web analytics
En mandarinand och andra färgglada kombos

En förrymd Mandarinand har oförhappandes dykt upp i Central Park i New York. Det är ett mysterium hur den har hamnat där, eftersom mandarinänder mest existerar i Östasien. Newyorkare och turister samlas runt Turtle Pond där den mest uppehåller sig, för att få syn på den ovanliga fågeln med den vackra och färgstarka fjäderdräkten.

Tar man en närmare titt på andens fantastiska fjäderdräkt i lila, ockra, vinrött, rost, ultramarin och smaragdgrönt så blir i alla fall jag inspirerad till nya färgkombos i framtida outfits. Naturen är många gånger överlägsen den mänskliga fantasin med sina mästerliga färgexplosioner.

Här är andra färgstarka djur för inspiration så här i mörka november.

Dags att sluta be om ursäkt för sig

Det var länge sedan jag skrev. Ledsen att ni har fått vänta, men tiden bara sprang iväg efter semesterns slut. Nu är jag tillbaka i stan och livet har återgått till sin vanliga lunk. Härligt, även om jag njöt i fulla drag av sommarledigheten.

Känner ni som jag, att man ber mindre och mindre om ursäkt för den man är med åldern? Ja, varför ska man någonsin göra det kan man ju undra. Men har man nu gjort det under någon period någongång i sitt liv så är det glädjande och befriande att känna hur man kan kasta av sig den fånigheten mer och mer ju äldre man blir.

Igår bar jag min väldigt röda kappa med ett par lika röda, vida byxor med en svart och figurnära topp under, tillsammans med silveraccessoarer. Folk tittade när jag gick gatan fram och jag tänkte för mig själv, Ja, titta ni, det får ni gärna göra. Jag har inget att skämmas för.

Laddade klackar, färgers påverkan och kläders kraft

Så har vi äntligen fått värme och sol, och det ordentligt! Ena veckan var det fortfarande vinterjacka som gällde, och vips så blev det badväder! Här svänger det snabbt minsann, så här i hänryckningens tid. Längtan efter en ny sommarklänning är stor.

Klackdebatt

Intressant att följa den senaste tidens debatt i DN om höga klackars vara eller icke vara.

En Nicole Valencia startade diskussionen med brasklappen ”Att bära högklackat är att acceptera kvinnoförtryck.” På det kom sedan ett svar som försvarade de höga klackarna, och sedan följde ett par till inlägg. Debatten går att läsa i sin helhet i DN 

Jag tycker dock inte att man behöver ta ställning för eller emot.

Dels kan man väl få växla om efter humör och tillfälle, och dels är man väl bara ett offer om man bär höga klackar mot sin vilja, eller trycker på dom fastän man inte kan gå i dom, av olika anledningar, t.ex. för att det gör förbaskat ont.

Håll stilen! – lätt som en plätt?

Mycket av det som handlar om en lyckad och fungerande stil är att att hitta den (inte så lätt alla gånger) och hålla sig till den (desto lättare, för dom flesta.) Men blir man lätt uttråkad som jag, så blir det en ganska stor utmaning att ”stanna kvar vid sin läst”. Det verkar så roligt där borta. Och där borta… Det här kan jag nu. Jag måste vidare…

Men jag har blivit bättre på det. Kanske mest för att mitt shoppingintresse lagt sig, avsevärt, på sista tiden. Och för att jag äntligen börjat fatta att man kan använda kläderna om igen. Och igen. 🙂

Skämt åsido, till slut landar man. Förhoppningsvis. Och inser att det är väldigt skönt att inte jaga vidare. Man får låta de olika lockelserna svepa förbi som bilarna, när man står vid övergångsstället och väntar på grön gubbe. Låta dom passera bara, och försöka tänka att man är nöjd med vad man har. Det är sannerligen inte alltid så lätt att inse vad man har, och vara nöjd med det. Så lätt att tro att när jag bara gjort det där, skaffat det där, då, DÅ kommer lugnet att lägga sig. Då kommer jag att hitta harmonin och må sådär bra, hela tiden. Om jag bara köper det här plagget, då blir garderoben komplett och då kommer det att vara så där lekande lätt att kombinera ihop allting. Då.

Känns det igen?

50+funderingar och färg

En vän till mig fyllde 50 år i lördags, och firade det med en fest. I vimlet gick jag runt och pratade med min väns trevliga vänner, flera för mig nya människor, och jag tänkte att jag tycker om oss mogna människor mitt i livet.

Vi vaktar inte våra grindar lika stenhårt som förr, utan lämnar dom lite på glänt för var och en att titta in i vår trädgård, även om den inte är sådär välstädad utan ogräs, med välklippt gräsmatta och prunkande rabatter, och välskötta växter utan löss och andra otrevligheter. Det händer allt oftare nuförtiden att man tillåts att se att fler än man själv har skräpiga vrår, hängiga plantor, hirskål som hotar ta över, vissnande grenar, misskötta rosor och en gräsmatta som består av mer mossa än gräs.

Halsband, färgkombos och den mogna kvinnan

Ett halsband från Max Mara har satt igång saker och ting hos mig. Arsenio kallas det maffiga statementhalsbandet, och en av färgvarianterna, färgen cornflower blue, har jag fastnat för. Jag bara älskar det. Men det går inte att uppbringa här i Sverige. Tyvärr. Jag måste bege mig till Italien… För ett halsbands skull.Bildresultat för smiley

De härliga blommorna med 3D-effekt i kombination med den fräscha färgmixen av orangerött, himmelsblått, svart, silver och transparentvitt har väckt ett fasligt habegär hos mig. Ack så snyggt det skulle vara till den ljusblåa skjortan, som jag snubblade över på herravdelningen på H&M, när jag skulle handla åt min son tidigare i veckan. Och så snyggt till svartvitt, till helvitt, till rött, orangerött…

Färgtörst och vårnytt

Så här mitt under det mörka halvåret är behovet av färg skriande

Att gå på Moderna Museets utställning med den danska installationskonstnären och skulptören Olafur Eliasson i lördags (näst sista dagen) var en lisa för själen. Att få ”bada” i ett knallgult upplyst rum lovar jag satte fart på sinnena. För att inte tala om salen med de monokroma, halvtransparenta färgfiltren ordnade som en stor labyrint. Trots att de stora färgfiltrena endast fanns i tre färger, magenta, gult eller cyan, skapade vi själva andra färger och färgkompositioner för ögat, medan vi rörde oss i labyrinten. Grönt, orange, turkost, lila… Tillsammans med de andra besökarna skapade vi också spännande silhuetter i färghavet.

Färg är fascinerande och magiskt, och färgmedvetandet hos oss skapas i tidiga år. Var och en av oss förknippar olika färger med olika personliga, gamla minnen, kopplingar som håller livet ut. En viss cerise t.ex. får mig alltid att tänka på omslagspappret till en sorts fazerchoklad, som jag nogsamt slätade ut och sparade i en låda tillsammans med andra glansiga papper. En viss violett kastar mig tillbaka till det då svidande minnet av en viss cykel som jag aldrig fick, i glimrande flakelack. Citrusgulgrönt får mig alltid att tänka på en älskad, småblommig blus som min mamma sydde till mig i 5-6 åldern. Listan kan göras hur långt som helst, och säkert är det likadant för er.

Decemberfester

December. Festmånaden framför alla, med den just nu passerade Nobelfesten som den främsta av dem alla. De sedvanliga åsikterna om kvinnornas festklänningar duggar tätt som ett ösregn. Männens plagg är det inte mycket att orda om. Så lätt dom har. Så tråkigt dom har. Kvinnorna har tusen varianter att välja mellan. Snitt, färg, mönster, material, släp eller inte släp, ärmar eller inte, vilka smycken, vilken frisyr, vilka skor, vilken väska, vilken makeup… Vilken skillnad det är på förberedelserna för män respektive kvinnor.

I år tycker jag inte det var så många uppseendeväckande vackra klänningar. Men två klänningar stack ändå ut. Det var förstås Svenska Akademiens ständiga sekreterare Sara Danius’ rödblommiga klänning designad av Pär Engsheden. Klänningen är inte lagom på något vis, den tar plats, är storslagen, klädsam och höjer festhumöret på ett fantastiskt sätt. Moderatledaren Anna Kinberg Batras skimrande Lars Wallinklänning tycker jag också var en riktig 10-poängare. Klänningen är überelegant och klädsam på alla sätt och vis, i snittet, färgen, materialvalet, allt! Bravo!

Det handlar inte om ålder – det handlar om stil

Överallt dessa uppmaningar och tips i tidningar och reklam om att se yngre ut med krämer, med makeup, frisyrer, olika träningsformer, och kläder. Låt mig slippa. Jag vill inte hela tiden bli terroriserad med att min ålder och mitt utseende inte duger, att endast det unga utseendet, livet och levernet är det som räknas. Det är så tröttsamt. Låt mig få åldras i fred. Låt min kropp få röra sig söderut utan att någon lägger sig i. Rör inte mina rynkor. Jag är faktiskt väldigt tillfreds med min ålder och mitt utseende. Jag har aldrig varit i sådan balans med mig själv och mitt liv som nu. Jag varken vill eller tänker streta emot, och jag vill heller inte påverkas utifrån att göra det. Tack så mycket. Jag vill vara där jag är, jag vill uppleva den här åldern jag faktiskt befinner mig i medan den är här, och har inget intresse av att hålla kvar något jag redan upplevt, som har passerat, eller för den delen något som kommer att komma sen. Det är här och nu som gäller. Allt annat är ointressant.

Färgperioder

Just nu lever jag i en rosa period. Färgen sägs ha en lugnande inverkan. Foto från Alexis Mabille, Haute Couture Week.

 

Har ni också märkt att man lever i olika färgperioder? Som Picassos rosa period och blå period i början av 1900.

camel-02

Camel är det nya svarta, sägs det.
Särskilt till hösten kommer det att braka igång för den gamla klassikern som funnits med så länge, och som återkommer med jämna mellanrum. Egentligen har färgen aldrig varit helt ute. Men det är en färg som inte passar alla, den med varma färger bär den oftast bäst. Fast det finns olika nyanser, och den med kalla färger kan också hitta sin, t.ex. den ljusare, inte så gula varianten, utan mera rosa i undertonen t.ex. Eller också väljer man istället bara en accessoar, som en sko eller en väska. Om man nu vill ha camel i sin garderob, det vill säga.

Pantone_Color_of_the_Year_Marsala_Story_Two_Image3

Med siktet inställt på 2015.
Foto från Pantone

Snart är det slut på 2014, och jag börjar se framåt mot 2015.

Mycket har hänt detta år, ett ganska struligt år privat för min del, men fruktbart. Inte mycket har gått raka vägen, men blivit bra till sist. Rörigt, men kreativt kan man säga.
I modevärlden har trender kommit och gått. Så som alltid. Man undrar vad som ska stanna kvar i modebilden nästa år av normcore, humor i modet, längre kjolar, grått, svart skinn, fuskpälsar, 60-talslooks, den vita färgen, metallic…
Förmodligen inte någonting. Som för det mesta.
Dock kan jag tänka mig att normcorevågen startat ett nytt tänkande, som om stylandet nått en punkt då det inte går att komma längre. Som om vi hamnat i en återvändsgränd där vi reagerar proppmätt på personliga looks, och det enda sättet är att då skippa det helt. Och bli helt avskalade och opersonliga. Men snart kommer säkerligen pendeln att slå åt andra hållet igen, så som den alltid gör. Men kanske stannar den upp en stund i mitten så att vi kan andas ut ett tag, och ha ett lite mer avspänt förhållande till vad vi sätter på oss. Visst är det kul med personliga looks men ibland tycker jag nog att det blir för mycket av det goda, då det vi sätter på oss blir till ett konstfullt självändamål och döljer mer än vad det faktiskt understryker och lockar fram av vår personlighet. Lagom är bäst, säger jag som den svensk jag är. Och personligen tycker jag att stylingen lyckats allra bäst när all bråte är bortrensad och den sanna essensen har lyfts fram och utkristalliserats till ett träffsäkert nedslag som ringar in hela personligheten. Om det så är via avskalad minimalism eller överdådig kreativitet, som man finner den. Den så överallt omskrivna stilikonen Iris Apfel, 93 år gammal, hör absolut till den senare kategorin, och säger så här om personlig styling.

10534178_324382357726827_7990754957197715264_n

Jag har inte mycket att skriva om, att rapportera om. Jag är så avkopplad och djupt inne i semesterlunken att jag inte har några tankar på vare sig mode eller det faktum att jag är en 50+-are.
Jag bara är, så här mitt i sommaren.
Vi har just avslutat en vecka med gäster, sonen är hos sina kusiner, och nu ska maken och jag bara slappa och njuta av livet bara vi två.

10390544_307410756090654_7020872062221345_n 10341950_307410812757315_2621447235108309811_n

10440760_307410766090653_4581937142652236881_nLäser i tidningen Metro att försäljningssiffrorna för Sveriges klädhandel i maj, visar en ökning på över 3 procent. En av anledningarna bakom detta tros ligga i ett roligare och färggrannare mode. Det är uppmuntrande att läsa, och jag hoppas att det innebär en färgsprakande sommar för oss alla. Det fantastiska är ju att färger inte påverkar bara bäraren, utan även alla andra runt omkring. Så våga välja färg i sommar! För både ditt eget välbefinnande, och andras. Och låt det fortsätta vidare och vidare in i hösten, och aldrig ta slut. För vi människor behöver färg. Färger uppstår i solljus, och utan ljus kan vi inte leva.

swish on in chiffon nymag

Nu sveper drömmarna om våren in.
Foto hämtat från New York Magazine, där det också finns mer att läsa om vårens trender.

rosearmband

Ett armband i roséguldsplätering, från Edblad.

Jag fortsätter på temat roséguld som jag berörde lite grann i inlägget Gråa hårstrån, och vår i sikte den 17 januari.
Roséguld har på senare tid seglat upp på modehimlen, och blivit en väldigt populär metallfärg. Det är jättevackert och fräscht tycker jag, och jag lockas ofta av att införskaffa smycken eller klockor i roséguld. Men tyvärr det är inte riktigt min färg, min metall. Fast ju rödare inslag jag har i håret och ju svalare färger jag bär, desto lättare är det att fuska lite ibland. Men som jag nämnde den 17 jan. så är det den som är begåvad med färger som Nicole Kidman som klär allra bäst i metallen. Alltså den svalt ljushylta, med rosa underton i huden, och jordgubbsblont hår. På den personen är roséguld utan tvekan den bästa metallen av alla. A smashing hit!

vågor

Rullande medelhavsvågor strax utanför den alldeles utmärkta restaurangen Sa Punta, på Mallorcas östkust.

mallis 1975

Min lillebror och lillasyster springer på stranden på ett suddigt, och av tiden färgförvrängt foto, från resan till Mallorca för 38 år sedan.

Tillbaka i Sverige efter en skön sol-och-badsemester på Mallorca, den klassiska semesterön i Medelhavet.

Sist jag var där var 1975, 14 år gammal. Jag minns att jag köpte en naturfärgad läderväska i sann 70-talsstil med laskade kanter och präglat mönster, och på stranden läste jag en tummad pocketbok, Goldfinger av Ian Fleming. Boken kom ut 1959! Den var gammal redan då, 1975.

På en stekhet buss under en utflykt till en droppstensgrotta spelades ”Forever and ever” med greken Demis Roussos. Någon som minns den låten, hela plattan kanske, och Demis ljusa röst med intensivt vibrato, hans svarta lockar, frodiga skäggväxt och fotsida vita kaftan? (Albumet från 1973 finns att lyssna på Youtube här för den som vill slungas tillbaka till 70-talet.)

Executive summer dressing

Färgstarkt, eller svalt och neutralt

Vad väljer du att bära för färger i sommar? Ett sätt att välja, är att bestämma sig för om du vill bära t.ex. färgstarkt, eller svala och neutrala naturfärger. När du väl bestämt dig, kör du samma stil rakt igenom. Tänk koncept, t.ex safari. Neutrala färger som beige, kitt, sand är vackert ihop med vitt. Bär gärna någon brun läderfärg, som cognac eller mörkbrunt, på bälte, väska eller skor. Träsmycken är också läckert till.

colorwoman

Stylistikonen och designern, June Ambrose, leker med färg.

Nu är våren här, och sommaren på ingång. Det är nu vi verkligen kan frossa i färger, så missa inte det för guds skull. Solsken, ledigheter, ett ljusare sinne och solbränna, allt detta gör det lättare att våga sig ut på okända marker i färgernas förlovade land. Kanske minns du din barndoms orange- och ceriseblommiga twillbyxor, eller illandes limegrön t-shirt med fjärilsärm (det hade iallafall jag på mig, utan att blinka) eller något annat gammalt kärt färgminne från 60-eller 70-talet. Det är ganska kul att återuppliva minnena med ett plagg som påminner lite om barndomen, eller med en färgkombination eller något annat som redan är beprövat en gång i tiden. Eller också ger vi oss på en helt ny färg (iiih, vad läskigt, tänker kanske någon). Det är en uppfriskande handling som ger oss en välförtjänt kick. Färg ger kraft och ENERGI, och det är lätt att surfa på den vågen nu när vi redan är inne i en mer energisk period av året. Så välj plagg med färg i vår och sommar, så får du omedelbart en skjuts framåt. Yohoo! De färger som du redan vet är dina (som du genom trial and error har kommit fram till, eller kanske genom en färganalys. Läs mer om mina färg & stilanalyser här) kan du enkelt skruva upp intensiteten på, under det ljusa halvåret.

dior-färg-13

Vårfärger på Raf Simons visning för Christian Dior

Nu behöver jag SOL! Jag antar att jag inte är ensam om det. Detta gråa väder kan vi nu. Så svårt att hålla energinivån uppe. Men det lovas sol snart, och medan jag skriver detta så ser det faktiskt lite, lite ljusare ut där ute.
Att titta på vårens vitaminpiller till färger gör mig lite piggare. Delar med mig bilderna från DV. Kanske du också behöver en vitamininjektion så här års.

neonfärger

färgsolfjäder1

I det här gråa och trista novembermörkret gäller det att boosta med färg. Det hjälper att addera om än bara så lite färg.

vinröd höst 2012

Vinröd höst 2012 hos Michael Kors, Tommy Hilfiger, Christian Siriano och Miu Miu

Vinrött är höstens stora färg, och det har jag inte burit sedan mitten av 70-talet, då jag gick på gymnasiet. Då bar jag vinrött var och varannan dag, ända uppifrån och ner. Det var innan jag kände till den rödklädda Bhagwanrörelsen, ska jag väl tillägga. Det var nog bara så att jag hade ett enormt behov av vinrött just då, helt enkelt. Jag var fullkomligt tokig i den färgen. Hela outfiten inklusive glasögon, skor, portfölj, ja precis ALLT fick bli vinrött. Och de absoluta favoriterna var mina vinröda sammetsjeans och min vinröda v-ringade tröja från Lyle & Scott! Wow, tyckte jag. Sedan klingade allt med vinrött av efter några år, och jag har inte burit färgen sedan dess.


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
LinkedIn-profil
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!