web analytics
Heja Lena, och bikerjackan

 

Har ni läst om Lena Endre i senaste Femina? I intervjun, som till viss del handlar om att åldras med värdighet, säger Lena 64 år att hon vill göra ett statement genom att inte lyfta sig. Tack Lena! Vi behöver förebilder som du. Vi behöver se ansikten som ditt som åldras naturligt, även om ditt utgångsläge nu råkar vara många gånger vackrare än många av oss andras. Det gör sin nytta ändå. Vi behöver fler kvinnliga förebilder som tänker och agerar som du, som höjer sig över rynkorna och åldrandet, som visar på något annat än ung och slät yta.

Det finns som bekant en annan verklighet också. Som en betydande del av befolkningen, bra mycket större än den unga gruppen, är smärtsamt medvetna om. Vi som befinner oss här behöver verktyg till hur vi kan förhålla oss till den allt rynkigare verkligheten, det oåterkalleliga och obarmhärtiga kroppsliga förfallet. Vår verklighet. Vi behöver kloka och riktiga förebilder när vi om morgonen möter vår egen spegelbild och där ser något helt annat än den släta, unga, photoshoppade metavärld som sköljer över oss dagligen från reklam och media.

Kostymer, tröjor och hållbarhet

Så här års mellan två säsonger kan det vara lite knepigt att hitta rätt i klädseln, eller hur? Sommarplaggen känner vi oss lite klara med, material som linne t.ex. känns för skrynkligt och ostrukturerat. Nu vill vi klä upp oss lite mer, med en striktare och mer polerad look. Eller…?

Kanske är det inte många av oss som direkt längtar bort från värmen, men åtminstone liiite svalare väder vore nog ändå skönt att få, så att vi definitivt är inne i något mer höstlikt. För då vet man i alla fall vad man ska sätta på sig, eller hur? Övergångarna är som alltid kritiska.

Kostymer översvämmar våra butiker, och varför inte slå till på en färgglad i år? Rosa kanske? Kostymen får en att känna sig både klädd och mer strukturerad i ett nafs! (Bilder från DV)

Skjortklänning, espadrillos och studenten

Har ni upptäckt skjortklänningen än? En användbar och lättburen klänning som funkar utmärkt till vardags, och även till fest om materialet är av det lite festligare slaget.

Jag själv har flera stycken i garderoben, en i svart poplin, en beige i lin, en röd i poplin och en rödvitrandig i enklare bomullstyg. Dom är lite lagom så där, man känner sig inte för uppklädd och inte för slafsig i den, och klänningen går att anpassa efter tillfället med hjälp av vilka skor du väljer till. Sneakers, någon form av boots, stövlar, sandaler, sandaletter, ballerinor eller espadrillos, allt funkar till. En gångbar klänning som gjord för att packa med på semestern och klä upp eller ner sig i, som man behagar. Balenciaga sägs vara den som år 1939 först lanserade den s.k. skjortblusklänningen, men mode blev den inte för den stora massan förrän på femtiotalet.

En skjortklänning kan se ut nästan hur som helst, enfärgad, mönstrad, lång, kort, tunn, i kraftigare tyg, löst hängande eller mer skräddad, långärmad, kortärmad, ärmlös. Man kan med allra största sannolikhet hitta sin favorit.

Vår tid är nu

”Ska man nämna att man besväras av vallningar? Ska man nämna det pockande behovet av hörapparat? Ska man nämna att man sörjer den yngre, nu försvunna, åtrådda kvinnan man en gång var?
Ska man prata om hur jublande härligt det är att ha tillgång till hela sitt jag?

Svaret är ett rungande Jaa, det ska man! Vi finns, och vi behöver vara förebilder för varann. ???❤️

DN:s Åsa Beckman kan vara en. Läs hennes artikel i DN Söndag idag.”

Så skrev jag i ett inlägg på Facebook efter att ha läst Åsa Beckmans stora artikel ”En kvinnas väg” i DN i söndags.

Fantastisk illustration av Stina Wirsén, hämtad från DN.

Det är nu det händer.

Den mogna kvinnan börjar alltmer synas och ta plats i tv, tidningar, reklam och sociala media. Plötsligt hamnar VI i centrum, både här och där, och det är helt underbart att få vara med om. Hittills har vi dock bara funnits med i sammanhang där fokuset ligger på klimakteriet. Men det är vackert så, väldigt vackert.

DN har de senaste veckorna återkommande skrivit om klimakteriet på sin Insida, Åsa Beckmans skrev den redan nämnda artikeln, och SVT visar nu Malin Jacobson Båth’s ”Klimakteriet – det ska hända dig med” i två delar. Och detta kort efter att Kroppshets just visats på TV, som jag skrev om i förrförra inlägget som handlar om att vara kvinna över huvudtaget. Och i dagens DN på nätet möts författaren Elisabeth Åsbrink och Marina Benjamin (författaren till boken ”Mellantid”) i ett samtal om klimakteriet.

Funderingar, och tips inför semesterresan

Äntligen börjar det likna sommar! Och med det följer semesterplaner och packningsbestyr.

Under packningstips på ”blogginlägg på tema” finns många tips på hur du kan tänka när du planerar packningen, hur du kan gå tillväga med själva packandet, rent praktiskt, m.m.

Tilläggas kan, att valet av sko aldrig kan överskattas i den här åldern. Helt platt är inte alltid det bästa valet då foten gärna behöver lite mer stöd än så, och även ryggen, i och med att vi automatiskt sträcker mer på ryggen när vi går i en mindre klack. 3,5 cm hög klack är den ultimata höjden. Men framför allt är det viktigt att sulan inte är helt stum, utan att den är stoppad och fjädrande för våra hårt arbetande fötter som bär upp vår kropp i ur och skur, år ut och år in. Vi måste vara snälla mot våra stackars små fötter så att de orkar hela livet ut.

Svala material som linne, bambu, hampa, modal m.m. i löst sittande modeller är ett annat hett, fast egentligen ett mer svalt, tips. Läs mer om det i ett tidigare inlägg; Var beredd när värmen kommer!

Tabletop dressing

Något annat man kan dra nytta av när man är på semesterresa är att klä sig efter det lustiga, gamla uttrycket från 80-talet ”tabletop dressing”.  Det handlar, som namnet antyder, om att lägga krutet på bara det som syns när man sitter vid ett bord, det vill säga överdelen. Med färg, mönster och iögonfallande accessoarer kommer man långt. Nederdelen kan med andra ord då få leva ett mer anonymt, undanskymt liv och behöver därmed inte heller bytas ut så ofta. Neutrala färger och klassiska snitt nertill gör sig bäst. På så sätt kan antalet plagg hållas nere, vilket givetvis underlättar packandet.

Experienced and still sparkling!

Överallt dyker de upp, de äldre modellerna. Inte så många just 50+are, snarare 80+ och t.o.m. 90+!

Nu senast har den 95-åriga österrikiska modellen Ernestine “Erni” Stollberg äntrat modescenen. Hon upptäcktes av Markus Strasser, butiksinnehavaren till konceptbutiken Park Online Store i Wien. Ernestine bor alldeles runt hörnet och besöker gärna den flotta butiken. De två har lärt känna varandra under åren och Markus fick med tiden veta att Ernestine hade varit dansös tidigare i sitt liv. Han anade att hon hade en del erfarenhet framför kameran och fick då idén att låta Ernestine Stollberg fotomodella i butikens kläder. Han frågade, och ”Erni” hoppade genast på idén.

”If I put something elegant on her, she immediately becomes this sophisticated woman and if I style her in something cool or trashy she gets that emotion across very quickly,” säger Markus. ”She just understands the look and transports the right attitude with it.”

Följare till Park Online Store’s instagramkonto har skjutit i höjden sedan ”Erni” hoppade på.

Salt böna, eller hur?

Makeup i rätt ordning, och den åldrande kroppen

Foundation, puder, concealer, primer, serum, solpuder, rouge… Någonsin funderat över i vilken ordning allt ska läggas på?

Vi kom att tala om det jag och min vän A. häromdagen, precis som jag pratade med en annan vän om detta, för inte alls så länge sedan. Det är inte konstigt om det verkar vara en hel vetenskap, för det är ju faktiskt inte helt uppenbart i vilken ordning saker ting ska läggas på. Särskilt inte för vår generation kvinnor där många av oss växte upp på 70-talet utan att ens titta åt sminkburkarna. Använde vi smink så var det en enkel match; mascara, eventuellt lite ögonskugga eller kajal, läppglans och sen var det klart!

Så låt oss spalta upp ordningen som gäller nuförtiden, en gång för alla. Särskilt för oss 50+are. Och då tänker jag speciellt på primern, den oumbärliga.

Grå-gerillan fortsätter. Och svart är för evigt.

Läser en rubrik i New York Post. ”I let my hair go gray — and I’ve never been sexier”.

Det låter ju intressant tänker jag, och börjar läsa artikeln. Den är skriven av Sara Stewart, men berättar om författaren Anne Kreamer (se bild nedan) som skrivit ”Going Gray, What I Learned about Beauty, Sex, Work, Motherhood, Authenticity, and Everything Else That Really Matters”. Kreamer slutade färga håret 2007, bl.a. för att hon kände att hon bar en förklädnad, när hon täckte över sitt gråa hår. All tid som hon oroade sig över att inte låta det gå för långt mellan färgningarna så att den grå utväxten syntes, var tid hon kunde utnyttja bättre. Hon säger:

“I think that gray hair illustrates self-confidence and truthfulness — saying to anyone in the room, ‘I am precisely who I say I am, I have lots of experience that would be beneficial to you. Interested?”

På skoj lade hon upp en profil på match.com. Först med ett foto på henne i det färgade bruna håret, och sedan ett halvår senare ett foto på henne i det ”nya” gråa håret. Förbluffande nog upptäckte hon att hon fick tre gånger så många besökare med fotot med grått hår!

Halsband, färgkombos och den mogna kvinnan

Ett halsband från Max Mara har satt igång saker och ting hos mig. Arsenio kallas det maffiga statementhalsbandet, och en av färgvarianterna, färgen cornflower blue, har jag fastnat för. Jag bara älskar det. Men det går inte att uppbringa här i Sverige. Tyvärr. Jag måste bege mig till Italien… För ett halsbands skull.Bildresultat för smiley

De härliga blommorna med 3D-effekt i kombination med den fräscha färgmixen av orangerött, himmelsblått, svart, silver och transparentvitt har väckt ett fasligt habegär hos mig. Ack så snyggt det skulle vara till den ljusblåa skjortan, som jag snubblade över på herravdelningen på H&M, när jag skulle handla åt min son tidigare i veckan. Och så snyggt till svartvitt, till helvitt, till rött, orangerött…

Gränslöst mode, sant eller falskt?

Att klä sig efter sin ålder, är det fnys eller något att ta på allvar? Åhléns gränslösa kampanj just nu tittar närmare på det.

undersokning_ahlens

Så här säger Philip Warkander, modeforskare vid Lunds Universitet, som tillsammans med Åhléns har gjort undersökningen:

”Livet genom förväntas vi anpassa vår klädstil i enlighet med att vår biologiska ålder skiftar. Det som anses acceptabelt för en 26-åring är sällan samma sak för någon som är 56, eller för den delen, 76. Ofta är anpassningarna relaterade till olika faser i livet. När yrkeslivet inleds ställs ofta indirekt krav på att lämna ungdomsstilen och istället klä sig mer representativt. Med småbarnsåren följer andra typer av förutsättningar. Det finns också andra aspekter, som att kroppen i sig ofta förändras med åren. Många är helt enkelt inte bekväma i samma typer av plagg livet genom.

Det här fenomenet är något många tar för givet och som vi därför inte pratar så mycket om, trots att det påverkar oss alla. Varför känner vi att vi måste förändras i enlighet med andras förväntningar på oss? Vem är det egentligen vi klär oss för? Vad skulle hända om vi bröt mot de här outtalade konventionerna att vi ska klä oss i enlighet med vår ålder?”

Vi vill inspirera alla att strunta i uppdiktade åldersgränser för hur man kan klä sig och istället uttrycka sin identitet precis som de vill.”  skriver Lina Söderqvist, marknadschef på Åhléns i ett pressmeddelande.

Vackert så. Intentionerna är goda.

Det handlar inte om ålder – det handlar om stil

Överallt dessa uppmaningar och tips i tidningar och reklam om att se yngre ut med krämer, med makeup, frisyrer, olika träningsformer, och kläder. Låt mig slippa. Jag vill inte hela tiden bli terroriserad med att min ålder och mitt utseende inte duger, att endast det unga utseendet, livet och levernet är det som räknas. Det är så tröttsamt. Låt mig få åldras i fred. Låt min kropp få röra sig söderut utan att någon lägger sig i. Rör inte mina rynkor. Jag är faktiskt väldigt tillfreds med min ålder och mitt utseende. Jag har aldrig varit i sådan balans med mig själv och mitt liv som nu. Jag varken vill eller tänker streta emot, och jag vill heller inte påverkas utifrån att göra det. Tack så mycket. Jag vill vara där jag är, jag vill uppleva den här åldern jag faktiskt befinner mig i medan den är här, och har inget intresse av att hålla kvar något jag redan upplevt, som har passerat, eller för den delen något som kommer att komma sen. Det är här och nu som gäller. Allt annat är ointressant.

50+Mode fyller 3 år!
3 år har gått sedan dagen jag började blogga om ämnena 50+ och mode, två ämnen som ligger mig varmt kring hjärtat, och allra helst då i kombination med varann. 174 inlägg senare tycker jag att det fortfarande är lika intressant att skriva om detta med att vara 50+, med allt vad det innebär, och att fortfarande vara intresserad av mode.

Funderar över kläder, färg och stil gör jag varje dag. Såklart. Det är ju mitt yrke. Men ofta funderar jag också över åldrandet, både mitt eget och andras, och inte nödvändigtvis går tankarna i negativa banor som man kanske skulle kunna tro. Mestadels tycker jag själv, åtminstone, att det är en befrielse att befinna sig på den här sidan av 50-årsstrecket. Jag är lugnare, mer tillfreds, friare, gladare, snällare mot mig själv, och mera tacksam över livet och människorna jag har runt mig. Jaja, kanske inte varje dag då, jag har också mina dagar. Men påfallande ofta tycker jag att det är toppen att vara där jag är nu. Jag gör som jag vill. För det mesta.

Läser i lokaltidningen Mitt i Södermalm att Louise Hoffsten som imorgon fyller 50, upplever en kris och tycker att fylla 50 är ett steg närmare döden. Hon undrar över varför man ska fira det. ”Att bli äldre och sämre i kroppen? Ständigt vara osams med kropp och själ?” Jag kan förstå att just hon som kämpar med MS, tycker att det är extra jobbigt med en åldrande kropp. Men hon säger också att hon är nyfiken på vad som händer efter att hon har passerat ett halvt sekel. ”Alla blueskvinnor blir bara bättre och bättre med åren.”

Inget består, utom förändringen

Nytt på Modehimlen är att Donna Karan lägger av!
Den 66-åriga amerikanska superdesignern slutar efter 31 år som chefsdesigner på det egna modehuset Donna Karan New York, DKNY. Hon kommer dock att finnas kvar som rådgivare åt DKNY.

”To a generation of women, Ms. Karan, who started her company in 1984 with “seven easy pieces,” a mix-and-match wardrobe, was a personal heroine: a role model who understood their needs and solved their problems.

“Donna created a way of dressing that was womanly, practical and empowering, and came from a deeply personal, instinctual place; she has always let her empathetic heart rule her design head,” said Anna Wintour, the artistic director of Condé Nast and editor of Vogue magazine.

“She came to the fore at a time when it was mainly men designing for women, and she knew and understood her customers like no one else,”

fläkt

foto: gh.caqe.net

Nu har det blivit varmare. På många sätt. Temperaturen stiger där ute, det börjar likna lite sommar. Och själv har jag klivit in i övergångsåldern. Yes.

Vallningarna har satt igång. Jag får sömnrubbningar och vaknar mitt i natten och svettas. Måste öppna fönstret mera, måste!

Lika plötsligt som blixten från den klara himlen är det olidligt varmt och hettar till över bröstet. Mitt på dagen, var och hur som helst. Puh!

Jag är inte särskilt sugen på att ta östrogen, är rädd för bröstcancerrisken. Får börja äta mycket sojaprodukter som sojamjölk, sojabönor och tofu istället. ”Även bönor, kikärtor, linser, grovt mjöl av olika slag, frön, nötter, grönsaker, svamp, frukt, bär och choklad innehåller mycket av naturens eget östrogen”, läser jag på klimakterietest.se. Vänta vad läser jag… Choklad!? Är det möjligt? Åh, det ska nog kunna gå för sig iallafall. 🙂
Men jag ska också ta och titta in hos hälsokosten och se vad som finns. Remifemin, Femal balans…

firenze-svart-oval-fotoramVi är många i den här åldern som har förlorat någon av våra föräldrar, eller kanske t.o.m. båda. Det är tomt och det är märkligt att inte längre ha ens mamma och pappa i  livet. Men det kan också vara lite som att födas på nytt. Det sägs att man föds två gånger, den första dagen man kommer till världen, och den dagen då ens föräldrar dör.

Nu är vi den generation i våra släktled som står på tur, eller kanske redan är där, att ta över rollen som den äldste, den kloka, den erfarna, den trygga klippan att luta sig emot, den som alltid vet vilken väg man ska gå. Eller kanske vet vi inte det? Kanske visste inte våra föräldrar det, och kanske inte heller deras föräldrar?

11262499_476319605866434_1133934904596035981_n

Stockholm häromkvällen när en dubbel regnbåge spände sin båge över hela stan. Här ser man den över S:t Göran som slåss mot den berömda draken, i G:a Stan.

Häromkvällen var det regn och rusk, sol och regnbåge om vartannat. Stan var vacker och dramatisk, men frös gjorde jag och mitt sällskap.
Vinterkläderna har om och om behövts plockas fram den sista tiden. Men NU ska väl ändå våren rulla in på allvar, får vi verkligen hoppas. Det sägs så iallafall. Blir det ingen bättring snart så börjar det locka att bege sig söderöver.
Till Franska Rivieran kanske? Där finns solen och värmen, och tar man sig dessutom till Cannes så hamnar man just nu mitt upp i filmfestivalen som pågår där.
Som vanligt skickas täta rapporter från röda mattan. Vem bär vad, är den stora frågan, och som vanligt är det bara kvinnornas klädsel som diskuteras.

50+

Var la jag läsglasögonen nu då? Åh, jag glömde solglasögonen. Så smutsiga glasen är. Kan inte hitta putstrasan. Tycker jag ser sämre nu igen. Måste kanske byta glasen. Men redan? Det var ju bara ett år sen sist. Suck. Mycket handlar om glasögon nuförtiden, när synen är i ständig förändring och försämring. Och det är lätt att stirra sig blind på förfallet. Fastän det mesta kanske är rätt bra ändå.

Det är lätt att haka upp sig på allt som blir sämre med åldern. Synen, hörseln, minnet. Sinne för sinne börjar ta stryk efter 50 års levande. För att inte nämna de kroppsliga besvären som dyker upp helt oanmälda, gamla svaga punkter på kroppen som gör sig påminda.
Eller fåfängan som får sig en rejäl törn med tiden.
Håret t.ex. blir tunnare, det blir gråare (vilket inte behöver vara något negativt, bara annorlunda), hudens elasticitet har inte samma spänst som förr, ansiktets fåror djupnar, vecken i pannan likaså. Det sägs att ansiktet är det enda stället på kroppen där musklerna inte går att träna och hålla i schack. Ansiktet lever därmed sitt eget liv. Det börjar hänga, precis som resten av kroppen börjar hänga även om det går att göra något åt saken, till en viss gräns. Men det går hur som helst inte att bortse ifrån att åren och gravitationskraften gör tråkiga saker med vår kropp. Japp, så är det. Men det är vare sig särskilt skojigt eller uppbyggligt att tänka på. Och DET var just min poäng!

10991116_10152732600478581_8335278405428755637_n

Heja Tom Ford!

En 50-årig Bondkvinna, 72-åriga Joni Mitchell som modell för Saint Laurent, 93-åriga Iris Apfel som modeikon, Carmen Dell’Orefice 83-årig supermodell… det våras för den mogna kvinnan. Jag blir så inspirerad att jag snart låter mitt hår få vara så grått som det egentligen har blivit.
Men vi är inte där riktigt än. Vare sig med mitt gråa hår, eller den mogna kvinnans riktiga revanch. Än har vi en bit att gå, bland den stora massan, för att göra den mogna kvinnan synlig.
Huffington Post beskriver det så bra.

”Vintage wine is savored. Vintage cars exclaimed over. Vintage clothes coveted. Yet the vintage woman remains uncelebrated.
From the moment we are born society sets expectations of us. We are expected to walk and talk by a certain time, predicted to have mastered literacy and numeracy at a certain age. Our worlds are pre-designed for us and we fit into the flow as best we can. Youth is a jumble of growth and learning and the space where dreams and ambition are sparked. Feelings of invincibility abound and we are frequently told that the world is our oyster.
Nobody tells the carefree 25-year-old female that in another 25 years she’ll be invisible.”

10954386_606725309459360_746727873_n

Redan fredag. T.o.m. fredagen den 13:e.
Är inte särskilt vidskeplig av mig, och den här dagen har heller aldrig varit tuff mot mig. Hittills, får man väl lov att säga. Kanske bäst att tillägga en liten besvärjelse, när jag med dödsförakt pumpar ut saken i offentligheten, på det här sättet. Kanske finns det en anledning till att vara vidskeplig, just den här fredagen?
Får nog ta och slänga lite salt över axeln.
Hoppas att inte heller någon av er, kära läsare, råkar illa ut idag.

Och imorgon har vi Alla hjärtans dag.
Den dagen rundar jag och min make lika obekymrat som den vana seglaren som undviker en plötsligt uppdykande grynna. Vi har aldrig firat dagen, den känns både krystad och råkommersiell. Utmanar jag månne ödet nu igen?
Röda rosor tackar jag dock inte nej till, röda rosor är alltid vackra, och jag önskar er alla kära 50+Mode-vänner ett stort fång sådana imorgon! Eller varför inte redan idag, som ett vackert motgift mot oturen.

Milan Men's Fashion Week

Jim Morrison går igen.
Foto hämtat hos Haute Couture Week, från Milan Men’s Fashion Week, i veckan som gick.

Peace_and_love70-talet är alltså tillbaka. Även på herrsidan. Klär nog de unga herrarna bäst dock.
Man undrar om allt detta 70-tal kan smitta av sig på våra värderingar också och göra oss mer fredliga, empatiska och solidariska som på det engagerade 70-talet. Det tycks som om nya vindar har börjat blåsa åt det hållet lite grann iallafall. Vi håller tummarna för mer av samma.

Silver-Hair-Strut

The Silver Sisters Strut Against ‘Beauty Terror’ i San Diego.
Foto: timesofsandiego.com

Nä, jag är inte redo för grått hår än. Nope, not yet! Men jag sneglar på kvinnor med silvergråa hårmanar och tänker… en dag, jag med.
Tänker att det måste bli en helt annan bild man får av sig själv då. Och det måste jag förbereda mig för. Och det lär inte bli förrän utväxten är mer silver, än salt och peppar. För jag vill bli silvervit som nyputsat silver, och inte mörkspräcklig som oxoderat silver.

Dessutom ska man veta att hårfärgen betyder jättemycket för garderoben.

10616304_10154594098510705_3716667346640905312_n

Donna Mitchell, modell och skådespelerska, 60+

50 är det nya 40. 60 är det nya 50. 70 är det nya 60. Åldrarna går ner i ålder. Vi är yngre längre. Inuti. Vi lever som generationen innan gjorde när de var 10 år yngre än oss, eller kanske t.o.m. ännu yngre.

Det sägs att de barn som föds idag kommer leva i långt över 100 år, ända upp till 150! Vart är vi på väg, kan man fråga sig? Det är både lite skrämmande och fascinerande. Hur länge ska vi ”hålla igång” här på jorden? Ska vi leva lika länge efter pensionen som före? Vilken kvalitet blir det på livet i andra halvlek, då?

Fenomenet att bli äldre tycks dock inte lika skrämmande som det tedde sig när jag var yngre. Då var det lika med att stå med ena benet i graven, en gastkramande skräckupplevelse i mitt perspektivlösa unga liv, som fick mig att tänka tankar som att leva hårt och dö ung. Vid 30 var ju livet över. Ha!


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
LinkedIn-profil
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!