web analytics

VIKTIGT MEDDELANDE!

VIKTIGT MEDDELANDE!

By ,   No tags,   0 Comments
VIKTIGT MEDDELANDE!

För dig som önskar kontakt med Tellclothes så är det just nu tekniska problem med kontaktformuläret via hemsida på desktop, och även under ”Kontakt”-knappen i mobilversion. Reparation pågår.

Kontaktformuläret under ”Start”-knappen i mobilversionen fungerar dock fortfarande utmärkt!

Det går naturligtvis bra att även maila via e-postadressen info@tellclothes.com eller att ringa direkt 070-8989346.

Är det så att du har skickat meddelande via kontaktformuläret under den senaste tiden utan att ha fått någon respons från mig så beror det på att meddelandet inte har kommit fram, och då är det bästa att du försöker igen. Jag beklagar besväret.

Som plåster på såren så förlänger jag tiden för jubileumsrabatten med 10% på alla tjänster t.o.m. 14 okt!

Välkommen!

Det handlar inte om ålder – det handlar om stil

Överallt dessa uppmaningar och tips i tidningar och reklam om att se yngre ut med krämer, med makeup, frisyrer, olika träningsformer, och kläder. Låt mig slippa. Jag vill inte hela tiden bli terroriserad med att min ålder och mitt utseende inte duger, att endast det unga utseendet, livet och levernet är det som räknas. Det är så tröttsamt. Låt mig få åldras i fred. Låt min kropp få röra sig söderut utan att någon lägger sig i. Rör inte mina rynkor. Jag är faktiskt väldigt tillfreds med min ålder och mitt utseende. Jag har aldrig varit i sådan balans med mig själv och mitt liv som nu. Jag varken vill eller tänker streta emot, och jag vill heller inte påverkas utifrån att göra det. Tack så mycket. Jag vill vara där jag är, jag vill uppleva den här åldern jag faktiskt befinner mig i medan den är här, och har inget intresse av att hålla kvar något jag redan upplevt, som har passerat, eller för den delen något som kommer att komma sen. Det är här och nu som gäller. Allt annat är ointressant.

Give peace a chance

Trots att detta är en modeblogg och ingenting annat, så går det bara inte att undvika att beröra det ämne som snurrat i tankarna den senaste veckan, för de allra flesta av oss kan jag tänka. Jag tänker såklart på den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget som just nu pågår i Europa.

Tusentals flyktingar trotsade vädret och den grekiska armén och tog sig över gränsen till Makedonien under torsdagen. Foto: Anders Hansson, DN.

Tankarna går i banor som vad man ska göra, hur man kan hjälpa, och hur ska det gå, vilken framtid väntar oss? Oron gnager, vanmakten och paniken hotar ta över, men man kommer ingenvart om man tror att man är helt hjälp- och maktlös. Det finns såklart inget vi här i Sverige kan göra åt själva mardrömssituationen i Syrien, och inget vi heller kan göra för att stoppa bedrövelsen som följer på den. Men alla kan göra någonting, åt det som sedan händer. Och det är sannerligen ett ljus i mörkret, att så många vill hjälpa till, att så många ställer upp. För den som vill läsa en utförlig artikel om hur man kan hjälpa så tycker jag att DN täckte upp det väl den 7/9.

peace-hippies-20730096-320-452

Världen tycks vara i stort behov av Love, Peace and Understanding igen. Och sådana rörelser är definitivt igång. Det bubblar och jäser, vi engagerar oss, vi demonstrerar, solidaritet à 70-tal växer sig starkt igen. Också dom unga är medvetna, och höjer sina röster och startar det ena gräsrotsengagemanget efter det andra. Jordnära tankar vinner mark vid sidan av samhällets mörkare stråk, och kanske precis just därför. Vi börjar sansa oss. Vi odlar själva, vi återvinner, vi tänker ekologiskt, vi värnar Moder Jord igen. Det är vackert och hoppfullt.

Samma vindar sveper också in över modeindustrin, och avtecknar sig i modet. Vi tänker hållbart, klimatsmart, vi startar sånt som Four Fit Challenge, det är 70-talsfärger, 70-talsmode, och ny-hippies som gäller.

50+Mode fyller 3 år!
3 år har gått sedan dagen jag började blogga om ämnena 50+ och mode, två ämnen som ligger mig varmt kring hjärtat, och allra helst då i kombination med varann. 174 inlägg senare tycker jag att det fortfarande är lika intressant att skriva om detta med att vara 50+, med allt vad det innebär, och att fortfarande vara intresserad av mode.

Funderar över kläder, färg och stil gör jag varje dag. Såklart. Det är ju mitt yrke. Men ofta funderar jag också över åldrandet, både mitt eget och andras, och inte nödvändigtvis går tankarna i negativa banor som man kanske skulle kunna tro. Mestadels tycker jag själv, åtminstone, att det är en befrielse att befinna sig på den här sidan av 50-årsstrecket. Jag är lugnare, mer tillfreds, friare, gladare, snällare mot mig själv, och mera tacksam över livet och människorna jag har runt mig. Jaja, kanske inte varje dag då, jag har också mina dagar. Men påfallande ofta tycker jag att det är toppen att vara där jag är nu. Jag gör som jag vill. För det mesta.

Läser i lokaltidningen Mitt i Södermalm att Louise Hoffsten som imorgon fyller 50, upplever en kris och tycker att fylla 50 är ett steg närmare döden. Hon undrar över varför man ska fira det. ”Att bli äldre och sämre i kroppen? Ständigt vara osams med kropp och själ?” Jag kan förstå att just hon som kämpar med MS, tycker att det är extra jobbigt med en åldrande kropp. Men hon säger också att hon är nyfiken på vad som händer efter att hon har passerat ett halvt sekel. ”Alla blueskvinnor blir bara bättre och bättre med åren.”

Kläder som en canvas

Som en fortsättning på förra veckans tema om återanvändning och ett nytt sätt att tänka kring mode, så kan vi koncentrera oss på accessoarerna, de lättstylade tilläggen som gör så mycket för hela outfiten. Tänker man att plaggen, som gärna får vara hållbara, tidlösa är som en tom canvas, en bas och bakgrund, så kan de vara desamma om och om igen, och accessoarerna blir innehållet, höjdpunkterna, blickfånget. (De underbara plaggen på inledningsbilden, som man gärna skulle vilja addera några accessoarer till, kommer från fransmannen Christophe Lemaire.)

Lite samma tänk som när man stylar LBD:n, den lilla svarta. Man ändrar klänningens uttryck med vad man lägger till. (Det blir f.ö. ett ämne för ett inlägg, lite längre fram.)

”The little black dress project”, styla samma LBD olika under ett år. foto: onyamagazine.com

Detta tänk passar särskilt bra för oss 50+are. Många av oss har en garderob med många klassiker och ett stramare bildspråk än ungdomarnas vildare, brokigare, flyktigare och mer identitetssökande dito. Vi kan med fördel lägga vårt krut på accessoarerna och att dessutom välja dom med största omsorg, och gärna tänka signatursmycken, skor och väskor för att maxa personligheten i outfiten.

Höstnytt 2015

Det är modeveckans första dag idag, reorna är över, och det pinfärska höstmodet börjar välla in i butikerna. Alltmedan sensommarsolen delar med sig å det generösaste, och får oss att bli alldeles nippriga med att fånga dagen, sekunden, på uteserveringar eller med picknickar och så många båtturer vi bara kan innan hösten gör sin entré.

Hoppas ni hittat något fint på reorna. Själv har jag legat lågt. Mycket medvetet. Köpte bara en ny lyxig plånbok i bästa skinn från Boss, svart och stilren, och ett par klassiska page boot från Filippa K som jag sneglat på länge. Sedan höll jag mig undan. För att inte frestas. För jag behöver faktiskt inte mer, även om man alltid tycker sig kunna unna sig en fin liten topp, en läcker liten sko eller en till underbar väska. Jag minns min pappas spontana reaktion när han såg min överfulla tonårsgarderob. ”Men sådana mängder! När ska du använda allt det här?” utbrast han smått chockad. Själv växte han upp som bondpojk i en tid där inget överflöd fanns, där inget fick förfaras. Det kan jag tänka på ibland när jag är i färd med att köpa något jag faktiskt inte kommer att ha tid eller tillfälle till att använda. Hur urläckert det än är.

Apropå överflöd så undrar jag om ni också ibland, och då speciellt under reorna, funderar över vad som händer med alla de plagg, skor, väskor och accessoarer som inte blir sålda. Vart tar allting vägen? Man hoppas ju att det kommer till användning, att det återvinns, eller att det, å låt det vara så, skänks till bättre behövande. Men jag har svårt att tro att plagg från dyrare märken bara lassas ut till välgörenhetsfirmorna, tyvärr. Det åker väl ut på någon outlet först. Men sen? Många butikskedjor återvinner material och spinner nya trådar av fibrerna, och det är ju vackert så. Det talas mycket om det hållbara modet nu, att vi måste börja tänka nytt, att vi inte kan hålla på som förr och bara producera, producera och sedan konsumera, konsumera. Sunt, tycker jag.

Något som kallar sig Four Fit Challenge har startat, en utmaning/tävling för oss alla som vill hänga på.

Back in business

Semestern är slut och jag är back in business! Hoppas sommaren varit god mot er. Trots ett väder som lämnade en hel del övrigt att önska så har jag haft en skön sommar, mestadels på landet.

Vid sidan av ledigheten har jag arbetat med nya websidan. Den har därför behövts ligga nere för er besökare under senaste veckan. Tack för ert tålamod. Nu är sidan äntligen klar, sånär som på ett par småsaker. Att bygga upp en ny hemsida är alltid lite krångligare, och tar alltid lite längre tid än vad man tror. Det vet ni alla som har varit där.

Nya hemsidan kommer till samtidigt som att Tellclothes fyller 10 år. Japp, tio år i branschen! Det har gått fort och varit mycket lärorikt. Men framför allt har det varit väldigt, väldigt roligt. Att få möta alla er härliga kunder, att få hjälpa er att hitta rätt i stildjungeln, att få kliva in i era liv och ”leva er vardag” för ett tag, är sannerligen en ynnest som har berikat mig något enormt. Glädjen över att kunna hjälpa till, att kunna lösa upp knutar, och sedan se era ansikten när ni hittat hem i garderoben är ovärderlig. Det gör att jag aldrig tröttnar. Ingen kund är heller den andra lik, och det gör att jobbet fortsätter att kännas spännande år efter år.

Färgperioder

Just nu lever jag i en rosa period. Färgen sägs ha en lugnande inverkan. Foto från Alexis Mabille, Haute Couture Week.

 

Har ni också märkt att man lever i olika färgperioder? Som Picassos rosa period och blå period i början av 1900.

Att stå emot frestelsen

För den som är i behov av en klänning à nymålad canvas med ram och allt, så finns sådana att få tag på nu (!?). Foto: Viktor & Rolfs Haute Couturevisning Höst/Vinter 2015/16.

En av de viktigaste faktorerna i mitt arbete är att plaggen och stilen ska stämma med det liv kunden lever. Om livssituationen förändras, t.ex. ett nytt jobb, så ändras sällan den personliga stilen, men typen av plagg kan ändras pg. av att det nya jobbet har en annan klädkod. För kläderna fungerar förstås bäst, och kommer till mest användning, om de speglar det liv man lever. Men hur många gånger köper vi inte plagg för ett liv vi skulle vilja leva, än det liv vi faktiskt lever?

Inget består, utom förändringen

Nytt på Modehimlen är att Donna Karan lägger av!
Den 66-åriga amerikanska superdesignern slutar efter 31 år som chefsdesigner på det egna modehuset Donna Karan New York, DKNY. Hon kommer dock att finnas kvar som rådgivare åt DKNY.

”To a generation of women, Ms. Karan, who started her company in 1984 with “seven easy pieces,” a mix-and-match wardrobe, was a personal heroine: a role model who understood their needs and solved their problems.

“Donna created a way of dressing that was womanly, practical and empowering, and came from a deeply personal, instinctual place; she has always let her empathetic heart rule her design head,” said Anna Wintour, the artistic director of Condé Nast and editor of Vogue magazine.

“She came to the fore at a time when it was mainly men designing for women, and she knew and understood her customers like no one else,”

Packa väskan rätt

Sommarledigheten står för dörren.
Det innebär ofrånkomligen att de allra flesta kommer att behöver packa. En hel del av oss är även på väg mot destinationer dit vi tar med oss en eller flera resväskor.
Då kan det kanske vara passande med en genomgång i packningens ädla konst, för den som behöver vässa sina packningskunskaper.

fläkt

foto: gh.caqe.net

Nu har det blivit varmare. På många sätt. Temperaturen stiger där ute, det börjar likna lite sommar. Och själv har jag klivit in i övergångsåldern. Yes.

Vallningarna har satt igång. Jag får sömnrubbningar och vaknar mitt i natten och svettas. Måste öppna fönstret mera, måste!

Lika plötsligt som blixten från den klara himlen är det olidligt varmt och hettar till över bröstet. Mitt på dagen, var och hur som helst. Puh!

Jag är inte särskilt sugen på att ta östrogen, är rädd för bröstcancerrisken. Får börja äta mycket sojaprodukter som sojamjölk, sojabönor och tofu istället. ”Även bönor, kikärtor, linser, grovt mjöl av olika slag, frön, nötter, grönsaker, svamp, frukt, bär och choklad innehåller mycket av naturens eget östrogen”, läser jag på klimakterietest.se. Vänta vad läser jag… Choklad!? Är det möjligt? Åh, det ska nog kunna gå för sig iallafall. 🙂
Men jag ska också ta och titta in hos hälsokosten och se vad som finns. Remifemin, Femal balans…

firenze-svart-oval-fotoramVi är många i den här åldern som har förlorat någon av våra föräldrar, eller kanske t.o.m. båda. Det är tomt och det är märkligt att inte längre ha ens mamma och pappa i  livet. Men det kan också vara lite som att födas på nytt. Det sägs att man föds två gånger, den första dagen man kommer till världen, och den dagen då ens föräldrar dör.

Nu är vi den generation i våra släktled som står på tur, eller kanske redan är där, att ta över rollen som den äldste, den kloka, den erfarna, den trygga klippan att luta sig emot, den som alltid vet vilken väg man ska gå. Eller kanske vet vi inte det? Kanske visste inte våra föräldrar det, och kanske inte heller deras föräldrar?

11377178_479183768913351_3654335564714953486_n

Här kan jag tänka mig att bara ligga och glo.

