web analytics

Blog

Vår tid är nu

12 oktober 2018,   By ,   0 Comments

”Ska man nämna att man besväras av vallningar? Ska man nämna det pockande behovet av hörapparat? Ska man nämna att man sörjer den yngre, nu försvunna, åtrådda kvinnan man en gång var?
Ska man prata om hur jublande härligt det är att ha tillgång till hela sitt jag?

Svaret är ett rungande Jaa, det ska man! Vi finns, och vi behöver vara förebilder för varann. 😍💞💝❤️

DN:s Åsa Beckman kan vara en. Läs hennes artikel i DN Söndag idag.”

Så skrev jag i ett inlägg på Facebook efter att ha läst Åsa Beckmans stora artikel ”En kvinnas väg” i DN i söndags.

Fantastisk illustration av Stina Wirsén, hämtad från DN.

Det är nu det händer.

Den mogna kvinnan börjar alltmer synas och ta plats i tv, tidningar, reklam och sociala media. Plötsligt hamnar VI i centrum, både här och där, och det är helt underbart att få vara med om. Hittills har vi dock bara funnits med i sammanhang där fokuset ligger på klimakteriet. Men det är vackert så, väldigt vackert.

DN har de senaste veckorna återkommande skrivit om klimakteriet på sin Insida, Åsa Beckmans skrev den redan nämnda artikeln, och SVT visar nu Malin Jacobson Båth’s ”Klimakteriet – det ska hända dig med” i två delar. Och detta kort efter att Kroppshets just visats på TV, som jag skrev om i förrförra inlägget som handlar om att vara kvinna över huvudtaget. Och i dagens DN på nätet möts författaren Elisabeth Åsbrink och Marina Benjamin (författaren till boken ”Mellantid”) i ett samtal om klimakteriet.

Det händer alltså grejer nu. Frågor lyfts fram. Allt ljus hamnar med ens på kvinnan, och allra helst på den mogna kvinnan. Så bra! Det gör det lättare att prata om just klimakteriet, som tystats ner under så många decennier och sekel, för att inte säga jämt! Jag hoppas bara att intresset för oss kvinnliga 50+are fortsätter att svälla och att spektrat blir större med tiden, så att den mogna kvinnan inte blir endimensionellt omskriven och enbart ihopkopplad med klimakteriet. Vi är ju så mycket mer än det.

Men naturligtvis är det underbart och verkligen på tiden att det blir lättare att lufta våra tankar, känslor och funderingar om en så central händelse som det faktiskt är, att gå in i klimakteriet. Det är jätteviktigt att vi faktiskt pratar om det här omvälvande tillståndet som väcker så mycket andra tankar, känslor och funderingar, än just det faktum att vår fortplantningsförmåga upphör. Till exempel börjar vi, om vi inte gjort det innan, att fejsa det sorgliga och ofrånkomliga faktum att det börjar dra ihop sig, att tiden vi nu har kvar är kortare än tiden vi lämnat bakom oss. ”Att gå in i klimakteriet innebär att man måste vänja sig vid åldrandets sorg”, som Åsa Beckman säger.

Ja, så är det. Obönhörligen. Det är ett beskt piller att svälja. Men det blir lättare om vi kan prata med varandra om det. Och också få hjälp.

Illustration: Stina Wirsén

I dagens DN åsikt gläds Hilde Löfqvist, överläkare och specialist i gynekologi åt att klimakteriet äntligen lyfts fram i debatten. Men hon undrar var hormonerna tagit vägen, och berättar att oron för östrogen är betydligt överdriven.

Mycket finns det alltså kvar att debattera och forska om, för än finns det ingen klar och tydlig linje hur vi ska bete oss i klimakteriet, trots att alla kvinnor drabbas av det och 70 % av oss får stora besvär av det.

En stilla undran; hur det hade varit med samhällets uppbackning och forskning, om klimakteriet hade drabbat män?

Elisabeth Åsbrink liknar kvinnan i klimakteriet vid Mrs. Robinson i Mandomsprovet. Elisabeth förstod redan som mycket ung när hon såg filmen att Mrs Robinson var på väg bort, att hennes åldrande diskvalificerade henne:

”Och jag förstod att jag själv skulle gå samma väg som hon en dag och det skrämde mig.”

Relaterad bild

Anne Bancroft som Mrs. Robinson i Mandomsprovet från 1967

Marina Benjamin fortsätter: Vi är Mrs Robinson nu. Jag har inte sett ”Mandomsprovet” på länge men den gjorde ett starkt intryck på mig och jag tyckte hon var otroligt sexig. När du nu återberättar filmen känner jag oerhört väl igen det där ögonblicket av tvivel framför spegeln. Men jag tror att kvinnors roll har förändrats. Jag tror inte att Mrs Robinson i dag skulle vända sig till en man för att fråga om hon är tillräckligt vacker, tillräckligt åtråvärd. Hon skulle fråga sig själv. Och hon skulle svara sig själv: ja, du räcker.

Elisabeth: Jag är tyvärr inte lika säker på det. Mitt intryck är att en kvinna som frågar sig själv om hon är åtråvärd inte nödvändigtvis får ett positivt svar. En av de riktigt stora skillnaderna mellan kvinnor och män, som fortfarande ger utslag i våra liv, är att flickor sedan tidiga år blir hårt drillade i att granska sig själva och sina kroppar med en kritisk blick. Jag tror att kvinnor medvetet måste bekämpa den blicken varje gång en spegel eller en smartphonekamera dyker upp. Duger jag, ser jag bra ut i de här kläderna, syns dubbelhakan, syns magen… En del kvinnor vänder också den där kroppskritiska blicken mot andra kvinnor.

Marina: Du har helt rätt. Vi måste bekämpa den blicken och vi måste bekämpa mönstret av att granska andra kvinnor, att skärskåda dem för att definiera oss själva. Det är förfärligt arv – och det säger jag som mor till en dotter som dessutom håller på att byta könsidentitet. En del av mig tänker, varför skulle hon inte göra det? Att vara tonårsflicka i dag är fruktansvärt hårt, i landskapet av Tinder och sociala medier, där hon inte får en chans att tala för sig själv innan hon blir vänster-swipad och bortvald.

Elisabeth: Alla kvinnor går igenom klimakteriet. Varför ska just detta livsskede tystas ner? Svaret finns i vår blick på Mrs Robinson. Klimakteriet betraktas som bevis för ett begånget brott, själva åldrandet. Och straffet för det brottet är att bli osynlig. — Jag växlar mellan två ståndpunkter. Den ena är ett raseri över att kvinnor tränas i att rikta den där extremt kritiska blicken mot sig själva: jag står inte ut med det och vägrar acceptera mitt eget – och andras – självhat. Min andra ståndpunkt är insikten om att, för helvete! Snart är jag död! Nu vill jag fira livet, köpa en klänning, använda smink, känna mig vacker så länge det går, för rätt var det är tar allt slut … Och nu avslöjade jag visst hur ytligt jag hanterar min dödsångest.”

Elisabeth Åsbrink och Marina Benjamin i samtal om kvinnors åldrande i DN idag. Foto: Nicklas Thegerström

Elisabeth Åsbrink skriver att förutom den kvinnliga människan går förvånansvärt nog också den åldrade späckhuggar-honan igenom klimakteriet! När barnalstrandet upphör blir hennes evolutionära uppgift att hålla samman flocken och att se till att de yngsta får näring. Ett slags klanledare, alltså. Ja, kanske är det så vi ska se på det, att vår nya uppgift är att vara en slags klanledare?

Eller också kan vi begrunda Carl Gustav Jungs ord om åldrandet, som Marina återger så här;

”Jung talar om livet som en enda solig dag, där den första delen består av att solen stiger och medvetandet utvidgas, människan växer. Men halvvägs genom denna dag intar han ett nytt perspektiv. I stället för att fortsätta metaforen så att livet efter medelåldern blir en mörknande eftermiddag som slutar i natt, vänder han ljuset inåt. Medelåldern är tid för självrannsakan. Vem har jag varit? Vem vill jag vara? Vad kan jag ge till samhället, vad kan jag bidra med? Och självrannsakan som leder till självförståelse.”

Det är något att fundera över.

Ha en fin helg!


Leave a Reply







VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till alla kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, Personlig stylist och 50+bloggare

 

SENASTE INLÄGGEN
POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
%d bloggare gillar detta: