Den som inte har fotograferat körsbärsblomningen i veckan som gått, finns inte. Jag fotar också, alltså finns jag.
Veckan som gått har mest handlat om den fantastiska körsbärsblomningen som alldeles precis nu prunkar så överjordisk vackert, och mitt alldeles eget lilla äventyr mot grått hår som just har börjat.
Det grå äventyret visade sig vara en lite mer långdragen procedur än vad jag trodde. Håret är nu bara lite ljusare genom avfärgning, och som min duktiga frisör Jonna sa så lade hon i lite färg och försiktig med ljusa slingor för att möta min nuvarande guldiga, bruna färg. Steg för steg kommer vi att ta oss mer och mer in på det grå området, de guldiga tonerna kommer successivt att ersättas av kallare och kallare toner för att allt, till sist, blir helt silvergrått. Det får ta sin tid. Jag har inte bråttom, även om jag såklart nu är jädrans ivrig när jag väl har bestämt mig. Men på det här lite lugnare sättet hinner både jag, familj och vänner vänja sig. Och det är ju faktiskt bra.
Foto av Adam Katz Sinding, från Kiev Fashion Days.
Se fler foton på style.com
Snart påsk. Snöfall igen. Våren dröjer. Sitter här framför datorn i min ulliga, varma kulturkofta och är glad för att jag inte behöver gå ut just nu.
En sak bland många som förenar oss mogna kvinnor, är att vi måste fundera på hur vi ska handskas med ämnet Grått Hår.
Antingen har vi den grå kalufsen rakt upp och ner som den ser ut, utan att det är mer med det. Eller också döljer vi de gråa hårstråna konstfärdigt under diverse färgningar.
Eller också står vi i valet och kvalet om huruvida det är dags… om vi törs… eller om vi ska vänta att ta det avgörande steget mot grått hår IRL.
Det där sistnämnda har funnits i mina tankar det senaste halvåret. Fram och tillbaka har tankarna gått. Stött och blött saken har jag gjort.
Och NU… mina kära vänner, har jag bestämt mig.