web analytics
Fästingfritt, boho chic och mönstermix

Tillbaka till livet, känns det som. För er som inte haft borrelia säger jag bara, akta er för fästingar!!! Och för er som har haft borrelia behöver jag inte säga någonting, ni har min fulla sympati, och jag vet att ni kommer att hålla er så långt ifrån fästingar som möjligt för all framtid. Fy farao, vilken hemsk sjukdom det är, man är ju helt borta. Jag har inte orkat någonting, har inte kunnat jobba. Yrsel och orkeslöshet plus ett hjärta som rusar ibland skulle kanske ha kunnat gå att jobba med, hjälpligt. Men värst av allt var hjärndimman, jag kunde inte tänka klart. Kunde inte fokusera, och orkade inte genomföra någonting som krävde lite tankeverksamhet. Allt gick som i ultrarapid, och jag tänkte mörka tankar. Trodde jag höll på att gå in i en depression. Hemskt. Men nu har jag tagit antibiotika ett tag och tankarna har börjat klarna och ljusna, och orken har börjat återvända. Trots denna grådag som det är idag, så lyste de tilltufsade höstfärgerna med en ny kraft för mig, på morgonens hundpromenad. Så härligt att vara ute ur värsta dimman! Tack Alexander Fleming för att du glömde att städa undan dina stafylokockodlingar! Så att det till världens stora glädje kom att bildas mögel på odlingarna tills du kom tillbaka. Världens bästa mögel! Se där vad lite glömska kan åstadkomma. Det är ju alltid en liten tröst för oss 50-plussare.?  

Woodstock 50 år

Mitt i den värsta dimman lyckades jag samla ihop mig och pallra iväg med tre goda vänner på en hyllningskonsert för Woodstock 50 år, något som var inbokat sedan länge. Under dessa händelselösa dagar i dimma, innan min läkare kunnat hitta orsaken till mitt mående, hade jag bara för att överhuvudtaget göra någonting lyckats knåpa ihop en blus av resttyger och lite annat, så jag var väl förberedd. Man har ju inte ett passionerat klädintresse inte för intet! ? Det var lite kul att klä sig på hippietema kvällen till ära, nu när jag hade tiden. Jag kombinerade blusen med en svart pälsväst, silversmycken, utställda svarta byxor och silverboots. Trés boho chic, eller hur?

Skjortklänning, espadrillos och studenten

Har ni upptäckt skjortklänningen än? En användbar och lättburen klänning som funkar utmärkt till vardags, och även till fest om materialet är av det lite festligare slaget.

Jag själv har flera stycken i garderoben, en i svart poplin, en beige i lin, en röd i poplin och en rödvitrandig i enklare bomullstyg. Dom är lite lagom så där, man känner sig inte för uppklädd och inte för slafsig i den, och klänningen går att anpassa efter tillfället med hjälp av vilka skor du väljer till. Sneakers, någon form av boots, stövlar, sandaler, sandaletter, ballerinor eller espadrillos, allt funkar till. En gångbar klänning som gjord för att packa med på semestern och klä upp eller ner sig i, som man behagar. Balenciaga sägs vara den som år 1939 först lanserade den s.k. skjortblusklänningen, men mode blev den inte för den stora massan förrän på femtiotalet.

En skjortklänning kan se ut nästan hur som helst, enfärgad, mönstrad, lång, kort, tunn, i kraftigare tyg, löst hängande eller mer skräddad, långärmad, kortärmad, ärmlös. Man kan med allra största sannolikhet hitta sin favorit.

Köpenhamn, lykke och kvinnlig kraft

Mitt ❤ klappar för Köpenhamn. Hade jag inte satt mina bopålar i Stockholm så hade jag förmodligen satt pålarna i den danska huvudstaden.

Som 19-åring tog jag jobb som aupair där i 6 månader, i en svensk-dansk familj. Den då lilla 3-åriga Hanna som var dottern i huset tyckte inte om mig. Hon tyckte jag skulle åka hem igen. Det lät hon meddela ca. 10 ggr per dag de första 3 månaderna. De tre sista månaderna sa hon den stackars lilla, att jag måste stanna, att jag fick inte åka hem till Sverige igen. ❤

Trots den lite kärva och omtumlande starten kom jag att trivas väldigt bra där, och då särskilt med själva Byen. Det är någonting med den staden, den har en air som jag trivs i. En lätthet, en livsglädje, en värme. I Köpenhamn finns till exempel ingenting som heter rusningstid, man myllrar bara under ”myldretiden”.?

Och nu har det ”bevisats” att danskar har en förmåga att pumpa ut det väsentliga ur livet, på ett unikt sätt.

”En tid pratades det bara om Hygge, det danska ordet för mys. Amerikanerna var som besatta av att leva efter det danska ordet. Men nu har det riktat all sin uppmärksamhet till ett nytt begrepp – nämligen Lykke. Lykke är den danska motsvarigheten till lycka och nu vill hela USA leva sina liv efter den ”danska lyckan”. Det har även kommit en bok på ämnet, ”The Little Book of Lykke”, från Meik Wiking som även har skrivit en bok om Hygge. Boken handlar om hur man ska göra för att leva som en lycklig dansk. Detta är kanske ingenting nytt för oss då Danmark bara ligger ett stenkast bort, men det kan vara värt att påminna sig själv om de fem delarna till lycka.”, står det att läsa i Metro.

Instagramkonton

Ja, vad säger man. Varmt så det förslår. Sommaren kom tidigt i år. Molnfri himmel dag efter dag. Vecka efter vecka. Tills den 2 juni då fotot ovan togs. Och då var det ju inga jättemoln att tala om direkt.

Behovet av svala kläder är ständigt överhängande. Sverige förändras. Plötsligt ges det plats för daglig njutning i vardagen. Och att ”bara vara”. Så underbart, och så välkommet. Så ovanligt för den lutherskpiskade svensken. Det är med ens lekande lätt att förstå att boende runt medelhavet ibland låter husen förfalla, medan de hellre tar sig en siesta, sippar på ett glas vin eller en mer läskande och kall drink, i en sådan här värme. Och värmen vi har haft den senaste månaden är väl bara en västanbris jämfört med deras värme, och framför allt längden av den heta perioden…

Man tänker sämre i värmen, hjärnan sackar visst efter redan vid 25 grader. Man blir mer utav ett djur när det är varmt. Man söker upp skuggan, man dricker vatten, man vilar. Och man skriver definitivt inte en blogg.

Men nu har det blivit lite svalare. Och hjärnan har vaknat upp en smula.

Ig-konton

Jag mottar med jämna mellanrum information om olika modesajter och tips på olika Ig-konton, att följa. Det är dock inte många jag gillar. Det finns inte så många modesajter och instagramkonton för 50+are, och speciellt inte i Sverige.

Överlag när det gäller ig-konton så tänker jag på dissonansen mellan den bild som målas upp och den verklighet som finns bakom, och undrar hur långt de ligger ifrån varandra. Hur påverkar det oss att dagligen matas med glossade bilder? Hur påverkar det unga tjejer? Många unga tjejer mår tyvärr rätt dåligt idag. De tror att de måste vara perfekta. För så ser ju instagramkontona ut. Allt fokuseras på ytan. Ouppnåeliga ideal visas upp, fixade med uppiffande filter så att vi kommer riktigt långt ifrån verkligheten. Ett besök på kommunens badhus råder på nolltid bot på perfektionsångesten, jag lovar. För DÄR får man se verklighetens kroppar och människor av alla tänkbara modejanger! Så dumt det är, så infernaliskt dumt det är med alla miljontals luftslott som det snickras på i sociala media. Och så enögda de är! Ingen variation! Så mycket onödigt lidande de här snäva illusionerna för med sig. För VEM gör vi egentligen allt detta för? Vi binder ju ris åt egen rygg när vi hjälper till att trissa upp den perfekta och fixade ytan i bästa Kardashianstil.

Rätt ouppnåeligt det med, men ni förstår nog ändå vad jag syftar på. 🙂

Äntligen vår, i kostym och röda läppar

Det sägs att våren i år är den senaste våren på hundra år. Men nu äntligen har vi gått in i vårblommornas tid!

Och som alltid när våren är på ingång så blir behovet att se över garderoben överhängande. Läser i DN en artikel om en undersökning om svenskarnas garderob, som Yougov gjort på uppdrag av Myrorna. De har listat tio anledningar till att kläder ligger oanvända.

  1. De är fel storlek 45%
  2. Jag har tröttnat på dem 27%
  3. Jag har glömt bort dem 25%
  4. De passar inte längre min stil 21%
  5. Det var ett felköp redan från början 15%
  6. Omoderna 14%
  7. Trasiga 13%
  8. Opraktiska 9%
  9. Jag har många likadana 8%
  10. De är fula 8%

Hur har du det själv med garderoben? Behöver du rensa? Tips på hur man bäst gör en garderobsrensning har jag skrivit om flera gånger. För att undvika att bli tjatig skriver jag inget mer om det nu, utan här kommer istället är en länk till de tidigare inläggen.

En enorm influencer, fadosång och gult

Det är fantastiskt att få vara med om den här tiden då man inte behöver vara ung, oprövad och slätansiktad för att nå ut till massorna. Man kan till och med få vara gammal, riktigt gammal. Och den starkast lysande stjärnan på den åldrade seniorhimlen måste väl ändå vara 96-åriga Iris Apfel. Hon är enorm! Snacka om influencer!!! ALLA vet vem hon är. I alla åldersgrupper.

Trots att det redan har skrivits spaltmetrar om denna unika stilikon så kommer här ännu ett inlägg. Nu när hon t.o.m. har fått en Barbiedocka gjord efter sig! Samt 5 stora skyltfönster på Bergdorf Goodman i NY som tillägnas henne och hennes personliga och eklektiska stil, inför boksläppet av Iris Apfel – accidental icon alldeles nyligen.

Hon är verkligen ENORM, denna oefterhärmliga 96-åring!

Marinblått, Dior och en hippie

Ja, då var vi mitt i sommaren då. Har åkt in till stan från landet för att vattna blommor och lite annat.

Möter ett avspänt och ganska tomt Stockholm. Mest är det turister som är ute och flanerar, stackars frysande turister i det kyliga sommarvädret. Jag undrar vad de tänker; Tvi vale vilket kallt land, hur kan någon bo här? Eller Tack och lov för svalka! Vilken lättnad från hettan där hemma, man sover äntligen gott om natten.

Kollar in rean. Handlar nästan ingenting för att jag helt enkelt inte behöver mycket. Men jag hittar faktiskt någonting, litet. En vacker och generös sjal i böljande siden på Max Mara. Den är t.o.m. nedsatt med 70%. Den kniper jag, och känner mig riktigt nöjd.

Möta gråvädret med färg och kontraster

Tiden då vi sveper in oss i tjocka halsdukar och varma ytterplagg har börjat.

Å ena sidan känner jag en begynnande oro som inför tunneln den långa av mörker som väntar, å andra sidan är det egentligen rätt mysigt att bara ge efter och sjunka djupare och djupare in i den långa dvalan, som jag tycker att vinterhalvåret är. Vintern i sig är väl egentligen inte så illa. Om den bara hade varit lite kortare. Mycket kortare. Typ några veckor, max en månad, ja ok vi kan väl säga en och en halv månad då. Men där går gränsen. Tycker jag. Och om ändå vintern hade varit lite ljusare. För det är ju det värsta. Bristen på ljus. Som medelålders behöver vi ju mer och mer ljus, det är ju vetenskapligt bevisat, och bristen på detta blir fullständigt ohållbar i slutet av januari. Då fordras det mängder av j-ar anamma för att ens komma upp ur sängen.

Andra säger sig älska vintern och känner redan nu hur härligt det ska bli med julafton och hela den baletten. Njae, jo, ja, det finns en tjusning i det, visst gör det det. Då. Sen. Syskonbarnens glittrande glada ögon runt julgranen toppar ju det mesta. Men det är ju så satans mörkt mitt i vintern! Levande ljus i all ära, men det eviga skumrasket som vintern för med sig tär på livslusten. På min, iallafall.

Så för att mota Olle i grind gick jag och köpte en tangerinefärgad supertunn ylletröja på & Other Stories. Tänkt att ha under olika västar som jag har, en svart lurvig, en svart med polo, en vit fårskinnsväst osv. För att få in lite liv och lust även under de mörkaste månaderna. För visst hjälper det med färg! Frestelsen att ge upp och bara virvla med ned i svartträsket kan vara förrädiskt påstridig. Färg hjälper då att stå på sig, att orka kämpa emot, att plussa på med energi.

Gränslöst mode, sant eller falskt?

Att klä sig efter sin ålder, är det fnys eller något att ta på allvar? Åhléns gränslösa kampanj just nu tittar närmare på det.

undersokning_ahlens

Så här säger Philip Warkander, modeforskare vid Lunds Universitet, som tillsammans med Åhléns har gjort undersökningen:

”Livet genom förväntas vi anpassa vår klädstil i enlighet med att vår biologiska ålder skiftar. Det som anses acceptabelt för en 26-åring är sällan samma sak för någon som är 56, eller för den delen, 76. Ofta är anpassningarna relaterade till olika faser i livet. När yrkeslivet inleds ställs ofta indirekt krav på att lämna ungdomsstilen och istället klä sig mer representativt. Med småbarnsåren följer andra typer av förutsättningar. Det finns också andra aspekter, som att kroppen i sig ofta förändras med åren. Många är helt enkelt inte bekväma i samma typer av plagg livet genom.

Det här fenomenet är något många tar för givet och som vi därför inte pratar så mycket om, trots att det påverkar oss alla. Varför känner vi att vi måste förändras i enlighet med andras förväntningar på oss? Vem är det egentligen vi klär oss för? Vad skulle hända om vi bröt mot de här outtalade konventionerna att vi ska klä oss i enlighet med vår ålder?”

Vi vill inspirera alla att strunta i uppdiktade åldersgränser för hur man kan klä sig och istället uttrycka sin identitet precis som de vill.”  skriver Lina Söderqvist, marknadschef på Åhléns i ett pressmeddelande.

Vackert så. Intentionerna är goda.

Modevecka, botox, nya vanor och en diamant

I London pågår det modevecka med höstmodet 2016 och här hemma i Stockholm är det töväder. Längtan efter vår börjar bli ordentligt svår. Och rim blev det också, kan man tänka. Man blir så spirituell när våren kommer på tal.

Det tycks också modevärlden ha blivit. Läste i DN i morse att en spådam besökte modeveckan här i Stockholm tidigare den här månaden.

”Spådamen Vivians närvaro under modeveckan är knappast en slump. Både inrednings- och modebranschen frossar just nu i ”spirituella influenser” (drömfångare, ”onda ögon”, månar och stjärnor) och tidningar som Elle och Styleby har målat upp dem som säkra stilkort i vår.”

Färgtörst och vårnytt

Så här mitt under det mörka halvåret är behovet av färg skriande

Att gå på Moderna Museets utställning med den danska installationskonstnären och skulptören Olafur Eliasson i lördags (näst sista dagen) var en lisa för själen. Att få ”bada” i ett knallgult upplyst rum lovar jag satte fart på sinnena. För att inte tala om salen med de monokroma, halvtransparenta färgfiltren ordnade som en stor labyrint. Trots att de stora färgfiltrena endast fanns i tre färger, magenta, gult eller cyan, skapade vi själva andra färger och färgkompositioner för ögat, medan vi rörde oss i labyrinten. Grönt, orange, turkost, lila… Tillsammans med de andra besökarna skapade vi också spännande silhuetter i färghavet.

Färg är fascinerande och magiskt, och färgmedvetandet hos oss skapas i tidiga år. Var och en av oss förknippar olika färger med olika personliga, gamla minnen, kopplingar som håller livet ut. En viss cerise t.ex. får mig alltid att tänka på omslagspappret till en sorts fazerchoklad, som jag nogsamt slätade ut och sparade i en låda tillsammans med andra glansiga papper. En viss violett kastar mig tillbaka till det då svidande minnet av en viss cykel som jag aldrig fick, i glimrande flakelack. Citrusgulgrönt får mig alltid att tänka på en älskad, småblommig blus som min mamma sydde till mig i 5-6 åldern. Listan kan göras hur långt som helst, och säkert är det likadant för er.

Vem ska visa oss framtiden nu?

Att inte nämna senaste veckans stora tragiska nyhet går inte. David Bowie’s bortgång i måndags försatte nog de flesta av oss i stor chock. Så svårt att ta in, skivsläpp på fredagen och så på måndagen… borta.

Den monumentala påverkan han haft på oss alla som växt upp med honom går knappt att omfamna. Vare sig man var en stor fan av honom eller inte, så fungerade hans musik som en themesong för de flesta, genom åren då vi växte upp till vuxna. Vem gick inte och nynnade på Life on Mars, Starman, Ziggy Stardust, Oh you pretty things, Changes, Sorrow, Friday on my mind, Heroes, Young Americans, Golden Years, Soul Love, Ashes to ashes, China girl, Let’s Dance, för att nämna några av alla de låtar som ofta spelades på radiostationerna, och senare också discona (vilket Bowie tydligen inte var så förtjust i). Fantastiska, unika låtar som fanns där runt omkring och genomsyrade oss, medan vi jobbade på att bli vuxna. Vi sökte våra identiteter, och Bowie visade oss, med sin till synes sorglösa lek med identiteter och könsöverskridande, att det inte fanns några gränser. Vi kunde bli precis de vi ville, vara precis som vi var. Allt var möjligt. Han visade upp en helt ny typ av man. En androgyn. En man som världen aldrig skådat förut.

För smart för att variera sin klädsel?

”Därför har genierna så tråkiga kläder”

Läser en artikel i DN av Anders Bolling, om genier och deras klädsel i en tid av ständigt informationsflöde. Artikeln är en nedbantad version från en artikel i CNN, skriven av

Tre exempel ges. Albert Einstein, Steve Jobs och Mark Zuckerberg. Gemensamt för dessa tre herrar är att att de valt/väljer att ha samma klädsel varje dag. Grå kostym, svart polo, respektive grå t-shirt. I artikeln förklaras fenomenet med att de är genier, att de inte vill ödsla värdefull energi på att dagligen fatta inkonsekventa beslut om något så trivialt som vad de har på sig.

Give peace a chance

Trots att detta är en modeblogg och ingenting annat, så går det bara inte att undvika att beröra det ämne som snurrat i tankarna den senaste veckan, för de allra flesta av oss kan jag tänka. Jag tänker såklart på den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget som just nu pågår i Europa.

Tusentals flyktingar trotsade vädret och den grekiska armén och tog sig över gränsen till Makedonien under torsdagen. Foto: Anders Hansson, DN.

Tankarna går i banor som vad man ska göra, hur man kan hjälpa, och hur ska det gå, vilken framtid väntar oss? Oron gnager, vanmakten och paniken hotar ta över, men man kommer ingenvart om man tror att man är helt hjälp- och maktlös. Det finns såklart inget vi här i Sverige kan göra åt själva mardrömssituationen i Syrien, och inget vi heller kan göra för att stoppa bedrövelsen som följer på den. Men alla kan göra någonting, åt det som sedan händer. Och det är sannerligen ett ljus i mörkret, att så många vill hjälpa till, att så många ställer upp. För den som vill läsa en utförlig artikel om hur man kan hjälpa så tycker jag att DN täckte upp det väl den 7/9.

peace-hippies-20730096-320-452

Världen tycks vara i stort behov av Love, Peace and Understanding igen. Och sådana rörelser är definitivt igång. Det bubblar och jäser, vi engagerar oss, vi demonstrerar, solidaritet à 70-tal växer sig starkt igen. Också dom unga är medvetna, och höjer sina röster och startar det ena gräsrotsengagemanget efter det andra. Jordnära tankar vinner mark vid sidan av samhällets mörkare stråk, och kanske precis just därför. Vi börjar sansa oss. Vi odlar själva, vi återvinner, vi tänker ekologiskt, vi värnar Moder Jord igen. Det är vackert och hoppfullt.

Samma vindar sveper också in över modeindustrin, och avtecknar sig i modet. Vi tänker hållbart, klimatsmart, vi startar sånt som Four Fit Challenge, det är 70-talsfärger, 70-talsmode, och ny-hippies som gäller.

Att stå emot frestelsen

För den som är i behov av en klänning à nymålad canvas med ram och allt, så finns sådana att få tag på nu (!?). Foto: Viktor & Rolfs Haute Couturevisning Höst/Vinter 2015/16.

