web analytics

Blog

Grå-gerillan fortsätter. Och svart är för evigt.

03 juni 2016,   By ,   0 Comments

Läser en rubrik i New York Post. ”I let my hair go gray — and I’ve never been sexier”.

Det låter ju intressant tänker jag, och börjar läsa artikeln. Den är skriven av Sara Stewart, men berättar om författaren Anne Kreamer (se bild nedan) som skrivit ”Going Gray, What I Learned about Beauty, Sex, Work, Motherhood, Authenticity, and Everything Else That Really Matters”. Kreamer slutade färga håret 2007, bl.a. för att hon kände att hon bar en förklädnad, när hon täckte över sitt gråa hår. All tid som hon oroade sig över att inte låta det gå för långt mellan färgningarna så att den grå utväxten syntes, var tid hon kunde utnyttja bättre. Hon säger:

“I think that gray hair illustrates self-confidence and truthfulness — saying to anyone in the room, ‘I am precisely who I say I am, I have lots of experience that would be beneficial to you. Interested?”

På skoj lade hon upp en profil på match.com. Först med ett foto på henne i det färgade bruna håret, och sedan ett halvår senare ett foto på henne i det ”nya” gråa håret. Förbluffande nog upptäckte hon att hon fick tre gånger så många besökare med fotot med grått hår!

Anne Kreamer i sitt gråa hår, och i sitt färgade hår på infälld bild.

Intressant! Inte sant?

Förlåt alla ni som inte har tankar på att bli grå. Än? Nu lär det handla om grått hår ett tag. Men längre ner inlägget kommer andra ämnen.

Så alla myter om grått hår kanske inte stämmer? Om att vi ser äldre ut, att det signalerar att vi gett upp, att du säger hejdå till långt hår, att du blir osynlig, att du sätter stopp för din karriär, att du tappar attraktionskraft…

Camilla Palmer skriver i The Guardian, att hon är övertygad om att de inte gör det.

”Vi har hjärntvättats av media, annonser, och även av oss själva att vi måste anstränga oss lite mer när det kommer till utseendet. Vi har lärt oss att skrämmas av åldrandet.”

Och skämmas för åldrandet! vill jag lägga till.

Vidare säger Camilla Palmer;

”To me, the decision to go grey is political, too. I want my children to see what a real live middle-aged woman looks like. There aren’t really any grey-haired women under the age of 50 in the public eye – where are the women who are genetically wired to go grey early? I know they’re around – I can’t stop spotting them. Of every colour, age and walk of life, these women are motivated by political, gender, financial and style stances. Many, like me, wake up after decades of colouring and think – why am I doing this? – It was smelly, ruining my hair, costing me time and money – and wasn’t fooling anyone that I was still 23.”

Tashara Jones citeras också i en av artiklarna, med tre tips för den som har grått hår.

  • Bär djärvt läppstift!
  • Håll ögonbrynen i den färg de alltid varit, så att de kontrasterar mot det gråa/vita.
  • Missa inte mascara! Vill du inte ha mer smink än så, så behövs det egentligen inte så mycket mer.

Jag skulle också vilja lägga till ett par saker;

  • Missa inte magin med starka färger! Nu om aldrig kan vi passa på att våga ta i med färger. De kalla, klara juvelfärgerna är supersnygga till det grå/vita.

Läs mer om det i ett tidigare inlägg, där Drottning Elizabeth är snäll och visar oss exempel på detta.

  • Och grått hår är ju så snyggt till svart! Särskilt de som begåvats med riktigt ljust grå, eller helst helt vitt. Superflott! Håret ljusar upp det svarta på ett välbehövligt sätt så att färgen inte tynger ner, lika mycket som annars.

Hår har i alla tider upptagit våra tankar. Vem har väl inte plågats av dåliga hårdagar? Elizabeth Benedict har skrivit om denna besatthet.

Här är ännu en länk till om ämnet hår. http://www.theguardian.com/commentisfree/2016/mar/02/grey-hair-vanity-scientists-gene-hillary-clinton

Inspiration från väst

Som ni säkert märkt så är jag mest inspirerad av engelska och amerikanska bloggare och andra skribenter, som skriver om grått hår, 50+funderingar, och i viss mån även när det gäller kläder, stil och tips, och då särskilt från den amerikanska östkusten med världsstaden New York i självklart fokus.

Den staden gör med mig att ”allt hamnar rätt”, på nå’t sätt. Jag tror att jag kanske mest gillar frånvaron av ängslighet, som vi tyvärr har en del av här hemma. Det blir visserligen bättre hela tiden, men vi är inte riktigt där än, tycker jag.

Jag tycker också att de utländska skribenterna lättare och villigare handskas med frågor som vi funderar på i den här åldern. Inte många skriver om 50+funderingar i Sverige. Varför är det så? Det kan ju inte vara så att svenskar inte funderar på de här frågorna. Men kanske ska vi inte låtsas så mycket om dom? Varför då, isåfall? För mig är det obegripligt.

Svart

New York-borna klär sig som bekant helst i svart. Har du någonsin funderat på varför?

I artikeln ”Why New Yorkers Have Always Worn Blacki New York Magazine gräver modejournalisten Amy Larocca lite i ämnet, och kommer då fram till en del intressanta slutsatser.

  • New York är en skitig stad, och alla har inte tillgång till tvättmaskin med lätthet. Det är helt enkelt smart att välja svart.
  • Den svarta färgen är slimmande, och NY värderar slankhet högt.
  • Svart signalerar seriositet och makt, något som behövs för att ta sig fram i den tuffa staden.
  • Bär du svart tillhör du ”bandet”. ”The band is New York, and the color is black”.
  • Svart är elegant och lyxigt. (Från början var svart oerhört dyrt att tillverka.) Och vem vill inte vara elegant och lyxig i en världsmetropol?
  • Svart är färgen som gäller i NY om du är medveten, kreativ och/eller mäktig.
  • Svart har gällt ända sedan jazzmusiken, och senare för beatniksen, för punkarna och nu för alla rockers.
  • Svart är sexigt. Punkt.

Men bäst tycker jag Yohji Yamamoto ringar in det när han säger att ”svart är blygsamt och arrogant på en gång”, och inte minst när han säger den mening som jag tror kommer New Yorks själ närmast.

”But above all, black says this: I don’t bother you, you don’t bother me”.

17-black-lede.w529.h352

Kanske kan man tycka att det är fel att prata om svart när sommaren just börjat?

Men inte slutar vi bära färgen bara för att solen och värmen äntligen tittar fram? Nope! Jag som många andra är ett med den färgen. Sorry, för er som kanske trodde att jag som färg & stilrådgivare badar i färger mest hela dagen. Nog använder jag färger, absolut! och ganska starka sådana dessutom. Men basen i min garderob är, och har alltid varit, svart. Assoluta! Love it!

En skön helg, allihopa!

Klänning i svart linne, en riktig sommarslappis från buykud.com


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till alla kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
/Marie

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se