Mycket av det som handlar om en lyckad och fungerande stil är att att hitta den (inte så lätt alla gånger) och hålla sig till den (desto lättare, för dom flesta.) Men blir man lätt uttråkad som jag, så blir det en ganska stor utmaning att ”stanna kvar vid sin läst”. Det verkar så roligt där borta. Och där borta… Det här kan jag nu. Jag måste vidare…
Men jag har blivit bättre på det. Kanske mest för att mitt shoppingintresse lagt sig, avsevärt, på sista tiden. Och för att jag äntligen börjat fatta att man kan använda kläderna om igen. Och igen. 🙂
Skämt åsido, till slut landar man. Förhoppningsvis. Och inser att det är väldigt skönt att inte jaga vidare. Man får låta de olika lockelserna svepa förbi som bilarna, när man står vid övergångsstället och väntar på grön gubbe. Låta dom passera bara, och försöka tänka att man är nöjd med vad man har. Det är sannerligen inte alltid så lätt att inse vad man har, och vara nöjd med det. Så lätt att tro att när jag bara gjort det där, skaffat det där, då, DÅ kommer lugnet att lägga sig. Då kommer jag att hitta harmonin och må sådär bra, hela tiden. Om jag bara köper det här plagget, då blir garderoben komplett och då kommer det att vara så där lekande lätt att kombinera ihop allting. Då.
Känns det igen?