Läser en rubrik i New York Post. ”I let my hair go gray — and I’ve never been sexier”.
Det låter ju intressant tänker jag, och börjar läsa artikeln. Den är skriven av Sara Stewart, men berättar om författaren Anne Kreamer (se bild nedan) som skrivit ”Going Gray, What I Learned about Beauty, Sex, Work, Motherhood, Authenticity, and Everything Else That Really Matters”. Kreamer slutade färga håret 2007, bl.a. för att hon kände att hon bar en förklädnad, när hon täckte över sitt gråa hår. All tid som hon oroade sig över att inte låta det gå för långt mellan färgningarna så att den grå utväxten syntes, var tid hon kunde utnyttja bättre. Hon säger:
“I think that gray hair illustrates self-confidence and truthfulness — saying to anyone in the room, ‘I am precisely who I say I am, I have lots of experience that would be beneficial to you. Interested?”
På skoj lade hon upp en profil på match.com. Först med ett foto på henne i det färgade bruna håret, och sedan ett halvår senare ett foto på henne i det ”nya” gråa håret. Förbluffande nog upptäckte hon att hon fick tre gånger så många besökare med fotot med grått hår!
Hösten är här. En vacker och solig höst. Bladen går i gult, orange och rött, och den här hösten går ovanligt många trendkänsliga människor runt i höstligt matchande 70-talsfärger i rost, kola, camel, vinrött och buteljgrönt. Mustiga, varma, vackra färger som tröstande omfamnar en ängslig själ som nu våndas inför ännu en stundande lång och mörk vinter. Färgernas sprakande skådespel hjälper mig att våga kliva in i den långa tunneln. Jag är som ni förstår inte särskilt förtjust i vintern. Den är bara föör lång och föör mörk. Jag tappar så lätt styrfart, och det är det jag ängslas för.
Men än så länge går det bra.
Jag sätter in ett par färgsprakande foton till. För besvärjelsens skull 🙂
Jag berättade i förra inlägget att jag skulle åka till New York. Och efter en riktig rysare till start med vändande Arlanda Expresståg mitt i resan så att jag höll på att missa flyget, kom jag så äntligen iväg.
I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?
Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare
SENASTE INLÄGGEN
