I Wendela (Aftonbladet) den 27/3 läser jag hur Camilla Thulin, kostymör och modeskapare, tycker att den mogna kvinnan ska gå klädd, i artikeln med rubriken ”Vi måste sluta klä ut oss till gamla gubbar”. Med hela handen dissar Thulin kostymer, färgat hår, tunikor, jeans, boots, och ger råd till medelålders kvinnor att visa formerna, och sluta färga håret. För ”grått hår är snyggt”, slår Thulin fast. Hon ondgör sig över kvinnor i kort frisyr, och säger sig inte ha någon respekt för kvinnor i ”gubbkläder” (som hon kallar kostymen). En kvinna måste m.a.o. passa in i Camilla Thulins idealbild, för att hon ska kunna känna respekt för henne. Läskigt.
Jag förstår inte varför Thulin måste gå ut så hårt, varför hon måste kategorisera och resonera så dogmatiskt? Förhoppningsvis uttrycker hon sig mer nyanserat i sin nyutkomna bok, som var anledningen till tidningens intervju. Kanske är bara det hårda ordalaget ett icke helt genomtänkt försäljningsknep?
Jag gissar att många kvinnor runt om i landet inte alls känner igen sig i Thulins enögda kvinnoideal, då det naturligtvis inte finns en enda stil som passar alla kvinnor. Ingen människa tycker heller om att klumpas ihop, löst och ologiskt, i en grupp grundat på en enda ytlig gemensam nämnare, i det här fallet mogna kvinnor. Camilla Thulin kallar sig, och de andra i den här gruppen, för gamla kärringar. Varför ett så nedsättande epitet? Förstår inte.
Och varifrån har hon fått att kvinnor mobbar varandra för att vi är snyggt klädda? Det har jag då aldrig varit med om, och inte heller de läsare som kommenterat i nättidningens kommentarsfält, eller Wendelas Cecilia Gustavsson.