”Ligg bara och glo så kommer du på vad du ska göra” hörde jag en kvinna säga till en annan i morse, i simhallens omklädningsrum.
Ett sånt sympatiskt tips. Och vilken klok kvinna, det hon säger är ju alldeles sant. Tar vi oss bara tid att ligga raklånga på soffan och göra ingenting, så brukar idéer poppa upp som gamla dolda, sovande växter efter en skogsbrand.
Men att det ska vara så svårt att ta sig den tiden! Det är alltför lätt att flyga runt med nästa att-göra-på-listan-sak i huvudet, medan man gör en annan. Mindfulness. Det är nog bara det som behövs. Något att kanske satsa på i sommar.

11262499_476319605866434_1133934904596035981_n

Stockholm häromkvällen när en dubbel regnbåge spände sin båge över hela stan. Här ser man den över S:t Göran som slåss mot den berömda draken, i G:a Stan.

Häromkvällen var det regn och rusk, sol och regnbåge om vartannat. Stan var vacker och dramatisk, men frös gjorde jag och mitt sällskap.
Vinterkläderna har om och om behövts plockas fram den sista tiden. Men NU ska väl ändå våren rulla in på allvar, får vi verkligen hoppas. Det sägs så iallafall. Blir det ingen bättring snart så börjar det locka att bege sig söderöver.
Till Franska Rivieran kanske? Där finns solen och värmen, och tar man sig dessutom till Cannes så hamnar man just nu mitt upp i filmfestivalen som pågår där.
Som vanligt skickas täta rapporter från röda mattan. Vem bär vad, är den stora frågan, och som vanligt är det bara kvinnornas klädsel som diskuteras.

50+

Var la jag läsglasögonen nu då? Åh, jag glömde solglasögonen. Så smutsiga glasen är. Kan inte hitta putstrasan. Tycker jag ser sämre nu igen. Måste kanske byta glasen. Men redan? Det var ju bara ett år sen sist. Suck. Mycket handlar om glasögon nuförtiden, när synen är i ständig förändring och försämring. Och det är lätt att stirra sig blind på förfallet. Fastän det mesta kanske är rätt bra ändå.

Det är lätt att haka upp sig på allt som blir sämre med åldern. Synen, hörseln, minnet. Sinne för sinne börjar ta stryk efter 50 års levande. För att inte nämna de kroppsliga besvären som dyker upp helt oanmälda, gamla svaga punkter på kroppen som gör sig påminda.
Eller fåfängan som får sig en rejäl törn med tiden.
Håret t.ex. blir tunnare, det blir gråare (vilket inte behöver vara något negativt, bara annorlunda), hudens elasticitet har inte samma spänst som förr, ansiktets fåror djupnar, vecken i pannan likaså. Det sägs att ansiktet är det enda stället på kroppen där musklerna inte går att träna och hålla i schack. Ansiktet lever därmed sitt eget liv. Det börjar hänga, precis som resten av kroppen börjar hänga även om det går att göra något åt saken, till en viss gräns. Men det går hur som helst inte att bortse ifrån att åren och gravitationskraften gör tråkiga saker med vår kropp. Japp, så är det. Men det är vare sig särskilt skojigt eller uppbyggligt att tänka på. Och DET var just min poäng!

Marisa Berenson in gold caftan by Tina Leser with rings by Gripoix, Photo by Henry Clarke, 1968

Marisa Berenson i guldkaftan från Tina Leser. Ringar av Gripoix. Missa inte den fantastiska håruppsättningen!
Foto: Henry Clarke, 1968.

Kaftanen är het. Igen. Men hetast var den i slutet av 60-talet.
Detta fotsida, enkla, löst hängande och långärmade klädesplagg med rötter från Mesopotanien har funnits i tusentals år, och har burits av både kvinnor och män.
På 60-talet återupptäcktes kaftanen bland amerikanska kvinnor, förmodligen som en reaktion på 50-talets formella, skräddade klädmode, som måste ha upplevts som instängt. Detta mycket sköna plagg med en fantastisk rörelsefrihet kunde bäras mer för bärarens egen skull och njutning, än vad det föregående modet hade handlat om.
Men bland den stora massan traditionella som klädde sig mer för att imponera på andra och visa sin status, så måste nog kaftanen ha setts som ett upprörande, alldeles för lössläppt plagg. Som så många andra plagg i det dynamiska slutet av 60-talet, detta unga och vilda årtionde.

11178192_468573579974370_8077167510329231468_n

Den som inte har fotograferat körsbärsblomningen i veckan som gått, finns inte. Jag fotar också, alltså finns jag.

Veckan som gått har mest handlat om den fantastiska körsbärsblomningen som alldeles precis nu prunkar så överjordisk vackert, och mitt alldeles eget lilla äventyr mot grått hår som just har börjat.
Det grå äventyret visade sig vara en lite mer långdragen procedur än vad jag trodde. Håret är nu bara lite ljusare genom avfärgning, och som min duktiga frisör Jonna sa så lade hon i lite färg och försiktig med ljusa slingor för att möta min nuvarande guldiga, bruna färg. Steg för steg kommer vi att ta oss mer och mer in på det grå området, de guldiga tonerna kommer successivt att ersättas av kallare och kallare toner för att allt, till sist, blir helt silvergrått. Det får ta sin tid. Jag har inte bråttom, även om jag såklart nu är jädrans ivrig när jag väl har bestämt mig. Men på det här lite lugnare sättet hinner både jag, familj och vänner vänja sig. Och det är ju faktiskt bra.

into the woods

Meryl Streep i Into the Woods.

Stundvis får jag kalla fötter när jag tänker på att jag ska bli grå snart. Jag kommer väl gör guds skull inte se som Meryl Streep i senaste skräckfilmen Into the Woods? Iiiiih, hjälp, skräcködla, häxa, rugguggla!
Men sen kommer modet tillbaka när jag som nu med familjen i Köpenhamn under påsklovet, såg en kvinna som var ursnygg i sitt gråa hår. Lite randigt, halvlångt och mycket snyggt. Lite åt det här hållet här nedan.

main.original

Audrey Hepburn, en klassisk stilikon.
foto: bethanybump.files.wordpress.com

Bästa hjälpen när det kommer till styling är förstås om man kan hitta en stilikon som har en stil som ligger så nära ens egen, att man kan inspireras och sno idéer rakt av.
Men oftast är det inte så enkelt. De flesta av oss får låna lite här och lite där och sätta ihop beståndsdelarna till en egen sammansmält stil.
Ett par stycken olika stilar har inspirerat mig, och spannet har gått från en sådan som klassiska Audrey Hepburn till rockiga Keith Richards. (Ingen kvinna finns tyvärr som motsvarighet till honom, vad jag vet.) En udda kombination av två mycket långt ifrån stående förebilder.

kiev-fashion-days-fall-2015-street-style-11

Foto av Adam Katz Sinding, från Kiev Fashion Days.
Se fler foton på style.com

Snart påsk. Snöfall igen. Våren dröjer. Sitter här framför datorn i min ulliga, varma kulturkofta och är glad för att jag inte behöver gå ut just nu.

En sak bland många som förenar oss mogna kvinnor, är att vi måste fundera på hur vi ska handskas med ämnet Grått Hår.
Antingen har vi den grå kalufsen rakt upp och ner som den ser ut, utan att det är mer med det. Eller också döljer vi de gråa hårstråna konstfärdigt under diverse färgningar.
Eller också står vi i valet och kvalet om huruvida det är dags… om vi törs… eller om vi ska vänta att ta det avgörande steget mot grått hår IRL.
Det där sistnämnda har funnits i mina tankar det senaste halvåret. Fram och tillbaka har tankarna gått. Stött och blött saken har jag gjort.
Och NU… mina kära vänner, har jag bestämt mig.

JAG SKA BLI GRÅ!!!
Jag ska bli en silversyster! Tjoho!

Lauren Conrad's home is as stylish as she is

”Om bara jag kunde vara lika perfekt som den amerikanska dokusåpastjärnan, designern och författaren Lauren Conrad…” Bilden som målas upp i media hur perfekta liv stjärnor lever väcker oförtjänt mycket avund och mindervärdeskomplex hos oss som konsumerar det. Läs artikel här
foto: InStyle

Överallt i annonser, retuscherade reklambilder, tidningar, i social medier, filmer och tv-program prackas vi på ideal, ouppnåeliga sådana, om hur lyckade vi kan bli om vi bara lever det perfekta livet. Det är inte så lätt att stå emot. För någon av oss. Inte ens stjärnorna som de fantastiska reportagen skrivs om. Hetsen kan drabba oss alla, hur bra vi än har det.

cary grant

”Everyone wants to be Cary Grant. Even I want to be Cary Grant.”/ Cary Grant.
Det fanns redan då när Cary Grant hade sin storhetstid, men det har blivit värre, illusionen om det perfekta livet, den perfekta människan, det onåbara, som lätt gjort drar iväg med oss.

Du ska träna din kropp hårt och tycka att det är toppen, du ska svänga ihop en lyxig och samtidigt också helst nyttig och kravmärkt middag, du ska ha en gullig familj och sköna vänner, du ska ha ett vackert hem, du ska vara vacker men naturligt vacker, du ska raka dig och sminka dig men för guds skull inte spackla dig, du ska vara modemedveten och ha en egen stil, du ska ha koll på de senaste trenderna, du ska resa till exotiska resmål och ta gudomligt vackra foton som du självklart lägger ut på facebook och instagram, du ska twittra smart och slagkraftigt och ha massor av följare, du ska ha ett fantastiskt sexliv och en underbar man som ger dig blommor varje fredag, du ska ha en perfekt trädgård, du ska baka surdegsbröd och smarriga bakverk, du ska vara politiskt insatt, du ska ha sett de senaste filmerna, serierna, tv-programmen, du ska … Stopp!!! Jag drar i nödbromsen nu. Måste få ett slut på det här vansinnet, den här hetsjakten på oss stackars människor, och då allra främst kvinnor. Och allra, allra värst är det för de unga tjejerna.

garderob kovek

foto: kovek.se

Då var det dags att skifta från vintergarderob till vår&sommargarderob.
Även om dagens kalla gråväder gör att man tvekar en aning. Men värmen kommer, den kommer. Om vi då redan har hängt undan vinterns varma och ulliga garderob i dov färgskala och bytt till den tunna, svala garderoben med bomullsplagg i glada, klara och starka färger, så känns våren ännu mer ljuvlig och välkommen.
Att säsongsindela garderoben rekommenderas starkt. Det säger sig självt hur klokt det är att i morgonstressen endast behöva bläddra igenom hälften av de kläder man äger.
Men trots säsongsindelning och förmodad genomgång förra året måste vi först rensa garderoben innan vi hänger in vårplaggen. Japp, det finns ingen genväg! Om vi vill få det hela att funka. Och det vill vi ju. Det är högst mänskligt att dra sig för detta, det är det. Men den tid och ansträngning vi lägger ner på genomgången innan, har vi igen när våren verkligen är här. Då blir det lätt och roligt att bygga outfits från din uppdaterade och fräscha garderob.

chanel15

Chanel Höst/Vinter 2015. 70-talsvibbarna fortsätter. Kolla in skorna! Nedtonade, klassiska, bekväma, och såå chica.

Planen var att jag skulle skriva om det högaktuella skiftet från vinter- till vårgarderob, men Chanel kom emellan.
Fick ögonen på höstens nyheter från sagda modehus, Miu Miu, Valentino, Mara Hoffman m.fl. och det ser mycket lovande ut. Mustigt, vilt och sofistikerat på en gång, ja mycket sofistikerat. Passar oss coola 50+are alldeles utmärkt. Titta bara!
Först ut är Chanel. Damigt, klassiskt, en hel del vadlångt, och mycket glamoröst.

10991116_10152732600478581_8335278405428755637_n

Heja Tom Ford!

En 50-årig Bondkvinna, 72-åriga Joni Mitchell som modell för Saint Laurent, 93-åriga Iris Apfel som modeikon, Carmen Dell’Orefice 83-årig supermodell… det våras för den mogna kvinnan. Jag blir så inspirerad att jag snart låter mitt hår få vara så grått som det egentligen har blivit.
Men vi är inte där riktigt än. Vare sig med mitt gråa hår, eller den mogna kvinnans riktiga revanch. Än har vi en bit att gå, bland den stora massan, för att göra den mogna kvinnan synlig.
Huffington Post beskriver det så bra.

”Vintage wine is savored. Vintage cars exclaimed over. Vintage clothes coveted. Yet the vintage woman remains uncelebrated.
From the moment we are born society sets expectations of us. We are expected to walk and talk by a certain time, predicted to have mastered literacy and numeracy at a certain age. Our worlds are pre-designed for us and we fit into the flow as best we can. Youth is a jumble of growth and learning and the space where dreams and ambition are sparked. Feelings of invincibility abound and we are frequently told that the world is our oyster.
Nobody tells the carefree 25-year-old female that in another 25 years she’ll be invisible.”

Alejandro González Iñárritu

Birdman’s regissör Alejandro González Iñárritu.

Oscarsgalan 2015 har gått av stapeln som bekant.
Det gick bra för min favorit Birdman (bästa film, bästa regi, bästa originalmanus, bästa foto). En så annorlunda film. Så fantastisk!
Och som brukligt är, så ligger fokus vid sidan av filmerna dessutom på kvinnornas klänningar. Lite knasigt kan man kanske tycka, men högst förståeligt. De drar ju sannerligen blickarna till sig.
Här är mitt personliga urval från söndagens kreationer på röda mattan, klänningar i väl valda färger och stilrena snitt som passar sina bärare som handen i handsken.

Vilka förebilder har du vuxit upp med? Om du har några förebilder nu, vilka är då dom?
Vilka förebilder växer unga kvinnor upp med idag? Är du och jag bra förebilder?
Att växa upp på 60-talet och 70-talet hade sina fördelar. Det fanns en strömning av starka, oberoende kvinnor insprängda bland de mer traditionella typerna av kvinnor. Feministerna med Grupp8 i täten startade en våg av feminism och emancipation som unga tjejer än idag rider vidare på. Jag har ingen dotter, men vad jag förstår så har många unga kvinnor idag rätt mycket skinn på näsan, och vet att ta för sig. Å andra sidan är massmedias bild av kvinnor så otroligt snedvriden och kravfylld vilket får unga kvinnor att reagera med ätstörningar, och andra destruktiva beteenden. Rollen som tjejer på vissa håll får spela, är en deprimerande uppvisning av kraftig backlash.
Hur det idag egentligen står till med unga tjejer vet jag inte så noga, men jag hoppas så innerligt att unga kvinnor får allt stöd de kan för att bli så självständiga och jämbördiga som de har rätt till att få vara. Att de också får en sund inställning till sin egen kropp, och till sin sexualitet. Sundare ideal tycks bubbla i det fördolda, och man kan bara hoppas att de vinner med tiden.

10954386_606725309459360_746727873_n

Redan fredag. T.o.m. fredagen den 13:e.
Är inte särskilt vidskeplig av mig, och den här dagen har heller aldrig varit tuff mot mig. Hittills, får man väl lov att säga. Kanske bäst att tillägga en liten besvärjelse, när jag med dödsförakt pumpar ut saken i offentligheten, på det här sättet. Kanske finns det en anledning till att vara vidskeplig, just den här fredagen?
Får nog ta och slänga lite salt över axeln.
Hoppas att inte heller någon av er, kära läsare, råkar illa ut idag.

Och imorgon har vi Alla hjärtans dag.
Den dagen rundar jag och min make lika obekymrat som den vana seglaren som undviker en plötsligt uppdykande grynna. Vi har aldrig firat dagen, den känns både krystad och råkommersiell. Utmanar jag månne ödet nu igen?
Röda rosor tackar jag dock inte nej till, röda rosor är alltid vackra, och jag önskar er alla kära 50+Mode-vänner ett stort fång sådana imorgon! Eller varför inte redan idag, som ett vackert motgift mot oturen.

camel-02

Camel är det nya svarta, sägs det.
Särskilt till hösten kommer det att braka igång för den gamla klassikern som funnits med så länge, och som återkommer med jämna mellanrum. Egentligen har färgen aldrig varit helt ute. Men det är en färg som inte passar alla, den med varma färger bär den oftast bäst. Fast det finns olika nyanser, och den med kalla färger kan också hitta sin, t.ex. den ljusare, inte så gula varianten, utan mera rosa i undertonen t.ex. Eller också väljer man istället bara en accessoar, som en sko eller en väska. Om man nu vill ha camel i sin garderob, det vill säga.

saint laurent 70's

70-talets återkomst hos Saint Laurent SS15.
Foto: Beccy Nuthall
Mera bilder från Saint Laurent SS15 här.

Mera 70-tal

Att det är 70-tal som gäller i år har väl inte undgått någon. Trenden har haft stor genomslagskraft och ser ut att överskugga alla de andra.
Hur ska jag då som 50+are bära den nya 70-talstrenden, kanske du frågar dig. Frågan du borde ställa dig först är förstås om du överhuvudtaget ska bära 70-talstrenden? Bara du vet svaret.
Om svaret då blir att du gärna vill pröva på 70-tal ännu en gång, så är bellbottoms ett bra val. De utsvängda byxorna är smickrande på de flesta kroppar, då den sjöjungfruformade linjen accentuerar timglasfiguren.
En slank polotröja passar också många. Utom de med kort hals. Men polon är nog för varm i vår och sommar, och blir bättre att spara till hösten och vintern. Den funkar också under ärmlösa klänningar. Bra återbruk, och bra för den som inte vill exponera sina överarmar.
Slokhatten kan vara fin på oss 50+are också. Varför inte en skuggande slokhatt i sommarsolen?
Eller en sidenblus med 70-talsvibbar till dina bellbottoms i denim. + Slokhatten. Snyggt!
Skippa dock den mest utflippade hippiekarusellen, med mönsterkrasch och alltför vilt, galet och rock’n-rolligt. Den looken gör sig bäst på de unga som har en fräschör som lyser igenom.
Men lite fransar här, och lite vadlångt där, kan vara kul till en i övrigt mer stram look.
Personligen kommer jag att ta mycket lätt på trenden, då det som alltid känns lite svårt och onödigt att dra trenden man en gång redan genomlevt, en gång till. Men en och annan accessoar, ett och annat utställt byxben kan nog tänkas. Och tunga, lite grövre och kantiga halskedjor främst i guld, kan nog passera också.
Vi får väl se.

Milan Men's Fashion Week

Jim Morrison går igen.
Foto hämtat hos Haute Couture Week, från Milan Men’s Fashion Week, i veckan som gick.

Peace_and_love70-talet är alltså tillbaka. Även på herrsidan. Klär nog de unga herrarna bäst dock.
Man undrar om allt detta 70-tal kan smitta av sig på våra värderingar också och göra oss mer fredliga, empatiska och solidariska som på det engagerade 70-talet. Det tycks som om nya vindar har börjat blåsa åt det hållet lite grann iallafall. Vi håller tummarna för mer av samma.

7o-talet är tillbaka!
Från Chloés S/S 2015 Campaign Evokes 70s’ Vibe & California Lovin’.
Se mer här.

Var på Stora Trenddagen i förrgår. Trendspanaren Stefan Nilsson berättade målande och medryckande vad som väntar under 2015, främst i inrednings- och livsstilsvärlden. Men inredningsvärldens trender hör också tätt ihop med modevärldens, och kan lätt översättas till kläder. Läs mer om 2015 års trender här.

10930951_415301858634876_3357067726307077464_n

Stefan Nilsson, trendspanare.

Det blir ett spännande år om man får tro TrendStefan. Och det gör jag gärna. Det hela andas mycket 70-tal, och trenderna känns positiva, sunda, livsbejakande, och står för värden som jag tror att de flesta av oss har lätt att ta till sig. Havet, hälsan, trädgården, det goda livet och lite tingeltangel som grädde på moset. Trender att fascineras och inspireras av, i doser som man själv väljer.

Trenderna för 2015 är uppdelade på 5 olika teman, och kopplas här samman med vårens modetrender, så som jag tolkar det.

10891697_408619272636468_7834775845901644263_n

Foto. Stylish Eve

Bye bye 2014. Välkommen 2015!
Nytt år. Spännande. Vad kommer att hända? Ingen vet.

Julledigheten tillbringade jag och min familj i en liten bergsby i Alicante, Spanien.
Den spanska solen flödade, olivundarna bredde ut sig mellan mandelodlingar, citron- och apelsinodlingar. På promenaderna i bergen kunde vi plocka vilt växande rosmarin, timjan och salvia. Vi körde ner till playan en dag och satt och njöt en lunch i solen bland juldekorationer som blänkte malplacerat i det starka ljuset. Jag fotade övergivna, klottrade, rasade och sönderblåsta bergsbyar. Vi åt persimonfrukt som var god när den var mogen och söt. När den inte är mogen bedövar den gommen blev vi varse om, min son och jag, som pallade frukten på en av våra promenader.
Men fy tusan vad kallt det var i huset med de tjocka stenväggarna! Vi får komma igen en annan gång, under den varma årstiden, när syftet med de spanska husens inbyggda svalka uppskattas till fullo.

Pantone_Color_of_the_Year_Marsala_Story_Two_Image3

Med siktet inställt på 2015.
Foto från Pantone

Snart är det slut på 2014, och jag börjar se framåt mot 2015.

