meddelande via kontaktformuläret under den senaste tiden utan att ha fått någon respons från mig så beror det på att meddelandet inte har kommit fram, och då är det bästa att du försöker igen. Jag beklagar besväret.

Som plåster på såren så förlänger jag tiden för jubileumsrabatten med 10% på alla tjänster t.o.m. 14 okt!

Välkommen!

Det handlar inte om ålder – det handlar om stil

Överallt dessa uppmaningar och tips i tidningar och reklam om att se yngre ut med krämer, med makeup, frisyrer, olika träningsformer, och kläder. Låt mig slippa. Jag vill inte hela tiden bli terroriserad med att min ålder och mitt utseende inte duger, att endast det unga utseendet, livet och levernet är det som räknas. Det är så tröttsamt. Låt mig få åldras i fred. Låt min kropp få röra sig söderut utan att någon lägger sig i. Rör inte mina rynkor. Jag är faktiskt väldigt tillfreds med min ålder och mitt utseende. Jag har aldrig varit i sådan balans med mig själv och mitt liv som nu. Jag varken vill eller tänker streta emot, och jag vill heller inte påverkas utifrån att göra det. Tack så mycket. Jag vill vara där jag är, jag vill uppleva den här åldern jag faktiskt befinner mig i medan den är här, och har inget intresse av att hålla kvar något jag redan upplevt, som har passerat, eller för den delen något som kommer att komma sen. Det är här och nu som gäller. Allt annat är ointressant.

Give peace a chance

Trots att detta är en modeblogg och ingenting annat, så går det bara inte att undvika att beröra det ämne som snurrat i tankarna den senaste veckan, för de allra flesta av oss kan jag tänka. Jag tänker såklart på den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget som just nu pågår i Europa.

Tusentals flyktingar trotsade vädret och den grekiska armén och tog sig över gränsen till Makedonien under torsdagen. Foto: Anders Hansson, DN.

Tankarna går i banor som vad man ska göra, hur man kan hjälpa, och hur ska det gå, vilken framtid väntar oss? Oron gnager, vanmakten och paniken hotar ta över, men man kommer ingenvart om man tror att man är helt hjälp- och maktlös. Det finns såklart inget vi här i Sverige kan göra åt själva mardrömssituationen i Syrien, och inget vi heller kan göra för att stoppa bedrövelsen som följer på den. Men alla kan göra någonting, åt det som sedan händer. Och det är sannerligen ett ljus i mörkret, att så många vill hjälpa till, att så många ställer upp. För den som vill läsa en utförlig artikel om hur man kan hjälpa så tycker jag att DN täckte upp det väl den 7/9.

peace-hippies-20730096-320-452

Världen tycks vara i stort behov av Love, Peace and Understanding igen. Och sådana rörelser är definitivt igång. Det bubblar och jäser, vi engagerar oss, vi demonstrerar, solidaritet à 70-tal växer sig starkt igen. Också dom unga är medvetna, och höjer sina röster och startar det ena gräsrotsengagemanget efter det andra. Jordnära tankar vinner mark vid sidan av samhällets mörkare stråk, och kanske precis just därför. Vi börjar sansa oss. Vi odlar själva, vi återvinner, vi tänker ekologiskt, vi värnar Moder Jord igen. Det är vackert och hoppfullt.

Samma vindar sveper också in över modeindustrin, och avtecknar sig i modet. Vi tänker hållbart, klimatsmart, vi startar sånt som Four Fit Challenge, det är 70-talsfärger, 70-talsmode, och ny-hippies som gäller.

50+Mode fyller 3 år!
3 år har gått sedan dagen jag började blogga om ämnena 50+ och mode, två ämnen som ligger mig varmt kring hjärtat, och allra helst då i kombination med varann. 174 inlägg senare tycker jag att det fortfarande är lika intressant att skriva om detta med att vara 50+, med allt vad det innebär, och att fortfarande vara intresserad av mode.

Funderar över kläder, färg och stil gör jag varje dag. Såklart. Det är ju mitt yrke. Men ofta funderar jag också över åldrandet, både mitt eget och andras, och inte nödvändigtvis går tankarna i negativa banor som man kanske skulle kunna tro. Mestadels tycker jag själv, åtminstone, att det är en befrielse att befinna sig på den här sidan av 50-årsstrecket. Jag är lugnare, mer tillfreds, friare, gladare, snällare mot mig själv, och mera tacksam över livet och människorna jag har runt mig. Jaja, kanske inte varje dag då, jag har också mina dagar. Men påfallande ofta tycker jag att det är toppen att vara där jag är nu. Jag gör som jag vill. För det mesta.

Läser i lokaltidningen Mitt i Södermalm att Louise Hoffsten som imorgon fyller 50, upplever en kris och tycker att fylla 50 är ett steg närmare döden. Hon undrar över varför man ska fira det. ”Att bli äldre och sämre i kroppen? Ständigt vara osams med kropp och själ?” Jag kan förstå att just hon som kämpar med MS, tycker att det är extra jobbigt med en åldrande kropp. Men hon säger också att hon är nyfiken på vad som händer efter att hon har passerat ett halvt sekel. ”Alla blueskvinnor blir bara bättre och bättre med åren.”

Kläder som en canvas

Som en fortsättning på förra veckans tema om återanvändning och ett nytt sätt att tänka kring mode, så kan vi koncentrera oss på accessoarerna, de lättstylade tilläggen som gör så mycket för hela outfiten. Tänker man att plaggen, som gärna får vara hållbara, tidlösa är som en tom canvas, en bas och bakgrund, så kan de vara desamma om och om igen, och accessoarerna blir innehållet, höjdpunkterna, blickfånget. (De underbara plaggen på inledningsbilden, som man gärna skulle vilja addera några accessoarer till, kommer från fransmannen Christophe Lemaire.)

Lite samma tänk som när man stylar LBD:n, den lilla svarta. Man ändrar klänningens uttryck med vad man lägger till. (Det blir f.ö. ett ämne för ett inlägg, lite längre fram.)

”The little black dress project”, styla samma LBD olika under ett år. foto: onyamagazine.com

Detta tänk passar särskilt bra för oss 50+are. Många av oss har en garderob med många klassiker och ett stramare bildspråk än ungdomarnas vildare, brokigare, flyktigare och mer identitetssökande dito. Vi kan med fördel lägga vårt krut på accessoarerna och att dessutom välja dom med största omsorg, och gärna tänka signatursmycken, skor och väskor för att maxa personligheten i outfiten.

Höstnytt 2015

Det är modeveckans första dag idag, reorna är över, och det pinfärska höstmodet börjar välla in i butikerna. Alltmedan sensommarsolen delar med sig å det generösaste, och får oss att bli alldeles nippriga med att fånga dagen, sekunden, på uteserveringar eller med picknickar och så många båtturer vi bara kan innan hösten gör sin entré.

Hoppas ni hittat något fint på reorna. Själv har jag legat lågt. Mycket medvetet. Köpte bara en ny lyxig plånbok i bästa skinn från Boss, svart och stilren, och ett par klassiska page boot från Filippa K som jag sneglat på länge. Sedan höll jag mig undan. För att inte frestas. För jag behöver faktiskt inte mer, även om man alltid tycker sig kunna unna sig en fin liten topp, en läcker liten sko eller en till underbar väska. Jag minns min pappas spontana reaktion när han såg min överfulla tonårsgarderob. ”Men sådana mängder! När ska du använda allt det här?” utbrast han smått chockad. Själv växte han upp som bondpojk i en tid där inget överflöd fanns, där inget fick förfaras. Det kan jag tänka på ibland när jag är i färd med att köpa något jag faktiskt inte kommer att ha tid eller tillfälle till att använda. Hur urläckert det än är.

Apropå överflöd så undrar jag om ni också ibland, och då speciellt under reorna, funderar över vad som händer med alla de plagg, skor, väskor och accessoarer som inte blir sålda. Vart tar allting vägen? Man hoppas ju att det kommer till användning, att det återvinns, eller att det, å låt det vara så, skänks till bättre behövande. Men jag har svårt att tro att plagg från dyrare märken bara lassas ut till välgörenhetsfirmorna, tyvärr. Det åker väl ut på någon outlet först. Men sen? Många butikskedjor återvinner material och spinner nya trådar av fibrerna, och det är ju vackert så. Det talas mycket om det hållbara modet nu, att vi måste börja tänka nytt, att vi inte kan hålla på som förr och bara producera, producera och sedan konsumera, konsumera. Sunt, tycker jag.

Något som kallar sig Four Fit Challenge har startat, en utmaning/tävling för oss alla som vill hänga på.

Back in business

Semestern är slut och jag är back in business! Hoppas sommaren varit god mot er. Trots ett väder som lämnade en hel del övrigt att önska så har jag haft en skön sommar, mestadels på landet.

Vid sidan av ledigheten har jag arbetat med nya websidan. Den har därför behövts ligga nere för er besökare under senaste veckan. Tack för ert tålamod. Nu är sidan äntligen klar, sånär som på ett par småsaker. Att bygga upp en ny hemsida är alltid lite krångligare, och tar alltid lite längre tid än vad man tror. Det vet ni alla som har varit där.

Nya hemsidan kommer till samtidigt som att Tellclothes fyller 10 år. Japp, tio år i branschen! Det har gått fort och varit mycket lärorikt. Men framför allt har det varit väldigt, väldigt roligt. Att få möta alla er härliga kunder, att få hjälpa er att hitta rätt i stildjungeln, att få kliva in i era liv och ”leva er vardag” för ett tag, är sannerligen en ynnest som har berikat mig något enormt. Glädjen över att kunna hjälpa till, att kunna lösa upp knutar, och sedan se era ansikten när ni hittat hem i garderoben är ovärderlig. Det gör att jag aldrig tröttnar. Ingen kund är heller den andra lik, och det gör att jobbet fortsätter att kännas spännande år efter år.

Färgperioder

Just nu lever jag i en rosa period. Färgen sägs ha en lugnande inverkan. Foto från Alexis Mabille, Haute Couture Week.

 

Har ni också märkt att man lever i olika färgperioder? Som Picassos rosa period och blå period i början av 1900.

Att stå emot frestelsen

För den som är i behov av en klänning à nymålad canvas med ram och allt, så finns sådana att få tag på nu (!?). Foto: Viktor & Rolfs Haute Couturevisning Höst/Vinter 2015/16.

En av de viktigaste faktorerna i mitt arbete är att plaggen och stilen ska stämma med det liv kunden lever. Om livssituationen förändras, t.ex. ett nytt jobb, så ändras sällan den personliga stilen, men typen av plagg kan ändras pg. av att det nya jobbet har en annan klädkod. För kläderna fungerar förstås bäst, och kommer till mest användning, om de speglar det liv man lever. Men hur många gånger köper vi inte plagg för ett liv vi skulle vilja leva, än det liv vi faktiskt lever?

Inget består, utom förändringen

Nytt på Modehimlen är att Donna Karan lägger av!
Den 66-åriga amerikanska superdesignern slutar efter 31 år som chefsdesigner på det egna modehuset Donna Karan New York, DKNY. Hon kommer dock att finnas kvar som rådgivare åt DKNY.

”To a generation of women, Ms. Karan, who started her company in 1984 with “seven easy pieces,” a mix-and-match wardrobe, was a personal heroine: a role model who understood their needs and solved their problems.

“Donna created a way of dressing that was womanly, practical and empowering, and came from a deeply personal, instinctual place; she has always let her empathetic heart rule her design head,” said Anna Wintour, the artistic director of Condé Nast and editor of Vogue magazine.

“She came to the fore at a time when it was mainly men designing for women, and she knew and understood her customers like no one else,”

Packa väskan rätt

Sommarledigheten står för dörren.
Det innebär ofrånkomligen att de allra flesta kommer att behöver packa. En hel del av oss är även på väg mot destinationer dit vi tar med oss en eller flera resväskor.
Då kan det kanske vara passande med en genomgång i packningens ädla konst, för den som behöver vässa sina packningskunskaper.

fläkt

foto: gh.caqe.net

Nu har det blivit varmare. På många sätt. Temperaturen stiger där ute, det börjar likna lite sommar. Och själv har jag klivit in i övergångsåldern. Yes.

Vallningarna har satt igång. Jag får sömnrubbningar och vaknar mitt i natten och svettas. Måste öppna fönstret mera, måste!

Lika plötsligt som blixten från den klara himlen är det olidligt varmt och hettar till över bröstet. Mitt på dagen, var och hur som helst. Puh!

Jag är inte särskilt sugen på att ta östrogen, är rädd för bröstcancerrisken. Får börja äta mycket sojaprodukter som sojamjölk, sojabönor och tofu istället. ”Även bönor, kikärtor, linser, grovt mjöl av olika slag, frön, nötter, grönsaker, svamp, frukt, bär och choklad innehåller mycket av naturens eget östrogen”, läser jag på klimakterietest.se. Vänta vad läser jag… Choklad!? Är det möjligt? Åh, det ska nog kunna gå för sig iallafall. 🙂
Men jag ska också ta och titta in hos hälsokosten och se vad som finns. Remifemin, Femal balans…

firenze-svart-oval-fotoramVi är många i den här åldern som har förlorat någon av våra föräldrar, eller kanske t.o.m. båda. Det är tomt och det är märkligt att inte längre ha ens mamma och pappa i  livet. Men det kan också vara lite som att födas på nytt. Det sägs att man föds två gånger, den första dagen man kommer till världen, och den dagen då ens föräldrar dör.

Nu är vi den generation i våra släktled som står på tur, eller kanske redan är där, att ta över rollen som den äldste, den kloka, den erfarna, den trygga klippan att luta sig emot, den som alltid vet vilken väg man ska gå. Eller kanske vet vi inte det? Kanske visste inte våra föräldrar det, och kanske inte heller deras föräldrar?

11377178_479183768913351_3654335564714953486_n

Här kan jag tänka mig att bara ligga och glo.

”Ligg bara och glo så kommer du på vad du ska göra” hörde jag en kvinna säga till en annan i morse, i simhallens omklädningsrum.
Ett sånt sympatiskt tips. Och vilken klok kvinna, det hon säger är ju alldeles sant. Tar vi oss bara tid att ligga raklånga på soffan och göra ingenting, så brukar idéer poppa upp som gamla dolda, sovande växter efter en skogsbrand.
Men att det ska vara så svårt att ta sig den tiden! Det är alltför lätt att flyga runt med nästa att-göra-på-listan-sak i huvudet, medan man gör en annan. Mindfulness. Det är nog bara det som behövs. Något att kanske satsa på i sommar.

11262499_476319605866434_1133934904596035981_n

Stockholm häromkvällen när en dubbel regnbåge spände sin båge över hela stan. Här ser man den över S:t Göran som slåss mot den berömda draken, i G:a Stan.

Häromkvällen var det regn och rusk, sol och regnbåge om vartannat. Stan var vacker och dramatisk, men frös gjorde jag och mitt sällskap.
Vinterkläderna har om och om behövts plockas fram den sista tiden. Men NU ska väl ändå våren rulla in på allvar, får vi verkligen hoppas. Det sägs så iallafall. Blir det ingen bättring snart så börjar det locka att bege sig söderöver.
Till Franska Rivieran kanske? Där finns solen och värmen, och tar man sig dessutom till Cannes så hamnar man just nu mitt upp i filmfestivalen som pågår där.
Som vanligt skickas täta rapporter från röda mattan. Vem bär vad, är den stora frågan, och som vanligt är det bara kvinnornas klädsel som diskuteras.

50+

Var la jag läsglasögonen nu då? Åh, jag glömde solglasögonen. Så smutsiga glasen är. Kan inte hitta putstrasan. Tycker jag ser sämre nu igen. Måste kanske byta glasen. Men redan? Det var ju bara ett år sen sist. Suck. Mycket handlar om glasögon nuförtiden, när synen är i ständig förändring och försämring. Och det är lätt att stirra sig blind på förfallet. Fastän det mesta kanske är rätt bra ändå.

Det är lätt att haka upp sig på allt som blir sämre med åldern. Synen, hörseln, minnet. Sinne för sinne börjar ta stryk efter 50 års levande. För att inte nämna de kroppsliga besvären som dyker upp helt oanmälda, gamla svaga punkter på kroppen som gör sig påminda.
Eller fåfängan som får sig en rejäl törn med tiden.
Håret t.ex. blir tunnare, det blir gråare (vilket inte behöver vara något negativt, bara annorlunda), hudens elasticitet har inte samma spänst som förr, ansiktets fåror djupnar, vecken i pannan likaså. Det sägs att ansiktet är det enda stället på kroppen där musklerna inte går att träna och hålla i schack. Ansiktet lever därmed sitt eget liv. Det börjar hänga, precis som resten av kroppen börjar hänga även om det går att göra något åt saken, till en viss gräns. Men det går hur som helst inte att bortse ifrån att åren och gravitationskraften gör tråkiga saker med vår kropp. Japp, så är det. Men det är vare sig särskilt skojigt eller uppbyggligt att tänka på. Och DET var just min poäng!

Marisa Berenson in gold caftan by Tina Leser with rings by Gripoix, Photo by Henry Clarke, 1968

Marisa Berenson i guldkaftan från Tina Leser. Ringar av Gripoix. Missa inte den fantastiska håruppsättningen!
Foto: Henry Clarke, 1968.

Kaftanen är het. Igen. Men hetast var den i slutet av 60-talet.
Detta fotsida, enkla, löst hängande och långärmade klädesplagg med rötter från Mesopotanien har funnits i tusentals år, och har burits av både kvinnor och män.
På 60-talet återupptäcktes kaftanen bland amerikanska kvinnor, förmodligen som en reaktion på 50-talets formella, skräddade klädmode, som måste ha upplevts som instängt. Detta mycket sköna plagg med en fantastisk rörelsefrihet kunde bäras mer för bärarens egen skull och njutning, än vad det föregående modet hade handlat om.
Men bland den stora massan traditionella som klädde sig mer för att imponera på andra och visa sin status, så måste nog kaftanen ha setts som ett upprörande, alldeles för lössläppt plagg. Som så många andra plagg i det dynamiska slutet av 60-talet, detta unga och vilda årtionde.

11178192_468573579974370_8077167510329231468_n

Den som inte har fotograferat körsbärsblomningen i veckan som gått, finns inte. Jag fotar också, alltså finns jag.

Veckan som gått har mest handlat om den fantastiska körsbärsblomningen som alldeles precis nu prunkar så överjordisk vackert, och mitt alldeles eget lilla äventyr mot grått hår som just har börjat.
Det grå äventyret visade sig vara en lite mer långdragen procedur än vad jag trodde. Håret är nu bara lite ljusare genom avfärgning, och som min duktiga frisör Jonna sa så lade hon i lite färg och försiktig med ljusa slingor för att möta min nuvarande guldiga, bruna färg. Steg för steg kommer vi att ta oss mer och mer in på det grå området, de guldiga tonerna kommer successivt att ersättas av kallare och kallare toner för att allt, till sist, blir helt silvergrått. Det får ta sin tid. Jag har inte bråttom, även om jag såklart nu är jädrans ivrig när jag väl har bestämt mig. Men på det här lite lugnare sättet hinner både jag, familj och vänner vänja sig. Och det är ju faktiskt bra.

into the woods

Meryl Streep i Into the Woods.

Stundvis får jag kalla fötter när jag tänker på att jag ska bli grå snart. Jag kommer väl gör guds skull inte se som Meryl Streep i senaste skräckfilmen Into the Woods? Iiiiih, hjälp, skräcködla, häxa, rugguggla!
Men sen kommer modet tillbaka när jag som nu med familjen i Köpenhamn under påsklovet, såg en kvinna som var ursnygg i sitt gråa hår. Lite randigt, halvlångt och mycket snyggt. Lite åt det här hållet här nedan.

main.original

Audrey Hepburn, en klassisk stilikon.
foto: bethanybump.files.wordpress.com

Bästa hjälpen när det kommer till styling är förstås om man kan hitta en stilikon som har en stil som ligger så nära ens egen, att man kan inspireras och sno idéer rakt av.
Men oftast är det inte så enkelt. De flesta av oss får låna lite här och lite där och sätta ihop beståndsdelarna till en egen sammansmält stil.
Ett par stycken olika stilar har inspirerat mig, och spannet har gått från en sådan som klassiska Audrey Hepburn till rockiga Keith Richards. (Ingen kvinna finns tyvärr som motsvarighet till honom, vad jag vet.) En udda kombination av två mycket långt ifrån stående förebilder.

kiev-fashion-days-fall-2015-street-style-11

Foto av Adam Katz Sinding, från Kiev Fashion Days.
Se fler foton på style.com

Snart påsk. Snöfall igen. Våren dröjer. Sitter här framför datorn i min ulliga, varma kulturkofta och är glad för att jag inte behöver gå ut just nu.

En sak bland många som förenar oss mogna kvinnor, är att vi måste fundera på hur vi ska handskas med ämnet Grått Hår.
Antingen har vi den grå kalufsen rakt upp och ner som den ser ut, utan att det är mer med det. Eller också döljer vi de gråa hårstråna konstfärdigt under diverse färgningar.
Eller också står vi i valet och kvalet om huruvida det är dags… om vi törs… eller om vi ska vänta att ta det avgörande steget mot grått hår IRL.
Det där sistnämnda har funnits i mina tankar det senaste halvåret. Fram och tillbaka har tankarna gått. Stött och blött saken har jag gjort.
Och NU… mina kära vänner, har jag bestämt mig.

JAG SKA BLI GRÅ!!!
Jag ska bli en silversyster! Tjoho!

Lauren Conrad's home is as stylish as she is

”Om bara jag kunde vara lika perfekt som den amerikanska dokusåpastjärnan, designern och författaren Lauren Conrad…” Bilden som målas upp i media hur perfekta liv stjärnor lever väcker oförtjänt mycket avund och mindervärdeskomplex hos oss som konsumerar det. Läs artikel här
foto: InStyle

Överallt i annonser, retuscherade reklambilder, tidningar, i social medier, filmer och tv-program prackas vi på ideal, ouppnåeliga sådana, om hur lyckade vi kan bli om vi bara lever det perfekta livet. Det är inte så lätt att stå emot. För någon av oss. Inte ens stjärnorna som de fantastiska reportagen skrivs om. Hetsen kan drabba oss alla, hur bra vi än har det.

cary grant

”Everyone wants to be Cary Grant. Even I want to be Cary Grant.”/ Cary Grant.
Det fanns redan då när Cary Grant hade sin storhetstid, men det har blivit värre, illusionen om det perfekta livet, den perfekta människan, det onåbara, som lätt gjort drar iväg med oss.

Du ska träna din kropp hårt och tycka att det är toppen, du ska svänga ihop en lyxig och samtidigt också helst nyttig och kravmärkt middag, du ska ha en gullig familj och sköna vänner, du ska ha ett vackert hem, du ska vara vacker men naturligt vacker, du ska raka dig och sminka dig men för guds skull inte spackla dig, du ska vara modemedveten och ha en egen stil, du ska ha koll på de senaste trenderna, du ska resa till exotiska resmål och ta gudomligt vackra foton som du självklart lägger ut på facebook och instagram, du ska twittra smart och slagkraftigt och ha massor av följare, du ska ha ett fantastiskt sexliv och en underbar man som ger dig blommor varje fredag, du ska ha en perfekt trädgård, du ska baka surdegsbröd och smarriga bakverk, du ska vara politiskt insatt, du ska ha sett de senaste filmerna, serierna, tv-programmen, du ska … Stopp!!! Jag drar i nödbromsen nu. Måste få ett slut på det här vansinnet, den här hetsjakten på oss stackars människor, och då allra främst kvinnor. Och allra, allra värst är det för de unga tjejerna.

garderob kovek

foto: kovek.se

Då var det dags att skifta från vintergarderob till vår&sommargarderob.
Även om dagens kalla gråväder gör att man tvekar en aning. Men värmen kommer, den kommer. Om vi då redan har hängt undan vinterns varma och ulliga garderob i dov färgskala och bytt till den tunna, svala garderoben med bomullsplagg i glada, klara och starka färger, så känns våren ännu mer ljuvlig och välkommen.
Att säsongsindela garderoben rekommenderas starkt. Det säger sig självt hur klokt det är att i morgonstressen endast behöva bläddra igenom hälften av de kläder man äger.
Men trots säsongsindelning och förmodad genomgång förra året måste vi först rensa garderoben innan vi hänger in vårplaggen. Japp, det finns ingen genväg! Om vi vill få det hela att funka. Och det vill vi ju. Det är högst mänskligt att dra sig för detta, det är det. Men den tid och ansträngning vi lägger ner på genomgången innan, har vi igen när våren verkligen är här. Då blir det lätt och roligt att bygga outfits från din uppdaterade och fräscha garderob.

chanel15

Chanel Höst/Vinter 2015. 70-talsvibbarna fortsätter. Kolla in skorna! Nedtonade, klassiska, bekväma, och såå chica.

Planen var att jag skulle skriva om det högaktuella skiftet från vinter- till vårgarderob, men Chanel kom emellan.
Fick ögonen på höstens nyheter från sagda modehus, Miu Miu, Valentino, Mara Hoffman m.fl. och det ser mycket lovande ut. Mustigt, vilt och sofistikerat på en gång, ja mycket sofistikerat. Passar oss coola 50+are alldeles utmärkt. Titta bara!
Först ut är Chanel. Damigt, klassiskt, en hel del vadlångt, och mycket glamoröst.

10991116_10152732600478581_8335278405428755637_n

Heja Tom Ford!

En 50-årig Bondkvinna, 72-åriga Joni Mitchell som modell för Saint Laurent, 93-åriga Iris Apfel som modeikon, Carmen Dell’Orefice 83-årig supermodell… det våras för den mogna kvinnan. Jag blir så inspirerad att jag snart låter mitt hår få vara så grått som det egentligen har blivit.
Men vi är inte där riktigt än. Vare sig med mitt gråa hår, eller den mogna kvinnans riktiga revanch. Än har vi en bit att gå, bland den stora massan, för att göra den mogna kvinnan synlig.
Huffington Post beskriver det så bra.

”Vintage wine is savored. Vintage cars exclaimed over. Vintage clothes coveted. Yet the vintage woman remains uncelebrated.
From the moment we are born society sets expectations of us. We are expected to walk and talk by a certain time, predicted to have mastered literacy and numeracy at a certain age. Our worlds are pre-designed for us and we fit into the flow as best we can. Youth is a jumble of growth and learning and the space where dreams and ambition are sparked. Feelings of invincibility abound and we are frequently told that the world is our oyster.
Nobody tells the carefree 25-year-old female that in another 25 years she’ll be invisible.”

Alejandro González Iñárritu

Birdman’s regissör Alejandro González Iñárritu.

Oscarsgalan 2015 har gått av stapeln som bekant.
Det gick bra för min favorit Birdman (bästa film, bästa regi, bästa originalmanus, bästa foto). En så annorlunda film. Så fantastisk!
Och som brukligt är, så ligger fokus vid sidan av filmerna dessutom på kvinnornas klänningar. Lite knasigt kan man kanske tycka, men högst förståeligt. De drar ju sannerligen blickarna till sig.
Här är mitt personliga urval från söndagens kreationer på röda mattan, klänningar i väl valda färger och stilrena snitt som passar sina bärare som handen i handsken.

Vilka förebilder har du vuxit upp med? Om du har några förebilder nu, vilka är då dom?
Vilka förebilder växer unga kvinnor upp med idag? Är du och jag bra förebilder?
Att växa upp på 60-talet och 70-talet hade sina fördelar. Det fanns en strömning av starka, oberoende kvinnor insprängda bland de mer traditionella typerna av kvinnor. Feministerna med Grupp8 i täten startade en våg av feminism och emancipation som unga tjejer än idag rider vidare på. Jag har ingen dotter, men vad jag förstår så har många unga kvinnor idag rätt mycket skinn på näsan, och vet att ta för sig. Å andra sidan är massmedias bild av kvinnor så otroligt snedvriden och kravfylld vilket får unga kvinnor att reagera med ätstörningar, och andra destruktiva beteenden. Rollen som tjejer på vissa håll får spela, är en deprimerande uppvisning av kraftig backlash.
Hur det idag egentligen står till med unga tjejer vet jag inte så noga, men jag hoppas så innerligt att unga kvinnor får allt stöd de kan för att bli så självständiga och jämbördiga som de har rätt till att få vara. Att de också får en sund inställning till sin egen kropp, och till sin sexualitet. Sundare ideal tycks bubbla i det fördolda, och man kan bara hoppas att de vinner med tiden.

10954386_606725309459360_746727873_n

Redan fredag. T.o.m. fredagen den 13:e.
Är inte särskilt vidskeplig av mig, och den här dagen har heller aldrig varit tuff mot mig. Hittills, får man väl lov att säga. Kanske bäst att tillägga en liten besvärjelse, när jag med dödsförakt pumpar ut saken i offentligheten, på det här sättet. Kanske finns det en anledning till att vara vidskeplig, just den här fredagen?
Får nog ta och slänga lite salt över axeln.
Hoppas att inte heller någon av er, kära läsare, råkar illa ut idag.

Och imorgon har vi Alla hjärtans dag.
Den dagen rundar jag och min make lika obekymrat som den vana seglaren som undviker en plötsligt uppdykande grynna. Vi har aldrig firat dagen, den känns både krystad och råkommersiell. Utmanar jag månne ödet nu igen?
Röda rosor tackar jag dock inte nej till, röda rosor är alltid vackra, och jag önskar er alla kära 50+Mode-vänner ett stort fång sådana imorgon! Eller varför inte redan idag, som ett vackert motgift mot oturen.

camel-02

Camel är det nya svarta, sägs det.
Särskilt till hösten kommer det att braka igång för den gamla klassikern som funnits med så länge, och som återkommer med jämna mellanrum. Egentligen har färgen aldrig varit helt ute. Men det är en färg som inte passar alla, den med varma färger bär den oftast bäst. Fast det finns olika nyanser, och den med kalla färger kan också hitta sin, t.ex. den ljusare, inte så gula varianten, utan mera rosa i undertonen t.ex. Eller också väljer man istället bara en accessoar, som en sko eller en väska. Om man nu vill ha camel i sin garderob, det vill säga.

saint laurent 70's

70-talets återkomst hos Saint Laurent SS15.
Foto: Beccy Nuthall
Mera bilder från Saint Laurent SS15 här.

Mera 70-tal

Att det är 70-tal som gäller i år har väl inte undgått någon. Trenden har haft stor genomslagskraft och ser ut att överskugga alla de andra.
Hur ska jag då som 50+are bära den nya 70-talstrenden, kanske du frågar dig. Frågan du borde ställa dig först är förstås om du överhuvudtaget ska bära 70-talstrenden? Bara du vet svaret.
Om svaret då blir att du gärna vill pröva på 70-tal ännu en gång, så är bellbottoms ett bra val. De utsvängda byxorna är smickrande på de flesta kroppar, då den sjöjungfruformade linjen accentuerar timglasfiguren.
En slank polotröja passar också många. Utom de med kort hals. Men polon är nog för varm i vår och sommar, och blir bättre att spara till hösten och vintern. Den funkar också under ärmlösa klänningar. Bra återbruk, och bra för den som inte vill exponera sina överarmar.
Slokhatten kan vara fin på oss 50+are också. Varför inte en skuggande slokhatt i sommarsolen?
Eller en sidenblus med 70-talsvibbar till dina bellbottoms i denim. + Slokhatten. Snyggt!
Skippa dock den mest utflippade hippiekarusellen, med mönsterkrasch och alltför vilt, galet och rock’n-rolligt. Den looken gör sig bäst på de unga som har en fräschör som lyser igenom.
Men lite fransar här, och lite vadlångt där, kan vara kul till en i övrigt mer stram look.
Personligen kommer jag att ta mycket lätt på trenden, då det som alltid känns lite svårt och onödigt att dra trenden man en gång redan genomlevt, en gång till. Men en och annan accessoar, ett och annat utställt byxben kan nog tänkas. Och tunga, lite grövre och kantiga halskedjor främst i guld, kan nog passera också.
Vi får väl se.

Milan Men's Fashion Week

Jim Morrison går igen.
Foto hämtat hos Haute Couture Week, från Milan Men’s Fashion Week, i veckan som gick.

Peace_and_love70-talet är alltså tillbaka. Även på herrsidan. Klär nog de unga herrarna bäst dock.
Man undrar om allt detta 70-tal kan smitta av sig på våra värderingar också och göra oss mer fredliga, empatiska och solidariska som på det engagerade 70-talet. Det tycks som om nya vindar har börjat blåsa åt det hållet lite grann iallafall. Vi håller tummarna för mer av samma.

7o-talet är tillbaka!
Från Chloés S/S 2015 Campaign Evokes 70s’ Vibe & California Lovin’.
Se mer här.

Var på Stora Trenddagen i förrgår. Trendspanaren Stefan Nilsson berättade målande och medryckande vad som väntar under 2015, främst i inrednings- och livsstilsvärlden. Men inredningsvärldens trender hör också tätt ihop med modevärldens, och kan lätt översättas till kläder. Läs mer om 2015 års trender här.

10930951_415301858634876_3357067726307077464_n

Stefan Nilsson, trendspanare.

Det blir ett spännande år om man får tro TrendStefan. Och det gör jag gärna. Det hela andas mycket 70-tal, och trenderna känns positiva, sunda, livsbejakande, och står för värden som jag tror att de flesta av oss har lätt att ta till sig. Havet, hälsan, trädgården, det goda livet och lite tingeltangel som grädde på moset. Trender att fascineras och inspireras av, i doser som man själv väljer.

Trenderna för 2015 är uppdelade på 5 olika teman, och kopplas här samman med vårens modetrender, så som jag tolkar det.

10891697_408619272636468_7834775845901644263_n

Foto. Stylish Eve

Bye bye 2014. Välkommen 2015!
Nytt år. Spännande. Vad kommer att hända? Ingen vet.

Julledigheten tillbringade jag och min familj i en liten bergsby i Alicante, Spanien.
Den spanska solen flödade, olivundarna bredde ut sig mellan mandelodlingar, citron- och apelsinodlingar. På promenaderna i bergen kunde vi plocka vilt växande rosmarin, timjan och salvia. Vi körde ner till playan en dag och satt och njöt en lunch i solen bland juldekorationer som blänkte malplacerat i det starka ljuset. Jag fotade övergivna, klottrade, rasade och sönderblåsta bergsbyar. Vi åt persimonfrukt som var god när den var mogen och söt. När den inte är mogen bedövar den gommen blev vi varse om, min son och jag, som pallade frukten på en av våra promenader.
Men fy tusan vad kallt det var i huset med de tjocka stenväggarna! Vi får komma igen en annan gång, under den varma årstiden, när syftet med de spanska husens inbyggda svalka uppskattas till fullo.


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till alla kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, Personlig stylist och 50+bloggare

 

PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

SENASTE INLÄGGEN
POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!