Har ni läst om Lena Endre i senaste Femina? I intervjun, som till viss del handlar om att åldras med värdighet, säger Lena 64 år att hon vill göra ett statement genom att inte lyfta sig. Tack Lena! Vi behöver förebilder som du. Vi behöver se ansikten som ditt som åldras naturligt, även om ditt utgångsläge nu råkar vara många gånger vackrare än många av oss andras. Det gör sin nytta ändå. Vi behöver fler kvinnliga förebilder som tänker och agerar som du, som höjer sig över rynkorna och åldrandet, som visar på något annat än ung och slät yta.
Det finns som bekant en annan verklighet också. Som en betydande del av befolkningen, bra mycket större än den unga gruppen, är smärtsamt medvetna om. Vi som befinner oss här behöver verktyg till hur vi kan förhålla oss till den allt rynkigare verkligheten, det oåterkalleliga och obarmhärtiga kroppsliga förfallet. Vår verklighet. Vi behöver kloka och riktiga förebilder när vi om morgonen möter vår egen spegelbild och där ser något helt annat än den släta, unga, photoshoppade metavärld som sköljer över oss dagligen från reklam och media.
(foto: MaxMara)
Semestertider är det, men bloggandet fortsätter ändå, om än kanske lite mer sällan. Idag handlar bloggen om tre personer och deras kläder.
Först ut, Elie Tahari.
”Clothing should be quieter than the woman so that her true beauty can shine through”.
Elie Tahari
En devis jag gärna skriver under på.
Elie Tahari, israelisk designer bosatt i New York, gör sofistikerat prêt-à-porter-mode. Hans kollektion från 2012 måtte gått till modehistorien. Många ooh, och aah sägs ha hörts bland publiken när showen gick av stapeln, och det är lätt att förstå. Visningen är i mitt tycke en fullkomlig dröm, så vacker att man nästan börjar gråta, och den tål att visas om och om igen.