web analytics

Blog

Ett yttre i kläm, pappersmagi och skönhetsfunderingar

11 juli 2020,   By ,   2 Comments

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om eller hur jag ska skriva nu när inget är som förr. Men jag vill skriva någonting och ha någon slags kontakt med omvärlden, det vill säga er. Hoppas ni mår bra!

Jag lever ett improviserat lantliv sedan fyra månader tillbaka här ute i den sörmländska myllan, och det känns lite avlägset att skriva om mode på det sätt jag brukar skriva. Korna betar runt hörnet och sädesfälten vajar i vinden, och mina finaste kläder härute hänger oanvända i garderoben. Tillfällen att träffa andra har begränsats till ett minimum. Inte för att tillfällena brukar stå som spön i backen här på lugna landet, men det är vanligtvis fler sådana än vad denna coronasommar bjuder på, iallafall. Att klä sig alltför uppiffad inför korna känns fel. Särskilt när ösregn och snålblåst drar in, som under den senaste tiden.

Men när det var som varmast använde jag iallafall mina svala och härliga klänningar och kände mig lite finare. Och jag sätter på mig smycken om dagarna för att det åtminstone ska bli nååågot lite roligare. Och kanske för att också glädja make och son, som i och för sig inte tycks bry sig särskilt mycket. 😳 Det är visst inte lika viktigt för dom som det är för mig.

Det är inte så trist att vara här månad in och månad ut som man kanske skulle kunna tro. Jag njuter av lugnet och den friska luften, av vår trädgård, av vårt fina växthus, och den vackra naturen som finns runt knuten, och det särskilt nu när vi är friska igen. Men dagarna liknar varandra och flyter in i varann, och man måste anstränga sig för att inte hamna i en seg tillvaro utan struktur och dynamik efter en så’n här lång tid. Så jag har mina hållpunkter och rutiner och trivs rätt bra med det. Men ibland saknar jag mitt uppiffade, snygga, samlade, polerade och starka stads-jag, min extroverta persona. Att få bli speglad som den jag vill vara. Det ”jag” som jag känner så väl, ett yttre som jag jobbat in under så många år, och kommit att identifiera mig med allra mest.

Härute blir det lite som det blir. Med de resurser jag har. Det får mig att känna mig blekare än mitt stads-jag, solbrännan till trots. Jag känner mig mer diffus, jag flyter ut och blir liksom upplöst, som om jag tappat mina konturer. Att ta hit mina snygga kläder, skor och accessoarer som är kvar i stadsgarderoben är ingen lösning på problemet, för kläderna skulle inte bli använda. De passar inte in här. Landskapet och omgivningen påverkar vår klädsel, och mina stadskläder skulle kännas alldeles för snoffsiga att gå runt i här. När man bor på ute på landet och inte är van vid det får man lov att ömsa skinn lite grann och till viss del bli en annan än den man är i stan. Det är rätt skönt och befriande. Till en viss del. Det är säkert också väldigt nyttigt. Men det är frustrerande i längden att leva med en yttre ”jag-bild” som har fått sig en törn och känns skev.

Det var en sak att klä sig i coronatider så länge vi var kvar inne i stan, för där träffade vi andra människor, om så bara kassörskan på snabbköpet. Men att klä sig månad efter månad endast ”för sig själv” och sin lilla familj ute på landet, utan att uppleva att man tappar stilen, det är en helt annan sak. Särskilt som en del aktiviteter här kräver tåliga och praktiska kläder och skor eller gummistövlar. Det är lätt att glida in i en smärre identitetskris då man känner sig ful och oinspirerad. När ett otämjt lanthår och ett åldrande, coronatrött ansikte i sin brutala nakenhet stirrar tillbaka på en från spegeln helt utan pardon då famlar åtminstone jag efter mitt gamla, invanda stads-jag.

Jag har gått från mars månads silverboots och skarpt skurna ytterkläder till en drömd sommarlängtan efter vadlånga, böljande kjolar, eller något sommarfräscht chict. En dröm som härute mestadels istället landar i en enkel tröja eller löst hängande skjorta, tillsammans med ett par bekväma byxor av något slag. Förväntningar vs. verklighet, ni vet. 😊

Foton hämtade från T&tStories och Blair Eadie.

Ett par gula foppatofflor! Yes! 😬 Mitt största stilbrott här på landet. Fast jag har skärpt mig, det har jag. Tofflorna är nu inpulade längst in i garderoben. Ja, jag borde veta bättre och göra mig av med dom. Men något mer praktiskt, enkelt och slitstarkt än denna förhatliga plasttoffel finns väl inte? Och här på landet blir man väääldigt praktisk. Och lite mindre fåfäng. Skor ska går fort att ta på och av, när man går ut och in. Och det gör man hela tiden. Till mitt försvar måste jag berätta den glada nyheten att jag just har inköpt ett par snygga & praktiska sandaler från Ilse Jacobsen!✌️ Så det så! Är allt är förlåtet nu?

Riktigt så här illa är det inte, jag skojar bara, även om foppatofflorna faktiskt existerar längst in i garderoben. Men ni förstår säkert vad jag är ute efter. Och ni som följt mig under lång tid vet att jag gillar att ironisera.

Förlåt, det är kanske lite fånigt att klaga över ett yttre som kommit i kläm nu när det är många som har det riktigt tufft. I jämförelse med det så framstår mina bekymmer som väldigt futtiga, det inser jag. Men det är lite bökigt att hålla kursen rak med tankarna hela tiden när man känner sig vilsen. Kläder brukar kunna hjälpa till att hålla kursen, och den hjälpen funkar bättre i stan. I vanliga fall vill vi ju också blicka framåt när tillvaron är knölig, för att det brukar hjälpa att ha någonting att se fram emot. Nu när tiderna är så osäkra är det inte längre så givet med de där framåtblickarna. Vi vet ju inte vad vi kan räkna med, eller hur ska vi förhålla oss till framtiden. Vi vet inte hur hösten kommer att se ut, och det gör att det nästan är omöjligt att planera något. Och modebranschen, precis som många andra branscher, går igenom ett stålbad just nu. Och ingen vet hur den kommer att förändras. Bara att den kommer att förändras. Ja, jösses…

Man får ta en dag i taget. Hela tiden. Jag ser fram emot antikroppstestet jag ska göra nästa vecka, iallafall. Om det nu ger något utslag, sån’t vet man ju inte heller med säkerhet.

Nog med svammel nu. Hoppas jag inte tråkat ut er.

Pappersmagi

Någonting helt annat. Kläder av papper, kan det vara något?

Precis som vår svenska modedesigner Bea Szenfeld älskar att skapa kläder av papper så gör också Fabiola Jean-Louis det, en New Yorkbaserad fotograf och designer från Haiti. På hennes ig-konto hittade jag de här otroliga skapelserna. Vackert va? Papprets skrynklor på den turkosa skapelsen påminner förresten om åldrad hud, ser ni det! 🙂

Vad är skönhet?

Denise Boomkens på @and.bloom

Ja, vad är egentligen skönhet? Det frågar sig holländska fotografen Denise Boomkens i sitt ig-konto och öppnar för en diskussion med sina följare, med bilden här under.

Här är några röster från diskussionen.

Denise Boomkens:

”What is beauty? The philosopher and teacher, Confucius said of beauty: ”Everything has beauty, but not everyone sees it.”
We are constantly bombarded with pictures and images in the (social) media, our society, and family/friends, which can create a wrong idea of beauty in our eyes. We tend to compare ourselves to those ideals and use them as some sort of perimeter of measurement. Do we meet the beauty requirements?
But what is beauty really? I say beauty comes from within – you are beauty and beauty is you. Real beauty is acceptance of yourself, with all our flaws. Most of us learn that a little later in live, after years of pursuing unattainable beauty goals as young women.
And one day comes the acceptance; you start to realize that your flaws and imperfections, are a part of what makes you, you. You are a masterpiece and a true work of art. There is only one you, made up of your genes and life experiences. And there will never be another you, and therefore, you are unique.”

En följare:

”Yes but acceptance is a victory against yourself…and then come the fight against society who don’t accept you with your grey hair, your wrinkles… because of the fear of death… I think that modern societies are afraid of death and that the reason why they are afraid of old people… Deep down they are afraid of wisdom, courage, wise, experience, you’ve seen the past and you’ve learned from it, knowing most of answers in life, there just beginning. Wish I knew what I know now at the age 15. So hold that beautiful wrinkled face up high. 😘”

En annan följare:

”I have read that the ancient Greek word for beauty was kalos – the quality of inner goodness as reflected on the outside. In ancient times, the goal was to reach such a high level of consciousness that one would retain this consciousness when they passed into the next world, and it was taught that the way to accomplish this was to ”do” and ”be” good. It was all about thinking and doing in alignment with the inner values of goodness. So, beauty really was from within.”

Hur tänker ni om skönhet? Håller ni med? Dela gärna med er av vad ni tänker i kommentarsfältet nedan.

På ett annat ig-konto, hittade jag Lucinda Scala Quinn’s bedårande porträtt av hennes mamma Rose på hennes 90-årsdag. Så underbart vacker hon är, tycker ni inte det? Det är något med åldern… När du nått en riktigt hög ålder finns det inget att förlora längre (om det nu någonsin gör det?) och du kan vara bara dig själv, du kan vila i dig själv. Man ser det i ögonen.

Foto:@madhungry

Nygammalt tips!

Om du längtar efter något mer handfast som har mer med mode att göra än dagens svammel 🙂 så vill jag påminna om att du kan titta tillbaka på mina gamla inlägg, på de som innehåller tips och knep om garderoben och styling t.ex. Många gånger är tipsen både praktiska och tidlösa och går därför att använda om och om igen. Här är länken till blogginläggen på tema! Välj där ämnet du vill läsa om, under respektive rubrik.

Ha en fin helg! ❤️


2 Comments:

  1. Agnetha Tillman skriver:

    Hej och tack!!
    Jag känner precis som du.
    Var sjuk i ca 10 veckor från 7 mars. Frisk nu och nu börjar allt bli roligt igen!
    Älskar kläder och har, trots coronan, inköpt en massa medellånga klänningar i sweatshirtmaterial
    i flera färger. Ljuvliga till sneakers mm och en härlig poncho, kofta eller jeansjacka till – blå eller beige.
    Nu ut med husbilen en sväng och då packar jag in mycket kläder just för att njuta av livet trots campingen.
    Nu blir det Storytel, Femina, Tara och M-Magasin och rött eller rosévin till.
    Tillsammans med en härlig lång mjuk tunikaklänning så kommer jag att gå till campingduschen med en ljuvlig tvål till- använder bara hårda tvålar. Snart börjar allt förhoppningsvis rätta till sig! Kram till dig för en alltid läsvärd blogg!
    Hälsningar Agnetha Tillman

    • marie skriver:

      Hej Agneta!
      Tack för din kommentar och beröm! 🌸🙏💕 Det värmer gott.
      Grattis till tillfrisknandet och att allt börjar bli roligt igen! Låter som du gjort fina inköp, och härligt att höra hur du ser till att njuta av tillvaron trots den här konstiga coronasommaren. Vi människor är ju tack och lov förvånansvärt anpassningsbara, och vi hittar något slags normalläge i detta också.
      Ha en riktigt fin semester nu! (Japp, hårda tvålar är bäst, håller med!👍🙂)
      Kram! ❤️
      Marie

Leave a Reply







VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
LinkedIn-profil
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!
%d bloggare gillar detta: