Hörrni, ögonbryn, vad säger vi om dom?
Ingen har väl kunnat undgå det fokus på ögonbryn som råder just nu. Inte alltid med ett helt lyckat resultat, eller hur? Särskilt på unga tjejer, verkar det som. Efter många gånger uppenbarligen redan färdiga mallar appliceras ögonbrynen eller t.o.m. tatueras, och alltför ofta ser dom alldeles onaturliga och påklistrade ut.
När resultatet blir lyckat däremot är det utan tvekan en förhöjning för ansiktet, en symmetri och en inramning som trollar fram ögonen och håller ihop ansiktet på ett fantastiskt sätt. Det ger också en lite intressant kraftfull edge, speciellt åt en i övrigt feminin look.
Minns du flugan med de trådfina ögonbrynen på 70-talet? Haha, jag har ett klassfoto någonstans i mina gömmor där mina från början rätt så kraftiga ögonbryn, är i det närmaste obefintliga. Bara några ynka, vilsna strån fick vara kvar. Hujedamig så förskräckligt! Inte långt från Marilyn Manson, eller David Bowie under sin ögonbrynsobefintliga period. Lite sådär lagom skräckinjagande. Häromdagen såg jag en äldre dam i simhallen utan ögonbryn och jag kom på mig själv med att haja till lite mer än önskvärt. Det saknas något. Det känns lite obehagligt att titta.
Foundation, puder, concealer, primer, serum, solpuder, rouge… Någonsin funderat över i vilken ordning allt ska läggas på?
Vi kom att tala om det jag och min vän A. häromdagen, precis som jag pratade med en annan vän om detta, för inte alls så länge sedan. Det är inte konstigt om det verkar vara en hel vetenskap, för det är ju faktiskt inte helt uppenbart i vilken ordning saker ting ska läggas på. Särskilt inte för vår generation kvinnor där många av oss växte upp på 70-talet utan att ens titta åt sminkburkarna. Använde vi smink så var det en enkel match; mascara, eventuellt lite ögonskugga eller kajal, läppglans och sen var det klart!
Så låt oss spalta upp ordningen som gäller nuförtiden, en gång för alla. Särskilt för oss 50+are. Och då tänker jag speciellt på primern, den oumbärliga.
Graderna börjar trilla under nollstrecket nu, och snön har redan börjat falla i de norra delarna av Sverige. Vintern är här.
Jag måste medge att jag har haft svårigheter att skriva ett nytt blogginlägg nu som inte handlar om senaste veckans hemska händelser i världen, som inte väcker frågor om vart vi är på väg och handlar om oron över hur det ska gå.
Men eftersom det här är en blogg om mode och femtioplussare så tänker jag att jag gör bäst i att lämna ämnet därhän och koncentrera mig på det som är mitt område. För vår vardag fortsätter ju trots allt fruktansvärt som pågår. Ingen blir hjälpt för att vi som kan, inte tacksamt utnyttjar det vi har, för att vi inte fortsätter att leva våra liv så gott det går. Inget blir bättre för att vi inte fortsätter ta hand om oss. Vi måste fortsätta gå upp ur sängen och klä oss om mornarna, och sätta på vårt ansikte och gå ut och möta världen. Vi behöver fortsätta att känna oss bra och kapabla att göra skillnad. Inget behöver utesluta det andra. Garderobsrensningen kan leda till varma kläder för de nyanlända flyktingar som kommer t.ex. Den efterlängtade ordningen och strukturen bland våra kläder låter oss behålla energin på morgonen och gör oss mer fokuserade på att göra bra.
Nu, precis som då, kan vi slänga oss i böljan den blå. Men nu är vi kanske lite mer avklädda. Och det lilla vi bär är tillverkat i material som både håller formen i vattnet, och torkar lite fortare.
Värmeböljan har äntligen kommit till Sverige, och badsäsongen har satt igång på allvar. Hela väderkartan från norr till söder var rödaste röd (25-30 gr) med solar strödda överallt, i tidningen här om morgonen när jag läste väderprognosen. Hoppas att du också är ledig så du kan njuta av sommaren när den är som bäst. Och att du inte börjat stöna från allra första dagen över att det är för varmt :-). Vi kan väl åtminstone vänta en vecka eller två, när sömnen blivit tillräckligt störd på grund av de tropiska nätterna och fläkten som snurrar på timme efter timme. Då får vi tänka att i höst får vi sova igen.
Apropå höst (ja, jag vet, man vill inte tänka på det NU, men ändå…) såg jag en så’n vacker färgkombination i Guccis skyltfönster på Birger Jarlsgatan, där de tydligen bestämt sig för att ligga före med riktiga hästlängder. Men kommer de att sälja något… Nu? Hur som helst var det vackert med cerise, tangerine och vinrött. Eller vad sägs om orange, tomat och plommon?
Har ni följt artikelserien i DN om estetiska ingrepp? Bland annat har det berättats om att det är de unga tjejerna som står för den största procenten av de som gör ingrepp (!). I fredagens tidning kunde man läsa läsarnas reaktioner på hela artikelserien. Och jag blev så glad över reaktionerna som allesammans reagerade på samma sätt, i mitt tycke sunt. Det finns hopp om svenska folket!
Viveca Lindfors som äldre, i full blom
Ute på en restaurang en kväll för många år sedan, pratade jag och vännen B (f.ö. samma vän med påsen över huvudet i inlägget ”den osynliga åldern” ) om rynkornas vara eller inte vara. Vi var båda rörande överens om att den här tidens fixering vid unga ansikten är en förbannelse som skapar så mycket onödigt lidande, med inbillade komplex och dåligt självförtroende. Reklamen, och i stort sett hela marknaden vänder sig till främst unga människor, och dagligen överöses vi med reklam för diverse ansiktskrämer som ska hålla oss rynkfria, läs lyckliga. En förfärlig propagande som är svår att stålsätta sig emot. Missnöjet över ens egna rynkor smiter sig in, fastän man kanske är rätt nöjd med sitt ansikte och sitt liv, och egentligen inte bryr sig. Jag och B fastslog att många, många ansikten faktiskt vinner på att få rynkor, att det är fantastiskt att kunna ”läsa” ett ansikte utifrån rynkorna, som spår av det liv som personen hittills levt.
I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare
SENASTE INLÄGGEN
