web analytics

Kate Winslet

Har ni hört talas om British Anti-Cosmetic Surgery League? En rörelse även kallad ’Don’t fuck with nature’ skapad av Kate Winslet, Emma Thompson och Rachel Weisz som manifesterar mot botox och plastikkirurgi. Kate Winslet säger till den brittiska tidningen the Telegraph;

”I will never give in. It [cosmetic surgery] goes against my morals, the way that my parents brought me up and what I consider to be natural beauty … I am an actress, I don’t want to freeze the expressions of my face.”… Emma Thompson also weighed in on their league explaining, ”I’m not fiddling about with myself. We’re in this awful youth-driven thing now where everybody needs to look 30 at 60.” And actress Salma Hayek also spoke candidly about her thoughts on plastic surgery. She told the magazine, ”I’ve never had anything on my face — I’ve never had dermabrasion or peels or injections of any kind, nothing. I believe that every woman is entitled to fight to preserve her youth. It’s [plastic surgery] like the uniform of a generation. And it’s not necessarily beautiful. It’s not wrinkled-looking, but it’s not beautiful.”

Emma Thompson

Rachel Weisz

Salma Hayek

Skönt att några i filmbranchen reagerar på rynkhetsen, tycker jag. Som en motvikt i den här ungdomsfixerade tiden, så att vi får se naturligt åldrade ansikten på filmduken. Det är också  viktigt med naturliga förebilder för unga tjejer. Läs mer om rörelsen i Huffingtonpost blogg.

Ja, inte för att det är så vansinnigt kul med begynnande hamsterkinder och gäddhängiga överarmar, det kan man ju knappast säga. Men so what? Tiden sätter sina spår. Japp. Och vad är det egentligen som är så hemskt med det? Det gäller för oss alla, ingen kommer undan, hur mycket man än lyfter sig och fejkar. Och vem bryr sig egentligen om ens åldrande? Min 12-årige son bryr sig inte, och inte min man heller. Och ingen av mina vänner. Och jag tror att det detsamma gäller för dig. Så varför oroa sig? Om vi alla låter bli att streta emot det faktum att åren lämnar spår i våra ansikten och kroppar så blir det ju som en kollektiv uppmuntran att det är ok att vara som man är. Istället för att jämföra sig och noja över förfallet så kan vi känna gemenskap och systerskap. Vi sitter ju faktiskt i samma båt! Jag kommer då aldrig att låta skära i min kropp, eller spruta in något främmande i den. Men var och en gör förstås som han eller hon själv vill. Och måste man, så måste man. (Såklart pratar jag nu bara om rena skönhetsoperationer, inte medicinska, men det är nog ingen som missat.) Men risken är väl att om man börjar så är det svårt att sluta, det blir som ett gift, och man flyttar bara runt ”problemet”. Man kan väl också fråga sig för vem man egentligen gör detta? Ser man inte upp så kan man sluta som skådespelerskan Joan Rivers, den stackars, stackars sönderopererade människan.

Joan Rivers då

Joan Rivers nu

Eller som Donatella Versace, ännu värre. Så hemskt att jag inte ens vill visa någon bild på henne. Men den som vill titta kan ju alltid googla…

Peace sisters!

V.V.

zp8497586rq

Categories:

Comments are closed

%d bloggare gillar detta: