web analytics
NK entre 1

I NK’s entré står nu en minivariant av utställningen ”Svensk mode 2000-2015” som pågår till 31 aug. på Sven-Harrys konstmuseum. Skynda dig till dit om du inte sett utställningen än! Läs om den i mitt tidigare inlägg ”Det svenska modeundret”.
På entréplanet i varuhuset kan du se en en röd pappersklänning av Bea Szenfeld, en vit skjortklänning av numera sorgligt nog nedlagda Fifth Avenue Shoe Repair, och en vit pappersklänning av Bea Szenfeld.
(NK är huvudsponsor för utställningen på Sven-Harrys.)

Tillbaka i stan, tillbaka till jobbet. Det finns alltid en viss tröghet med att sätta igång efter lång ledighet, men regnet på fönsterblecket gör att det känns lättare att koncentrera sig på arbetet än vad det skulle ha gjort i det strålande solskenet som vi varit så rikligt belönade med i sommar.
Först drabbas jag av sedvanlig höststress när jag ser hur många tusentals viktiga grejer det är som väntar på att göras. Måstena tornar upp sig och faller över mig som värsta syndafloden, och det känns svårt att andas. Men efter att ha skrivit långa listor på allt som ska göras så börjar det kännas som att jag har kontroll igen. En av de första punkterna att ta itu med är att ge tillbaka 50+Mode sin vanliga rytm med två, tre blogginlägg per vecka.


Efter en runda på stan har jag fått inspiration till höstens outfits som väntar, och jag inser att det inte är mycket nytt jag behöver köpa. Så skönt. Jag tycks redan ha de flesta pusselbitarna/byggstenarna för att bygga outfitsen som väntar.
Ja, det är ju ingen slump, jag har mer och mer kommit fram till att det är den typen av garderob jag trivs bäst med i den här åldern. En tidlös garderob med trendiga tillägg som gör att garderoben känns uppdaterad och fräsch. Ett par nya skor här, en ny topp där, ett halsband hit och en cardigan dit. Basen, skelettet finns redan där, och svart är min basfärg. Kanske inte så överraskande. Men efter åratal av förädling, och förädling, har guldkornen vaskats fram, och enkelheten är det som håller i längden. För mig. De svarta, klassiska kläderna i min garderob, trotjänarna, håller också en hög kvalitet, och går därför att räkna med år efter år. Jag ser de plaggen som mina bästa vänner i garderoben. Men utan allt det andra som spic’ar upp det svarta skulle det vara en för sorglig historia. Jag är inte den som går i svart från topp till tå, dag ut och dag in. Nej, nej, det drar ner humöret. Det svarta brukar jag bryta av med någon annan lugn färg som sand, cremevitt, mörkblått, kamel, plommon eller mullvad. För att göra det svarta lite mindre anonymt, lite mer spännande.
Ryktet säger att i höst är det svarta faktiskt det nya svarta!

En skön höst på er!

En kvinnas problem

 

Categories:

Comments are closed

%d bloggare gillar detta: