Trots att detta är en modeblogg och ingenting annat, så går det bara inte att undvika att beröra det ämne som snurrat i tankarna den senaste veckan, för de allra flesta av oss kan jag tänka. Jag tänker såklart på den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget som just nu pågår i Europa.

Tusentals flyktingar trotsade vädret och den grekiska armén och tog sig över gränsen till Makedonien under torsdagen. Foto: Anders Hansson, DN.

Tankarna går i banor som vad man ska göra, hur man kan hjälpa, och hur ska det gå, vilken framtid väntar oss? Oron gnager, vanmakten och paniken hotar ta över, men man kommer ingenvart om man tror att man är helt hjälp- och maktlös. Det finns såklart inget vi här i Sverige kan göra åt själva mardrömssituationen i Syrien, och inget vi heller kan göra för att stoppa bedrövelsen som följer på den. Men alla kan göra någonting, åt det som sedan händer. Och det är sannerligen ett ljus i mörkret, att så många vill hjälpa till, att så många ställer upp. För den som vill läsa en utförlig artikel om hur man kan hjälpa så tycker jag att DN täckte upp det väl den 7/9.

Världen tycks vara i stort behov av Love, Peace and Understanding igen. Och sådana rörelser är definitivt igång. Det bubblar och jäser, vi engagerar oss, vi demonstrerar, solidaritet à 70-tal växer sig starkt igen. Också dom unga är medvetna, och höjer sina röster och startar det ena gräsrotsengagemanget efter det andra. Jordnära tankar vinner mark vid sidan av samhällets mörkare stråk, och kanske precis just därför. Vi börjar sansa oss. Vi odlar själva, vi återvinner, vi tänker ekologiskt, vi värnar Moder Jord igen. Det är vackert och hoppfullt.

Samma vindar sveper också in över modeindustrin, och avtecknar sig i modet. Vi tänker hållbart, klimatsmart, vi startar sånt som Four Fit Challenge, det är 70-talsfärger, 70-talsmode, och ny-hippies som gäller.