En av de viktigaste faktorerna i mitt arbete är att plaggen och stilen ska stämma med det liv kunden lever. Om livssituationen förändras, t.ex. ett nytt jobb, så ändras sällan den personliga stilen, men typen av plagg kan ändras pg. av att det nya jobbet har en annan klädkod. För kläderna fungerar förstås bäst, och kommer till mest användning, om de speglar det liv man lever. Men hur många gånger köper vi inte plagg för ett liv vi skulle vilja leva, än det liv vi faktiskt lever?

Inget består, utom förändringen

Nytt på Modehimlen är att Donna Karan lägger av!
Den 66-åriga amerikanska superdesignern slutar efter 31 år som chefsdesigner på det egna modehuset Donna Karan New York, DKNY. Hon kommer dock att finnas kvar som rådgivare åt DKNY.

”To a generation of women, Ms. Karan, who started her company in 1984 with “seven easy pieces,” a mix-and-match wardrobe, was a personal heroine: a role model who understood their needs and solved their problems.

“Donna created a way of dressing that was womanly, practical and empowering, and came from a deeply personal, instinctual place; she has always let her empathetic heart rule her design head,” said Anna Wintour, the artistic director of Condé Nast and editor of Vogue magazine.

“She came to the fore at a time when it was mainly men designing for women, and she knew and understood her customers like no one else,”

firenze-svart-oval-fotoramVi är många i den här åldern som har förlorat någon av våra föräldrar, eller kanske t.o.m. båda. Det är tomt och det är märkligt att inte längre ha ens mamma och pappa i  livet. Men det kan också vara lite som att födas på nytt. Det sägs att man föds två gånger, den första dagen man kommer till världen, och den dagen då ens föräldrar dör.

Nu är vi den generation i våra släktled som står på tur, eller kanske redan är där, att ta över rollen som den äldste, den kloka, den erfarna, den trygga klippan att luta sig emot, den som alltid vet vilken väg man ska gå. Eller kanske vet vi inte det? Kanske visste inte våra föräldrar det, och kanske inte heller deras föräldrar?

Lauren Conrad's home is as stylish as she is

”Om bara jag kunde vara lika perfekt som den amerikanska dokusåpastjärnan, designern och författaren Lauren Conrad…” Bilden som målas upp i media hur perfekta liv stjärnor lever väcker oförtjänt mycket avund och mindervärdeskomplex hos oss som konsumerar det. Läs artikel här
foto: InStyle

Överallt i annonser, retuscherade reklambilder, tidningar, i social medier, filmer och tv-program prackas vi på ideal, ouppnåeliga sådana, om hur lyckade vi kan bli om vi bara lever det perfekta livet. Det är inte så lätt att stå emot. För någon av oss. Inte ens stjärnorna som de fantastiska reportagen skrivs om. Hetsen kan drabba oss alla, hur bra vi än har det.

cary grant

”Everyone wants to be Cary Grant. Even I want to be Cary Grant.”/ Cary Grant.
Det fanns redan då när Cary Grant hade sin storhetstid, men det har blivit värre, illusionen om det perfekta livet, den perfekta människan, det onåbara, som lätt gjort drar iväg med oss.

Du ska träna din kropp hårt och tycka att det är toppen, du ska svänga ihop en lyxig och samtidigt också helst nyttig och kravmärkt middag, du ska ha en gullig familj och sköna vänner, du ska ha ett vackert hem, du ska vara vacker men naturligt vacker, du ska raka dig och sminka dig men för guds skull inte spackla dig, du ska vara modemedveten och ha en egen stil, du ska ha koll på de senaste trenderna, du ska resa till exotiska resmål och ta gudomligt vackra foton som du självklart lägger ut på facebook och instagram, du ska twittra smart och slagkraftigt och ha massor av följare, du ska ha ett fantastiskt sexliv och en underbar man som ger dig blommor varje fredag, du ska ha en perfekt trädgård, du ska baka surdegsbröd och smarriga bakverk, du ska vara politiskt insatt, du ska ha sett de senaste filmerna, serierna, tv-programmen, du ska … Stopp!!! Jag drar i nödbromsen nu. Måste få ett slut på det här vansinnet, den här hetsjakten på oss stackars människor, och då allra främst kvinnor. Och allra, allra värst är det för de unga tjejerna.

Vilka förebilder har du vuxit upp med? Om du har några förebilder nu, vilka är då dom?
Vilka förebilder växer unga kvinnor upp med idag? Är du och jag bra förebilder?
Att växa upp på 60-talet och 70-talet hade sina fördelar. Det fanns en strömning av starka, oberoende kvinnor insprängda bland de mer traditionella typerna av kvinnor. Feministerna med Grupp8 i täten startade en våg av feminism och emancipation som unga tjejer än idag rider vidare på. Jag har ingen dotter, men vad jag förstår så har många unga kvinnor idag rätt mycket skinn på näsan, och vet att ta för sig. Å andra sidan är massmedias bild av kvinnor så otroligt snedvriden och kravfylld vilket får unga kvinnor att reagera med ätstörningar, och andra destruktiva beteenden. Rollen som tjejer på vissa håll får spela, är en deprimerande uppvisning av kraftig backlash.
Hur det idag egentligen står till med unga tjejer vet jag inte så noga, men jag hoppas så innerligt att unga kvinnor får allt stöd de kan för att bli så självständiga och jämbördiga som de har rätt till att få vara. Att de också får en sund inställning till sin egen kropp, och till sin sexualitet. Sundare ideal tycks bubbla i det fördolda, och man kan bara hoppas att de vinner med tiden.

10954386_606725309459360_746727873_n

Redan fredag. T.o.m. fredagen den 13:e.
Är inte särskilt vidskeplig av mig, och den här dagen har heller aldrig varit tuff mot mig. Hittills, får man väl lov att säga. Kanske bäst att tillägga en liten besvärjelse, när jag med dödsförakt pumpar ut saken i offentligheten, på det här sättet. Kanske finns det en anledning till att vara vidskeplig, just den här fredagen?
Får nog ta och slänga lite salt över axeln.
Hoppas att inte heller någon av er, kära läsare, råkar illa ut idag.

Och imorgon har vi Alla hjärtans dag.
Den dagen rundar jag och min make lika obekymrat som den vana seglaren som undviker en plötsligt uppdykande grynna. Vi har aldrig firat dagen, den känns både krystad och råkommersiell. Utmanar jag månne ödet nu igen?
Röda rosor tackar jag dock inte nej till, röda rosor är alltid vackra, och jag önskar er alla kära 50+Mode-vänner ett stort fång sådana imorgon! Eller varför inte redan idag, som ett vackert motgift mot oturen.

Milan Men's Fashion Week

Jim Morrison går igen.
Foto hämtat hos Haute Couture Week, från Milan Men’s Fashion Week, i veckan som gick.

Peace_and_love70-talet är alltså tillbaka. Även på herrsidan. Klär nog de unga herrarna bäst dock.
Man undrar om allt detta 70-tal kan smitta av sig på våra värderingar också och göra oss mer fredliga, empatiska och solidariska som på det engagerade 70-talet. Det tycks som om nya vindar har börjat blåsa åt det hållet lite grann iallafall. Vi håller tummarna för mer av samma.

Pantone_Color_of_the_Year_Marsala_Story_Two_Image3

Med siktet inställt på 2015.
Foto från Pantone

Snart är det slut på 2014, och jag börjar se framåt mot 2015.

Mycket har hänt detta år, ett ganska struligt år privat för min del, men fruktbart. Inte mycket har gått raka vägen, men blivit bra till sist. Rörigt, men kreativt kan man säga.
I modevärlden har trender kommit och gått. Så som alltid. Man undrar vad som ska stanna kvar i modebilden nästa år av normcore, humor i modet, längre kjolar, grått, svart skinn, fuskpälsar, 60-talslooks, den vita färgen, metallic…
Förmodligen inte någonting. Som för det mesta.
Dock kan jag tänka mig att normcorevågen startat ett nytt tänkande, som om stylandet nått en punkt då det inte går att komma längre. Som om vi hamnat i en återvändsgränd där vi reagerar proppmätt på personliga looks, och det enda sättet är att då skippa det helt. Och bli helt avskalade och opersonliga. Men snart kommer säkerligen pendeln att slå åt andra hållet igen, så som den alltid gör. Men kanske stannar den upp en stund i mitten så att vi kan andas ut ett tag, och ha ett lite mer avspänt förhållande till vad vi sätter på oss. Visst är det kul med personliga looks men ibland tycker jag nog att det blir för mycket av det goda, då det vi sätter på oss blir till ett konstfullt självändamål och döljer mer än vad det faktiskt understryker och lockar fram av vår personlighet. Lagom är bäst, säger jag som den svensk jag är. Och personligen tycker jag att stylingen lyckats allra bäst när all bråte är bortrensad och den sanna essensen har lyfts fram och utkristalliserats till ett träffsäkert nedslag som ringar in hela personligheten. Om det så är via avskalad minimalism eller överdådig kreativitet, som man finner den. Den så överallt omskrivna stilikonen Iris Apfel, 93 år gammal, hör absolut till den senare kategorin, och säger så här om personlig styling.

materiali se

När 5 decennier passerat i våra liv börjar förebilderna vi haft, eller fortfarande har, att tappa glorian. Inte sant? Nu är det vi som är förebilder för de unga. Med eller utan gloria.
Just den här glorian finns att köpa hos materiali.se.

Bengt Ohlssons skrev i sin krönika i DN den 22 nov. om hur han upplever det att vara 50+. Lite dyster läsning, men också en hel del igenkänning.

När man är femtio finns plötsligt ett ansenligt sjok av ens liv som man kan se tillbaka på och konstatera: jaha, det var så det blev. Inte ska bli.
Det är en viss skillnad. Och den är obarmhärtig.
Och vemodig var vad jag kände mig när jag träffade min gamla kompis. Han var ytterligare en auktoritet i ens liv som lyfts ner från sin sockel och bara visat sig vara en av oss andra som måste gno ihop till hyran och gör så gott han kan.
Läs hela krönikan här.

3531411722_05fbdeaf9a_m

Ja, det är väl efter sisådär femtio år av leverne som vi på allvar märker att andra människors gloria med tiden faktiskt hamnat lite på sniskan, och kanske t.o.m. helt trillat av. Och inte bara det, glorian har egentligen aldrig funnits där, på riktigt. Bara i ens unga, sökande, beundrande, naiva och välvilligt sinnade ögon har den funnits där. Som en livboj att klamra sig fast vid. Eller som en hävstång som vi dragit oss uppåt, och framåt med.
När vi är 50 får vi klara oss alldeles själva, utan simdyna, utan förebilder. Istället är det vår tur nu att vara förebilder för de unga. I slutändan kommer så cirkeln att slutas.

10616304_10154594098510705_3716667346640905312_n

Donna Mitchell, modell och skådespelerska, 60+

50 är det nya 40. 60 är det nya 50. 70 är det nya 60. Åldrarna går ner i ålder. Vi är yngre längre. Inuti. Vi lever som generationen innan gjorde när de var 10 år yngre än oss, eller kanske t.o.m. ännu yngre.

Det sägs att de barn som föds idag kommer leva i långt över 100 år, ända upp till 150! Vart är vi på väg, kan man fråga sig? Det är både lite skrämmande och fascinerande. Hur länge ska vi ”hålla igång” här på jorden? Ska vi leva lika länge efter pensionen som före? Vilken kvalitet blir det på livet i andra halvlek, då?

Fenomenet att bli äldre tycks dock inte lika skrämmande som det tedde sig när jag var yngre. Då var det lika med att stå med ena benet i graven, en gastkramande skräckupplevelse i mitt perspektivlösa unga liv, som fick mig att tänka tankar som att leva hårt och dö ung. Vid 30 var ju livet över. Ha!

10636001_345724802259249_5509484718822757411_n

Foto: 1.000.000 Pictures

Att förstå sig på mode, och att klä sig så att man själv blir nöjd, handlar ibland om illusioner, om att lura ögat. Då är det viktigt att veta hur. Man lär sig först grunderna, och sedan följer år då man fördjupar sig, och tränar upp ögat att se. Man tränar och tränar…

10534178_324382357726827_7990754957197715264_n

Jag har inte mycket att skriva om, att rapportera om. Jag är så avkopplad och djupt inne i semesterlunken att jag inte har några tankar på vare sig mode eller det faktum att jag är en 50+-are.
Jag bara är, så här mitt i sommaren.
Vi har just avslutat en vecka med gäster, sonen är hos sina kusiner, och nu ska maken och jag bara slappa och njuta av livet bara vi två.

10462668_318414488323614_7582195775575177789_n

Nu, precis som då, kan vi slänga oss i böljan den blå. Men nu är vi kanske lite mer avklädda. Och det lilla vi bär är tillverkat i material som både håller formen i vattnet, och torkar lite fortare.

Värmeböljan har äntligen kommit till Sverige, och badsäsongen har satt igång på allvar. Hela väderkartan från norr till söder var rödaste röd (25-30 gr) med solar strödda överallt, i tidningen här om morgonen när jag läste väderprognosen. Hoppas att du också är ledig så du kan njuta av sommaren när den är som bäst. Och att du inte börjat stöna från allra första dagen över att det är för varmt :-). Vi kan väl åtminstone vänta en vecka eller två, när sömnen blivit tillräckligt störd på grund av de tropiska nätterna och fläkten som snurrar på timme efter timme. Då får vi tänka att i höst får vi sova igen.

Apropå höst (ja, jag vet, man vill inte tänka på det NU, men ändå…) såg jag en så’n vacker färgkombination i Guccis skyltfönster på Birger Jarlsgatan, där de tydligen bestämt sig för att ligga före med riktiga hästlängder. Men kommer de att sälja något… Nu? Hur som helst var det vackert med cerise, tangerine och vinrött. Eller vad sägs om orange, tomat och plommon?

10476496_314346588730404_9103331701303648983_n

Stockholm hukar under den senaste tidens gråtunga skyar.

Det tog lite längre tid än vad jag hade tänkt att skriva ett nytt inlägg. Internetuppkopplingen på landet bestämde sig för att bara krångla. Men nu är jag i stan och kan skriva igen.
När jag klev över tröskeln här hemma kunde jag konstatera att krukväxterna hade klarat sig bra i lägenheten under den här minst sagt, svala starten på sommarsemestern. Något positivt med sommaren som kom av sig, iallafall. Jag kollade igenom posthögen och bland räkningar och reklamblad hittade jag 1,6 miljonerklubbens medlemstidning. I den kunde jag läsa en glatt överraskande artikel.
Läkemedelsföretaget Pfizer har gjort en sifoundersökning om svenskarnas syn på åldrande, och rapporten visar att vi svenskar har en positiv inställning till att åldras!

050714_Wide_Leg_Pants_Flat_Sandals_

Enkelhet, kvalitet och konsten att mixa kontraster med varandra är goda stiltips, även för den som inte tänkt snöa in på Parisian chic. Top från Sophie Hulme, byxor från Calvin Klein, och sandaler från Alexander Wang. Foto: Style.com

Om de senaste blogginläggen om den franska kvinnans stil med obligatorisk trenchcoat och chic damighet, inte har tilltalat just dig, så finns det ändå där vissa stilgrepp som man som 50+are gör klokt i att ta fasta på.
Enkelhet, kvalitet, och konsten att mixa kontraster med varandra, är heta tips för att sätta stilen, och särskilt för oss mitt i livet.
Enkelheten plockar fram det bästa, kvaliteten ger våra hårt prövade kroppar den support de behöver för att hjälpa oss att bibehålla vår värdighet, och självrespekt. Och att till sist, låta kontraster spela mot varandra, ger outfiten den spänst och energi den behöver, för att kännas fräsch och intressant.
Även minsta lilla ansträngning kan ge tillräcklig effekt för att vi ska kunna bibehålla vårt välmående. Och det är väl det det handlar om. Att må bra, trivas, och känna att man duger som man är.

Att den franska kvinnan klär sig snyggt håller nog de allra flesta med om. Ultrachict, sensuellt kvinnligt, och sådär nonchalant avslappnad, självklart och stylish på en gång.

Hepburn-

Audrey Hepburn kunde bära den, men inte jag. Och det, fastän hon inte ens var fransyska!

Det första klädesplagg som dyker upp i tankarna när jag tänker på fransyskans klädstil, är den tvärrandiga sailortröjan. Jag har alltid sneglat på bateaux-tröjorna à la Breton, och haft en dröm om hur chic jag skulle framstå i en så’n. Ett otal många gånger har jag gått in i olika provrum, och testat. Bara för att komma fram till samma sak, om och om igen; att de vit-och-marinblå-randiga tröjorna inte passar mig, det ser rent ut sagt urtrist ut. Det bara är så. Men idén har konstigt nog aldrig dött genom åren, trots mina upprepade misslyckanden. Det ser ju så snyggt och chict ut på andra. Audrey Hepburn, Brigitte Bardot, Jane Birkin och hennes döttrar, för att nämna några. Kanske, kanske går det. Nå’ngång! Tänker man, tills man inser att det är nog fransyskan i sig som är sådär chic. På sättet hon rör sig, hennes attityd till livet, hennes fantastiska språk, gester, hennes livsstil, hennes sedan långt tillbaka nedärvda, superfeminina kvinnlighet. Det sitter inte i tröjan hon bär. Det följer tyvärr inte med någon ”instant fransyska”, på något magiskt sätt, bara för att man köper en randig tröja. Är man en robust svenska så är man. Inte särskilt förfinad eller superfeminin, med andra ord.

eriksdalsbadet

Eriksdalsbadet, för många ett livsnödvändigt häng, både för kropp och själ. Och för vissa OS-medaljörer även ett andra hem.

I morse såg jag Therese Alshammar i simhallen. Jag tror iallafall det var hon, jag hade inte glasögonen på mig.
I ena stunden var hon, den förmodade Therese, en mamma precis som alla andra. Hennes mörka hår var uppslängt i en slarvig knut mitt på huvudet, och hennes lilla guldklimp hasade ner från knät och började krypa runt på simhallens klinkergolv.
En stund senare var denna mamma ombytt i slimmad svart-cerise baddräkt, med simglasögon och det böljande håret nogsamt instoppat i en tättslutande mörkblå badmössa. Mamman var med ens förvandlad till en fullfjädrad simmerska. De breda axlarna och muskulösa låren skvallrade om kalibern på just denna simmerska. En OS-simmerska, en världsmästare, en flerfaldig guldmedaljör som (kan jag läsa på Wikipedia) äger världsrekordet i 50 m fjärilsim. Denna OS-simmerska som jag har lyckan att få se in action, flyger ner i vattnet och forsar fram i banan med en nästan övernaturlig fart. Hon glider upp från bassängen och forsar ner igen, med en fullkomlig kontroll över varenda muskel i kroppen. Hennes lilla bäbis sitter i en bärsele som bärs av en man, som jag gissar är barnets far. Han, också vältränad, går fram och tillbaka längs bassängkanten.
Jag funderar över om en liten människa kan ärva mammas och pappas vältränade kropp, att det på något sätt kan överföras i DNA:t, att den nya lilla människan kan ha en inbyggd lätthet att bygga muskler, att öva upp konditionen? Eller om alla startar från samma utgångsläge, från noll?
Jag tittar på när simmerskan simmar och förundras över hennes ofattbara fart och smidighet i vattnet. Har hennes nya mamma-kropp förändrat hennes simning, funderar jag. Märker hon någon skillnad? Hon har säkert fått bredare höfter på grund av graviditeten. Påverkar det isåfall simtiden?

vårx2

Krokusarna breder ut sin lila matta i vinterns pulkabacke. Och snart är det påsk!

Vårblommorna skjuter upp ur jorden, och knopparna på träd och buskar växer med rekordfart. Nu har den tidiga våren verkligen lagt sig i startgroparna, och är snart här på allvar. Härligt! (Så länge man inte funderar över ett sammanhang mellan en ovanligt tidig vår och den globala uppvärmningen…)
Som alltid så här års får man lust att damma av garderoben och göra den vårfin, inför den långa, härliga vår- och sommarsäsongen som väntar. Ut med de tunga, mörka, varma vinterpaltorna och in med de färgglada, lätta, svala, fräscha vårkläderna! Då kan mina tidigare inlägg om garderobsrensning och garderobsplanering, komma väl till pass. De inläggen hittar du HÄR, HÄR, eller under punkten KATEGORIER i panelen till höger, på desktopversionen av bloggen. Där kan du förutom redan nämnda GARDEROBSRENSNING och GARDEROBSPLANERING, också klicka fram annat matnyttigt som STILTIPS, STYLINGTIPS och olika typer av GUIDER.

From Novembre magazine

”The look of nothing” i Novembre magazine. Befriande, eller trist? Vad tycker du?

Om förra veckans inlägg om Iris Apfel, accessoarernas drottning, handlade om överdåd, så handlar det här inlägget desto mer om dess motsats, det nya ”look of nothing”.
Stilen som är på ingång kallas för normcore. ”Fashion for Those Who Realize They’re One in 7 Billion”, förklarar New York Magazine i sin rubrik. Det vill säga, den alldagliga människan kommer, stilen som sticker ut kommer att vara ute. Nu vill man smälta in och klä sig ”som alla andra”.
Jeremy Lewis, grundaren och utgivaren av magasinet Garmento, frilansstylist och modeskribent, kallar normcore “one facet of a growing anti-fashion sentiment.” Han säger:
“Fashion has become very overwhelming and popular. Right now a lot of people use fashion as a means to buy rather than discover an identity and they end up obscured and defeated. I’m getting cues from people like Steve Jobs and Jerry Seinfeld. It’s a very flat look, conspicuously unpretentious, maybe even endearingly awkward. It’s a lot of cliché style taboos, but it’s not the irony I love, it’s rather practical and no-nonsense, which to me, right now, seems sexy. I like the idea that one doesn’t need their clothes to make a statement.”

Näringslivets 101 mäktigaste kvinnor 2014

Helena Helmersson toppar listan över näringslivets 101 mäktigaste kvinnor. Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Sveriges mäktigaste kvinna är Helena Helmersson, hållbarhetschef på H&M.
Vid årets upplaga av tidningen Veckans Affärers utnämning av Sveriges 101 mäktigaste kvinnor, på Berns i Stockholm, korades Helena Helmersson till Näringslivets mäktigaste kvinna 2014.
Jag tycker i och för sig att det är lite fånigt att dela upp kvinnor och män så, särskilt med tanke på att det aldrig hade hetat ”Sveriges mäktigaste man”, utan bara ”Sveriges mäktigaste”, om det varit en man. Eller hur?
Men bortsett från det, så är det toppen att Helena Helmerssons arbete med hållbarhetsfrågor på H&M uppmärksammas rejält, att näringslivet har fattat galoppen med hur viktig den här frågan verkligen är.
Det är glädjande att höra hur hårt jättestora H&M jobbar för hållbarhet, att vi människor börjar bli lite kloka, att vi med ljusårs hastighet lämnar 60-70-talets slit-och-släng-mentalitet bakom oss. ”Vi måste jobba mer för att bli mindre beroende av naturresurser. Att sluta kretslopp och använda fibrer om och om igen med bibehållen kvalitet, det hoppas jag att vi tillsammans med andra ska uppnå.” säger Helena.

bradgelina

”Brangelina”, Brad Pitt och Angelina Jolie har båda utsetts till världens vackraste.
Foto: Amy Sancetta / TT

Nu står det svart på vitt, varför vi människor har ett behov av det vackra! Vi upplever det nämligen som att vi får en belöning varje gång vi ser vackra ansikten, visar forskning. Vackra ansikten stimulerar hjärnans belöningssystem och ger oss en kick, helt enkelt.
Och jag skulle gissa att det även gäller annat som är vackert, vackra landskap, vackra ting, vackra kläder, konst osv. Människan har genom tiderna alltid velat uttrycka sig vackert, urtida folk har smyckat både sig själva och verktyg och redskap. Människan mår uppenbarligen bra av att omge sig med en vacker omgivning. Sen kan det vi tycker är vackert, självklart skilja från individ till individ. Men tydligen är vi rätt överens om vilka ansikten som är vackra, enligt forskarrapporten som DI skriver om den 14 februari. ”Den belöning vi känner när vi tittar på vackra ansikten går att jämföra med den vi får av att äta god mat…” skriver tidningen.

rene gruer röd liggande

Som ung satt jag på mitt rum och drömde om att bli modedesigner, att få leva i en fascinerande värld av kläder, design, färger, former, uttryck. Jag dreglade över modefoton och modeillustrationer som t.ex. René Gruaus fantastiska grafiskt rena illustrationer. Här är en underbar teckning, halvt beskuren, i hans favoritfärger, svart, vitt och rött. (Såg du det intressanta programmet på tv om honom härom veckan? Missade du det finns det tillgängligt till den 9 mars på http://www.svtplay.se/video/1794240/modeillustratoren-rene-gruau ) Googlar man på René Gruau så kan man få njuta av många av hans fantastiska modeillustrationer.

Det började redan när jag var 14-15, drömmen om att få arbeta med kläder och design, att bli modedesigner. Jag fick lyckan att endags-prya på Hettemarks i Enköping hos två designers, som jag dessvärre inte minns namnen på. Däremot minns jag särskilt den ena av dom, hon gjorde ett outplånligt intryck på mig. Hon hade en hennaröd page med lång snedlugg, som hängde dramatiskt över hennes ena sotade öga, och som sinnebild för modedesigner var hon såklart också klädd i svart från topp till tå. Jag fick sitta vid hennes stora arbetsbord och rita med hennes tusentals olika färgpennor, och plocka ihop olika tygbitar för egen design. Som att släppa in ett barn i en godisbutik! När dagen var slut frågade hon mig med en, som jag då tyckte, spännande cigarett-hes röst, om jag ville ha skjuts tillbaka till tåget. Lyckan bubblade och hoppade i bröstet på mig, när vi for genom Enköping, och till sist svängde in framför tågstationen i hennes kanariefågelgula sportbil. O, vad jag tyckte att hon var häftig! Att hela scenariot var häftigt! Som taget ur en James Bond-film, eller ett avsnitt ur Snobbar som jobbar. Modevärlden hade satt sitt första och starka intryck, rakt in i bröstet på mig. Jag var, från och med den stunden, såld.

Ett nytt år

By ,   No tags,   4 Comments

fyrverkerier

God fortsättning! Hoppas du fick ett gott slut, och en skön start på det nya året.
Jag och familjen firade nyårsaftonen ute på landet. Några raketer sköts upp i den kompakt mörka vinternatten, och vi klingade vår nyårsskål med champagneglasen. Det var kort sagt, ett lugnt och skönt firande. Precis som vi ville ha det.

Ett nytt år har alltså börjat. Spännande! Nytt år, och nya löften? Nej, inte för min del. Nya löften för dig?
Jag tror aldrig att jag har lovat någonting inför ett nytt år. Jag stämmer av då och då, vad som är dags att ta itu med, istället. Det fungerar bättre för mig. Ofta väljer vi ändå fel sorts löften, som blir svåra att infria.

– Nyårslöftena går nästan alltid ut på att man ska förvägra sig något. Helt fel, säger Liria Ortiz, författare och psykolog i DN 31/12 -13. Bättre är det, säger hon, om vi unnar oss något som gör oss glada. Den som vill lyckas med nyårslöftet ska välja något som är specifikt, tidsbestämt och mätbart. Läs hela artikeln i DN här.

Målarinnan Georgia O’Keeffe. Foto: pbs.org

Läser en krönika av Emi Gunér i dagens Metro. Hon skriver om rynkor under rubriken ”Trodde jag var skonad från rynkor”. Jag vet inte hur gammal hon är, hon Emi, men hon är betydligt yngre än jag iallafall, kanske 30 nånting, och jag tänker att det är ju för j-t att vi kvinnor måste stångas med denna fråga så stor del av vårt liv. Att så mycket tid går åt till att stävja, våndas, plågas… När det bara handlar om linjer i vårt ansikte.
Skribenten tycker detsamma som jag, och hon delar ett tips att ta till när som hon säger ”ungdomspaniken väller in”:

602318_238181656346898_478820324_n

Inspirationsresan till Köpenhamn började redan på Stockholms Central. En fantastisk haute papier-skapelse av vår hyperkreativa svenska designer Bea Szenfeld, finns att avnjuta i en monter på väg ut mot perrongen för Arlanda Express.

Jag besökte Köpenhamn i förra veckan. Som en av mina favoritstäder återser jag den gärna, inte minst för all läcker design och arkitektur, som man kan hitta där. Men redan hemma i Stockholm på Centralen, möttes jag av häftig design i en monter där jag kunde avnjuta en av Bea Szenfelds fantastiska kreationer i papper. Bea är allt bra skön i vad hon gör.

I Köpenhamn kunde jag fortsätta avnjuta design i alla tänkbara former som inredning, mode, konst, hantverk och även fönsterskyltning. Det svänger, och har alltid svängt om dansk design. Den är spänstig, djärv och självklar, smart och okomplicerad. Och väldigt effektfull! Jag blir alltid så inspirerad, inte minst av den danska kvinnans sätt att klä sig. Hon klär sig enkelt, chosefritt, läckert och självsäkert. Väljer hon att klä sig klassiskt kan hon konststycket att förena tidlöshet med lekfullhet, och looken får en uppfriskande och modern twist.

co-meet-dinnerJag blir glad när jag hör att gamla Café Opera har dammats av och öppnats upp i ny regi! Två unga killar, Patrik Slettman och Paulo Fagundez, har precis tagit över rodret.

Sist jag tittade in på Café’t var när jag besökte Operabaren för ett halvår sedan. Då var stället nedsläckt och ekande tomt. Bartendern sa att Café’t bara var öppet vissa kvällar i veckan. Det lät så dystert och deppigt att den gamla nöjeslokalen nu höll på att gå mot sin undergång. Stället som en gång var hetast i Stockholm. Det var hit man gick! ALLA, precis ALLA, var där. Under det jugendmålade taket i de tunga kristallkronornas milda sken minglade vi med varann, långt innan ordet mingla var ett begrepp. I början av 80-talet var mixen av olika, kulturella och kreativa människor i alla möjliga åldrar, fantastisk. Ja ni vet ju, ni som var där.

jeff bridges

Jeff Bridges i Marc O’Polo’s höstkatalog

Bläddrar igenom Marc O’Polo’s höstkatalog.
Kan notera att modemärket valt Jeff Bridges som modell på framsidan. Bra och intressant nytt (nåja, ganska nytt) grepp att låta fårade ansikten med silver i håret, visa upp kläderna. Bläddar vidare och noterar att MoP även valt att visa upp höstens nya herrkläder i modebilder med lite ovanlig etnicitet. Vackert, så långt.

muletMulet väder, regnet hänger i luften. Äntligen! Då kan jag stanna inomhus, och det innebär också att jag kan blogga igen.

Efter en lång och alldeles underbar semester på landet har nu det korallröda nagellacket börjar flagna på tånaglarna. En gråsilvrig utväxt i hårbotten skriker efter att bli åtgärdad, och så smått börjar jag faktiskt att längta efter ett liv i stan igen. Jag börjar känna mig mätt och nöjd efter en lång, solig sommar, och det börjar bli dags att skärpa till sig igen, som jag gör i stan. En bild på en kostym från Day Birger & Mikkelsen får mig till och med att längta lite grann efter hög, krispig septemberluft, en mer dressad klädsel, gärna i svart, och höga klackar som klapprar hårt mot asfalten. Ljudet får mig att känna mig effektiv, jag är på språng mot nya mål, och äventyr.

lillstugan

Vårt lantställe, mitt i Sörmland.

Semestertider, latmanstider. Bara vara, njuta och tanka energi och sol. Mitt i sommaren, mitt i naturen på lantstället.

Sjavar runt i jeansshorts från Levi’s köpta på outleten i Pennsylvania och bruna remträskor, jag lindar en sjal runt håret dåliga hårdagar, bär sköna löst sittande toppar, och sätter på skojiga och färggranna smycken när andan faller på.

Solbrännan manar till att matchas med starka färger, och favoriten i sommar, så fort jag lämnat tomtgränsen, har blivit en korallröd linneklänning från Jackpot som inhandlades förrförra sommaren. Den var vit från början, och jag gjorde något så 70-talsaktigt som att färga in den förra sommaren, och så blev den favorit den här sommaren. Man vet aldrig riktigt när plaggen blir favoriter. Ibland slår det till direkt, och ibland behövs det lite tid för att plagget ska kännas som en andra hud. Klänningen funkar både till eldröda espadrillos med kilklack, och till konjaksbruna gladiatorsandaler för en mer avspänd stil. Vackert till är ett halsband med turkoser, silver och terrakottapärlor, och ett armband i samma stil.


VÄLKOMMEN TILL 50+MODE!

I mitt yrke som personlig stylist hjälper jag alla, oavsett kropp, ålder och kön att hitta sin stil, sina färger, och att bli sin egen stylist.
50+Mode är en blogg för alla nyfikna, men vänder sig främst till kvinnliga 50+are som är intresserade av mode. Stiltips och garderobstips varvas med reflektioner över sådant som vi som har varit med ett tag, ställs inför. Finns det några stilförebilder för oss? Kan vi lära oss något av dom? Hur ska vi förhålla oss till rynkor? Till grått hår? Hur klär man sig för att uthärda klimakteriets vallningar, och den åldrade kroppens förändringar? Hur handskas man med färger när man blir allt blekare? Och hur hanterar man sin eviga kärlek till svart…?

 

Marie Tostar-Lindner, personlig stylist, 50+bloggare

POPULÄRA INLÄGG & SIDOR
Följ 50+Mode på Instagram
Följ Tellclothes på Instagram
PRENUMERERA

Ja tack! Jag vill gärna prenumerera på den här bloggen och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

FÖLJ 50+MODE:
Follow on Bloglovin
Blogglista.se
LinkedIn-profil
KATEGORIER
TIDIGARE INLÄGG
TRANSLATION – Yes please!