web analytics
Ett yttre i kläm, pappersmagi och skönhetsfunderingar

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om eller hur jag ska skriva nu när inget är som förr. Men jag vill skriva någonting och ha någon slags kontakt med omvärlden, det vill säga er. Hoppas ni mår bra!

Jag lever ett improviserat lantliv sedan fyra månader tillbaka här ute i den sörmländska myllan, och det känns lite avlägset att skriva om mode på det sätt jag brukar skriva. Korna betar runt hörnet och sädesfälten vajar i vinden, och mina finaste kläder härute hänger oanvända i garderoben. Tillfällen att träffa andra har begränsats till ett minimum. Inte för att tillfällena brukar stå som spön i backen här på lugna landet, men det är vanligtvis fler sådana än vad denna coronasommar bjuder på, iallafall. Att klä sig alltför uppiffad inför korna känns fel. Särskilt när ösregn och snålblåst drar in, som under den senaste tiden.

Men när det var som varmast använde jag iallafall mina svala och härliga klänningar och kände mig lite finare. Och jag sätter på mig smycken om dagarna för att det åtminstone ska bli nååågot lite roligare. Och kanske för att också glädja make och son, som i och för sig inte tycks bry sig särskilt mycket. 😳 Det är visst inte lika viktigt för dom som det är för mig.

Det är inte så trist att vara här månad in och månad ut som man kanske skulle kunna tro. Jag njuter av lugnet och den friska luften, av vår trädgård, av vårt fina växthus, och den vackra naturen som finns runt knuten, och det särskilt nu när vi är friska igen. Men dagarna liknar varandra och flyter in i varann, och man måste anstränga sig för att inte hamna i en seg tillvaro utan struktur och dynamik efter en så’n här lång tid. Så jag har mina hållpunkter och rutiner och trivs rätt bra med det. Men ibland saknar jag mitt uppiffade, snygga, samlade, polerade och starka stads-jag, min extroverta persona. Att få bli speglad som den jag vill vara. Det ”jag” som jag känner så väl, ett yttre som jag jobbat in under så många år, och kommit att identifiera mig med allra mest.

Upplyftande eskapism i coronatider

Hej alla kära följare!

Det var länge sedan sist. Hur har ni det i pandemin?

Jag har, som ni kunnat läsa i förra inlägget, behövt pausa ett tag för att smälta den här upp-och-ner-vända våren.

Det är svårt att skriva om någonting annat, att tänka på något annat än corona, när vi dagligen matas med nyheter om den här gastkramande pandemin. Vi har liksom marinerats med covid-19 från morgon till kväll. Och ja, jag har också insjuknat i vad jag förmodar är corona, och är nu inne på min andra omgång efter ett kortare uppehåll mitt i. Det är tack och lov en mild variant jag, och också min make, har fått. Men det är värst vad dränerad man blir på energi.

När livet sätts på paus

*

Det har varit kläder, kläder och kläder för mig ända sedan den allra första början, från klippdockornas värld där jag kunde försvinna in i en underbar flow-bubbla och kreera fantasiskapelser precis som jag ville, till jag som 14-åring fick prya på Hettemarks kappor i Enköping, till scenkostymer på Dramaten, till uppsydda kläder till egna kunder, till att jobba i modebutiker, till Tillskärarakademin och annan textilutbildning, till personal shopper, färg- och -stilrådgivare, garderobsrensare och -planerare, till personlig stylist där jag är nu. Jag har tänkt på kläder, sytt kläder, drömt om kläder, designat kläder, shoppat kläder, rensat ut kläder, skänkt bort kläder, ändrat om kläder, rådgett och hjälpt kunder med kläder i 15 år, byggt tusentals kombinationer av kläder åt både kunder och mig själv, beundrat andras kreationer och hänförts av de gamla mästarna och deras fantastiska kunnande om kläder.

Kort sagt, jag har andats kläder från morgon till kväll i omkring 50 år. Coronakrisen har vänt upp och ner på hela världen och sätter vårt invanda liv på paus. Då måste jag också pausa i bloggandet känner jag.

Så förlåt mig kära vänner att jag nu drar mig undan och loggar ut. Men jag måste fundera över det som händer, smälta information och hantera det nya som allt detta med corona innebär. Men också för att ta chansen som pandemin faktiskt ger, att ta ett steg tillbaka och prova på ett påtvingat annat sorts liv. Att utforska det, och göra det bästa av det. Jag vet inte riktigt vad jag egentligen kommer att göra än, kanske läsa, organisera mitt liv i största allmänhet, skriva, eller ta upp målandet igen, jag vet inte, vi får se. Jag vet bara att jag måste zooma ut ett tag. Som en sittandes Tjuren Ferdinand under en korkek kanske, och lukta på blommorna ett tag, som krönikören Niklas Wahllöf beskriver det i DN idag. Men jag kommer tillbaka, förr eller senare, kanske t.o.m. förr om det bara är något jag måste dela med mig av till er.

Så håll i er i stormen vi nu går in i, ta en dag i taget, och var snälla mot varandra. All kärlek till er! ❤️❤️❤️

P.S. Skulle saknaden efter mina inlägg bli för svår 🙂 så kan jag rekommendera att titta tillbaka på mina gamla inlägg, på de som innehåller tips och knep om garderoben och styling t.ex. Många gånger är tipsen både praktiska och tidlösa och går därför att använda om och om igen. Här är länken till blogginläggen på tema! Välj där ämnet du vill läsa om, under respektive rubrik.

Lycka till! 🌸❤️ Vi ses snart igen!

*Inledningsbilden är ett foto av Lucinda Chambers, Fashion Director för Vogue UK, i sitt hem i Shepherd’s Bush.

Kläder kan ge dig kraft!

Den här undergångsstämningen som är lätt att känna i dessa pandemitider är inte särskilt produktiv, konstruktiv eller det minsta rolig. Många av oss som nu jobbar hemifrån eller bara håller oss hemma ändå, tänker till exempel inte igenom så noga vad vi sätter på oss. För vi tänker att det väl inte spelar någon roll. Det står inte högst upp på prioriteringslistan så att säga. Det är nästan som om man inte får ha det minsta roligt, för då fylls man av någon slags diffus skam och skuld. Sitta här och ha roligt och må bra när hela världen kämpar mot en farsot vi inte vet slutet på ännu. Fy skäms! Men mellan skräck- och ångestattackerna så får vi faktiskt ha roligt, trots all oro i världen. Vi får ägna oss åt lite sund eskapism, vi får skratta, njuta, skoja, och vi får fortfarande bry om oss vårt yttre. Vi får det.❤️

Så ta hand om dig och gör dig fin! 🌹🌸 Det gör bara gott. Meditera, eller gör något annat skönt för själen så tar du också hand om ditt inre. Gräv fram din finaste tröja, bär ett vackert smycke, sätt på ett milt och läckert läppstift, gör dig fin i håret, eller knyt en sjal om det om du har en dålig hårdag.

Du tar undermedvetet bättre hand om dig själv när din utsida är omsorgsfullt ompysslad. Om du jobbar hemifrån kommer du också att prestera bättre, för du tror dig själv om mer. Du behöver inte brassa på som MaxMaradonnorna på inledningsbilden, även om det visst skulle vara lite skojigare om alla tog i från tårna därhemma. Men om du så anstränger dig bara en smula så får du så mycket mer tillbaka, tro mig.

Att få distrahera oss från all oro runt omkring oss i världen ett tag är för övrigt säkert både nyttigt och skönt. Lever du dessutom med andra så gläder du inte bara dig själv, utan också de dina. Och dom kan göra detsamma för sig själva, och för dig. Vi behöver all positiv och kärleksfull input vi kan få nu, eller hur? Vi talar ju inte om några galastasser här utan vanlig, enkel ompyssling med vårt yttre, så att vi trivs bättre med oss själva och tillvaron. För så mycket påverkar våra kläder faktiskt. Läs mer om kläders kraft här.

Tyska designers och 50+kvinnor

När Angela Merkel som 50-åring blev ordförande för de tyska Kristdemokraterna CDU, ”uppträdde hon i okammad pottfrisyr, fotriktiga skor och säckiga blusar av DDR-snitt. En så illa klädd kvinna hade den samlade kritikerkåren inte sett maken till. Någon tyckte att hon liknade en hösäck eller mjölkflicka, vilket inte var menat som beröm. Denna topputbildade kvinna som haft Helmut Kohl som mentor var redo att leda Europas tyngsta land. Ändå kretsade samtalet om något annat: hennes hopplösa klädval.” (Ur DN den 19/2)

Innan 2005 hade Angela Merkel varit övertygad om att det yttre inte spelar någon roll. Hon hade ägnat en stor del av sitt vuxna liv åt att forska i fysik, och där var det hennes hjärna som hade betydelse, inte vad hon satte på sig.

Att det yttre spelar roll sjönk dock så småningom in för Angela Merkel, och till slut lät hon skräddarsy sina kläder hos designern Bettina Schoenbach. ”Dagstidningen Die Welt konstaterade häpet att ”plötsligt har Merkel glamour”. En lokaltidning tyckte att hon hade utvecklats från en ”larv till en fjäril”.

Stylingtricks & hårtips

Jag är inget fan av styling upp till tänderna, som damerna från bloggen Advanced Style visar på bilden nedan. Delvis kanske för att jag är svenskt måttlig. Men också och egentligen nog mest, för att jag tycker att det döljer människan där innanför. Kläder ska bära fram personen och inte tvärtom, anser jag. Här tycker jag att deras outfits tar över.

Ibland när jag ser en del outfits tänker jag att om hon bara (oftast en hon, men det händer också bland medvetna modemän eller hipsters) kunde ta bort det där eller det där, så vore det hela kanon. När det verkar för genomtänkt, för ansträngt, för matchat eller utstuderat kontrastbrytande, då tappar åtminstone jag intresset.

En outfit ska enligt mig inte vara utmattande att titta på, däremot intresseväckande. Man ska bli nyfiken på människan där innanför. Uppenbarelsen man ser framför sig ska smeka ögonen, inte attackera eller hoppa på. Outfiten får gärna innehålla överraskande element som poppar ut men ändå hänger ihop med resten. När en styling är i riktig toppklass stimulerar den inte bara ögonen utan också liksom våra sinnen.

Men jag tror dessvärre att kläder ibland används som sköldar, för att hålla omgivningen på avstånd istället för att bjussa på vem vi är. Särskilt när det gäller kläder eller accessoarer från lyxmärken. Louis Vuittonloggan är ett tydligt exempel på en statusmarkör snarare än ett personligt uttryck. I det här fallet är det oftast i form av en väska. Fast det kan funka om man väger upp väskan, den starka statusmarkören, med en personlig outfit i övrigt, en helhet som berättar någonting om människan där innanför.

Heja Lena, och bikerjackan

 

Har ni läst om Lena Endre i senaste Femina? I intervjun, som till viss del handlar om att åldras med värdighet, säger Lena 64 år att hon vill göra ett statement genom att inte lyfta sig. Tack Lena! Vi behöver förebilder som du. Vi behöver se ansikten som ditt som åldras naturligt, även om ditt utgångsläge nu råkar vara många gånger vackrare än många av oss andras. Det gör sin nytta ändå. Vi behöver fler kvinnliga förebilder som tänker och agerar som du, som höjer sig över rynkorna och åldrandet, som visar på något annat än ung och slät yta.

Det finns som bekant en annan verklighet också. Som en betydande del av befolkningen, bra mycket större än den unga gruppen, är smärtsamt medvetna om. Vi som befinner oss här behöver verktyg till hur vi kan förhålla oss till den allt rynkigare verkligheten, det oåterkalleliga och obarmhärtiga kroppsliga förfallet. Vår verklighet. Vi behöver kloka och riktiga förebilder när vi om morgonen möter vår egen spegelbild och där ser något helt annat än den släta, unga, photoshoppade metavärld som sköljer över oss dagligen från reklam och media.

Omstart – nystart

God fortsättning kära följare! 

Det känns skönt att starta om och börja år 2020. Jag vet inte hur det varit för er, men den sista halvan av 2019 var för mig personligen en prövningarnas tid. Först var det borrelia, och tätt därefter fick vi lunginflammation, både maken och jag. Tack och lov hade vi en sedan länge inbokad solsemester att se fram emot, och det höll modet uppe när det var som värst. Dagen innan nyårsafton gav vi oss äntligen iväg till Kapstaden, Sydafrika, bleka och hängiga, men friska nog för en utlandssemester. Det nya året startades med sol och skön sommarvärme som väckte våra kroppar och själar till liv igen. Det var en ljuvlig resa på alla sätt, som en härlig, njutbar dröm.

Färginjektioner

Feeling blue? Det är inget mot vad du kommer att göra 2020. ? Blått har nämligen utsetts till årets färg nästa år av Pantone. Färgföretaget kallar färgen för klassisk blå, men jag tycker mer att den liknar den koboltblå färg som får mig att minnas 90-talet, och särskilt då inredningsaccenterna. Minns du? Allt skulle plötsligt vara blått.

Näväl, gör dig alltså redo för att gå ett blått år till mötes…

Hållbarhet för hela slanten

Hållbarhet är på allas läppar nu. Det har du säkert märkt. H&M börjar t.ex. med kläduthyrning, köpsiten Zalando hjälper kunden att göra hållbara val, MQ tar ett nytt grepp om shopping för att möta kundens och hållbarhetens krav. Och fler kedjor och butiker lär följa efter.

DN kunde man den 20 oktober läsa en stor artikel om vilka utmaningar modeindustrin står inför.

”Vi har fyra gånger så mycket mer kläder i garderoben nu än på 1970-talet. Kläder har blivit så billigt. — Mode måste få existera, men vi måste minska dess klimatavtryck”, säger Charles Ross, som undervisar masterstudenter vid Royal Collage of Art i London och är rådgivare inom textilier åt det brittiska parlamentet. Han har också varit med och tagit fram rapporten Fixing fashion.

The Government must end the era of throwaway fashion. It should make fashion retailers take responsibility for the waste they create by introducing an Extended Producer Responsibility scheme for textiles and reward companies that take positive action to reduce waste.” / Utdrag ur Fixing fashion

”Hållbarhet är inte längre en trend, det är en norm” säger Louisa Smith, textilkonsult som föreläser och arbetar med att göra trendprognoser om modebranschen. ”Den största megatrenden just nu är att konsumenterna vill att företag ska vara ansvarsfulla. Konsumenter vill inte veta hur mycket vatten som sparats i processen eller hur många plastflaskor som återvunnits, de vill veta att varumärket är ärligt och trovärdigt. Varumärken som inte lever upp till detta får mycket dålig publicitet. Med sociala medier kan ett varumärke sänkas på sekunder”, säger hon.

Fästingfritt, boho chic och mönstermix

Tillbaka till livet, känns det som. För er som inte haft borrelia säger jag bara, akta er för fästingar!!! Och för er som har haft borrelia behöver jag inte säga någonting, ni har min fulla sympati, och jag vet att ni kommer att hålla er så långt ifrån fästingar som möjligt för all framtid. Fy farao, vilken hemsk sjukdom det är, man är ju helt borta. Jag har inte orkat någonting, har inte kunnat jobba. Yrsel och orkeslöshet plus ett hjärta som rusar ibland skulle kanske ha kunnat gå att jobba med, hjälpligt. Men värst av allt var hjärndimman, jag kunde inte tänka klart. Kunde inte fokusera, och orkade inte genomföra någonting som krävde lite tankeverksamhet. Allt gick som i ultrarapid, och jag tänkte mörka tankar. Trodde jag höll på att gå in i en depression. Hemskt. Men nu har jag tagit antibiotika ett tag och tankarna har börjat klarna och ljusna, och orken har börjat återvända. Trots denna grådag som det är idag, så lyste de tilltufsade höstfärgerna med en ny kraft för mig, på morgonens hundpromenad. Så härligt att vara ute ur värsta dimman! Tack Alexander Fleming för att du glömde att städa undan dina stafylokockodlingar! Så att det till världens stora glädje kom att bildas mögel på odlingarna tills du kom tillbaka. Världens bästa mögel! Se där vad lite glömska kan åstadkomma. Det är ju alltid en liten tröst för oss 50-plussare.?  

Woodstock 50 år

Mitt i den värsta dimman lyckades jag samla ihop mig och pallra iväg med tre goda vänner på en hyllningskonsert för Woodstock 50 år, något som var inbokat sedan länge. Under dessa händelselösa dagar i dimma, innan min läkare kunnat hitta orsaken till mitt mående, hade jag bara för att överhuvudtaget göra någonting lyckats knåpa ihop en blus av resttyger och lite annat, så jag var väl förberedd. Man har ju inte ett passionerat klädintresse inte för intet! ? Det var lite kul att klä sig på hippietema kvällen till ära, nu när jag hade tiden. Jag kombinerade blusen med en svart pälsväst, silversmycken, utställda svarta byxor och silverboots. Trés boho chic, eller hur?

Ta plats, eller inte

Inledningsbild; Jennifer Lopez i Giambattista Valli

Gianfranco Ferré -93. 

Det här med att ta plats, är en laddad sak för oss kvinnor. Och kanske har vi det alldeles särskilt tufft, vi svenska kvinnor. Sveriges ack så irriterande och begränsande jantelag regerar dessvärre fortfarande över hur vi förväntas uppträda. Men inte bara det, vi har många andra barriärer att slåss mot, både egna inre som yttre, hårt dömande åsikter, både bland andra kvinnor, men kanske främst bland män. Det kunde inte minst Sara Danius intyga, som alldeles för tidigt gick bort i den gångna helgen.

Åsa Beckman skriver så fint i DN.

”Sara Danius var ett perfekt exempel på visibility, den självklara synlighet som den amerikanska författaren Susan Faludi beskriver som så provocerande för många män. Danius hade en kombination av intelligens, social kompetens plus visuell lyskraft som kvinnor oftare har och som vår tids mediala offentlighet älskar. Andra, precis lika fåfänga, manliga ledamöter visste att detta kunde de aldrig tävla med. Inte undra på att de knöt näven i frackbyxan.”

Sara Danius visste sannerligen hur man tog plats. Hon gjorde avtryck, och lämnar ett stort tomrum efter sig. Starka, modiga Sara visste hur man drog nytta av klädernas kraft, och det är något vi som fortfarande är kvar här, kan lära oss någonting av.

Broschens återkomst, och Jackie O.

Broschen har behandlats lite styvmoderligt de senaste 50-60 åren. Den har bubblat och försökt att komma i ropet igen, men inte fått någon vidare genomslagskraft. Tills alldeles nyss. Plötsligt är broschen överallt! Det googlas flitigt efter broscher, och då särskilt i form av en spindel. Och detta enbart för att den brittiska Högsta domstolens ordförande, Lady Hale, uppenbarade sig häromveckan med en gigantisk spindelbrosch i blickfånget på sin svarta klänning. Spekulationerna började omedelbart dugga; vad kan hon egentligen mena med att sätta på sig en sådan stark symbol under ett så viktig politiskt avgörande?

”Weaving spiders come not here’, ’Oh, what a tangled web we weave when first we practise to deceive”, etc…. What could Brenda Hale be telling us with her AMAZING giant spider brooch…? undrade t.ex. Anna Girling på twitter.

En annan person tolkade Lady Brenda Hale’s minst sagt iögonfallande smycke som en metafor för en politisk omvälvning.

Jag läser på nätet; ”Spindeln kan uppfattas som läskig eller farlig, men står även för kreativitet och kraft. Spindlar kan representera vishet, fruktbarhet, harmoni och balans”. Hm…

Kostymer, tröjor och hållbarhet

Så här års mellan två säsonger kan det vara lite knepigt att hitta rätt i klädseln, eller hur? Sommarplaggen känner vi oss lite klara med, material som linne t.ex. känns för skrynkligt och ostrukturerat. Nu vill vi klä upp oss lite mer, med en striktare och mer polerad look. Eller…?

Kanske är det inte många av oss som direkt längtar bort från värmen, men åtminstone liiite svalare väder vore nog ändå skönt att få, så att vi definitivt är inne i något mer höstlikt. För då vet man i alla fall vad man ska sätta på sig, eller hur? Övergångarna är som alltid kritiska.

Kostymer översvämmar våra butiker, och varför inte slå till på en färgglad i år? Rosa kanske? Kostymen får en att känna sig både klädd och mer strukturerad i ett nafs! (Bilder från DV)

Höstmode och läsglasögon

Jag är hemskt ledsen att ni fått vänta så länge på ett nytt inlägg. Men nu är jag tillbaka igen, efter en sommar som helt uppslukat mig. Härligt, intensivt har det varit, vi har bl.a. blivit med växthus! Det är underbart att sitta där bland tomater, kryddor och blommor, alldeles särskilt när regnet faller utanför. Ser fram emot nästa sommar då vi redan under den tidiga våren kommer att planera allt härligt som vi kan odla där.

Men nu närmast är det en höst som väntar.

Hösten 2019

Många spännande trender rullar in på modescenen, och en hel del gammalt kommer tillbaka. Inget av det nygamla kommer jag personligen att anamma. Var sak har sin tid, resonerar jag, och upprepningar göra sig sålunda icke besvär. Så varken långa caper, punkinspirerat mode, 80-tal, grunge eller gotiskt kommer att släppas in i min garderob. Jag hade min beskärda del av det under tidigt 80-tal och det får räcka. En svart, vadlång cape med starkt turkosgrönt foder, mörkt brunröda läppar och ett hennarött spretigt hår med ljusare slingor i à la engelsk apelsinmarmelad väckte oväntade känslor hos ett par unga pojkar på en nattbuss, vill jag minnas. Jag klev ombord som den 20+åring jag var, på väg hem från krogen, och de unga pojkarna viskade till varandra när jag passerade; Vilken rugguggla! ? Ja, jösses. Och jag som tyckte att jag var så fin!

Elie Tahari, Audrey och Gunilla Pontén

(foto: MaxMara)

Semestertider är det, men bloggandet fortsätter ändå, om än kanske lite mer sällan. Idag handlar bloggen om tre personer och deras kläder.

Först ut, Elie Tahari.

”Clothing should be quieter than the woman so that her true beauty can shine through”.

Elie Tahari

En devis jag gärna skriver under på.

Elie Tahari, israelisk designer bosatt i New York, gör sofistikerat prêt-à-porter-mode. Hans kollektion från 2012 måtte gått till modehistorien. Många ooh, och aah sägs ha hörts bland publiken när showen gick av stapeln, och det är lätt att förstå. Visningen är i mitt tycke en fullkomlig dröm, så vacker att man nästan börjar gråta, och den tål att visas om och om igen.

Voilà, här är den!

Skjortklänning, espadrillos och studenten

Har ni upptäckt skjortklänningen än? En användbar och lättburen klänning som funkar utmärkt till vardags, och även till fest om materialet är av det lite festligare slaget.

Jag själv har flera stycken i garderoben, en i svart poplin, en beige i lin, en röd i poplin och en rödvitrandig i enklare bomullstyg. Dom är lite lagom så där, man känner sig inte för uppklädd och inte för slafsig i den, och klänningen går att anpassa efter tillfället med hjälp av vilka skor du väljer till. Sneakers, någon form av boots, stövlar, sandaler, sandaletter, ballerinor eller espadrillos, allt funkar till. En gångbar klänning som gjord för att packa med på semestern och klä upp eller ner sig i, som man behagar. Balenciaga sägs vara den som år 1939 först lanserade den s.k. skjortblusklänningen, men mode blev den inte för den stora massan förrän på femtiotalet.

En skjortklänning kan se ut nästan hur som helst, enfärgad, mönstrad, lång, kort, tunn, i kraftigare tyg, löst hängande eller mer skräddad, långärmad, kortärmad, ärmlös. Man kan med allra största sannolikhet hitta sin favorit.

På spaning efter en stil som är DU

Säkert har ni samma erfarenhet som jag, att man kan beundra stilar och dras till stilar trots att de inte alls passar en själv. Själv har jag en fäbless för sent 50-tal till en bit in i 60-talet. Jag tycker att det är ursnyggt!

Jag kan titta i timmar på den tidens ultrachica outfits. Men provar jag själv sådana kläder ser jag hopplöst tantig ut, inte alls sådär flott och tjusig som modellerna på bilderna. Kan också bero på att kvinnorna alltid är hypervackra. Men det är inte bara det. Stilen är inte jag. Helt enkelt. Den passar den svala, superkvinnliga typen an kvinna, som rör sig elegant och världsvant i mondäna miljöer. Så det är bara att avstå från att anamma stilen, och avnjuta den som vacker konst istället. Och faktum är ju att stilen inte passar något vidare in i nutiden heller. Det hjälper.

Men visst är det ändå lite frustrerande och vilseledande? Man skulle ju önskar att det bara vore att följa ens hjärta så blir allting rätt. Men så enkelt är det ju dessvärre inte. Vi måste lära oss att avstå, för någonting bättre. Såsom livet i övrigt. Vi kan inte bo överallt i världen, vi måste välja land. Vi kan inte vara gifta med alla härliga män på jordklotet, vi kan inte äta alla rätterna på menyn under en kväll på restaurang, vi kan inte inreda vårt hem med alla tänkbara stilar på en gång, vi kan inte jobba med alla jobb vi tycker verkar intressanta… Ja, ni fattar. Vi måste välja. Och detta gäller alltså också för klädstilar.

Camp, vårmode och shoppingskam

Metgalan

Cardi B på årets Metgala i New York

Instagramkontot yalebooks förklaring av Camp, att vi i lögnen ser sanningen.

När du inte trodde att det kunde bli galnare, så blev det just det. ??
Natten till tisdagen var det dags för årets mest prestigefyllda modegala, The Met, att gå av stapeln.

”Met-galan arrangeras varje år på Metropolitan Museum of Art i New York, och syftet med den glamorösa tillställningen är att samla in pengar till Metropolitans kostym- och modeavdelning. Varje år tilldelas välgörenhetsgalan ett tema som också blir klädkod för den glammiga festen – och detta året var ledmotivet ”Camp: Notes on Fashion”. En överdriven, kitschig och ironisk klädstil som ofta förknippas med gayrörelsen. Essensen är kärleken till det onaturliga, påhittade och överdrivna, och stilen uppmuntrar till att flytta fokus från det allvarsamma och i stället fokusera på det lekfulla.” (text: Elle)

Detta bildspel kräver JavaScript.

En kavalkad av otroliga kreationer. Roligt, galet och säkert väldigt underhållande för de som var där. Det hela är förstås ett spektakel och tänkt att chocka/roa publiken och ge den något att beundra eller förundras över. Och det kan man ju säga att de lyckats med.

Som omväxling kan det kanske vara skönt att se lite mer sansade outfits. Kolla in 50+Mode’s instagramkonto där jag samlat ett fint axplock från kvällen…

Plötslig vår, brittiska örhängen och Balenciaga

Ibland vänder sinnesstämningen på bara ett par minuter.

Efter en härlig dag i det vackra vårvädret bland körsbärsträden i Kungsträdgården i Stockholm, i mina absoluta favoritörhängen från Toolally, så kom jag hem och ser då i spegeln att bara pluppen man sätter i hålet i örat, fanns kvar i ena örat. Hela den färgglada örhängesbiten i acrylmaterial var borta!

Det enda av mina älskade örhängen från Toolally som är kvar.

Jag blev både ledsen och smått irriterad. Så mycket som jag älskar och använder dessa handgjorda brittiska örhängen så insåg jag att jag skulle behöva skicka efter ett par nya från England. Det var bara så. Och det störde mig. Dels skulle jag inte kunna använda örhängena dagligdags som jag brukar, medan jag väntade, och dels är de inte heller helt billiga, särskilt med tanke på hur högt pundet står och hur dyr frakten är. Men jag skulle bli tvungen. För när någonting är helt rätt så är det.

Blair Eadie, färgfestival och mogna svenskor

Bloggaren och megainfluencern Blair Eadie har åtminstone 1.1 million Instagramföljare, 217,000 Facebookföljare, 53,000 Twitterföljare och 3.1 million månatliga besökare på Pinterest. Siffrorna är ifrån i höstas, så de har med säkerthet ökat.

Det är lätt att förstå hennes genomslag. Hennes stylingmuskler är verkligen i fin form. Hon stylar lekfullt, skickligt, personligt, fingertoppskänsligt, vackert och modigt. Hyperinspirerande! Så fort jag ser en av hennes outfits vill jag genast rusa till min garderob och sätta ihop en ny outfit. Hon har en förkärlek för starka färger och ränder, men blandar också in mjuka toner och milda uttryck emellanåt.

Läckert är bara förnamnet.

Köpenhamn, lykke och kvinnlig kraft

Mitt ❤ klappar för Köpenhamn. Hade jag inte satt mina bopålar i Stockholm så hade jag förmodligen satt pålarna i den danska huvudstaden.

Som 19-åring tog jag jobb som aupair där i 6 månader, i en svensk-dansk familj. Den då lilla 3-åriga Hanna som var dottern i huset tyckte inte om mig. Hon tyckte jag skulle åka hem igen. Det lät hon meddela ca. 10 ggr per dag de första 3 månaderna. De tre sista månaderna sa hon den stackars lilla, att jag måste stanna, att jag fick inte åka hem till Sverige igen. ❤

Trots den lite kärva och omtumlande starten kom jag att trivas väldigt bra där, och då särskilt med själva Byen. Det är någonting med den staden, den har en air som jag trivs i. En lätthet, en livsglädje, en värme. I Köpenhamn finns till exempel ingenting som heter rusningstid, man myllrar bara under ”myldretiden”.?

Och nu har det ”bevisats” att danskar har en förmåga att pumpa ut det väsentliga ur livet, på ett unikt sätt.

”En tid pratades det bara om Hygge, det danska ordet för mys. Amerikanerna var som besatta av att leva efter det danska ordet. Men nu har det riktat all sin uppmärksamhet till ett nytt begrepp – nämligen Lykke. Lykke är den danska motsvarigheten till lycka och nu vill hela USA leva sina liv efter den ”danska lyckan”. Det har även kommit en bok på ämnet, ”The Little Book of Lykke”, från Meik Wiking som även har skrivit en bok om Hygge. Boken handlar om hur man ska göra för att leva som en lycklig dansk. Detta är kanske ingenting nytt för oss då Danmark bara ligger ett stenkast bort, men det kan vara värt att påminna sig själv om de fem delarna till lycka.”, står det att läsa i Metro.

Spanjorskor, fransar och Karl

Just hemkommen från Malaga, Spanien. Hämtade lite sol och inspiration. Underbart. När vi satt och åt lunch på en uteservering studerade jag spanjorskornas klädstil och noterade att de klär sig rätt lika överlag, det är inte mycket som sticker ut. Det är snyggt, välklätt och citychict för hela slanten. Mycket svart, camel, oliv, eller vinrött. Alltid snygga i håret, välmake’ade åt det tunga hållet, smyckade gärna i guld, helst i solglasögon antingen på näsan eller burna som ett diadem, dressade skor eller stövletter, så gott som alltid med en hög klack. Kvinnligt, rätt tungt, aldrig mjäkigt, nästan alltid konventionellt med en exklusiv framtoning. Och så mycket sjalar.

Vårmode, höstmode och mönsterbonanza

Nu är vi mitt inne i oxveckorna. Sängen är väl aldrig så skön som så här års när väckarklockan ringer. Det börjar bli gruvligt tröttsamt att bylsa på sig plagg efter plagg varje gång man ska gå utanför dörren. Men vi måste hålla ut, bara lite till. För bakom krönet väntar sen våren…

Men först… höstmode!

Stockholms Fashion Week har just gått av stapeln och visat modet för hösten. Det kanske inte känns så lockande att titta på. Först vill vi ju klä oss i uppiggande vår- och sommarkläder. Men gästerna till visningarna orkade iallafall spänna musklerna med inspirerande outfits. Spana in mina favoriter här under. Kanske kan du få några idéer.

I REA-tider

By ,   No tags,   0 Comments
I REA-tider

God fortsättning!! ?

Ett nytt år har börjat. Välkommen 2019! ✨

Som alltid så börjar det nya året med massvis av reor i butikerna. Det är härligt för den som vet vad hon eller han söker. Men med rea-tider är det också frestelser överallt. Butikerna slåss som bäst om vår uppmärksamhet och våra surt förvärvade pengar. Det kan vara svårt att stå emot reafynden som pockar på ens uppmärksamhet och i kör ropar köp mig, köp mig! Det krävs både en och två kraftansträngningar för att hålla huvudet kallt och inte falla för frestelsen, de gånger man inte är ute efter att handla.

Det säkraste sättet för att inte falla dit är förstås att inte besöka någon affär alls. Allra minst online, där ett enkelt knapptryck utökar vår garderob i ett nafs. Många gånger utan att vi ens fattar hur det gått till.

Jag har stor förståelse för alla som ibland klickar hem, eller får med sig ett felköp hem från butiken, eller om inte fel så åtminstone drar på sig ett ”överflödesplagg”. Jag kämpar själv med att stå emot alla frestelserna, så att jag kan fortsätta att hålla garderoben överskådlig och luftig. Det är minsann inte så lätt med alla reor som avlöser varandra, under året.

Sara Danius mod

Tellclothes. Som namnet antyder så förstår man att jag med mitt företag har fokuset inställt på kläder och signaler, d.v.s. vad kläder kan berätta för omgivningen.

Ibland är signalerna tydligare än andra gånger. Som t.ex. när Sara Danius gör entré på Nobelfesten 2018. Wow kan man säga! Som en maffig ceriserorange smocka skrider Sara Danius nerför Stadshustrappan och höjer ribban på tillställningen flera snäpp, samtidigt som hennes uppenbarelse fräser bort all ängslighet och tråkighet i salen.

Margiela på Artipelag

Häromdagen var jag och en god vän ute på Artipelag och såg utställningen ”Margiela – åren med Hermès”. Belgiska Martin Margiela är ju känd som en nytänkande och lite uppstudsig designer som gått på tvärsen mot modevärldens uppblåsta inramning och system som bygger på ständig förnyelse. Vem minns inte hans ikoniska blanka märke, en vit bomullsbit helt i avsaknad av modehusets namn, som väckte sensation på 90-talet.

En mandarinand och andra färgglada kombos

En förrymd Mandarinand har oförhappandes dykt upp i Central Park i New York. Det är ett mysterium hur den har hamnat där, eftersom mandarinänder mest existerar i Östasien. Newyorkare och turister samlas runt Turtle Pond där den mest uppehåller sig, för att få syn på den ovanliga fågeln med den vackra och färgstarka fjäderdräkten.

Tar man en närmare titt på andens fantastiska fjäderdräkt i lila, ockra, vinrött, rost, ultramarin och smaragdgrönt så blir i alla fall jag inspirerad till nya färgkombos i framtida outfits. Naturen är många gånger överlägsen den mänskliga fantasin med sina mästerliga färgexplosioner.

Här är andra färgstarka djur för inspiration så här i mörka november.

Vår tid är nu

”Ska man nämna att man besväras av vallningar? Ska man nämna det pockande behovet av hörapparat? Ska man nämna att man sörjer den yngre, nu försvunna, åtrådda kvinnan man en gång var?
Ska man prata om hur jublande härligt det är att ha tillgång till hela sitt jag?

Svaret är ett rungande Jaa, det ska man! Vi finns, och vi behöver vara förebilder för varann. ???❤️

DN:s Åsa Beckman kan vara en. Läs hennes artikel i DN Söndag idag.”

Så skrev jag i ett inlägg på Facebook efter att ha läst Åsa Beckmans stora artikel ”En kvinnas väg” i DN i söndags.

Fantastisk illustration av Stina Wirsén, hämtad från DN.

Det är nu det händer.

Den mogna kvinnan börjar alltmer synas och ta plats i tv, tidningar, reklam och sociala media. Plötsligt hamnar VI i centrum, både här och där, och det är helt underbart att få vara med om. Hittills har vi dock bara funnits med i sammanhang där fokuset ligger på klimakteriet. Men det är vackert så, väldigt vackert.

DN har de senaste veckorna återkommande skrivit om klimakteriet på sin Insida, Åsa Beckmans skrev den redan nämnda artikeln, och SVT visar nu Malin Jacobson Båth’s ”Klimakteriet – det ska hända dig med” i två delar. Och detta kort efter att Kroppshets just visats på TV, som jag skrev om i förrförra inlägget som handlar om att vara kvinna över huvudtaget. Och i dagens DN på nätet möts författaren Elisabeth Åsbrink och Marina Benjamin (författaren till boken ”Mellantid”) i ett samtal om klimakteriet.

Hösterbjudande till gamla och nya kunder!

Hösten är här och det börjar bli dags att se över garderoben inför den kalla säsongen. Tycker du att det är svårt att rensa och planera garderoben på egen hand så kommer här ett erbjudande för både dig som är gammal kund och för alla nya kunder som bokar en tid under oktober månad.

?? 20% rabatt på alla tjänster hos Tellclothes oktober månad ut❣️??????

Boka din Garderobsrensning, Färg & Stilanalys eller någon av de andra tjänsterna senast den 31 oktober till detta fina erbjudande. (Konsultationen kan genomföras när som helst under 2018, mån-fre 9-18. Obs! Gäller ej presentkort! )

 

Prisexempel med rabatt:   (ord. pris inom parentes)

Färg & Stilanalys  1.280:-  (1.600:-)

Färg & Stilanalys inkl. Personlig Guide*  2.080:-  (2.600:-)

Garderobsrensning à 2,5 tim. inkl. Färg & Stilanalys  3.040:-  (3.800:-)

Garderobsrensning för återkommande kunder  (dvs. ingen Färg & Stilanalys behövs)  960:-/tim.   (1.200:-)

 

Ring eller skriv och boka din tid idag!

070-8989346 / info@tellclothes.com

Hjärtligt välkommen! ???

Kroppshets vs. mångfald

Det är mycket med kroppen just nu. Har ni märkt det?

Från Rihannas Savage x Fenty underklädesshow helt nyligen med modeller i alla tänkbara storlekar, former och färger där Rihanna menade på att ”Alla kvinnor är gudinnor vilken kropp man än har” till Mia Skäringers viktiga kortserie ”Kroppshets” i tre delar som visas på SVT Play nu.

Kanske är det en naturlig uppföljning på Metoovågen från förra hösten. Eller också är tiden bara inne för oss kvinnor att äntligen få en sundare syn på vår kropp, och bli mer immuna mot marknadens påtryckningar och eviga propaganda, för att inte säga hjärntvätt om att vi kvinnor inte duger som vi är. Skönhetsindustrin tjänar enorma summor på vår osäkerhet om hur vi ser ut och på vår ängslan om att vi måste blir snyggare, smalare och yngre för att duga.

Mia Skäringer tittar närmare på det här med kroppshets i serien med samma namn på SVT.

Retorikexperten och medieprofilen Elaine Eksvärd reagerade så här efter att ha sett Mia Skäringers program:

”Häpnar, skrattar och gråter. Gråter för talet till dotter av denna sjuka tid, sekvensen i skogen. Vill höra mer. Vill stå i skogen och gråta bort all kroppshets man haft inom sig. Sen skäms jag, som bara den. Av att jag varit hetsig. Inte avsiktlig, men ändå, hetsig”. Hon syftar på hur hon själv velat visa i sociala medier hur hon tränat hårt på gymmet, för att visa att hon är ”modern” och att kvinnor visst får ha muskler. ”Spänt biceps i ett bra skuggljus, men hållit in magen av bara fan. Eller stått sådär snett så man ser lite ”midjigare” ut. Sen har jag bjussat på lite valkar veckan senare (man måste ju balansera det hela, ”superwoman” måste vara mänsklig för tusan..) och sagt att ”jag älskar mig som jag är det borde du med”. Någon sa att det där var väl ingen svår mage att älska, men jag svarade inte på det”, fortsätter Elaine Eksvärd. Hon skriver att hon skäms över svettiga selfies med texter som ”Nästan tillbaka efter graviditeten”, och beskriver dem som hennes bidrag till kroppshetsen.

2 Emmor, 1 Cindy och 1 Alexandria

Emma 1

Häromkvällen såg jag filmen Domaren, med Emma Thompson som domaren Fiona Maye. En intressant film som visar en liten skärva av hur komplexa livets frågor kan vara. Men det allra största med den här filmen är Emma Thompson. Alltså… vilken makalöst fantastisk skådespelerska hon är!!! Jag blev helt tagen av hennes rollprestation. Hennes väsen sitter fortfarande kvar på näthinnan fastän det har gått flera dagar sen jag såg filmen. Så jag uppmanar er att gå och se den. Gör det bara! Om inte så för Emmas skull. ♥ Får hon inte en Oscar för denna prestation så vet inte jag.

Läs SVT’s recension av filmen här.

Så underbart det också är att se en 50+kvinna i en sådan tung huvudroll. Jag njöt i fulla drag. Mera sånt! Vi behöver bra förebilder. Eller förebilder överhuvudtaget, som visar att vi inte är osynliga. Vi finns, vi mogna kvinnor! Och vi är häftiga! Emma Thompson är 59 år och är en fantastisk förebild för oss mogna kvinnor. Så värdig. Så magnifik.

Dags att sluta be om ursäkt för sig

Det var länge sedan jag skrev. Ledsen att ni har fått vänta, men tiden bara sprang iväg efter semesterns slut. Nu är jag tillbaka i stan och livet har återgått till sin vanliga lunk. Härligt, även om jag njöt i fulla drag av sommarledigheten.

Känner ni som jag, att man ber mindre och mindre om ursäkt för den man är med åldern? Ja, varför ska man någonsin göra det kan man ju undra. Men har man nu gjort det under någon period någongång i sitt liv så är det glädjande och befriande att känna hur man kan kasta av sig den fånigheten mer och mer ju äldre man blir.

Igår bar jag min väldigt röda kappa med ett par lika röda, vida byxor med en svart och figurnära topp under, tillsammans med silveraccessoarer. Folk tittade när jag gick gatan fram och jag tänkte för mig själv, Ja, titta ni, det får ni gärna göra. Jag har inget att skämmas för.

Mitt (alldeles eget) Afrika, och höstmodet 2018

Hej så här mitt i sommaren! Hoppas ni har det bra, i värmen.

Själv gör jag inte många knop. Jag njuter bara av denna rekordsommar genom att rekordslappa. Men en sak har jag i alla fall gjort.

Jag har inrett Mitt-alldeles-eget-Afrika-rum i en gammal brädgård vi har på vår lilla Sörmlandsgård. Rummet i det gamla vagnslidret går att öppna åt två håll så att en välbehövlig bris kan strömma in och ge rummet en behaglig temperatur. Rummet iordningställdes tack och lov innan supervärmen slog till, och är nu en mycket populär tillflyktsort när värmen är alltför smäktande.

Instagramkonton

Ja, vad säger man. Varmt så det förslår. Sommaren kom tidigt i år. Molnfri himmel dag efter dag. Vecka efter vecka. Tills den 2 juni då fotot ovan togs. Och då var det ju inga jättemoln att tala om direkt.

Behovet av svala kläder är ständigt överhängande. Sverige förändras. Plötsligt ges det plats för daglig njutning i vardagen. Och att ”bara vara”. Så underbart, och så välkommet. Så ovanligt för den lutherskpiskade svensken. Det är med ens lekande lätt att förstå att boende runt medelhavet ibland låter husen förfalla, medan de hellre tar sig en siesta, sippar på ett glas vin eller en mer läskande och kall drink, i en sådan här värme. Och värmen vi har haft den senaste månaden är väl bara en västanbris jämfört med deras värme, och framför allt längden av den heta perioden…

Man tänker sämre i värmen, hjärnan sackar visst efter redan vid 25 grader. Man blir mer utav ett djur när det är varmt. Man söker upp skuggan, man dricker vatten, man vilar. Och man skriver definitivt inte en blogg.

Men nu har det blivit lite svalare. Och hjärnan har vaknat upp en smula.

Ig-konton

Jag mottar med jämna mellanrum information om olika modesajter och tips på olika Ig-konton, att följa. Det är dock inte många jag gillar. Det finns inte så många modesajter och instagramkonton för 50+are, och speciellt inte i Sverige.

Överlag när det gäller ig-konton så tänker jag på dissonansen mellan den bild som målas upp och den verklighet som finns bakom, och undrar hur långt de ligger ifrån varandra. Hur påverkar det oss att dagligen matas med glossade bilder? Hur påverkar det unga tjejer? Många unga tjejer mår tyvärr rätt dåligt idag. De tror att de måste vara perfekta. För så ser ju instagramkontona ut. Allt fokuseras på ytan. Ouppnåeliga ideal visas upp, fixade med uppiffande filter så att vi kommer riktigt långt ifrån verkligheten. Ett besök på kommunens badhus råder på nolltid bot på perfektionsångesten, jag lovar. För DÄR får man se verklighetens kroppar och människor av alla tänkbara modejanger! Så dumt det är, så infernaliskt dumt det är med alla miljontals luftslott som det snickras på i sociala media. Och så enögda de är! Ingen variation! Så mycket onödigt lidande de här snäva illusionerna för med sig. För VEM gör vi egentligen allt detta för? Vi binder ju ris åt egen rygg när vi hjälper till att trissa upp den perfekta och fixade ytan i bästa Kardashianstil.

Rätt ouppnåeligt det med, men ni förstår nog ändå vad jag syftar på. 🙂

Laddade klackar, färgers påverkan och kläders kraft

Så har vi äntligen fått värme och sol, och det ordentligt! Ena veckan var det fortfarande vinterjacka som gällde, och vips så blev det badväder! Här svänger det snabbt minsann, så här i hänryckningens tid. Längtan efter en ny sommarklänning är stor.

Klackdebatt

Intressant att följa den senaste tidens debatt i DN om höga klackars vara eller icke vara.

En Nicole Valencia startade diskussionen med brasklappen ”Att bära högklackat är att acceptera kvinnoförtryck.” På det kom sedan ett svar som försvarade de höga klackarna, och sedan följde ett par till inlägg. Debatten går att läsa i sin helhet i DN 

Jag tycker dock inte att man behöver ta ställning för eller emot.

Dels kan man väl få växla om efter humör och tillfälle, och dels är man väl bara ett offer om man bär höga klackar mot sin vilja, eller trycker på dom fastän man inte kan gå i dom, av olika anledningar, t.ex. för att det gör förbaskat ont.

Powerdressing nu och då

Knytblusen. Den senaste tidens mest omtalade klädesplagg här i Sverige. Intressant att se hur den går från en rätt föraktad och ohipp tantblus till en politisk symbol för feminism och solidaritet med Svenska Akademins ständiga sekreterare, Sara Danius. Man knyter blusen, man knyter näven.

Susanne Ljung kallar knytblusen för ”smått genialisk då den både döljer och framhäver bäraren på samma gång. Den gömmer huden, men ger personligheten svängrum”, som hon säger i DN’s senaste lördagsmagasin. Själv är jag inte så förtjust i att bära just knytblusen, då jag lätt känner mig instängd i plagget, åtminstone om knuten stängs högt upp under hakan. Men jag tycker att blusen har ett härligt och starkt statement.

Knytblusen har vi Yves Saint Laurent att tacka för. Han snodde den med all säkerhet från mansgarderobens plastronger, kravatter och slips. 1962 såg den sitt första ljus, och på 70-talet blev den yrkeskvinnornas motsvarighet till männens skjorta och slips.

(Knytblusen på inledningsbilden kommer från Ellos)

Äntligen vår, i kostym och röda läppar

Det sägs att våren i år är den senaste våren på hundra år. Men nu äntligen har vi gått in i vårblommornas tid!

Och som alltid när våren är på ingång så blir behovet att se över garderoben överhängande. Läser i DN en artikel om en undersökning om svenskarnas garderob, som Yougov gjort på uppdrag av Myrorna. De har listat tio anledningar till att kläder ligger oanvända.

  1. De är fel storlek 45%
  2. Jag har tröttnat på dem 27%
  3. Jag har glömt bort dem 25%
  4. De passar inte längre min stil 21%
  5. Det var ett felköp redan från början 15%
  6. Omoderna 14%
  7. Trasiga 13%
  8. Opraktiska 9%
  9. Jag har många likadana 8%
  10. De är fula 8%

Hur har du det själv med garderoben? Behöver du rensa? Tips på hur man bäst gör en garderobsrensning har jag skrivit om flera gånger. För att undvika att bli tjatig skriver jag inget mer om det nu, utan här kommer istället är en länk till de tidigare inläggen.

En enorm influencer, fadosång och gult

Det är fantastiskt att få vara med om den här tiden då man inte behöver vara ung, oprövad och slätansiktad för att nå ut till massorna. Man kan till och med få vara gammal, riktigt gammal. Och den starkast lysande stjärnan på den åldrade seniorhimlen måste väl ändå vara 96-åriga Iris Apfel. Hon är enorm! Snacka om influencer!!! ALLA vet vem hon är. I alla åldersgrupper.

Trots att det redan har skrivits spaltmetrar om denna unika stilikon så kommer här ännu ett inlägg. Nu när hon t.o.m. har fått en Barbiedocka gjord efter sig! Samt 5 stora skyltfönster på Bergdorf Goodman i NY som tillägnas henne och hennes personliga och eklektiska stil, inför boksläppet av Iris Apfel – accidental icon alldeles nyligen.

Hon är verkligen ENORM, denna oefterhärmliga 96-åring!

Byxlängder och såpbubbledrömmar

Det var inte så länge sedan som när man talade om en byxa, så menade man en byxa i fullängd. Det var liksom det första man tänkte på. Nuförtiden i modet fungerar ordet byxa som ett gruppnamn för många olika varianter där benlängden kan åka upp eller ner på benet. Det finns culotter, ankelkorta byxor, slacks, capribyxor, bermudasshorts osv. Det är ingen ny uppfinning, olika byxlängder har funnits sedan kvinnan började bära byxor. Och även innan det, i herrgarderoben.

 

Gammal bild med olika byxlängder. Saknas gör både den ankelkorta byxan och culotten, till exempel. Men ändå.

Med culotternas intåg för några år sedan börjar det verkligen hända saker med kvinnomodet. Inte alla gillar culotterna dock, framför allt en hel del män rynkar på näsan, har jag förstått. Men många kvinnor har insett fördelen med att leka med olika byxlängder, för att variera silhuetten.

A Shooting Star vid 50+

Det började med ett telefonsamtal för drygt ett år sedan från en för mig då helt okänd Annica Liljeblad. Hon berättade att hon hade läst min blogg och gillade den och vad jag skrev om oss 50+kvinnor. Hon sa också att hon behövde stärka sitt varumärke i sin nya jobbkarriär som hon gett sig in på som 50+are, och att hon gärna skulle vilja ta hjälp av mig med det. Hon hade även en vag idé om ett samarbete.

En mycket sympatisk människa, tänkte jag redan då, när jag hörde rösten i andra änden. En röst full av liv och lust. Hennes entusiasm smittade av sig på mig, så när hon frågade om hon fick bjuda på en lunch så kunde jag inte motstå att tacka ja. Fast jag inte visste någonting om henne, denna främmande människa som just ringt upp mig.

Ingen CW, couture, bli sedd och årets Ellegala

Kanske förvånar det er, men jag har ingen Capsule Wardrobe. Trots allt snack i media och här i bloggen på sistone, om begreppet.

Säkert är det lätt att tro att bara för att man jobbar med kläder och styling så har man en perfekt CW där varje plagg är ytterst medvetet utvalt. Så är det alltså inte för alla. I mitt fall på beror det förmodligen på att jag är för ombytlig, att jag älskar alla mina olika plagg för mycket, och för att jag inte kan begränsa min garderob så hårt. Det är helt enkelt för roligt med kläder för mig för att det ska räcka med ett så minimalt spektra i garderoben. Capsule Wardrobe passar alltså inte alla. Så om det inte är din grej, så är det inte.

Men visst är det lockande. Det tycker jag med. Det låter ju så bra i teorin. Så skönt att bara ha 37 eller möjligtvis lite fler plagg, att välja mellan. Så radikalt. Äntligen järnkoll! Men i verkligheten tror jag att många med mig kan uppleva att begränsningen hämmar. Sedan finns det förstås dom som är jättelyckliga med sin CW och det är ju alldeles underbart. Förmodligen passar det den minimalistiska och mycket strukturerade personen bäst.

Välkommen 2018, och våren!

God fortsättning på det nya året, kära läsare! Hoppas att ni haft en fin julledighet och ett härligt nyårsfirande.

Igår åkte allt rött och juligt ut här hemma. Endast en julstjärna och en julljusstake får vara kvar för att lysa upp i mörkret. Från och med nu är det tulpaner som gäller, underbart vårlika, krispiga och fräscha.

Alldeles fräscht är också det nya året som har börjat. Det är alltid spännande så här års med allt det nya som ligger framför en. Nytt år, nya tag, 365 nya dagar, 365 nya chanser som det så vackert heter.

2017 avslutades för mig och mina pojkar med ett restaurangbesök med musik på Vibrato Grill i Bel Air, Los Angeles. En Billy Valentine med musiker framförde sköna gamla soul- och jazzklassiker både charmigt och rutinerat. Det var bara att luta sig tillbaka och låta sig underhållas.

 

H&M, capsule wardrobe, och trendfärgerna år 2018

Ni har säkert hört det redan, att H&M rasar dramatiskt på börsen, och stänger flera butiker nu.

Skiftet från fysiska butiker till e-handel brukar lyftas fram som den viktigaste orsaken till H&M:s kräftgång. Magnus Råman, som bevakar bolaget på Handelsbanken, säger att problemen är ännu större än så.

”H&M har också problem i sitt kärnvarumärke H&M när det gäller relevans eller konkurrenskraft i erbjudandet. Med andra ord säljer H&M inte produkter som kunderna vill ha. Helheten, från kläderna till hur butikerna ser ut, är inte rätt. Det gör att trenden blir mer bekymrande än den allmänna trend som vi ser för butiksbaserade försäljare, säger Magnus Råman.”  SvD

På det hela taget så är det är en enorm förändring som hela handeln och inte bara H&M, nu genomgår. Mest beror det troligtvis på det faktum som redan nämnts, att kunderna sviker de fysiska butikerna och istället väljer onlinebutiker. Vilket inte är svårt att förstå i en så jäktad tid som vi lever i nu. Vem har tid att springa i butiker när man med ett enkelt klick har fixat hela listan av ärenden en kväll framför datorn?

Örhängen, en totebag, selfies och #MeToo

TIPS!

Det finns örhängen. Och sen finns det ÖRHÄNGEN. Kan tipsa om ett brittisk företag som gör gudomliga örhängen i acryl med stark 60-talsinfluens mixat med art deco. Supercoola! Du hittar dom på toolally.com. Det är örhängen som inte blygs för sig. Dom syns och gör intryck. Kan lyfta vilken vardagsklädsel eller LBD som helst.

Höstkappor, Uniqlo, ikonplagg och grå tinningarnas charm

Det var ett tag sen sist. Veckorna har en tendens att rusa iväg.

Hösten har gjort sitt intåg under tiden och garderobsrensningarna är högaktuella, när det är dags för oss att ömsa skinn. Det finns också mycket fint att uppdatera garderoben med i butikerna. I höst är det därtill ett ovanligt brokigt och flerdimensionellt mode som florerar. Mycket mönster, färger och spännande kombos. På kappfronten har man vågat frångått det svarta och istället satsat på volym, stark färg eller mönster. Nu återstår bara att se hur det går hem i stugorna, hur modiga vi svenskar är?

Garderobsrensning 2.0

Vi går mot höst, och det börjar bli dags att rensa garderoben inför en ny säsong.

Men innan du börjar… har du tänkt på hur lockande det är att shoppa i en snoffsig och välsorterad butik? Skulle man inte kunna göra sin egen garderob lika läcker och inbjudande så att det är mer lockande att plocka ihop outfits på morgonen? Ok, riktigt likadant går ju förstås inte, men någonting åt det hållet iallafall.

Nåja. Men ni förstår på ett ungefär iallafall.

Vad är det då som brukar göra butikens innehåll så intagande?

Ladda inför en spännande höst!

Back to business! Nu blickar vi framåt mot en färgstark höst, så småningom. Men först kan vi förhoppningsvis få njuta av en varm sensommar, och ett smidigt skifte mellan sommar och höst.

Övergångar

Tycker du att övergångarna är svåra? Lösningen heter L-A-G-E-R, lager-på-lager. Välj gärna plagg i ljusa eller starka färger i kombination med mörkare höstfärger. Det brukar ge en skön energi. Fortsätt gärna med sommarens ankelkorta, eller vadlånga byxor. Till dom kan du börja bära boots/stövletter/knytskor i skinn, när det börjar bli svalare. Jag brukar längta lite efter att få bära boots och dylikt igen efter en barfota sommar i sandaler, eller smått svettiga ballerinor. Med boots startar den mer dressade säsongen, då det brukar vara skönt att få känna sig lite mera klädd igen.

Rött från Max Mara

Marinblått, Dior och en hippie

Ja, då var vi mitt i sommaren då. Har åkt in till stan från landet för att vattna blommor och lite annat.

Möter ett avspänt och ganska tomt Stockholm. Mest är det turister som är ute och flanerar, stackars frysande turister i det kyliga sommarvädret. Jag undrar vad de tänker; Tvi vale vilket kallt land, hur kan någon bo här? Eller Tack och lov för svalka! Vilken lättnad från hettan där hemma, man sover äntligen gott om natten.

Kollar in rean. Handlar nästan ingenting för att jag helt enkelt inte behöver mycket. Men jag hittar faktiskt någonting, litet. En vacker och generös sjal i böljande siden på Max Mara. Den är t.o.m. nedsatt med 70%. Den kniper jag, och känner mig riktigt nöjd.

Dags att bryta regler?

Det var ett tag sedan som vi inte ”fick” bära rött tillsammans med rosa, grönt med blått och marinblått och svart. Det fanns också en tid då det var ett stort no-no att tillåta håret att bli grått. Tack och lov har modet rört sig framåt och blivit roligare, mer tillåtande och mer lekfullt. Mindre strängt, mera fritt och personligt.

I början av året listade Elle ett antal modetabun som inte längre gäller. Här är ett urval;

  • Scandinavian chic betyder endast helsvart
  • Blanda inte olika mönster
  • Metalliska plagg, glittrig lurex eller paljetter är till för fest, inte dagtid
  • Blanda inte accessoarer i silver och guld
  • Styla inte svart och mörkblått tillsammans
  • Ha inte en klänning över ett par byxor
  • Din väska och dina skor bör matcha varandra
  • Bär inte strumpor i klackar och sandaler
  • Bär inte vitt från topp till tå på vintern
  • Rött och rosa passar inte ihop
  • Kombinera inte brunt och svart i samma outfit

Funderingar, och tips inför semesterresan

Äntligen börjar det likna sommar! Och med det följer semesterplaner och packningsbestyr.

Under packningstips på ”blogginlägg på tema” finns många tips på hur du kan tänka när du planerar packningen, hur du kan gå tillväga med själva packandet, rent praktiskt, m.m.

Tilläggas kan, att valet av sko aldrig kan överskattas i den här åldern. Helt platt är inte alltid det bästa valet då foten gärna behöver lite mer stöd än så, och även ryggen, i och med att vi automatiskt sträcker mer på ryggen när vi går i en mindre klack. 3,5 cm hög klack är den ultimata höjden. Men framför allt är det viktigt att sulan inte är helt stum, utan att den är stoppad och fjädrande för våra hårt arbetande fötter som bär upp vår kropp i ur och skur, år ut och år in. Vi måste vara snälla mot våra stackars små fötter så att de orkar hela livet ut.

Svala material som linne, bambu, hampa, modal m.m. i löst sittande modeller är ett annat hett, fast egentligen ett mer svalt, tips. Läs mer om det i ett tidigare inlägg; Var beredd när värmen kommer!

Tabletop dressing

Något annat man kan dra nytta av när man är på semesterresa är att klä sig efter det lustiga, gamla uttrycket från 80-talet ”tabletop dressing”.  Det handlar, som namnet antyder, om att lägga krutet på bara det som syns när man sitter vid ett bord, det vill säga överdelen. Med färg, mönster och iögonfallande accessoarer kommer man långt. Nederdelen kan med andra ord då få leva ett mer anonymt, undanskymt liv och behöver därmed inte heller bytas ut så ofta. Neutrala färger och klassiska snitt nertill gör sig bäst. På så sätt kan antalet plagg hållas nere, vilket givetvis underlättar packandet.

Experienced and still sparkling!

Överallt dyker de upp, de äldre modellerna. Inte så många just 50+are, snarare 80+ och t.o.m. 90+!

Nu senast har den 95-åriga österrikiska modellen Ernestine “Erni” Stollberg äntrat modescenen. Hon upptäcktes av Markus Strasser, butiksinnehavaren till konceptbutiken Park Online Store i Wien. Ernestine bor alldeles runt hörnet och besöker gärna den flotta butiken. De två har lärt känna varandra under åren och Markus fick med tiden veta att Ernestine hade varit dansös tidigare i sitt liv. Han anade att hon hade en del erfarenhet framför kameran och fick då idén att låta Ernestine Stollberg fotomodella i butikens kläder. Han frågade, och ”Erni” hoppade genast på idén.

”If I put something elegant on her, she immediately becomes this sophisticated woman and if I style her in something cool or trashy she gets that emotion across very quickly,” säger Markus. ”She just understands the look and transports the right attitude with it.”

Följare till Park Online Store’s instagramkonto har skjutit i höjden sedan ”Erni” hoppade på.

Salt böna, eller hur?

Med ögonbrynen i fokus

Hörrni, ögonbryn, vad säger vi om dom?

Ingen har väl kunnat undgå det fokus på ögonbryn som råder just nu. Inte alltid med ett helt lyckat resultat, eller hur? Särskilt på unga tjejer, verkar det som. Efter många gånger uppenbarligen redan färdiga mallar appliceras ögonbrynen eller t.o.m. tatueras, och alltför ofta ser dom alldeles onaturliga och påklistrade ut.

När resultatet blir lyckat däremot är det utan tvekan en förhöjning för ansiktet, en symmetri och en inramning som trollar fram ögonen och håller ihop ansiktet på ett fantastiskt sätt. Det ger också en lite intressant kraftfull edge, speciellt åt en i övrigt feminin look.

Minns du flugan med de trådfina ögonbrynen på 70-talet? Haha, jag har ett klassfoto någonstans i mina gömmor där mina från början rätt så kraftiga ögonbryn, är i det närmaste obefintliga. Bara några ynka, vilsna strån fick vara kvar. Hujedamig så förskräckligt! Inte långt från Marilyn Manson, eller David Bowie under sin ögonbrynsobefintliga period. Lite sådär lagom skräckinjagande. Häromdagen såg jag en äldre dam i simhallen utan ögonbryn och jag kom på mig själv med att haja till lite mer än önskvärt. Det saknas något. Det känns lite obehagligt att titta.

Kärlek, sorg och häftiga kvinnor

Så har vi också nåtts. Av terrorn, den fasansfulla. Den 7 april attackerades Stockholm och Sverige. Mina tankar går till de hårdast drabbade. Hoppas du som läsare inte hör till dom.❤️

Själv klarade jag mig, min familj och mina vänner sig undan. Men vi har ändå drabbats allihopa, om än inte lika svårt som offren och de anhöriga till offren. Det kunde vi se med manifestationerna, blommorna, postitlapparna med handskrivna ord av kärlek, bedrövad eller medkännande sorg, och ömsint ritade hjärtan. Så mycket kärlek flödade ur våra bultande hjärtan. Så mycket kärlek visste jag inte att det fanns i Sverige. Kanske reser sig vårt land mer sammansvetsat ur detta.

Jag och min man besökte olycksplatsen och blomsterhavet på påskaftonen. Det var rörande och omtumlande att se.

Vi tog en sväng till Kungsträdgården efteråt. Det kändes skönt att avsluta den känslosamma eftermiddagen under det maffiga taket av körsbärsblom, innan vi begav oss hem igen.

Silikon – Nej tack!

Ständigt dessa silikoner

Hudkrämen från L’Oreal som jag var så nöjd med och som jag skrev om i ett tidigare inlägg, har nu visat sig inte vara så bra som jag trodde. Den innehåller nämligen silikon. Såklart. Ständigt dessa silikoner som dyker upp vid närmare granskning, grrrr… Man får leta med både läsglasögon och förstoringsglas för att hitta produkter för hår och hud som inte innehåller silikoner, som också kan gömma sig bakom namn som speciellt Dimethicone (även Polydimethylsiloxane eller PDMS), eller Methicone, Phenyl trimethicone, Cyclomethicone, Dimethiconol, Dimethicone copolyol, och för hårprodukter även Cyclopentasiloxane, Cyclohexasiloxane, Amodimethicone, Polysilicone-9. Smygvägarna är dessvärre många… (En tumregel är att de flesta slutar som du ser på -cone eller -xane.)

Som du förmodligen redan vet så är silikon ett syntetiskt ämne som har de förförande egenskaperna som mjuk och smidig applicering, som fyller ut ojämnheter i huden, som gör huden slät och mjuk och även har fuktbevarande egenskaper på det viset att det stänger inne fukten, och det gäller även håret. Så långt låter det trevligt, eller hur? Men baksidan av att täcka huden/håret för att stänga in fukten, är ju att det just stänger in huden/håret. Och hur bra är väl det? Jag vill då inte ha en gummiaktig hinna över huden, eller håret. Det blockerar ju all framtida tillförsel av fukt och viktiga oljor som huden eller håret behöver för att må bra. Istället händer det motsatta, hår och hud torkas ut med tiden. Och för att få bort hinnan måste man använda starka medel som i sin tur också torkar ut hud och hår, och den onda cirkeln är ett faktum.

Det stör dessutom hudens naturliga processer såsom svettning, temperaturkorrigeringar och avstötning av gammal hud. Under det gummiaktiga lagret stängs bakterier in, som i sin tur leder till oren hy, hudirritationer och i värsta fall acne. Silikonet skapar även ett beroende, eftersom varken ny fukt eller nyttiga oljor når in och den allt torrare huden behöver därmed bättra på sitt fuktinneslutande silikonlager. Läskigt va? Jag undrar också hur huden mår därunder gummihinnan när man vistas ute i solen…


1 2 3 4 6
VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
LinkedIn-profil
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!