Knytblusen. Den senaste tidens mest omtalade klädesplagg här i Sverige. Intressant att se hur den går från en rätt föraktad och ohipp tantblus till en politisk symbol för feminism och solidaritet med Svenska Akademins ständiga sekreterare, Sara Danius. Man knyter blusen, man knyter näven.
Susanne Ljung kallar knytblusen för ”smått genialisk då den både döljer och framhäver bäraren på samma gång. Den gömmer huden, men ger personligheten svängrum”, som hon säger i DN’s senaste lördagsmagasin. Själv är jag inte så förtjust i att bära just knytblusen, då jag lätt känner mig instängd i plagget, åtminstone om knuten stängs högt upp under hakan. Men jag tycker att blusen har ett härligt och starkt statement.
Knytblusen har vi Yves Saint Laurent att tacka för. Han snodde den med all säkerhet från mansgarderobens plastronger, kravatter och slips. 1962 såg den sitt första ljus, och på 70-talet blev den yrkeskvinnornas motsvarighet till männens skjorta och slips.
(Knytblusen på inledningsbilden kommer från Ellos)