web analytics
vårx2

Krokusarna breder ut sin lila matta i vinterns pulkabacke. Och snart är det påsk!

Vårblommorna skjuter upp ur jorden, och knopparna på träd och buskar växer med rekordfart. Nu har den tidiga våren verkligen lagt sig i startgroparna, och är snart här på allvar. Härligt! (Så länge man inte funderar över ett sammanhang mellan en ovanligt tidig vår och den globala uppvärmningen…)
Som alltid så här års får man lust att damma av garderoben och göra den vårfin, inför den långa, härliga vår- och sommarsäsongen som väntar. Ut med de tunga, mörka, varma vinterpaltorna och in med de färgglada, lätta, svala, fräscha vårkläderna! Då kan mina tidigare inlägg om garderobsrensning och garderobsplanering, komma väl till pass. De inläggen hittar du HÄR, HÄR, eller under punkten KATEGORIER i panelen till höger, på desktopversionen av bloggen. Där kan du förutom redan nämnda GARDEROBSRENSNING och GARDEROBSPLANERING, också klicka fram annat matnyttigt som STILTIPS, STYLINGTIPS och olika typer av GUIDER.

Våren rustar. Men 50+kroppen den rostar. Man brukar ju säga att äldre människor bara pratar sjukdomar och kroppsbesvär. Det börjar jag på allvar förstå.
Det är med en suck som jag påminns om att kroppen börjar bli skör. Och allt skörare lär den även bli. Med vänner handlar samtalsämnena allt oftare om förtretliga skröpligheter och pågående förfall. Någon sliter av ett ledband, en annan måste operera sina utslitna knän. Jag börjar känna mig rädd om kroppen på ett sätt jag aldrig känt förut. Jag vågar inte göra saker som jag vågat förr, som t.ex. att rida, åka slalom eller att cykla fort. Efter att ha skadat svanskotan när jag kastade mig nerför pulkbacken med sonen en vinter för några år sedan (vilket inte var roligt alls kan jag lova, aj,aj), så aktar jag mig noga för att skada ryggen igen. Det knasiga var att jag den dagen hann tänka, precis innan jag slungade mig ner, att det är precis sån’t här man inte bör göra som 50-åring. Så typiskt. Till saken hör också att jag har en lång och väldigt rak rygg som inte bör utsättas för hårda stötar. Så jag tar det lugnt, cyklar lagom fort, promenerar… och simmar, som sägs vara den skonsammaste motionsformen av dem alla. Och egentligen är det väl inget fel i det. Nä, jag klagar inte. Eller kanske klagar jag lite… för det faktum att man numera är begränsad med vad man kan och inte kan göra, känns lite frustrerande och väldigt ovant. Men det måste ju såklart börja någon gång, med tanke på att det kommer bli mer och mer av det här i framtiden. Det är väl helt enkelt naturen som säger ifrån, som tipsar en om att ta det lite lugnare, eftersom kroppen faktiskt tacklar av med åren, och blir just skörare och skörare. För att man, när man är riktigt gammal, ska kunna få sitta i en bekväm stol i skuggan och dåsa till, utan minsta dåliga samvete.

VivianMaier-03, NYC 31 okt, 1954.

Till dess får jag ägna mig åt att sola vid en husvägg, eller att fotografera, som nannyn Vivian Maier, vars fantastiska foton från New Yorks gator på 50-talet, nyligen upptäckts och hyllas, tyvärr efter hennes bortgång. Se, och läs mer i New Yorkers magazine. Det här fotot är från okt. 1954.

VivianMaier-12,New York City, September 3, 1954.

En vacker håruppsättning från en gata i N.Y. fotograferat av Vivian Maier, sept. 1954.

 

Comments are closed

%d bloggare gillar detta: