Var la jag läsglasögonen nu då? Åh, jag glömde solglasögonen. Så smutsiga glasen är. Kan inte hitta putstrasan. Tycker jag ser sämre nu igen. Måste kanske byta glasen. Men redan? Det var ju bara ett år sen sist. Suck. Mycket handlar om glasögon nuförtiden, när synen är i ständig förändring och försämring. Och det är lätt att stirra sig blind på förfallet. Fastän det mesta kanske är rätt bra ändå.
Det är lätt att haka upp sig på allt som blir sämre med åldern. Synen, hörseln, minnet. Sinne för sinne börjar ta stryk efter 50 års levande. För att inte nämna de kroppsliga besvären som dyker upp helt oanmälda, gamla svaga punkter på kroppen som gör sig påminda.
Eller fåfängan som får sig en rejäl törn med tiden.
Håret t.ex. blir tunnare, det blir gråare (vilket inte behöver vara något negativt, bara annorlunda), hudens elasticitet har inte samma spänst som förr, ansiktets fåror djupnar, vecken i pannan likaså. Det sägs att ansiktet är det enda stället på kroppen där musklerna inte går att träna och hålla i schack. Ansiktet lever därmed sitt eget liv. Det börjar hänga, precis som resten av kroppen börjar hänga även om det går att göra något åt saken, till en viss gräns. Men det går hur som helst inte att bortse ifrån att åren och gravitationskraften gör tråkiga saker med vår kropp. Japp, så är det. Men det är vare sig särskilt skojigt eller uppbyggligt att tänka på. Och DET var just min poäng!
Audrey Hepburn, en klassisk stilikon.
foto: bethanybump.files.wordpress.com
Bästa hjälpen när det kommer till styling är förstås om man kan hitta en stilikon som har en stil som ligger så nära ens egen, att man kan inspireras och sno idéer rakt av.
Men oftast är det inte så enkelt. De flesta av oss får låna lite här och lite där och sätta ihop beståndsdelarna till en egen sammansmält stil.
Ett par stycken olika stilar har inspirerat mig, och spannet har gått från en sådan som klassiska Audrey Hepburn till rockiga Keith Richards. (Ingen kvinna finns tyvärr som motsvarighet till honom, vad jag vet.) En udda kombination av två mycket långt ifrån stående förebilder.
Att den franska kvinnan klär sig snyggt håller nog de allra flesta med om. Ultrachict, sensuellt kvinnligt, och sådär nonchalant avslappnad, självklart och stylish på en gång.
Audrey Hepburn kunde bära den, men inte jag. Och det, fastän hon inte ens var fransyska!
Det första klädesplagg som dyker upp i tankarna när jag tänker på fransyskans klädstil, är den tvärrandiga sailortröjan. Jag har alltid sneglat på bateaux-tröjorna à la Breton, och haft en dröm om hur chic jag skulle framstå i en så’n. Ett otal många gånger har jag gått in i olika provrum, och testat. Bara för att komma fram till samma sak, om och om igen; att de vit-och-marinblå-randiga tröjorna inte passar mig, det ser rent ut sagt urtrist ut. Det bara är så. Men idén har konstigt nog aldrig dött genom åren, trots mina upprepade misslyckanden. Det ser ju så snyggt och chict ut på andra. Audrey Hepburn, Brigitte Bardot, Jane Birkin och hennes döttrar, för att nämna några. Kanske, kanske går det. Nå’ngång! Tänker man, tills man inser att det är nog fransyskan i sig som är sådär chic. På sättet hon rör sig, hennes attityd till livet, hennes fantastiska språk, gester, hennes livsstil, hennes sedan långt tillbaka nedärvda, superfeminina kvinnlighet. Det sitter inte i tröjan hon bär. Det följer tyvärr inte med någon ”instant fransyska”, på något magiskt sätt, bara för att man köper en randig tröja. Är man en robust svenska så är man. Inte särskilt förfinad eller superfeminin, med andra ord.
Tips! Kommer du att befinna dig i London den närmaste framtiden så kan du spana in filmdukens ikonkläder på utställningen Hollywood Costume på Victoria & Albert Museum. Utställningen visas från 20 oktober till 27 januari 2013.
Blir du istället bara discosugen när du ser bilden med John Travolta som dansar till Bee Gees så kan du bege dig till Stockholm, Söder. Där kan du som 50+are dansa till discodängor från 70-talet på torsdagskvällar. Jag har inte varit där ännu, men känner mig lite lockad iallafall… Bra motion är det ju, och den musiken glömmer man ju aldrig. Läs mer på Glorias. Obs! Du måste visa leg i dörren som visar att du har fyllt 50! Vi kanske ses där!
John Travolta’s tredelade vita kostym i Saturday night fever
För att kunna gå vidare och utveckla din stil är det viktigt att du kan identifiera din stil. Ett sätt att göra det på är att lägga fram ett antal älsklingsplagg på sängen och sedan försöka se den röda tråden, vad det är för specifikt som du gillar med plaggen. Titta särskilt på vad det är för skärningar, färger och material som gäller. Det kan underlätta att också sätta en etikett på din stil för att gå vidare. Tag gärna hjälp av förebilder om du vill, en viss tid i modehistorien, ett modehus, en film, eller en känd persons klädstil, för att kunna visualisera stilen och inspireras lättare. Sällan har vi bara har en stil, oftast är det en blandning, eller ett pendlande mellan två, tre stycken olika. Dom kan t.o.m. vara varandras kontraster! Det kan vara vem som helst, eller vad som helst, som sätter igång inspirationen. För mig ser det ut så här.
I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare
SENASTE INLÄGGEN
