Säkert har ni samma erfarenhet som jag, att man kan beundra stilar och dras till stilar trots att de inte alls passar en själv. Själv har jag en fäbless för sent 50-tal till en bit in i 60-talet. Jag tycker att det är ursnyggt!

Jag kan titta i timmar på den tidens ultrachica outfits. Men provar jag själv sådana kläder ser jag hopplöst tantig ut, inte alls sådär flott och tjusig som modellerna på bilderna. Kan också bero på att kvinnorna alltid är hypervackra. Men det är inte bara det. Stilen är inte jag. Helt enkelt. Den passar den svala, superkvinnliga typen an kvinna, som rör sig elegant och världsvant i mondäna miljöer. Så det är bara att avstå från att anamma stilen, och avnjuta den som vacker konst istället. Och faktum är ju att stilen inte passar något vidare in i nutiden heller. Det hjälper.

Men visst är det ändå lite frustrerande och vilseledande? Man skulle ju önskar att det bara vore att följa ens hjärta så blir allting rätt. Men så enkelt är det ju dessvärre inte. Vi måste lära oss att avstå, för någonting bättre. Såsom livet i övrigt. Vi kan inte bo överallt i världen, vi måste välja land. Vi kan inte vara gifta med alla härliga män på jordklotet, vi kan inte äta alla rätterna på menyn under en kväll på restaurang, vi kan inte inreda vårt hem med alla tänkbara stilar på en gång, vi kan inte jobba med alla jobb vi tycker verkar intressanta… Ja, ni fattar. Vi måste välja. Och detta gäller alltså också för klädstilar.

Nyckelordet för att hitta rätt är komfort. ”Comfortable in your own skin”, som den engelsktalande säger. En god hjälp på vägen dit är att se till att välja kläder du trivs i. Och då menar jag inte att du dag ut och dag in bär mysbyxor och fleecetröja. Utan att du istället försöker hitta kläder som bär fram dig på det mest smickrande sättet, på det mest sanna sättet, så att när du ser dig i spegeln känner igen dig själv, för att du har blivit tydligare inför dig själv, och du tycker om det du ser. Och det funkar endast när dina kläder ”sparks joy” som rensningsgurun Marie Kondo säger. Det vill säga, kläder som gör dig glad ända ner i tårna, som tänder en liten lyckognista i magen, som gör att du sätter på dig plagget med glädje och förväntan.

Tidningen Elle skriver om rensningsgurun Marie Kondo, i senaste numret.

Hanna Hellqvist beskriver i samma Elle-nummer ett köp av en efterlängtad, blå, dubbelknäppt ullkappa från Acne;

”Det finns bara tre ord som kan beskriva det jag upplevde den dagen: Spark Fucking Joy! Jag älskar min rock. Jag blir glad varenda gång jag sätter på mig den. Fan, jag blir liksom glad bara av att tänka på den? När jag får syn på mig själv, i rocken, i ett skyltfönster hoppar hjärtat till lite.”

Här kan ni se när Marie Kondo beskriver hur Sparks joy känns. ?

Klockrent, eller hur? ? Hur hittar man dit då? Finns det något lite mer konkret sätt? Och hur gör man för att hålla gnistan vid liv genom åren?

Jo, det finns några saker att tänka på, några knep att ta till på vägen till en helgjuten, egen stil;

• Lär känna din stil genom att lära känna dig själv. Då först, vet du vad du vill ha. Plättlätt, eller hur? Ja, vägen dit kan vara både lång, tröttsam och krokig, jag vet, men den kan också vara väldigt spännande, eller hur? Och det är mödan värt, jag lovar dig. Förmodligen vet du så här mitt i livet redan vem du är, men stilen den utvecklas alltid vidare, den förfinas i en ständig process. Precis som du själv gör under livets gång. Så det går inte att sätta sig till ro och tänka att nu är det klart, utan istället vara fortsatt nyfiken och utforska vidare. Ett sätt att bli medveten om stilen är att lägga ut dina absoluta favoritplagg på sängen och försöka hitta den röda tråden, den gemensamma nämnaren. Är det några snitt som återkommer, någon särskild twist som är typiskt DU, några särskilda färger du alltid gillar att bära, någon särskild typ av material, är det detaljrikt eller minimalistiskt, är det åtsittande eller löst hängande, grovt eller finstickat, mönstrat eller inte osv? Du kan hitta outfits på Pinterest eller dyl. och markera vilka du gillar, och sedan titta på alla plagg och outfits tillsammans och försöka analysera vad som är genomgående, vad som är du. Du kan också höra med dina vänner hur de skulle beskriva dig och din stil. Att närma sig olika konstuttryck kan också vara en väg, antingen genom att utföra någonting kreativt själv eller genom att konsumera konst, musik, teater, film osv. och där försöka se den röda tråden i din smak. Att gå i någon form av terapi är förstås den ultimata vägen att gå, men att börja meditera är annars en fantastisk väg för att lära känna din inre röst, att känna igen hur det känns när du hittat rätt. Eller också vänder du dig helt sonika till en yrkesmänniska som jag, som jobbar som personlig stylist. Det viktiga är att du får korn på din speciella essens för att med åren kunna utveckla den vidare.

Ohm…

• När något känns fel, då är det fel. Punkt. Vad andra än säger. Eller hur mycket du än skulle vilja. Titta på den brittiska stylisten Trinny Woodall som ett exempel. Först några bilder när hon inte känner sig hemma i kläderna. Man kan se hur hon riktigt skruvar på sig under kläderna. Alla har vi varit där någongång och det är inte kul, eller hur?

Här nedan däremot, ser man tydligt hur Trinny trivs i kläderna och hur hennes personlighet får blomma ut. Inte sant?

• När du hittat något som funkar, bär det om igen. Och igen. Varför överge något som funkar? Tricket är att göra variationer på samma tema. Para ihop outfiten med olika typer av skor, olika typer av smycken (byt ut det maffiga halsbandet mot iögonfallande örhängen nästa dag t.ex.), byte av något av plaggen (exempelvis överdelen), bär en annan frisyr till…

Se här ett exempel hur olika en outfit med samma klänning kan se ut!

Pinterest

• Dokumentera outfits du är nöjd med. Fotografera, skriv anteckningar, eller häng kläderna tillsammans i garderoben. Det fungerar sedan som en uppslagsrik bank att ösa ur när du står där framför garderoben och inte tycker att du har någonting att sätta på dig. Din stil blir också allt tydligare för dig själv.
• Rensa ut allt som inte är 100% rätt, och upptäck hur lätt allting blir! Du får mer energi, och tid över till annat.
• Prova nytt, och experimentera för att hålla gnistan vid liv. Prova något du aldrig drömt om att sätta på dig! En ny färg, ett nytt snitt, en ny typ av accessoar… Det är superkul! Och ibland kan man bli riktigt överraskad. Det värsta som kan hända, om det nu skulle bli fel, är bara att du får ta av det igen! Lätt att leva med, eller hur?

Premiär för Serien Med Stilikoner!

För inspiration nu och framöver här i bloggen, tänkte jag att jag skulle börja med en serie med stilikoner.

Först ut är Diane Keaton, en kvinna som klär sig helt efter eget huvud. I bästa Annie Hall-stil parar hon herrkläder med kvinnliga kjolar, coola skor, breda skärp och hattar. Färgskalan är mestadels svart/vit, med ett och annat färginslag.

Enjoy!

Diane Keaton-Annie Hall

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tittar man närmare på hur Diane Keaton gör, så är det några saker som går igen i hennes outfits och som du kan anamma om du tycker att det passar dig:

• Låna friskt från männens garderob! I kontrasten mot det kvinnliga skapas en spännande dynamik.
• Silhuetten är viktig. Många gånger kan ett bälte i midjan definiera kvinnlighet.
• Undervärdera inte en hatts förmåga att sätta pricken över i:et.
• Att klä sig med glimten i ögat ger en uppfriskande energi till helheten.
• En polojumper under ett annat plagg är en cool väg att gå. Polokragen är också ett snällt plagg för äldre halsar. Dock passar den inte alla, men den kan blir en riktig stapelvara för den som har en lång och smal hals.

Cannes, och överarmar

Apropå filmstjärnor så innehöll kvinnornas kreationer på årets filmfestival i Cannes en del finurliga ärmar, perfekta för den mogna kvinnans många gånger lite mindre tilltalande överarmar. Här är några smakfulla idéer som ger ett lite avklätt intryck utan att överarmarna behöver exponeras.

Frederique Bel

Julianne Moore

Elle Fanning

Ännu en idé. Givenchy 1985. 

Jag låter en annan filmstjärna avsluta det här inlägget.

Ha en fin helg! ✨??

??