Mycket har hänt detta år, ett ganska struligt år privat för min del, men fruktbart. Inte mycket har gått raka vägen, men blivit bra till sist. Rörigt, men kreativt kan man säga.
I modevärlden har trender kommit och gått. Så som alltid. Man undrar vad som ska stanna kvar i modebilden nästa år av normcore, humor i modet, längre kjolar, grått, svart skinn, fuskpälsar, 60-talslooks, den vita färgen, metallic…
Förmodligen inte någonting. Som för det mesta.
Dock kan jag tänka mig att normcorevågen startat ett nytt tänkande, som om stylandet nått en punkt då det inte går att komma längre. Som om vi hamnat i en återvändsgränd där vi reagerar proppmätt på personliga looks, och det enda sättet är att då skippa det helt. Och bli helt avskalade och opersonliga. Men snart kommer säkerligen pendeln att slå åt andra hållet igen, så som den alltid gör. Men kanske stannar den upp en stund i mitten så att vi kan andas ut ett tag, och ha ett lite mer avspänt förhållande till vad vi sätter på oss. Visst är det kul med personliga looks men ibland tycker jag nog att det blir för mycket av det goda, då det vi sätter på oss blir till ett konstfullt självändamål och döljer mer än vad det faktiskt understryker och lockar fram av vår personlighet. Lagom är bäst, säger jag som den svensk jag är. Och personligen tycker jag att stylingen lyckats allra bäst när all bråte är bortrensad och den sanna essensen har lyfts fram och utkristalliserats till ett träffsäkert nedslag som ringar in hela personligheten. Om det så är via avskalad minimalism eller överdådig kreativitet, som man finner den. Den så överallt omskrivna stilikonen Iris Apfel, 93 år gammal, hör absolut till den senare kategorin, och säger så här om personlig styling.

materiali se

När 5 decennier passerat i våra liv börjar förebilderna vi haft, eller fortfarande har, att tappa glorian. Inte sant? Nu är det vi som är förebilder för de unga. Med eller utan gloria.
Just den här glorian finns att köpa hos materiali.se.

Bengt Ohlssons skrev i sin krönika i DN den 22 nov. om hur han upplever det att vara 50+. Lite dyster läsning, men också en hel del igenkänning.

När man är femtio finns plötsligt ett ansenligt sjok av ens liv som man kan se tillbaka på och konstatera: jaha, det var så det blev. Inte ska bli.
Det är en viss skillnad. Och den är obarmhärtig.
Och vemodig var vad jag kände mig när jag träffade min gamla kompis. Han var ytterligare en auktoritet i ens liv som lyfts ner från sin sockel och bara visat sig vara en av oss andra som måste gno ihop till hyran och gör så gott han kan.
Läs hela krönikan här.

3531411722_05fbdeaf9a_m

Ja, det är väl efter sisådär femtio år av leverne som vi på allvar märker att andra människors gloria med tiden faktiskt hamnat lite på sniskan, och kanske t.o.m. helt trillat av. Och inte bara det, glorian har egentligen aldrig funnits där, på riktigt. Bara i ens unga, sökande, beundrande, naiva och välvilligt sinnade ögon har den funnits där. Som en livboj att klamra sig fast vid. Eller som en hävstång som vi dragit oss uppåt, och framåt med.
När vi är 50 får vi klara oss alldeles själva, utan simdyna, utan förebilder. Istället är det vår tur nu att vara förebilder för de unga. I slutändan kommer så cirkeln att slutas.

F-best-dressed-couples-all-time

Några av de bäst partyklädda paren i historien som Style.com listar upp. Anjelica Huston & Jack Nicholson, Britt Ekland & Rod Stewart, Mia Farrow & Frank Sinatra, Kate Moss & Johnny Depp, Beyonce & Jay Z.
Se hela listan; http://www.style.com/trends/fashion/2014/best-dressed-couples-all-time

December, festmånaden framför alla. Adventsfirande, Jul och Nyår… Har du tänkt ut vad du ska ha på dig?
En av de hetaste trenderna nu i vinter är den vita jumpsuiten. Den syns överallt och säljs slut på ett kick i butikerna. Om inte den vita jumpsuiten är din melodi så finns det så mycket annat att välja mellan. Låt dig inspireras till sköna outfits i bildspelet här nedan.
Voila!

black fridayIngen har väl kunnat undgå att det är Black Friday idag, den prissänkta shoppingdag instiftad av amerikanarna, som är en slags kickstart för julhandeln, och infaller fredagen efter thanksgiving. Nu finns dagen alltså här också, och många ger sig ut för att fyndshoppa. Glöm inte att dagen också finns på nätet, ifall du inte har tid att ge dig ut och trängas med andra i butikerna. Men håll i dig, håll huvudet lika kallt som annars när det prissänkt, så du inte kommer hem med en massa nyinförskaffat dåligt samvete. Här är 5 B.F.- trick!

10556395_828542093909409_1046639974417544084_n

Sömniga november…
Foto: 1.000.000 pictures

Längtar till Kiruna. De har haft 41 timmar sol i november. Stockholm har haft 2. Suck!
Nu är man riktigt sömnig, och tuppluren verkar vara ett lockande alternativ, hela dagen. Men snart kopplar vi på all julbelysning, och då blir det lite bättre, iallafall.

Här är ett tips för dig som hellre sitter och kurar inomhus än går ut, dessa gråa dagar. 🙂
Jag har köpt en riktigt gosig tröja gjord i fluffigaste mohair som jag gärna kryper in i när jag sitter och bloggar, som idag. Min nyinköpta kulturkofta är helt underbar, och kommer från H&M! Den var lite dyrare än vanliga H&M-priser (699:-) och faktiskt i helt ok kvalitet med 65% mohair, 20% ull, och endast 15% akryl. Superskön! (Bara lugn, jag är inte ”köpt” av H&M, tycker bara den här tröjan är helt suverän.)
Den tar mig genom dagen som en värmande, lång kram. Jag kan varmt rekommendera den. 

Silver-Hair-Strut

The Silver Sisters Strut Against ‘Beauty Terror’ i San Diego.
Foto: timesofsandiego.com

Nä, jag är inte redo för grått hår än. Nope, not yet! Men jag sneglar på kvinnor med silvergråa hårmanar och tänker… en dag, jag med.
Tänker att det måste bli en helt annan bild man får av sig själv då. Och det måste jag förbereda mig för. Och det lär inte bli förrän utväxten är mer silver, än salt och peppar. För jag vill bli silvervit som nyputsat silver, och inte mörkspräcklig som oxoderat silver.

Dessutom ska man veta att hårfärgen betyder jättemycket för garderoben.

ABSOLUTELY FABULOUS - DONKEY

Do Ya Think I’m Sexy?
Say yes. Please!
Joanna Lumley som Patsy Stone i Helt hysteriskt.

När du klär upp dig nu så här mitt i livet känner du dig då lika sexig som en tallrik kallnad havregrynsgröt, eller känner du hur de sensuella andarna väcks till liv när du ser dig själv i spegeln?

För många av oss 50+are kan det nog vara lite si och så med hur sexiga vi känner oss, när vi ska iväg på nåt galej, nu när vi inte längre befinner oss i vår ungdomliga knoppningstid. Det kan kanske ha lite med den med åren sjunkande energinivån att göra också. Det behövs lite sprakande energi för att känna sig sexig och tilltalande, och det blir svårt om man känner sig trött. Men det är också så att vissa knep kan väcka sensualismen till liv, och faktiskt ge den där lilla extra energikicken som får oss att känna oss sexiga igen.

Förutom att ta hand om vår kropp, så finns det också sånt man kan tänka på för att få till den där kicken. För kicken behövs, även om vi inte är ute efter en flirt, en ny man. Att känna sig attraktiv (om inte varje dag, så åtminstone då och då) är ”en mänsklig rättighet” 🙂 som plussar på vårt välmående, vårt välbefinnande, också mitt i vardagen.
Här kommer värdefulla tips.

10616304_10154594098510705_3716667346640905312_n

Donna Mitchell, modell och skådespelerska, 60+

50 är det nya 40. 60 är det nya 50. 70 är det nya 60. Åldrarna går ner i ålder. Vi är yngre längre. Inuti. Vi lever som generationen innan gjorde när de var 10 år yngre än oss, eller kanske t.o.m. ännu yngre.

Det sägs att de barn som föds idag kommer leva i långt över 100 år, ända upp till 150! Vart är vi på väg, kan man fråga sig? Det är både lite skrämmande och fascinerande. Hur länge ska vi ”hålla igång” här på jorden? Ska vi leva lika länge efter pensionen som före? Vilken kvalitet blir det på livet i andra halvlek, då?

Fenomenet att bli äldre tycks dock inte lika skrämmande som det tedde sig när jag var yngre. Då var det lika med att stå med ena benet i graven, en gastkramande skräckupplevelse i mitt perspektivlösa unga liv, som fick mig att tänka tankar som att leva hårt och dö ung. Vid 30 var ju livet över. Ha!

Så mycket nytt sker i modevärlden nu.
Nya material uppfinns. Vad sägs t.ex. om solcellsjackor, plagg av stickat toalettpapper, kläder som kramas när man behöver det? (Läs om nya material här och här.)
Mode och konst närmar sig varandra, nya silhuetter dyker upp med längre och vuxnare längder, gamla koncept lämnar plats för nya (designer + budgetkedja börjar kännas mainstream t.ex. Läs mer om det i DN.)
Det är nytt fokus i modellvärlden på äldre, belevade ansikten, äntligen. Vivienne Westwood har skrivit sina memoarer, klippt sig och slutat färga håret morotsrött!
Unga, pigga designers banar väg i modet med sina nya fräscha ögon. Se bara vad som kommer från en sån som Gareth Pugh, till exempel.

Untitled-1

Modemarknaden gör sitt yttersta för att hindra oss att tänka efter eget huvud, och köpa saker vi egentligen inte vill ha. Det är lätt att bli förförd, och särskilt lätt är det att åka dit i logo-fällan. Kanske skulle vi inte ha köpt plagget/accessoaren om det inte suttit en känd logo på? Det är lätt att frestas och särskilt lätt hänt på rea, när priset inte avgör. Det är något bekant, det känns tryggt, det känns säkert, och det kittlar statusnerven. Kanske tror vi att vi i och med köpet också tillskansar oss någon slags inre säkerhet, inte sant? Kopplas märket automatiskt ihop med hög kvalitet dessutom, så är det extra lätt hänt att hamna i fällan. Men tyvärr tummas det på kvaliteten även bland dyrare märken, nuförtiden.
Så det gäller att se upp, och tänka till både en och två gånger innan man slår till. Ett sätt är att fråga sig om man skulle köpa plagget om designern var okänd? Det brukar sätta saker och ting i sina rätta proportioner igen.
Missförstå mig rätt, det är inget fel med kända märken. Såklart. Men man bör ligga lite lågt med plagg och accessoarer med uppenbara logos, för med en garderob där merparten består av kläder med tydliga, synliga logos blir det lite knepigt att få ihop fungerande outfits.

10653605_369163016582094_9039878649950574294_n

Handla billigt eller dyrt, det är frågan.
Kläder från H&M och Louis Vuitton.

louis vuitton

 

I ena stunden rapporteras det om hur dåligt klädhandeln går, i andra stunden berättas det att den gått upp på sistone. Nu sägs det att klädhandeln gått ner igen.
Hur det än ligger till med den saken så är det aldrig fel att handla smart, att lägga pengar på det som lönar sig, och ta det lätt med resten.

mohairklänning

En långhårig mohairklänning fyndad på helgens klädbytarparty. Prefekt när kylan kommer!

I lördags var jag och ett gäng andra kvinnor på ett swap-party och bytte kläder med varann. Den ofrånkomliga rensningen av garderoben som jag fick göra innan gjorde att garderobsskiftet från sommargarderob till vintergarderob plötsligt blev av, och dessutom gick i rasande fart!
Så bra när man blir tvungen att beta av saker som känns lite trögt att göra. Och egentligen är det ju inget svårt, bara lite omständigt. Nu är garderoben redo för hösten som faktiskt är här på riktigt, och för vintern som kommer så småningom.
Med mig från partyt fick jag lite smått och gott som t.ex. en långhårig mohair-shiftklänning som jag kommer att bära antingen som den är, eller med en tunn polo under à la 60-tal, och ett par lustiga handledsvärmare från Paris, som blir perfekta att matcha med min orange lammullssjal när kylan kommer.

Gondolfärden var ett fantastisk upplevelse

”Vår” gondol i Venedig hette såklart Eros.

Hemma igen, och tillbaka med nya blogginlägg!
Dagens inlägg får temat bröllop och kärlek. Nygifta unga tu i Wien kontra ett medelålders par som firade sitt porslinsbröllop i Venedig.
Bröllopet i Wien (som jag tidigare nämnt), för min svägerskas dotters och hennes iranska fästman, blev ett storslaget bröllop. En galet internationell fest med gäster från hela världen. Efter ett sedvanligt och mycket vackert kyrkbröllop mitt i Wien, fortsatte vi på pampiga Palais Niederösterreich med en iransk bröllopsceremoni. Den långa, överdådiga middagen, som följde för brudparet och oss 250 gäster, varvades med iransk dans med ett tryck som hette duga.
Efter middagen fortsatte dansen till latinska rytmer långt in på småtimmarna. Härligt!
Direkt efter detta hejdundrande kalas flög jag och min man vidare till Venedig, där vi firade vår 20-åriga bröllopsdag.
Länge leve kärleken!

hostmode-2014-hostens-trender2014-1

Från överdådigt och brokigt höstmode i kollektionerna från 1.Roksanda Ilincics 2.Chanel 3.Marni 4.Rochas 5.Dries van Noten…
(Foto från DV, där det också finns mer att läsa och titta på.)

Förrförra inlägget handlade om höstens kontraster. Hur modet svänger från den ena extremen till den andra, från iögonfallande, smått tokiga modeinslag till nedtonad normcore. Och det samtidigt, i modet. Vi kan välja mer än någonsin om hur vi vill se ut, och vi kan svänga från ena ytterligheten till den andra, allt efter humör.

33fashioncomp1803a

…till avskalad normcore.
Foto från redmarketing.co.za

Själv tycker jag, precis som de allra flesta, att det är skönt att normcora hemmavid, mellan de mer uttänkta, tillspetsade outfitsen vi bär när vi lämnar hemmet.
Kontrasterna mellan dessa olika typer av outfits är kanske inte så stora just i mitt fall. Det är ganska balanserat. Genomgående försöker jag ha en avspänd attityd med hur jag klär mig. Vad som brukar funka bäst är en outfit som är som en andra hud, inte som ett utropstecken. Jag avskyr när det ser överansträngd ut, när det i mina ögon tycks som om bärarens tankar hela tiden kretsar kring hur dom tar sig ut. Men motsatsen är ju inte heller kul, när man inte visar något som helst intresse för det yttre. Lagom är alltså bäst, säger jag så svensk jag är. Genomtänkt, intressant och snyggt, det funkar alltid.

1544479_345724815592581_5619749609490112844_n

Den här fina väsk-sko-läppstifts-tårtan skulle jag vilja bjuda er alla på idag.

Idag har det gått 2 år sedan jag startade 50+Mode. Jag hade ingen idé hur länge jag skulle hålla på när jag började, men idag skriver jag det 130:onde blogginlägget. Tiden går fort när man har roligt.
Tack alla kära 50+Mode-vänner för att ni hänger med. Hoppas att ni har lika roligt som jag.

Dagen till ära tänkte jag ge er något alldeles särskilt att klura på.
Jag undrar om det är något ämne som ni skulle vilja att jag tog upp här? Något ni undrar över, vill veta mer om, något ni vill ta upp till diskussion, något ni vill dela med er av inom ramen 50+ och Mode? Känn er fria att skriva vad ni har på hjärtat i kommentarrutan nedan.

Tills dess, en länk med foton i färg från 40-talet på arbetande kvinnor! Den tid då kvinnan på allvar kom ut i arbetslivet, medan männen låg ute i krig. Tiden innan 50-talets hemmafruideal slog till. Men titta så välondulerade de är i håret redan då, och med läppstift och brosch på, på arbetsgolvet…

http://www.cbsnews.com/pictures/rare-color-photos-1940s-working-women/35/

Trevlig helg!

Det är intressanta strömningar som råder i modevärlden nu, tycker jag. Starka kontraster ställs mot varandra, och befriande humor dyker upp här och där.
Mode som tas på för stort allvar blir aldrig riktigt bra, tycker jag. Överstyling upp till tänderna, och märkeskläder hela vägen känns krystat och inte ett dugg kul. Lite lagom distans till både sig själv och modet är bara nyttigt, tror jag. Och mycket, mycket roligare. Mode ska ju vara kul!! Så vad som händer just nu är uppfriskande och inspirerande. Lite spännande nytänkande borde kunna komma ur det här. Se bara…

Väskor att le åt…

10636001_345724802259249_5509484718822757411_n

Foto: 1.000.000 Pictures

Att förstå sig på mode, och att klä sig så att man själv blir nöjd, handlar ibland om illusioner, om att lura ögat. Då är det viktigt att veta hur. Man lär sig först grunderna, och sedan följer år då man fördjupar sig, och tränar upp ögat att se. Man tränar och tränar…

ALTEWAISAOME

ALTEWAISAOME AW2014

Vädret har svängt om, och nu sveper kyligare vindar in. Det börjar bli dags att tänka på hösten, och vad vi ska ha på oss.
Inspirerande bilder från Mercedes-Benz Fashion Week i Stockholm inför hösten är hämtade från DV. Där finns det mer att läsa, för den som är  intresserad.

Höjdpunkter från höstmodet från Paris, London, NY, Milano kan du se här.
Färgerna som gäller i höst är vinrött, lila, plommon, fuchsia, smaragdgrönt, marinblått, guld, orange, och djuprött. Se mer i länk.

FW14 GEORGINE NEW YORK 2/9/2014

Röd pennkjol i skinn från Georgine FW14, New York.
Foto: fashiontographer.com

MarilynMonroe-Pencil-Skirts - kopia

Marilyn Monroe, i en av sina pennkjolar.

Älskade pennkjolen. Många kvinnors favoritplagg. Jag, inget undantag. Pennkjolen är mitt mest älskade plagg, av alla kategorier.

Den klassiska, raka, smala, åtsittande pennkjolen introducerades under sent 40-tal av Christian Dior. Han beskrev kjolen som en kjol med H-linje, i stark kontrast till den helvida kjolen i hans New Look som hade en A-linje. Pennkjolen blev snabbt populär, och då speciellt på kontoren. Kvinnor längtade efter ett nytt mode efter andra världskrigets framfart, och i kombination med efterkrigets stora brist på tygmaterial så blev den smala kjolen en succé. Dåtidens filmstjärnor som Audrey Hepburn, Ava Gardner, Grace Kelly och Marilyn Monroe älskade att bära den kroppsnära kjolen. Pennkjolen blev ett plagg att visa upp sig i, ett plagg som gav den hett eftertraktade timglas-silhuetten, ett plagg som ”kramade kvinnors kurvor”. Bombnedslaget var fött.

leopardbanan 1,000,000 Pictures

Leopardbanan.
Foto: 1,000,000 Pictures

De som känner mig vet att jag gillar bananer, att jag inte klarar mig utan min banan och en kopp kaffe kl. 10.30 varje dag. Det är inte alltid det går att genomföra, har jag kunder då får jag helt enkelt skjuta på det, eller ta en banan i förtid. Det är som att min kropp är inställd på den där bananen och kaffet, just vid den tiden. Och nu har jag hittat en modemässig banan, den leopardmönstrade! Supersnygg! Då kanske jag kan ta med den på ett uppdrag, den borde kunna göra succé tycker man.

NK entre 1

I NK’s entré står nu en minivariant av utställningen ”Svensk mode 2000-2015” som pågår till 31 aug. på Sven-Harrys konstmuseum. Skynda dig till dit om du inte sett utställningen än! Läs om den i mitt tidigare inlägg ”Det svenska modeundret”.
På entréplanet i varuhuset kan du se en en röd pappersklänning av Bea Szenfeld, en vit skjortklänning av numera sorgligt nog nedlagda Fifth Avenue Shoe Repair, och en vit pappersklänning av Bea Szenfeld.
(NK är huvudsponsor för utställningen på Sven-Harrys.)

Tillbaka i stan, tillbaka till jobbet. Det finns alltid en viss tröghet med att sätta igång efter lång ledighet, men regnet på fönsterblecket gör att det känns lättare att koncentrera sig på arbetet än vad det skulle ha gjort i det strålande solskenet som vi varit så rikligt belönade med i sommar.
Först drabbas jag av sedvanlig höststress när jag ser hur många tusentals viktiga grejer det är som väntar på att göras. Måstena tornar upp sig och faller över mig som värsta syndafloden, och det känns svårt att andas. Men efter att ha skrivit långa listor på allt som ska göras så börjar det kännas som att jag har kontroll igen. En av de första punkterna att ta itu med är att ge tillbaka 50+Mode sin vanliga rytm med två, tre blogginlägg per vecka.

Cape hos Salvatore Ferragamo

Cape hos Salvatore Ferragamo

Ligger i hängmattan i skuggan och bläddrar i senaste Femina. Får några smakprov på höstens trender. Ännu steker visserligen sommarsolen, och än är det långt kvar till höst. Men plötsligt känns det lite spännande att se vad som väntar. Inga direkta överraskningar, det är som vanligt mycket stickat som kommer när kylan sveper in. Men höstens mode blir också färgglatt, mönstrat, lite vilt och vågat och inte särskilt tonårsaktigt. Det är mer damigt, herrigt, vadlångt och elegant mitt i det vilda. Intressant.
(Klicka på bilderna nedan så blir de större.)


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

TRANSLATION – Yes please!
POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
LinkedIn-profil
FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se