web analytics
Fästingfritt, boho chic och mönstermix

Tillbaka till livet, känns det som. För er som inte haft borrelia säger jag bara, akta er för fästingar!!! Och för er som har haft borrelia behöver jag inte säga någonting, ni har min fulla sympati, och jag vet att ni kommer att hålla er så långt ifrån fästingar som möjligt för all framtid. Fy farao, vilken hemsk sjukdom det är, man är ju helt borta. Jag har inte orkat någonting, har inte kunnat jobba. Yrsel och orkeslöshet plus ett hjärta som rusar ibland skulle kanske ha kunnat gå att jobba med, hjälpligt. Men värst av allt var hjärndimman, jag kunde inte tänka klart. Kunde inte fokusera, och orkade inte genomföra någonting som krävde lite tankeverksamhet. Allt gick som i ultrarapid, och jag tänkte mörka tankar. Trodde jag höll på att gå in i en depression. Hemskt. Men nu har jag tagit antibiotika ett tag och tankarna har börjat klarna och ljusna, och orken har börjat återvända. Trots denna grådag som det är idag, så lyste de tilltufsade höstfärgerna med en ny kraft för mig, på morgonens hundpromenad. Så härligt att vara ute ur värsta dimman! Tack Alexander Fleming för att du glömde att städa undan dina stafylokockodlingar! Så att det till världens stora glädje kom att bildas mögel på odlingarna tills du kom tillbaka. Världens bästa mögel! Se där vad lite glömska kan åstadkomma. Det är ju alltid en liten tröst för oss 50-plussare.?  

Woodstock 50 år

Mitt i den värsta dimman lyckades jag samla ihop mig och pallra iväg med tre goda vänner på en hyllningskonsert för Woodstock 50 år, något som var inbokat sedan länge. Under dessa händelselösa dagar i dimma, innan min läkare kunnat hitta orsaken till mitt mående, hade jag bara för att överhuvudtaget göra någonting lyckats knåpa ihop en blus av resttyger och lite annat, så jag var väl förberedd. Man har ju inte ett passionerat klädintresse inte för intet! ? Det var lite kul att klä sig på hippietema kvällen till ära, nu när jag hade tiden. Jag kombinerade blusen med en svart pälsväst, silversmycken, utställda svarta byxor och silverboots. Trés boho chic, eller hur?

Ta plats, eller inte

Inledningsbild; Jennifer Lopez i Giambattista Valli

Gianfranco Ferré -93. 

Det här med att ta plats, är en laddad sak för oss kvinnor. Och kanske har vi det alldeles särskilt tufft, vi svenska kvinnor. Sveriges ack så irriterande och begränsande jantelag regerar dessvärre fortfarande över hur vi förväntas uppträda. Men inte bara det, vi har många andra barriärer att slåss mot, både egna inre som yttre, hårt dömande åsikter, både bland andra kvinnor, men kanske främst bland män. Det kunde inte minst Sara Danius intyga, som alldeles för tidigt gick bort i den gångna helgen.

Åsa Beckman skriver så fint i DN.

”Sara Danius var ett perfekt exempel på visibility, den självklara synlighet som den amerikanska författaren Susan Faludi beskriver som så provocerande för många män. Danius hade en kombination av intelligens, social kompetens plus visuell lyskraft som kvinnor oftare har och som vår tids mediala offentlighet älskar. Andra, precis lika fåfänga, manliga ledamöter visste att detta kunde de aldrig tävla med. Inte undra på att de knöt näven i frackbyxan.”

Sara Danius visste sannerligen hur man tog plats. Hon gjorde avtryck, och lämnar ett stort tomrum efter sig. Starka, modiga Sara visste hur man drog nytta av klädernas kraft, och det är något vi som fortfarande är kvar här, kan lära oss någonting av.

Elie Tahari, Audrey och Gunilla Pontén

(foto: MaxMara)

Semestertider är det, men bloggandet fortsätter ändå, om än kanske lite mer sällan. Idag handlar bloggen om tre personer och deras kläder.

Först ut, Elie Tahari.

”Clothing should be quieter than the woman so that her true beauty can shine through”.

Elie Tahari

En devis jag gärna skriver under på.

Elie Tahari, israelisk designer bosatt i New York, gör sofistikerat prêt-à-porter-mode. Hans kollektion från 2012 måtte gått till modehistorien. Många ooh, och aah sägs ha hörts bland publiken när showen gick av stapeln, och det är lätt att förstå. Visningen är i mitt tycke en fullkomlig dröm, så vacker att man nästan börjar gråta, och den tål att visas om och om igen.

Voilà, här är den!

På spaning efter en stil som är DU

Säkert har ni samma erfarenhet som jag, att man kan beundra stilar och dras till stilar trots att de inte alls passar en själv. Själv har jag en fäbless för sent 50-tal till en bit in i 60-talet. Jag tycker att det är ursnyggt!

Jag kan titta i timmar på den tidens ultrachica outfits. Men provar jag själv sådana kläder ser jag hopplöst tantig ut, inte alls sådär flott och tjusig som modellerna på bilderna. Kan också bero på att kvinnorna alltid är hypervackra. Men det är inte bara det. Stilen är inte jag. Helt enkelt. Den passar den svala, superkvinnliga typen an kvinna, som rör sig elegant och världsvant i mondäna miljöer. Så det är bara att avstå från att anamma stilen, och avnjuta den som vacker konst istället. Och faktum är ju att stilen inte passar något vidare in i nutiden heller. Det hjälper.

Men visst är det ändå lite frustrerande och vilseledande? Man skulle ju önskar att det bara vore att följa ens hjärta så blir allting rätt. Men så enkelt är det ju dessvärre inte. Vi måste lära oss att avstå, för någonting bättre. Såsom livet i övrigt. Vi kan inte bo överallt i världen, vi måste välja land. Vi kan inte vara gifta med alla härliga män på jordklotet, vi kan inte äta alla rätterna på menyn under en kväll på restaurang, vi kan inte inreda vårt hem med alla tänkbara stilar på en gång, vi kan inte jobba med alla jobb vi tycker verkar intressanta… Ja, ni fattar. Vi måste välja. Och detta gäller alltså också för klädstilar.

Camp, vårmode och shoppingskam

Metgalan

Cardi B på årets Metgala i New York

Instagramkontot yalebooks förklaring av Camp, att vi i lögnen ser sanningen.

När du inte trodde att det kunde bli galnare, så blev det just det. ??
Natten till tisdagen var det dags för årets mest prestigefyllda modegala, The Met, att gå av stapeln.

”Met-galan arrangeras varje år på Metropolitan Museum of Art i New York, och syftet med den glamorösa tillställningen är att samla in pengar till Metropolitans kostym- och modeavdelning. Varje år tilldelas välgörenhetsgalan ett tema som också blir klädkod för den glammiga festen – och detta året var ledmotivet ”Camp: Notes on Fashion”. En överdriven, kitschig och ironisk klädstil som ofta förknippas med gayrörelsen. Essensen är kärleken till det onaturliga, påhittade och överdrivna, och stilen uppmuntrar till att flytta fokus från det allvarsamma och i stället fokusera på det lekfulla.” (text: Elle)

Detta bildspel kräver JavaScript.

En kavalkad av otroliga kreationer. Roligt, galet och säkert väldigt underhållande för de som var där. Det hela är förstås ett spektakel och tänkt att chocka/roa publiken och ge den något att beundra eller förundras över. Och det kan man ju säga att de lyckats med.

Som omväxling kan det kanske vara skönt att se lite mer sansade outfits. Kolla in 50+Mode’s instagramkonto där jag samlat ett fint axplock från kvällen…

Plötslig vår, brittiska örhängen och Balenciaga

Ibland vänder sinnesstämningen på bara ett par minuter.

Efter en härlig dag i det vackra vårvädret bland körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm, i mina absoluta favoritörhängen från Toolally, så kom jag hem och ser då i spegeln att bara pluppen man sätter i hålet i örat, fanns kvar i ena örat. Hela den färgglada örhängesbiten i acrylmaterial var borta!

Det enda av mina älskade örhängen från Toolally som är kvar.

Jag blev både ledsen och smått irriterad. Så mycket som jag älskar och använder dessa handgjorda brittiska örhängen så insåg jag att jag skulle behöva skicka efter ett par nya från England. Det var bara så. Och det störde mig. Dels skulle jag inte kunna använda örhängena dagligdags som jag brukar, medan jag väntade, och dels är de inte heller helt billiga, särskilt med tanke på hur högt pundet står och hur dyr frakten är. Men jag skulle bli tvungen. För när någonting är helt rätt så är det.

Spanjorskor, fransar och Karl

Just hemkommen från Malaga, Spanien. Hämtade lite sol och inspiration. Underbart. När vi satt och åt lunch på en uteservering studerade jag spanjorskornas klädstil och noterade att de klär sig rätt lika överlag, det är inte mycket som sticker ut. Det är snyggt, välklätt och citychict för hela slanten. Mycket svart, camel, oliv, eller vinrött. Alltid snygga i håret, välmake’ade åt det tunga hållet, smyckade gärna i guld, helst i solglasögon antingen på näsan eller burna som ett diadem, dressade skor eller stövletter, så gott som alltid med en hög klack. Kvinnligt, rätt tungt, aldrig mjäkigt, nästan alltid konventionellt med en exklusiv framtoning. Och så mycket sjalar.

Sara Danius mod

Tellclothes. Som namnet antyder så förstår man att jag med mitt företag har fokuset inställt på kläder och signaler, d.v.s. vad kläder kan berätta för omgivningen.

Ibland är signalerna tydligare än andra gånger. Som t.ex. när Sara Danius gör entré på Nobelfesten 2018. Wow kan man säga! Som en maffig ceriserorange smocka skrider Sara Danius nerför Stadshustrappan och höjer ribban på tillställningen flera snäpp, samtidigt som hennes uppenbarelse fräser bort all ängslighet och tråkighet i salen.

Margiela på Artipelag

Häromdagen var jag och en god vän ute på Artipelag och såg utställningen ”Margiela – åren med Hermès”. Belgiska Martin Margiela är ju känd som en nytänkande och lite uppstudsig designer som gått på tvärsen mot modevärldens uppblåsta inramning och system som bygger på ständig förnyelse. Vem minns inte hans ikoniska blanka märke, en vit bomullsbit helt i avsaknad av modehusets namn, som väckte sensation på 90-talet.

Kroppshets vs. mångfald

Det är mycket med kroppen just nu. Har ni märkt det?

Från Rihannas Savage x Fenty underklädesshow helt nyligen med modeller i alla tänkbara storlekar, former och färger där Rihanna menade på att ”Alla kvinnor är gudinnor vilken kropp man än har” till Mia Skäringers viktiga kortserie ”Kroppshets” i tre delar som visas på SVT Play nu.

Kanske är det en naturlig uppföljning på Metoovågen från förra hösten. Eller också är tiden bara inne för oss kvinnor att äntligen få en sundare syn på vår kropp, och bli mer immuna mot marknadens påtryckningar och eviga propaganda, för att inte säga hjärntvätt om att vi kvinnor inte duger som vi är. Skönhetsindustrin tjänar enorma summor på vår osäkerhet om hur vi ser ut och på vår ängslan om att vi måste blir snyggare, smalare och yngre för att duga.

Mia Skäringer tittar närmare på det här med kroppshets i serien med samma namn på SVT.

Retorikexperten och medieprofilen Elaine Eksvärd reagerade så här efter att ha sett Mia Skäringers program:

”Häpnar, skrattar och gråter. Gråter för talet till dotter av denna sjuka tid, sekvensen i skogen. Vill höra mer. Vill stå i skogen och gråta bort all kroppshets man haft inom sig. Sen skäms jag, som bara den. Av att jag varit hetsig. Inte avsiktlig, men ändå, hetsig”. Hon syftar på hur hon själv velat visa i sociala medier hur hon tränat hårt på gymmet, för att visa att hon är ”modern” och att kvinnor visst får ha muskler. ”Spänt biceps i ett bra skuggljus, men hållit in magen av bara fan. Eller stått sådär snett så man ser lite ”midjigare” ut. Sen har jag bjussat på lite valkar veckan senare (man måste ju balansera det hela, ”superwoman” måste vara mänsklig för tusan..) och sagt att ”jag älskar mig som jag är det borde du med”. Någon sa att det där var väl ingen svår mage att älska, men jag svarade inte på det”, fortsätter Elaine Eksvärd. Hon skriver att hon skäms över svettiga selfies med texter som ”Nästan tillbaka efter graviditeten”, och beskriver dem som hennes bidrag till kroppshetsen.

Ingen CW, couture, bli sedd och årets Ellegala

Kanske förvånar det er, men jag har ingen Capsule Wardrobe. Trots allt snack i media och här i bloggen på sistone, om begreppet.

Säkert är det lätt att tro att bara för att man jobbar med kläder och styling så har man en perfekt CW där varje plagg är ytterst medvetet utvalt. Så är det alltså inte för alla. I mitt fall på beror det förmodligen på att jag är för ombytlig, att jag älskar alla mina olika plagg för mycket, och för att jag inte kan begränsa min garderob så hårt. Det är helt enkelt för roligt med kläder för mig för att det ska räcka med ett så minimalt spektra i garderoben. Capsule Wardrobe passar alltså inte alla. Så om det inte är din grej, så är det inte.

Men visst är det lockande. Det tycker jag med. Det låter ju så bra i teorin. Så skönt att bara ha 37 eller möjligtvis lite fler plagg, att välja mellan. Så radikalt. Äntligen järnkoll! Men i verkligheten tror jag att många med mig kan uppleva att begränsningen hämmar. Sedan finns det förstås dom som är jättelyckliga med sin CW och det är ju alldeles underbart. Förmodligen passar det den minimalistiska och mycket strukturerade personen bäst.

Garderobsrensning 2.0

Vi går mot höst, och det börjar bli dags att rensa garderoben inför en ny säsong.

Men innan du börjar… har du tänkt på hur lockande det är att shoppa i en snoffsig och välsorterad butik? Skulle man inte kunna göra sin egen garderob lika läcker och inbjudande så att det är mer lockande att plocka ihop outfits på morgonen? Ok, riktigt likadant går ju förstås inte, men någonting åt det hållet iallafall.

Nåja. Men ni förstår på ett ungefär iallafall.

Vad är det då som brukar göra butikens innehåll så intagande?

Marinblått, Dior och en hippie

Ja, då var vi mitt i sommaren då. Har åkt in till stan från landet för att vattna blommor och lite annat.

Möter ett avspänt och ganska tomt Stockholm. Mest är det turister som är ute och flanerar, stackars frysande turister i det kyliga sommarvädret. Jag undrar vad de tänker; Tvi vale vilket kallt land, hur kan någon bo här? Eller Tack och lov för svalka! Vilken lättnad från hettan där hemma, man sover äntligen gott om natten.

Kollar in rean. Handlar nästan ingenting för att jag helt enkelt inte behöver mycket. Men jag hittar faktiskt någonting, litet. En vacker och generös sjal i böljande siden på Max Mara. Den är t.o.m. nedsatt med 70%. Den kniper jag, och känner mig riktigt nöjd.

Silikon – Nej tack!

Ständigt dessa silikoner

Hudkrämen från L’Oreal som jag var så nöjd med och som jag skrev om i ett tidigare inlägg, har nu visat sig inte vara så bra som jag trodde. Den innehåller nämligen silikon. Såklart. Ständigt dessa silikoner som dyker upp vid närmare granskning, grrrr… Man får leta med både läsglasögon och förstoringsglas för att hitta produkter för hår och hud som inte innehåller silikoner, som också kan gömma sig bakom namn som speciellt Dimethicone (även Polydimethylsiloxane eller PDMS), eller Methicone, Phenyl trimethicone, Cyclomethicone, Dimethiconol, Dimethicone copolyol, och för hårprodukter även Cyclopentasiloxane, Cyclohexasiloxane, Amodimethicone, Polysilicone-9. Smygvägarna är dessvärre många… (En tumregel är att de flesta slutar som du ser på -cone eller -xane.)

Som du förmodligen redan vet så är silikon ett syntetiskt ämne som har de förförande egenskaperna som mjuk och smidig applicering, som fyller ut ojämnheter i huden, som gör huden slät och mjuk och även har fuktbevarande egenskaper på det viset att det stänger inne fukten, och det gäller även håret. Så långt låter det trevligt, eller hur? Men baksidan av att täcka huden/håret för att stänga in fukten, är ju att det just stänger in huden/håret. Och hur bra är väl det? Jag vill då inte ha en gummiaktig hinna över huden, eller håret. Det blockerar ju all framtida tillförsel av fukt och viktiga oljor som huden eller håret behöver för att må bra. Istället händer det motsatta, hår och hud torkas ut med tiden. Och för att få bort hinnan måste man använda starka medel som i sin tur också torkar ut hud och hår, och den onda cirkeln är ett faktum.

Det stör dessutom hudens naturliga processer såsom svettning, temperaturkorrigeringar och avstötning av gammal hud. Under det gummiaktiga lagret stängs bakterier in, som i sin tur leder till oren hy, hudirritationer och i värsta fall acne. Silikonet skapar även ett beroende, eftersom varken ny fukt eller nyttiga oljor når in och den allt torrare huden behöver därmed bättra på sitt fuktinneslutande silikonlager. Läskigt va? Jag undrar också hur huden mår därunder gummihinnan när man vistas ute i solen…

Allt mellan Haute Papier och Foppatofflor

Igår var jag på Dansmuseet och såg utställningen ”Everything you can imagine is real” med kostymer i papper av Bea Szenfeld och fotografier av Karolina Henke och Carl Thorborg, och skisser av Stina Wirsén.

Wow, säger jag! Spring dit snabbt och se om du kan. Utställningen pågår bara till och med söndag!

Bea Szenfeld har en fantastisk förmåga att skapa absolut magi med helt vanliga A4-pappersark. Hennes frenetiska arbete är beundransvärt bara det, till att börja med. Denna ihärdighet, uthållighet och ambition är något i hästväg. Och hennes aldrig sinande kreativitet är i toppklass! Haute Papier! Hon är så extremt kreativ att jag tror att varje cell i henne uppfinner något, varje sekund.

Jag har haft glädjen att få arbeta med Bea. Vi gjorde ett framträdande, en slags föreläsning i dialogform på ämnet stilkrockar under ett event i Sickla Köpkvarter 2008. Förberedelserna vi gjorde tillsammans innan var en fröjd av kreativitet och tankeexplosioner. Vi googlade bilder och diskuterade signaler, stilar och krockar och hade väldigt roligt, minns jag. Bea fullkomligt sprutar av idéer, och är oerhört hängiven, engagerad och ödmjuk. En ovanlig människa vars fantastiska frukter vi nu får njuta av. Mer och mer, verkar det som. Lyckosamt nog.

På utställningen kunde man alltså också njuta av Karolina Henkes och Carl Thorborgs foton, samt skisser av Stina Wirsén. Vilka konstnärer dom är, alla tre. Ljuvligt!

Iris fyller 95, och Dianas modeller dansar fram på catwalken

Iris Apfel fyllde 95 år i måndags. Kan ni begripa? Denna stilikon som fått ett sådant fantastiskt genomslag i modevärlden, har gett den äldre modeintresserade kvinnan ett ansikte. Med ett par enorma, runda brillor.

Med Iris började vurmen för den äldre kvinnan, och nu talar vi om den rejält äldre kvinnan. Men vi alla över 45 åker snålskjuts på vågen med äldre modeller, och Iris är den som går i täten. Den äldre kvinnan har fått börja synas, vi har fått börja ta plats bland de unga, slätfaceade, i media. Det är ett enormt steg för västvärldens kvinnohistoria. Jag slår vad om att man kommer att kunna läsa om just Iris i framtiden när det ska blickas tillbaka, hon kommer att vara ikonen för den här tidens nya vindar.

Tror jag.

Modehistoria i modets huvudstad

Då var man igång igen.

Tillbaka i stan efter en sommar på landet, och också tillbaka till Sverige efter en liten trip till Paris i helgen. En helt magisk resa i ett soligt och varmt Paris med besök på två olika modeutställningar, ”Fashion Forward ” på Les Art Decoratifs,  och ”Anatomie d’une collection” på Palais Galliera. Båda utställningarna lika fantastiska. Parisarna kan verkligen detta med mode, och att förpacka saker och ting lockande och smakfullt.

Båda utställningarna var en resa tillbaka i modehistorien, och plaggen som visades var helt makalösa. Ett ljuvligt urval av pjäser som man kunde studera på nära håll, de flesta utan montrar. Men man rör förstås inte vid i plaggen, även om fingrarna frestas att få nypa i ett draperat underverk av Mme Grès, eller få känna på en len hermelinkrage kantad av silkeslockar från ett mongoliskt lamm, buren på scenen av Sarah Bernard 1896-1898.

Nu kommer de erfarna kvinnorna!

Nya vindar hos Dior

Efter Raf Simons avhopp från modehuset Dior i oktober är det nu klart vem som tar över chefsdesignerposten. Det blir Maria Grazia Chiuri som lämnar sitt designeruppdrag hos modehuset Valentino, en plats hon haft tillsammans med parhästen Pier Paolo Piccioli i 17 år. Nu blir hon modehuset Diors första kvinnliga boss någonsin, i husets 70-åriga historia. Maria Grazia Chiuri sägs vara en stark kvinna med med tydliga feministiska åsikter och lång erfarenhet av haute couture och accessoarer.

Klok shopping & grått hår, eller ej

Reorna är över. Har du gjort några fynd? Ramlade du dit på något onödigt, fastän du inte skulle? Har du inte hittat någonting alls? Eller har du kanske beordrat dig själv med ett köpstopp?

Det finns en del saker att tänka på för framgångsrikt reafyndande. Fällorna är många, och lätta att falla i. Handen på hjärtat, har du någonsin köpt något som inte var exakt i din storlek och tänkt att ah, det är ju ändå bara ett reaplagg, det får duga.” Lite för stort, eller lite för litet. Kanske ett par skor som du hoppats ska töja sig till din storlek? Eller fallit för något du inte alls behöver, som är ”lite kul” att ha på sig, någon gång? Inga bra idéer. Det vet vi alltför väl. Och ändå lyckas vi lura oss själva, gång på gång. Och inköpen som kändes så lyckade vid shoppingtillfället blir snart till sorgliga dammsamlare i garderoben, för att sedan kånkas vidare till en insamling inom en snar framtid.

God fortsättning
foto: Alexey Kljatov

Nu åker det ut, allt det röda. Tål plötsligt inte rött efter att det nya året har börjat.

Rött inför jul känns helt rätt, det är som om kroppen och själen bara sörplar i sig allt det röda. Vackert, spännande, förväntansfullt, ger energi och värme, och sveper in oss i en allomfattande kärlek. Men så fort nyårsafton passerat vill jag bara slippa se all röd grannlåt och städa ut girlanger, glitter, gran, julkulor och krimskrams. In med krispiga tulpaner, städa ut, minimera, rensa och få se fria ytor och… kunna andas igen. Puh! Det är en lättnad som känns påtagligt fysisk när allt är klart. Så skönt! Nu är jag och familjen redo för ett nytt år.

Hejdå 2015, välkommen 2016!

God fortsättning kära 50+Modevänner!
Så blev det vinter till slut och t.o.m. lite julstämning, om än en smula sent här i Svealand.

Snart har ett helt år passerat, och ett nytt står för farstun. Det måste såklart firas. Dags att plocka fram nyårsblåsan och strax så virvlar vi ut över dansgolvet, under de nya årets första darrande minuter, eller hur? (Den makalösa klänningen på inledningsfotot är designad av Michael Cinco.)
Eller… som de flesta av oss 50+are kanske, så firar vi nyår med en glad liten klirrande champagneskål istället, bara för att kort därefter få den där efterlängtade söta sömnen och få vakna pigg istället. Relativt pigg, så här års.

Utopian Bodies och spaning in i framtiden

”Modets makt är stor, modet påverkar oss alla, oavsett om vi följer det eller tar spjärn mot det. Men kan mode användas för att skapa en bättre framtid – och i så fall hur?”

Liljevalchs utställning Utopian Bodies – Fashion Looks Forward tar fasta på modets inneboende kraft och mänsklig kreativitet. I elva rum målas det upp utopiska idéer i olika teman – Hållbarhet, Förändring, Teknologi, Hantverk & form, Hantverk & färg, Solidaritet, Motstånd & samhälle, Motstånd & skönhet, Minnen, Genusidentitet och Kärlek.

OBS! Av någon anledning lägger sig bilderna upp-och-ner eller på sidan i mobilversionen. Mysko…? I desktopversionen beter de sig däremot som de ska. Får titta noggrannare på detta i helgen.

Vindarna blåser från öst
foto från Calvin Klein

Jag fortsätter på temat världsmode. Och nu blir det mycket bilder. Att visa mode utan bilder, det är svårt det.

Nåväl.

I Asien sker nu mycket spännande saker. Modevärlden i väst tittar österut och låter sig inspireras. Precis som den gjort med jämna mellanrum i modehistorien.

För 100 år sedan t.ex. lät sig det ledande modet inspireras österifrån, med den parisiska modekungen Paul Poiret i spetsen. Den lösare silhuett som han skapade som gav andrum och svängrum måste ha mottagits med stor tacksamhet från kvinnorna, som hittills hade levt ett vardagsliv i hårt åtdraget snörliv eller korsett.

Detta bildspel kräver JavaScript.

2006av6039_delphos_dress_evening_jacket_mariano_fortuny_1920_290x435

Också Mariano Fortuny (han med de kreppade klänningarna) inspirerades mycket av öst. Ensemblen från 1920 kallas`Delphos’. Den skulle jag gärna bära idag. Känns toppmodern, eller hur? Foto från Victoria and Albert Museum.

Världens mode

Hösten är här. En vacker och solig höst. Bladen går i gult, orange och rött, och den här hösten går ovanligt många trendkänsliga människor runt i höstligt matchande 70-talsfärger i rost, kola, camel, vinrött och buteljgrönt. Mustiga, varma, vackra färger som tröstande omfamnar en ängslig själ som nu våndas inför ännu en stundande lång och mörk vinter. Färgernas sprakande skådespel hjälper mig att våga kliva in i den långa tunneln. Jag är som ni förstår inte särskilt förtjust i vintern. Den är bara föör lång och föör mörk. Jag tappar så lätt styrfart, och det är det jag ängslas för.

Men än så länge går det bra.

Jag sätter in ett par färgsprakande foton till. För besvärjelsens skull 🙂

Jag berättade i förra inlägget att jag skulle åka till New York. Och efter en riktig rysare till start med vändande Arlanda Expresståg mitt i resan så att jag höll på att missa flyget, kom jag så äntligen iväg.

Kläder som en canvas

Som en fortsättning på förra veckans tema om återanvändning och ett nytt sätt att tänka kring mode, så kan vi koncentrera oss på accessoarerna, de lättstylade tilläggen som gör så mycket för hela outfiten. Tänker man att plaggen, som gärna får vara hållbara, tidlösa är som en tom canvas, en bas och bakgrund, så kan de vara desamma om och om igen, och accessoarerna blir innehållet, höjdpunkterna, blickfånget. (De underbara plaggen på inledningsbilden, som man gärna skulle vilja addera några accessoarer till, kommer från fransmannen Christophe Lemaire.)

Lite samma tänk som när man stylar LBD:n, den lilla svarta. Man ändrar klänningens uttryck med vad man lägger till. (Det blir f.ö. ett ämne för ett inlägg, lite längre fram.)

”The little black dress project”, styla samma LBD olika under ett år. foto: onyamagazine.com

Detta tänk passar särskilt bra för oss 50+are. Många av oss har en garderob med många klassiker och ett stramare bildspråk än ungdomarnas vildare, brokigare, flyktigare och mer identitetssökande dito. Vi kan med fördel lägga vårt krut på accessoarerna och att dessutom välja dom med största omsorg, och gärna tänka signatursmycken, skor och väskor för att maxa personligheten i outfiten.

saint laurent 70's

70-talets återkomst hos Saint Laurent SS15.
Foto: Beccy Nuthall
Mera bilder från Saint Laurent SS15 här.

Mera 70-tal

Att det är 70-tal som gäller i år har väl inte undgått någon. Trenden har haft stor genomslagskraft och ser ut att överskugga alla de andra.
Hur ska jag då som 50+are bära den nya 70-talstrenden, kanske du frågar dig. Frågan du borde ställa dig först är förstås om du överhuvudtaget ska bära 70-talstrenden? Bara du vet svaret.
Om svaret då blir att du gärna vill pröva på 70-tal ännu en gång, så är bellbottoms ett bra val. De utsvängda byxorna är smickrande på de flesta kroppar, då den sjöjungfruformade linjen accentuerar timglasfiguren.
En slank polotröja passar också många. Utom de med kort hals. Men polon är nog för varm i vår och sommar, och blir bättre att spara till hösten och vintern. Den funkar också under ärmlösa klänningar. Bra återbruk, och bra för den som inte vill exponera sina överarmar.
Slokhatten kan vara fin på oss 50+are också. Varför inte en skuggande slokhatt i sommarsolen?
Eller en sidenblus med 70-talsvibbar till dina bellbottoms i denim. + Slokhatten. Snyggt!
Skippa dock den mest utflippade hippiekarusellen, med mönsterkrasch och alltför vilt, galet och rock’n-rolligt. Den looken gör sig bäst på de unga som har en fräschör som lyser igenom.
Men lite fransar här, och lite vadlångt där, kan vara kul till en i övrigt mer stram look.
Personligen kommer jag att ta mycket lätt på trenden, då det som alltid känns lite svårt och onödigt att dra trenden man en gång redan genomlevt, en gång till. Men en och annan accessoar, ett och annat utställt byxben kan nog tänkas. Och tunga, lite grövre och kantiga halskedjor främst i guld, kan nog passera också.
Vi får väl se.

Så mycket nytt sker i modevärlden nu.
Nya material uppfinns. Vad sägs t.ex. om solcellsjackor, plagg av stickat toalettpapper, kläder som kramas när man behöver det? (Läs om nya material här och här.)
Mode och konst närmar sig varandra, nya silhuetter dyker upp med längre och vuxnare längder, gamla koncept lämnar plats för nya (designer + budgetkedja börjar kännas mainstream t.ex. Läs mer om det i DN.)
Det är nytt fokus i modellvärlden på äldre, belevade ansikten, äntligen. Vivienne Westwood har skrivit sina memoarer, klippt sig och slutat färga håret morotsrött!
Unga, pigga designers banar väg i modet med sina nya fräscha ögon. Se bara vad som kommer från en sån som Gareth Pugh, till exempel.

1544479_345724815592581_5619749609490112844_n

Den här fina väsk-sko-läppstifts-tårtan skulle jag vilja bjuda er alla på idag.

Idag har det gått 2 år sedan jag startade 50+Mode. Jag hade ingen idé hur länge jag skulle hålla på när jag började, men idag skriver jag det 130:onde blogginlägget. Tiden går fort när man har roligt.
Tack alla kära 50+Mode-vänner för att ni hänger med. Hoppas att ni har lika roligt som jag.

Dagen till ära tänkte jag ge er något alldeles särskilt att klura på.
Jag undrar om det är något ämne som ni skulle vilja att jag tog upp här? Något ni undrar över, vill veta mer om, något ni vill ta upp till diskussion, något ni vill dela med er av inom ramen 50+ och Mode? Känn er fria att skriva vad ni har på hjärtat i kommentarrutan nedan.

Tills dess, en länk med foton i färg från 40-talet på arbetande kvinnor! Den tid då kvinnan på allvar kom ut i arbetslivet, medan männen låg ute i krig. Tiden innan 50-talets hemmafruideal slog till. Men titta så välondulerade de är i håret redan då, och med läppstift och brosch på, på arbetsgolvet…

http://www.cbsnews.com/pictures/rare-color-photos-1940s-working-women/35/

Trevlig helg!

10636001_345724802259249_5509484718822757411_n

Foto: 1.000.000 Pictures

Att förstå sig på mode, och att klä sig så att man själv blir nöjd, handlar ibland om illusioner, om att lura ögat. Då är det viktigt att veta hur. Man lär sig först grunderna, och sedan följer år då man fördjupar sig, och tränar upp ögat att se. Man tränar och tränar…

alla

Det svenska modeundret, här representerat av kreationer från Fifth Avenue Shoe Repair, Sandra Backlund, Helena Hörstedt, Jåal Atelier och modisten Malinda Damgaard. Foto: Johan Sandberg

På Sven-Harrys Konstmuseum pågår just nu utställningen Svenskt Mode 2000-2015, fram till den 31 aug. Se den, säger jag bara.
Det är en underbar utställning, ett lysande urval av underbara kreationer av egensinniga, skickliga, och hårt arbetande designers.
Det är fantastiskt att se det svenska modet, från de senaste 15 åren, samlat på ett och samma ställe. Ett imponerande bevis på att Sverige, detta lilla land i världen, kan skapa och producera ett fantastiskt mode. Ett mode som också på den senaste tiden har lyckats nå ut till en stor, internationell publik.
Som det står att läsa på en vägg på utställningen; ”Svenskt mode brukar definieras som vardagsnära och denimbaserat, men utställningen visar en delvis annan historia. Den om en förbluffande kreativ kraft som formligen exploderat under det nya milleniet.”
15 viktiga år då svenskt mode vuxit i självförtroende, då det visat sina muskler, och intagit en självklar plats på internationella modescenen.

Parisian Chic, tanklinne

Très, très casual and young looking look, ur Ines de la Fressange’s bok ”Parisian Chic”.

Det kan vara lite svårt att ringa in den franska chica stilen, så där med en gång. Det handlar mycket om en livsinställning, en attityd, där kläderna får symbolisera fransyskans hållning till livet.

Det ska se ut som om man inte lägger mycket tid på hur man ser ut, men det ligger mycket arbete bakom för att få till den där perfekta kombinationen av ofållad nonchalans och elegans, som någon så fint beskrev det. Stilen är smakfull, avspänd, smickrande, går att kombinera i oändlighet, och bygger mycket på kontraster. Det lyckade slutresultatet ska se spontant och oplanerat ut, och samtidigt alltså elegant.

De unga är ännu mer avslappnade i stilen än den äldre generationen, det räcker med ett tank-linne, ett par säckiga byxor, en herrkavaj och ett par converse eller pennyloafers, så är allt klart. En mix av maskulint och feminint. Fransyskan har ett utpräglat sinne för detaljer, och bär exakt så mycket smycken som behövs, aldrig för mycket. Hon bär aldrig mer än tre färger på en gång, och hon matchar en utsliten jeansjacka med en feminin chiffongblus, en kvinnlig kjol med ett par platta ballerinor. Smakfullt, balanserat och sensuellt, med kontraster som spelar mot, och bär fram varandra. Rufsigt hår till en feminin klänning, perfekt målade röda läppar till osminkade ögon, en cashmere-cardigan slängd över axlarna till festklänningen. Tufft mot mjukt, läder mot siden. Ja, det är en skön konst, och inget man lär sig på en kafferast.

Foto Sebastian Davidsson

De fyra unga tjejerna på Bow & Curtsy. Foto: Sebastian Davidsson

Hörde på radio idag om Bow & Curtsy, företaget som gör flugor att bära, av kändisars gamla avlagda kläder.
Det hela startade med att 4 unga tjejer under en kurs i skolan, ville förena företagande med välgörenhet. De bestämde sig för att starta ett företag, och att alla intäkterna från flugförsäljningen skulle gå till välgörenhetsorganisationen One Acre Fund. Organisationen i sin tur, ger mikrolån till bönder i Kenya, Rwanda, Burundi och Tanzania. Och det strömmar tydligen in plagg från kändisar som vill vara med och bidra till att bönderna ska få en startplåt till att få snurr på odlingarna, säger de på radio. Fantastiskt!
Inte för att bära fluga är någonting för mig, men idén är sannerligen hedervärd. Och man kan ju alltid ge bort en fluga i present, det går ju som sagt till välgörande ändamål. Eller om jag skulle bära smoking någon gång, eller maken… Jag hoppas hur som helst, att det kommer att gå bra för tjejerna och deras strålande idé. Även om företagsnamnet inte riktigt funkar, om man ska vara petig. Bow som i bocka, uttalas ju som Wow, och betyder alltså inte samma sak som Bow när det betyder fluga, som de syftar på. Men, vem bryr sig? Det är tanken som räknas.

ClaesMikael Svensson - Kretslopp

”Kretslopp” av ClaesMikael Svensson, skulptur av återvunna plastflaskor och metalltråd. ”Som utgångspunkt använder jag mig av materialets egen historia och dess naturliga egenskaper. Jag låter materialet, formen och strukturen visa vägen för utformandet”, säger konstnären. Mer om konstnären hittar du här.

Besökte Liljevalchs Vårsalong häromveckan. Utställningen rymmer många intressanta verk, och flera stycken av konstverken är fantastiska kreationer, i gränslandet mellan mode och konst. ClaesMikael Svenssons verk ”Kretslopp” tycker jag är en helt otrolig skapelse, både makalöst vacker och innovativ.
Funny Livdotters kostymer i installationen ”Kontroll & impuls” likaså.

rene gruer röd liggande

Som ung satt jag på mitt rum och drömde om att bli modedesigner, att få leva i en fascinerande värld av kläder, design, färger, former, uttryck. Jag dreglade över modefoton och modeillustrationer som t.ex. René Gruaus fantastiska grafiskt rena illustrationer. Här är en underbar teckning, halvt beskuren, i hans favoritfärger, svart, vitt och rött. (Såg du det intressanta programmet på tv om honom härom veckan? Missade du det finns det tillgängligt till den 9 mars på http://www.svtplay.se/video/1794240/modeillustratoren-rene-gruau ) Googlar man på René Gruau så kan man få njuta av många av hans fantastiska modeillustrationer.

Det började redan när jag var 14-15, drömmen om att få arbeta med kläder och design, att bli modedesigner. Jag fick lyckan att endags-prya på Hettemarks i Enköping hos två designers, som jag dessvärre inte minns namnen på. Däremot minns jag särskilt den ena av dom, hon gjorde ett outplånligt intryck på mig. Hon hade en hennaröd page med lång snedlugg, som hängde dramatiskt över hennes ena sotade öga, och som sinnebild för modedesigner var hon såklart också klädd i svart från topp till tå. Jag fick sitta vid hennes stora arbetsbord och rita med hennes tusentals olika färgpennor, och plocka ihop olika tygbitar för egen design. Som att släppa in ett barn i en godisbutik! När dagen var slut frågade hon mig med en, som jag då tyckte, spännande cigarett-hes röst, om jag ville ha skjuts tillbaka till tåget. Lyckan bubblade och hoppade i bröstet på mig, när vi for genom Enköping, och till sist svängde in framför tågstationen i hennes kanariefågelgula sportbil. O, vad jag tyckte att hon var häftig! Att hela scenariot var häftigt! Som taget ur en James Bond-film, eller ett avsnitt ur Snobbar som jobbar. Modevärlden hade satt sitt första och starka intryck, rakt in i bröstet på mig. Jag var, från och med den stunden, såld.

swish on in chiffon nymag

Nu sveper drömmarna om våren in.
Foto hämtat från New York Magazine, där det också finns mer att läsa om vårens trender.

shanghai ny

Gammalt hus i Shanghai.
Foto: Michael Lindner

Min make besökte Shanghai förra veckan, och med sig hem hade han bl.a. en packe Cosmopolitan magasin.
Dagens inlägg kommer bara att handla om foton, för jag tänkte dela med mig av de fantastiska modefotona ur tidningarna.
Varsågod!

Illis quorum

Illis quorum öppnade Stockholms modevecka. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth delade ut medaljer till H&M:s designprofil Margareta van den Bosch och modeskaparen Pär Engsheden.

Som inledning på modeveckan i Stockholm fick H&M:s designprofil Margareta van den Bosch och modeskaparen Pär Engsheden igår ta emot medaljen Illis quorum meruere labores av åttonde storleken*, av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth.

”Sverige är framgångsrikt på kreativa områden, inte minst mode. De kulturella och kreativa näringarna växer, och i dag sysselsätter modebranschen fler än stålindustrin. Mode har också kommit att bli en del av Sverigebilden där vårt land förknippas med konstnärligt skapande och design av hög kvalitet, sade Lena Adelsohn Liljeroth.
Det är första gången som medaljen delas ut till någon inom modebranschen.” skriver Dagens Handel. Läs mer här.

Äntligen får modebranchen den uppskattning den förtjänar! Det är sannerligen på tiden att det börjar bli rumsrent att jobba med mode.

 

* Illis quorum meruere labores (Åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta) är en kunglig medalj som sedan 1974 delas ut av Sveriges regering och som instiftades av Gustav III 1784. Medaljen utdelas för medborgerlig förtjänst och finns i flera storlekar, varav artonde är den främsta. / Wikipedia


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
LinkedIn-profil
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!