Tillbaka till livet, känns det som. För er som inte haft borrelia säger jag bara, akta er för fästingar!!! Och för er som har haft borrelia behöver jag inte säga någonting, ni har min fulla sympati, och jag vet att ni kommer att hålla er så långt ifrån fästingar som möjligt för all framtid. Fy farao, vilken hemsk sjukdom det är, man är ju helt borta. Jag har inte orkat någonting, har inte kunnat jobba. Yrsel och orkeslöshet plus ett hjärta som rusar ibland skulle kanske ha kunnat gå att jobba med, hjälpligt. Men värst av allt var hjärndimman, jag kunde inte tänka klart. Kunde inte fokusera, och orkade inte genomföra någonting som krävde lite tankeverksamhet. Allt gick som i ultrarapid, och jag tänkte mörka tankar. Trodde jag höll på att gå in i en depression. Hemskt. Men nu har jag tagit antibiotika ett tag och tankarna har börjat klarna och ljusna, och orken har börjat återvända. Trots denna grådag som det är idag, så lyste de tilltufsade höstfärgerna med en ny kraft för mig, på morgonens hundpromenad. Så härligt att vara ute ur värsta dimman! Tack Alexander Fleming för att du glömde att städa undan dina stafylokockodlingar! ♥ Så att det till världens stora glädje kom att bildas mögel på odlingarna tills du kom tillbaka. Världens bästa mögel! Se där vad lite glömska kan åstadkomma. Det är ju alltid en liten tröst för oss 50-plussare.?
Mitt i den värsta dimman lyckades jag samla ihop mig och pallra iväg med tre goda vänner på en hyllningskonsert för Woodstock 50 år, något som var inbokat sedan länge. Under dessa händelselösa dagar i dimma, innan min läkare kunnat hitta orsaken till mitt mående, hade jag bara för att överhuvudtaget göra någonting lyckats knåpa ihop en blus av resttyger och lite annat, så jag var väl förberedd. Man har ju inte ett passionerat klädintresse inte för intet! ? Det var lite kul att klä sig på hippietema kvällen till ära, nu när jag hade tiden. Jag kombinerade blusen med en svart pälsväst, silversmycken, utställda svarta byxor och silverboots. Trés boho chic, eller hur?
Konserten var härlig. Jag njöt i fulla drag och slapp bli påmind om mitt hälsotillstånd, min boleria som jag nu kallar den. Det var emellanåt ett ös utav guds nåde, speciellt när LaGaylia Frazier gjorde sin Janis-Joplin-medley. Jeesus vilken artist hon är! Vilken intensitet, vilken pipa! Fantastisk!!! Eller som när kraftpaketet Janne Åström klämde i med Joe Cockers version av With a little help from my friends. My God, det var som om taket på Cirkus lyfte!!! Vilken lycka! Jag är glad och tacksam för att jag pallrade mig iväg. Har du möjlighet att se showen som är ute på turné i landet, så gör det!
Dan Hylander, Mikael Rickfors, Mats Ronander, Janne Åström m. fl. plus duktiga musiker, hyllar Woodstock 50 år med en landsomfattande turné som pågår fram till 24 nov. Foto: DN
Hippie-eran inspirerar och för tillfället dras jag starkt till stilen. Michael Kors’ kollektion AW 19 är en fröjd för ögat att se. Han vill med den hylla New York och då särskilt det legendariska Studio 54, discoerans inneställe nummer 1 från slutet av 70-talet till mitten av 80-talet. Michael Kors säger att det bästa med den här tiden och just det stället, var mixen av olika typer av människor.
Patti Hansen, en av 80-talets stora supermodeller avslutade Kors’ AW 19 med en catwalk. Hon och hennes nästan lika berömda man ? var ju faktiskt en av stamgästerna på Studio 54 då, när det begav sig.
Framför allt är det brokigheten, en material- och mönstermix, som är framträdande under den här tiden i modehistorien. Och den här mönstermixen känns så rätt just nu. Ju fler mönster tillsammans desto bättre!?
Keith Richards är förresten en som hajat det roliga med mönster och färger, och han är ibland en riktig hejare på att mönstermixa. Han tycks älska sjalar, och med totalt dödsförakt blandar han leoprint med prickar, med ränder, med…
Så här mixar du mönster bäst:
Rutiga byxor från Max Mara
Apropå mönster, så har jag ett par underbara, rutiga byxor från Max Mara. Ganska iögonfallande sådana, med ett kraftigt, svartvitt rutmönster och vida ben. De byxorna hade jag på mig plus en marinblå kappa och en maffig korallröd yllehalsduk, när jag i ett omtöcknat tillstånd besökte läkaren för första gången i den här omgången. Och kan ni tänka, jag fick komplimanger från tre främmande människor denna dag, i mitt bedrövliga tillstånd! Den ena som kommenterade byxorna var en överförfriskad man från samhällets skuggsida som vajande stod och tittade på mina byxor en lång stund innan han till slut utbrast; Vilka snygga brallor du har! Den andra personen var läkaren jag träffade. Den tredje var en kvinna på fiket jag besökte efter att blodproverna tagits. Hon störtade fram över golvet och sa Vad snyggt det där var! Alltihopa, jätteläckert! Hon tittade uppifrån och ner på mig och log brett. Gissa om det gladde mig!
Ha en härlig och fästingfri fortsättning på helgen! Jag märker att jag börjar uppskatta vinterhalvåret på ett oväntat sätt nu, om ni förstår vad jag menar. ?
Var snälla mot varandra nu, och sprid Love, Peace and Understanding runt omkring er så mycket ni bara kan! ❤✌? Kram!
I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare
SENASTE INLÄGGEN
