Att gå på Moderna Museets utställning med den danska installationskonstnären och skulptören Olafur Eliasson i lördags (näst sista dagen) var en lisa för själen. Att få ”bada” i ett knallgult upplyst rum lovar jag satte fart på sinnena. För att inte tala om salen med de monokroma, halvtransparenta färgfiltren ordnade som en stor labyrint. Trots att de stora färgfiltrena endast fanns i tre färger, magenta, gult eller cyan, skapade vi själva andra färger och färgkompositioner för ögat, medan vi rörde oss i labyrinten. Grönt, orange, turkost, lila… Tillsammans med de andra besökarna skapade vi också spännande silhuetter i färghavet.
Färg är fascinerande och magiskt, och färgmedvetandet hos oss skapas i tidiga år. Var och en av oss förknippar olika färger med olika personliga, gamla minnen, kopplingar som håller livet ut. En viss cerise t.ex. får mig alltid att tänka på omslagspappret till en sorts fazerchoklad, som jag nogsamt slätade ut och sparade i en låda tillsammans med andra glansiga papper. En viss violett kastar mig tillbaka till det då svidande minnet av en viss cykel som jag aldrig fick, i glimrande flakelack. Citrusgulgrönt får mig alltid att tänka på en älskad, småblommig blus som min mamma sydde till mig i 5-6 åldern. Listan kan göras hur långt som helst, och säkert är det likadant för er.
Färger påverkar oss, och det kan vi dra nytta av när vi klär oss. Vi kan pigga upp oss så här års med färger som ökar energin i vårt system, som rött, gult, orange. Vad vi signalerar med färgerna kan vi också utnyttja i jobbsammanhang. Håller du t.ex. ett föredrag så är det bra att känna till vad klädvalet och också färgvalet signalerar, för att maximera ditt framträdande. Jag har skrivit om hur färger påverkar förut, men här är en lista mer inriktad på färgernas inneboende signaler, såväl positiva som negativa.
Färgsignalerna utnyttjas som bekant flitigt i reklamvärlden.
”Färgpsykologen Steven Shevell menar att färgen finns i hjärnan. Den är konstruerat på samma sätt som betydelserna av ord är konstruerade. Om färgen inte processades (tolkades) i hjärnan skulle vi inte kunna förstå färgerna på föremål mer än vi kan förstå orden i ett språk vi hör men inte förstår. Färger fungerar som ett ordlöst språk som förmedlar olika stämningar, känsloupplevelser och föreställningar, något som går att dra nytta av kommersiellt, exempelvis vid butiksinredning, förpackningsdesign och vid formgivning av logotyper vilket nedanstående rubrik sätter fokus på. Vår förmåga att uppfatta färg sitter i den del av hjärnan som brukar kallas limbiska systemet, närmare bestämt i den del där våra mest ursprungliga och primitiva förmågor finns samlade vilken brukar kallas ”reptilhjärnan”. Detta innebär att färgmottagningen har en mycket nära koppling till vårt undermedvetna. Vissa färger och mönster finns till och med inlagda i vår genetiska kod.”
Ur etnologen/journalisten Tobias Rasmussons kommunikationsmagasin/blogg WiKiPiCKi. Läs mer här.
En av de trender som kommer i vår är hämtad från exotiska kulturer. Valentinos vår/sommarkollektion är inspirerad av kenyanska dräkter t.ex. Men även hos andra är etnoinfluenserna tydliga .
Valentino vår/sommarkollektion i Kenya
Rachel Stewarts smycken ligger helt rätt i tiden, med andra ord.
Spännande. Häftigt. Men kanske inte någon trend som jag kommer att hänga på, mer än med smyckena troligtvis.
Den svenska minimalismen håller på att bytas ut till något svulstigt och färgstarkt i inredningsvärlden, Rött, rött, rött kommer, säger trendspanaren Stefan Nilsson. Och även i modevärlden har jag förstått. Och då gärna rött kombinerat med något annat, t.ex. rosa och orange, som här hos Bottega Veneta.
Tjusigt, inte sant?
Bottega Veneta
Andra vår- och sommartrender finns att se hos t.ex. HarpersBazaar
Faktum är att vi börjar bli trötta på att följa i andra trendiga människors spår, säger Stefan Nilsson vidare. En slags anti-trend-trend.
Det stämmer bra överens med det faktum att it-väskor och andra accessoarer och plagg med synliga loggor håller på att tappa mark. Sen massindustrin med billiga kopior har överöst marknaden så har t.ex. Louis Vuitton- och Chanelväskor blivit helt ointressant att lägga halva årslönen på, bland de som ”går först i ledet”. Nu är det understatement som gäller, de som är invigda i olika lyxvärldar blinkar menande till varandra med loggfria, men internt igenkännliga lyxprodukter, från de märken som räknas. Detta är det nya svarta.
Gärna för mig. Loggprodukter har jag aldrig tyckt varit snyggt. De brunbeige världskända Louis Vuittonväskorna t.ex. tycker jag är urfula. Att oavlönad gå runt och göra reklam för diverse olika svindyra märken där vi till största del betalar för deras ohyggligt dyra reklamkampanjer och flagshipstores, skulle aldrig falla mig in. Det är motbjudande.
Det behöver inte vara så oglamoröst som de kanske låter. Titta bara sådana läckra små underverk som finns, för en smärre förmögenhet dessvärre, men ändå, låt oss bli inspirerade. Skönt att ha ett seriöst alternativ när foten kräver sitt. Eller bara för en ny look.
Se mer i länken till Manrepeller.
Också de halvhöga klackarna gör sitt inträde på modescenen. Det börjar t.o.m. sägas att höga klackarna är sooo last season. Är det möjligt? Ja, kanske. Högre än så här som de är nu, kan de väl ändå inte bli. Och då svänger pendeln. Så som den alltid gör.
Gärna för mig. Mina fötter vill inte längre vara med om riktigt höga klackar. De strejkar. Om detta är sant så innebär det att utbudet blir större. Jippie! Så skönt att bära lagom klack i vår.
Minsann, hörde jag inte några vårfåglar? Det har redan blivit lite ljusare om dagarna, solen är uppe lite längre. Nästan, nästan lite vår i luften, med lite god vilja.
Skönt som motvikt till alla sorgliga frånfällen i musik- och nöjesvärlden, den senaste tiden. Som nu i måndags, Eaglesmedlemmen Glenn Frey. Eagles’ musik precis som David Bowie’s, var viktiga soundtrack i ungdomen, för många av oss i den här generationen. Jag minns en kväll när jag dansade med min dåvarande pojkvän till Lyin’ Eyes. Han var väldigt duktig på att dansa och särskilt foxtrot, och han förde mig stadigt över dansgolvet. Det var inget särskilt med den kvällen bara att det var ett fint minne, och det var sånt som vi gjorde, vi ungdomar. Vi dansade. Gud, vad man känner sig gammal, när man ser det så här, på håll. Så gammaldags! Att dansa… Men alla killar ville förstås inte dansa. De var ju tvungna att vara coola. 🙂 Och jag som tyckte att de som kunde dansa var de coolaste.
Och när jag hör Eagles’ Take it easy minns jag hur vi i gänget knölade in oss alldeles för många, plus en gitarr, i någons gamla folkvagnsbubbla, till en fest någonstans i en sommarstuga. Låten spelades på högsta volym i bilen medan sommarvinden virvlade i håret, i vinddraget från de öppna fönstren. Eagles gjorde så många underbara låtar, det var den perfekta sommarmusiken! Man kände sig fri, lycklig och levande.
Så mycket jag har tänkt på gamla minnen de senaste veckorna, och så mycket gammal musik har satt sig på hjärnan, som ett popmedley utan stopp. Först Bowie’s musik, och nu också Eagles’ musik. Runt runt i skallen snurrar musiken, om och om igen. En intensiv upplevelse som inte väcker enbart angenäma tankar, och känslor.
”When an artist from my past dies, usually I haven’t listened to their music in a long time, but it doesn’t matter because I feel that as long as they were alive, a piece of me was still out there. And with their death, it’s gone.” Robin Maltz
Ja, så är det.
Nu tycker jag att det får det räcka för ett tag med sorgliga nyheter. Vi behöver en paus så vi kan hämta nya krafter, och blicka framåt igen. Mot våren till exempel.
Tulpaner hjälper.