När Angela Merkel som 50-åring blev ordförande för de tyska Kristdemokraterna CDU, ”uppträdde hon i okammad pottfrisyr, fotriktiga skor och säckiga blusar av DDR-snitt. En så illa klädd kvinna hade den samlade kritikerkåren inte sett maken till. Någon tyckte att hon liknade en hösäck eller mjölkflicka, vilket inte var menat som beröm. Denna topputbildade kvinna som haft Helmut Kohl som mentor var redo att leda Europas tyngsta land. Ändå kretsade samtalet om något annat: hennes hopplösa klädval.” (Ur DN den 19/2)
Innan 2005 hade Angela Merkel varit övertygad om att det yttre inte spelar någon roll. Hon hade ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt att forska i fysik, och där var det hennes hjärna som hade betydelse, inte vad hon satte på sig.
Att det yttre spelar roll sjönk dock så småningom in för Angela Merkel, och till slut lät hon skräddarsy sina kläder hos designern Bettina Schoenbach. ”Dagstidningen Die Welt konstaterade häpet att ”plötsligt har Merkel glamour”. En lokaltidning tyckte att hon hade utvecklats från en ”larv till en fjäril”.
“The badly dressed woman, the people remember the clothes. With a well-dressed woman, they remember the woman” sa Coco Chanel, den största stilikonen av dom alla. Inga slumpmässiga val där inte!
Malin Ullgren skriver i DN 29/5 om att kvinnors klädsel granskas mycket mer ingående än mäns. Hon tar upp exempel från brittiska Vogue som analyserar kvinnor i maktpositioner som nagelfarits och pekar på att valet av klädsel sällan är betydelselöst. …”den enskilde kan inte själv bestämma sig för att kortsluta logiken och klä sig avsiktslöst och förvänta sig icketolkning som svar” (Läs hela artikeln här).