Nu, precis som då, kan vi slänga oss i böljan den blå. Men nu är vi kanske lite mer avklädda. Och det lilla vi bär är tillverkat i material som både håller formen i vattnet, och torkar lite fortare.
Värmeböljan har äntligen kommit till Sverige, och badsäsongen har satt igång på allvar. Hela väderkartan från norr till söder var rödaste röd (25-30 gr) med solar strödda överallt, i tidningen här om morgonen när jag läste väderprognosen. Hoppas att du också är ledig så du kan njuta av sommaren när den är som bäst. Och att du inte börjat stöna från allra första dagen över att det är för varmt :-). Vi kan väl åtminstone vänta en vecka eller två, när sömnen blivit tillräckligt störd på grund av de tropiska nätterna och fläkten som snurrar på timme efter timme. Då får vi tänka att i höst får vi sova igen.
Apropå höst (ja, jag vet, man vill inte tänka på det NU, men ändå…) såg jag en så’n vacker färgkombination i Guccis skyltfönster på Birger Jarlsgatan, där de tydligen bestämt sig för att ligga före med riktiga hästlängder. Men kommer de att sälja något… Nu? Hur som helst var det vackert med cerise, tangerine och vinrött. Eller vad sägs om orange, tomat och plommon?
Klicka på loggan eller länken här nedan, så kommer du direkt till Vivecas Vänner på facebook! www.facebook.com/vivecas.vanner
I ett tidigare inlägg om rynkor skrev jag att man borde starta en facebookgrupp som motgift till åldersfixeringen i media och samhälle. Sagt och gjort, nu är facebooksidan Vivecas Vänner verklighet!
Viveca Lindfors som äldre, i full blom
Ute på en restaurang en kväll för många år sedan, pratade jag och vännen B (f.ö. samma vän med påsen över huvudet i inlägget ”den osynliga åldern” ) om rynkornas vara eller inte vara. Vi var båda rörande överens om att den här tidens fixering vid unga ansikten är en förbannelse som skapar så mycket onödigt lidande, med inbillade komplex och dåligt självförtroende. Reklamen, och i stort sett hela marknaden vänder sig till främst unga människor, och dagligen överöses vi med reklam för diverse ansiktskrämer som ska hålla oss rynkfria, läs lyckliga. En förfärlig propagande som är svår att stålsätta sig emot. Missnöjet över ens egna rynkor smiter sig in, fastän man kanske är rätt nöjd med sitt ansikte och sitt liv, och egentligen inte bryr sig. Jag och B fastslog att många, många ansikten faktiskt vinner på att få rynkor, att det är fantastiskt att kunna ”läsa” ett ansikte utifrån rynkorna, som spår av det liv som personen hittills levt.