web analytics

Blog

Rynkor, och en modebransch i förändring

07 januari 2021,   By ,   0 Comments

God fortsättning! 💖

Ett nytt år har precis startat. Och ett år till kommer så småningom att läggas till vår ålder. Om allting går som vi önskar. Förutom allt vi har framför oss, i form av händelser, förändringar och påfyllning, så innebär det nya året också lite fler rynkor och lite mer grått hår. Hur känner du inför det?

Själv gillar jag rynkor. I princip. Och särskilt på andra. Mina egna fåror och rynkor är jag kanske inte riktigt lika fascinerad av, men dom är där och jag vill inte vara utan dom, även om inte alla är särskilt vackra. Du kanske tänker likadant? Men kunde vi bara se oss själva och vårt liv på distans, på samma sätt som vi ser på andras liv och ansikten så skulle säkert vårt eget liv och spåren i vårt ansikte te sig mycket mer spännande, intressant och vackert. För utifrån ser allt mycket bättre ut, inte sant? Då skulle vi kanske tänka att rynkor hör till livet, att de är ett resultat av att vi har levat, och att tid har förflutit. I ett ansikte som har varit med ett tag kan vi läsa in en hel historia. Det tycker jag är väldigt vackert, och väldigt synd om man tar bort. Den inställningen tycks också flera ha, med tanke på alla erfarna ansikten som faktiskt får vara med i media nu för tiden, åtminstone i modellvärlden.

Och sedan har vi sådana som Suzanne Reuter! 🙏💕 När hon fick förfrågan av Caroline Roosmark om att vara med i kalendern Sagolika kvinnor 2021 sa hon ja på ett villkor; att inga redigeringar av hennes rynkor skulle få förekomma. Bravo! Ju fler som följer efter, desto bättre. Då kommer inställningen så småningom att förändras stort.

Vi behöver om och om igen se förebilder, ansikten och kroppar som visar hur vi egentligen åldras. Jag tror också att vi mår bättre i längden om vi bejakar vårt åldrande. Men jag dömer inte den som vill lägga sig under kniven eller spruta in olika preparat i kroppen, det är upp till var och en. Jag tror bara att det inte förenklar livet för oss, utan snarare tvärtom. För risken är att har man väl börjat manipulera åldrandet så är det svårt att sluta. Och jag tycker det är både synd och onödigt, och att det dessutom ger fel signaler till de unga, för jag ser inget fel i att åren som gått syns.

Men Hollywood har länge dömt ut det åldrande ansiktet, åtminstone på oss kvinnor. Och många är de kvinnor som fallit offer för påtryckningarna som säger att bara en ung och släthyad kvinna är attraktiv. Tänk bara på Cher, Dolly Parton, och Jane Fonda, tre fantastiska, starka, magnifika och häftiga kvinnor som för övrigt har all min respekt. Tänk om de hade vågat/kunnat stå emot det åldersdiskriminerande trycket och visat sig med hela sitt rynkarv i behåll, som värdiga, åldrade översteprästinnor. Vilken impact det skulle ha haft på nöjesindustrin!

Annat var det förr. Då fanns det värdiga, åldrade översteprästinnor, som Viveca Lindfors. ❤ Häftig, om du frågar mig.

Jag undrar vem som egentligen skulle vilja radera spåren av liv om attityden till rynkiga, erfarna ansikten vore annorlunda? Om samhället istället för att se ner på det erfarna, det icke unga, kunde inse att den samlade livserfarenheten hos de som varit med länge är en fantastisk skatt att gräva ur, en väv av upp- och nergång, glädje och sorg, klokskap och dårskap, meningslöshet och fantastiska, magiska ögonblick, ja allt som ett liv innehåller. Och att åren måste ta vägen och synas någonstans. Det finns faktiskt kulturer som visar äldre vördnad. Tänk om vi kunde lära oss lite av det, och se rynkorna som medaljer…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns till och med studier som visar att vi behöver kunna läsa av varandras ansiktsuttryck för att känna oss delaktiga och få kontakt med vårt eget känsloliv, och den som drar nitlotten där är den som själv manipulerat sitt utseende så att hon inte kan imitera känslouttrycket hos den hon möter. För vi behöver komma åt våra egna känslor för att kunna vara empatiska med andra, och på samma gång med oss själva. Alltså inte bara en förlust för den som tvingas möta ett ansikte som stelnat.

Sminktips för mogen hy

Men däremot är det ju inget som hindrar att vi försöker att göra det bästa av det vi har, med till exempel lite hjälp av smink! För bara för att vi blir äldre finns det ju inget som säger att vi inte längre bryr oss om hur vi ser ut, och att framhäva våra tillgångar är inte detsamma som att förneka oss själva och åldrandet.

Här är två länkar med sminktips för mogen hy.

damernasvarld.se/skonhet/sminktips-mogen-hy-aldre-hy/

https://www.harpersbazaar.com/makeup-tricks-that-age-you

Sedan kan man alltid göra som Ines de la Fressange;

”I pay no attention to wrinkles. I just stand back from the mirror”.

Hon har också sagt;

”Look, you start ageing at 18, and now I’m 55, I’m pretty used to it.”

Under ytan

Lämnar vi ytan och går lite djupare in så kan vi även hitta många fördelar med att bli äldre. För visst är det lättare att göra som man vill, utan att snegla åt höger eller vänster för att se hur andra gör, eller inte ens bry sig om vad andra tycker? Allt oftare kan vi komma på oss själva med att fundera över vad vi tycker om någon istället för att oroa oss för vad han eller hon tycker om oss. Vi går mer på känslan av att må bra i vårt eget skinn än att vara upptagna med att tillfredsställa andra. Alltså inte något egotrippat, hänsynslöst, självtillräckligt tillstånd, utan mer som att vi äntligen börjar lyssna på vad vi egentligen vill, bortom pekpinnar, kvinnofällor och förväntningar. Det är en ljuv befrielse som kommer med åldern. Och ju mer vi tillåter oss själva, desto generösare blir vi också mot andra.

Att modellen, och stylisten Linda Rodin, 73 säger ”If I think I look good in a piece and I feel comfortable, I’ll wear it no matter what.” kommer alltså inte som någon total överraskning. Och jag undrar om inte självaste pandemin har fött tankar i samma stil lite varstans, oavsett ålder.

Mode är högst omodernt

Med all instängdhet och hemmavistelse under 2020 har vi i bästa fall börjat att lyssna mera inåt och upplevt hur vår egen inre röst hörs allt starkare och klarare, vilket i sin tur också speglas i vår klädsel. Och detta är förmodligen bara början på något nytt som inte bara händer hemmavid och på ett personligt plan. Modebranschen går just nu igenom sitt tuffaste stålbad någonsin. Fast fashion i den mängd som den pumpats ut på sistone kommer inte att kunna fortsätta som förut, utan kommer att förpassas till historien. Tack och lov! Både med tanke på oss människor och klimatet. Förändringen har puttrat på en längre tid i branschen, men vi har pandemin att tacka för att processen snabbades på.

”Mode är högst omodernt i dag” kan man läsa i DN.

”Hur motiveras en så pass miljödränerande industri när samtidens största kris är klimatet? Branschens problem har aktualiserats under pandemin där försäljning liksom produktion tvärnitat ett maskineri som gått på högvarv de senaste åren. Chloés chefsdesigner Natacha Ramsay-Levis avhopp i början av december grundade sig i hennes tvivel på den egna yrkesrollen snarare än Chloés dalande försäljningssiffror; 

– De senaste månadernas oro har fått mig att fundera på de förändringar jag vill se i branschen och hur jag kan anpassa dem till mina egna kreativa, intellektuella och känslomässiga värden. Denna reflektion har fått mig att se på min framtid annorlunda och att vilja sträva efter nya möjligheter.

Philip Warkander, lektor i modevetenskap vid Lunds universitet, tror att modebranschens rådande vilsenhet beror på att ingen riktigt vet dess syfte. Krasst säger han att dagens mode saknar relevans;

– Mode är högst omodernt i dag. Pandemin har förstärkt den tendens som fanns tidigare. All god design är ju en lösning på ett problem, men vad löser samtidsmodet för problem?

Ramsay-Levis uppsägning kan med andra ord sägas spegla en bransch vars aktörer i allt högre grad har börjat tvivla på den. Grundpelarna som det moderna modesystemet vilar på, dvs trendstyrda och säsongsbaserade kollektionssläpp (inte sällan med sex eller fler släpp per år), rimmar illa med tidsenliga slagord som ”slow”, ”hållbart” och ”ansvarsfullt”.

Redan 2015 förkunnade den holländska trendgurun Lidewij Edelkoort modets död och att framtiden inte kommer att handla om mode utan om kläder. Som en uppföljning av det pekade Edelkoort vid pandemins början i en intervju på onlinemagasinet Dezeen på hur ”en karantän av konsumtion” kommer att lära människor att nöja sig med mindre – som en ”enkel klänning och återupptäckten av gamla favoritplagg.”

Philip Warkander ser hur det småskaliga och mer hantverksmässiga modet rymmer potential inför framtiden. Att man i sammanhanget kan tala om att detta mode rymmer en viss typ av konservatism, tycker han snarare känns uppfriskande än som en stagnation. Avståndstagandet från det trenddrivna modet med dess absurt höga tempo ser han som en utveckling av nya ideal inom branschen.

– Det finns förstås aktörer som söker nya formspråk och arbetar med normkritiska grepp, men frågan är hur djärvt det egentligen känns? Att tänka på sin själviscensättning genom mode framstår som förhållandevis självcentrerat. Vilket rimmar illa med vår samtids ideal. Kanske är det också det som gjort mode omodernt: att det länge varit ett individualistiskt uttryck medan vi numera betonar gemenskap, inkludering och samarbete?

– Jag vet inte varför mode måste bli relevant igen? Även om det rent estetiskt kan vara roligt och njutningsfullt att ständigt se förslag på nya trender och looks, finns det ju något lätt självupptaget i mode. Som ärligt talat är rätt så skönt att slippa, säger Philip Warkander.

Branschen har, i skuggan av pandemins skoningslösa framfart, börjat reagera. Flera modehus deklarerar att de är på väg att svänga om mot en framtid av mindre kollektioner som blir mer säsongsoberoende samt digitala visningar av dessa (vilket innebär slutet på eran då modeveckor var lika med hektiska flygande världen över). Och i takt med att Natacha Ramsay-Levi och andra branschaktörer börjat ifrågasätta den, etableras nya system och värdegrunder för morgondagens modeindustri.”

Ett Gott Nytt Spännande Modeår önskar jag er alla! ❤🎉 Nu händer det grejer! Och håll ut, och håll avstånd. 🙏 Ju duktigare vi är, desto snabbare kan vi umgås som vanligt igen. ❤


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

TRANSLATION – Yes please!
POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
LinkedIn-profil
FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
%d bloggare gillar detta: