web analytics

Idag kan man på DN debatt läsa en artikel om 55+are apropå hur köpstarka vi är. ”En undersökning från GFK visar till exempel att 55-plussarna står för 48 procent av dagligvaruhandelns försäljning – alltså halva kundunderlaget!” Det är må jag säga en stor grupp. Vi borde behandlas som rena rama drottningar när vi kommer in i en butik. Men så är det ju inte alltid, eller hur? Unga expediter ser oss oftast som hopplösa, grånade, ohippa tanter, och vänder oss ointresserat ryggen. Vi har kommit in i den s.k. osynliga åldern, då den individuella identiteten som kvinna och sexuell varelse förbyts till enbart mamma, tant, eller något annat lika sexigt.

Jag minns när en god vän och nybliven pensionär, som alltid ligger ålderssteget före mig, uttryckte sin frustration när hon kom i den åldern. Min vän är en mycket vacker kvinna, och hade fram till denna stund varit van vid att männen alltid vänt sina huvud och kastat långa blickar efter henne. Och plötsligt, från en dag till en annan, hade blickarna så gott som upphört! Hon sa att det kändes som att ha fått en papperspåse tryckt över huvudet. Hon hade blivit osynlig! Det smärtade henne såklart, men när första chocken lagt sig, och hon börjat vänja sig, sa hon istället att hon upplevde det som en befrielse. Att nu få SLIPPA männens trånande blickar, och andra kvinnors avundsjuka blickar. Nu kunde hon få bete sig nästan hur som helst, tyckte hon.

Men hon har därmed inte slutat bry sig om hur hon ser ut. Vårt behov av att uttrycka oss i kläder försvinner minsann inte för att männen slutat titta. Som författarinnan Karen Blixen sa ”Man siger, at kvinder pynter sig for mænd eller for hinanden, men jeg tror ikke det er rigtigt. En kvindes beklædning er blot udtryk for en udvidelse af hendes personlighed.” Vår personlighet finns ju kvar, och vi vill fortfarande uttrycka oss genom vad vi sätter på oss, var morgon. Men vi behöver inte uppskattningen lika mycket som när vi var yngre. Fast det är såklart trevligt när det händer! :-) Som 50+are har vi fått en nyvunnen värdighet som vi måste försvara. Vi kan, och bör, inte försöka tillhöra det unga gardet längre och hänga på alla nya trender som dyker upp. Vi kan sluta snegla. Vi vill oftast, och bör, köra vår egen stil. Begränsningarna ger frihet. Någon sa “Tänk på alla möjligheter som finns därute, som du inte behöver göra!” Vilken frihet! Friheten att avstå. Frihet att gå sin egen väg. I slutändan kommer vi att kunna säga, I did it my way.

jil-sanders-lunchbag

jil-sanders-lunchbag

En helt annan påse som inte är tänkt att sätta över huvudet, är en storsäljare som sålt slut på direkten. Jil Sanders lunchpåse “Vasari bag” i papper för $290! Vad sägs om den? Överkurs, om du frågar mig.

zp8497586rq

Categories:

Comments are closed

%d bloggare gillar detta: