En full garderob, men inget att sätta på sig. Hur kan det vara så egentligen?
Michael Kors förklarar fenomenet med att vi inte byggt upp garderoben i stil med den gamla kostcirkeln där potatisen och proteinet, de klassiska basplaggen, utgör 70% och ”fluffet”, tilläggen, glasyren som färger, trendplagg, mönster, glam och accessoarer utgör 30%.
70% klassiska basplagg, 30% fluff.
Bygger man upp garderoben med den balansen, utgår man alltid från en solid grund, och kan på så sätt bygga lyckade outfits. Man har med andra ord tillräckligt många ”tomma canvasdukar” att börja bygga utifrån. Har man däremot en garderob där 70% är fluff och endast 30% är basplagg då är det en mycket svårare utmaning. Någon som känner igen sig?
Men även om vi har den balansen, som är en mycket god tumregel att rätta sig efter, så kan vi ändå ha problem. Vi har helt enkelt för mycket kläder! När vi öppnar garderobsdörren och överflödet strömmar emot oss så blir vi överväldigade av alla valmöjligheter, och ger smått upp redan innan vi satt igång. Vi ”väljer” det allra enklaste och minst vågade alternativet, för att hjärnan har gått i baklås och i rena utmattningen väljer den enklaste vägen ut. Vi väljer med största sannolikhet något som vi hade häromdagen.
Polotröjan är tillbaka. Senast polokragen var inne för oss i den här generationen, var när vi var tonåringar och gick i högstadiet, eller hur? Silkes-polon, den syntetiska, som fanns att köpa i alla tänkbara 70-talsfärger, satt som ett självklart val under västklänningar i denim och hemmasydda bussaronger. Och allra helst skulle den obligatoriska halskedjan med berlock hänga längst fram och dingla över kragkanten. Kommer ni ihåg? 🙂
Polotröjan har kanske inte känts sådär tip top jättehipp sedan dess. Men då och då har den haft sina återkomster. Och nu är det alltså dags igen, och denna gång tycks den ha slagit igenom med full kraft. Åtminstone om man öppnar en modetidning, eller läser en modeblogg. Polotröjan och särskilt den svarta, som sinnebild av en framgångsrik arkitekt, en svårmodig poet, en existentialist, eller Steve Jobs får nu sin renässans. Hippa märken som Altuzarra och The Row älskar den, och så gör också de fashionistas som följer dom.
I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
Marie Tostar-Lindner, Personlig stylist och 50+bloggare
