web analytics

Blog

Marinblått, Dior och en hippie

18 juli 2017,   By ,   0 Comments

Ja, då var vi mitt i sommaren då. Har åkt in till stan från landet för att vattna blommor och lite annat.

Möter ett avspänt och ganska tomt Stockholm. Mest är det turister som är ute och flanerar, stackars frysande turister i det kyliga sommarvädret. Jag undrar vad de tänker; Tvi vale vilket kallt land, hur kan någon bo här? Eller Tack och lov för svalka! Vilken lättnad från hettan där hemma, man sover äntligen gott om natten.

Kollar in rean. Handlar nästan ingenting för att jag helt enkelt inte behöver mycket. Men jag hittar faktiskt någonting, litet. En vacker och generös sjal i böljande siden på Max Mara. Den är t.o.m. nedsatt med 70%. Den kniper jag, och känner mig riktigt nöjd.

Ramlar in på Cos på väg därifrån. Behöver ingenting nu heller egentligen, förutom att jag är lite nyfiken. Härliga syrliga färger sköljer över mig, i entrén, från den senaste kollektionen. Men jag köper inget.

Det är min nya hobby faktiskt, som också är en upplevelse, den att avstå från att köpa. Inte för att jag inte unnar mig något, utan för att jag tänker efter noggrannare än någonsin, om jag verkligen behöver någonting. Annars… varför inte bara stå över? Man slipper problem. Man sparar pengar dessutom, som man istället kan använda när man ser något men VERKLIGEN gillar och behöver. Man kan ju ändå inte köpa allt man ser. Och som bekant, ju större garderob betyder INTE en bättre garderob, som underlättar det dagliga livet. Tvärtom!

Därför håller jag huvudet väldigt kallt nu för tiden. Riktigt skönt faktiskt. Jag vill inte samla på mig en massa s**t. Men när jag handlar så köper jag kvalitet, utom en och annan trendgrej. Jag har inte råd att köpa billigt, som det så sant heter. På detta sätt köper jag mig sinnesfrid, faktiskt. Oerhört tillfredsställande. Jag slipper fundera på inköp hit och dit i veckorna, och det jag köper kan jag räkna med. Aldrig mera slit o släng säger jag bara. Kvalitetsplaggen jag har, skorna eller andra accessoarer är lika fina, gång efter gång.

Fast jag kunde visst inte motstå ett armband på Cos ändå. 🙂 I silikon och stål. Coolt va?

Marinblått

Som av en händelse råkar båda inköpen vara marinblå. Jag gillar marinblått mer och mer. Dior skrev i sin stilbok The Little Dictionary of Fashion ”Bland alla färger, är marinblå den enda som någonsin kan tävla mot svart”. Något som nuvarande chefsdesigner på Dior, Maria Grazia Chiuri, har tagit fasta på i sin höstkollektion, som dessutom är kryddad med ett feministiskt budskap.

Marias höst blir även grå och svart.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Saknar du ljus och färg så bjuds det även på det ifrån huset Dior. Se så vackert!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Maria Grazia Chiuri

Jag tycker mycket om Maria Grazia Chiuri’s kontrastfulla design. Hon blandar skirt med grovt, hårt med mjukt, poesi med realism. Hon är en fantastiskt designer som har sitt huvud högt uppe bland molnen samtidigt som hon står stadigt med fötterna på jorden. Överjordiskt vackert är det. Jag blir oerhört inspirerad av den här höstkollektionen, och framför allt taggas jag av de asiatiska inslagen. Kimonoinspirerade kappor, omlott, det asketiska grafitgrå…

Vill ha!

Det asiatiska enkla, fria, rena. Jag tror banne mig att jag ska köra lite kimono på japanskt vis i höst. Och varför inte börja redan i sommar, och då med en lite mer blommig och slapp stil.

Fast så blir det nog inte. Nu åks det strax ut till landet igen, och där ute sjavar jag mer omkring i byxor och linne eller tröja för att verkligheten såsom trädgården t.ex. kräver det. Men kanske kan jag peta in liiite sånt iallafall. Ibland, mellan räfsandet och fixandet.

Kanske inte riktigt som jag ser ut om dagarna, på landet…

Tillbaka till Woodstock

Den där blommiga, flytande kinesiska rökrocken på bilden ovan får mig att tänka på en film som jag såg på tv i lördags kväll. Peace, love and misunderstanding hette den, en film om en låst kvinnlig advokat som tar sina två barn med till landet (Woodstock) till sin övervintrade hippie till mamma, som spelas av Jane Fonda. En riktig smörja (enligt mig) med romantiska förvecklingar, förutsägbar och melodramatisk dialog, där allt är sådär superförträffligt härligt hela tiden, även om manusförfattaren hade lärt sig att i en film måste det till en konflikt för att föra handlingen framåt. Trots detta såg jag hela filmen för det passade mitt somriga, loja sinnestillstånd att bara slappa framför tv:n och försöka att inte tänka alltför kritiskt, utan att se filmen för vad den var, en fjäderlätt och larvig underhållning. Skådespelarna gjorde dock bra ifrån sig. Särskilt Jane Fonda. Att se henne som utlevande hippie var kvällens stora behållning. Och faktum är att jag blev lite sugen på att låta håret växa, så långt det nu bara går…

Tänker på min ungdomstid, på 70-talet då håret fick gro ifred och folk gick klädda så här på allvar.

Jag vet inte hur det var för er, men för mig var ungdomen inte den bästa perioden i mitt liv. Lite avundsvärt dock var att hela livet låg framför en. Men å andra sidan så uppskattar man som ung människa inte det till fullo, man förstår inte vidden av det, man tror att man kommer att leva för evigt, på nåt vis.

Jag säger som Hjalmar Söderberg, ”Det är skönt att bli gammal. Att vara ung var för djävligt.” Kanske var det inte ”för djävligt” just, det är nog lite överdrivet i mitt fall. Men det var snårigt och fullt av fallgropar, iallafall. En väldigt knagglig väg gick jag. Jag minns all den osäkerhet som jag kände. Hur oprövad och naiv jag var. Vilka skyhöga förväntningar jag hade på livet. Vilsenheten jag kände. Och så lite jag visste om mig själv. Puh. Nu känner jag mig själv desto bättre. Inte alldeles helt, alla gånger, men så mycket bättre nu än mot när jag var ung. Tittar man tillbaka, så verkar det som om tiden fram till 40 bara var en slags research.

Mer om Dior

Diors The New Look från -47, i illustration av Linda Zoon.

Tillbaka till Dior igen. Nu pågår en mastodontutställning i Paris för att fira att Diorhuset fyller 70 år, på Musee des Arts Decoratifs. 300 klänningar sorterade under 23 olika teman från Christian Diors början 1947, till Maria Grazia Chiuri’s design idag 2017. Med ska bl.a. också finnas illustrationer av Rene Gruau och vår egen Mats Gustafson.

Måste ta mig till Paris innan utställningen slutar om 6 månader…

Mera nytt från Paris

På Chanels senaste modevisning var det storslaget värre. Catwalken pågick under ett för tillfället kopierat och uppbyggt Eiffeltorn. Karl Lagerfeld spar minsann inte på krutet.

Läs om huset Chanels historia.

Skön fortsatt sommar!

*Inledningsbilden har inget med texten att göra förutom att det är en fin och somrig bild på en härlig kvinna mitt i livet, den danska författaren och bloggaren Annika von Hold. Är inte så lite avis på hennes svallande gråa hår… 🙂


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till alla kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
/Marie

Marie Tostar-Lindner - 50+Mode-bloggare, Personlig stylist, Färg & Stilrådgivare och Garderobsplanerare på Tellclothes.
KATEGORIER
POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
TIDIGARE INLÄGG
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+Mode SÅ DU INTE MISSAR ETT INLÄGG:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se